Faustino I Gran Reserva 2001. Äntligen..

Faustino I Gran Reserva 2001

Jag blir så glad, i hyllan på mitt lokala bolag står det ett hederligt gammaldags vin. Det är ingen tillfällig lansering, det är inget köp som blivit över utan står där till allmän beskådan i pluralis. Kanske inte årets vin som Decanter Magazine utnämnt det till, faktiskt inte ens månadens om jag tänker efter men utan förutfattade meningar, kanske taget för den igenkännande etiketten, den blästrade flaskan eller som i mitt fall ren nyfikenhet, bjuder Faustino I Gran Reserva 2001 (nr 2678, 156 kr) på en bekväm resa, en liten nostalgitripp, till vad som möjligen kan anses vara oföränderlig, nämligen spansk Rioja i sirlig läderbiten stil.

Doften är helskön, begynnande mognad, balanserat, lite läder, marsipan, något eteriskt och mörkt. Allt samlat i en ursrpungstypiskt lätt skrud med volymen på mellan. Munkänslan är verkligen åt det syrligare hållet, nästan lite småsnipigt men ändå bra pigg rödsirlig frukt, gott om ekmarkörer och ett torrt lite småträigt slut med minimala uttorkande tanniner. Eftersmaken har en liten slagsida över i ek även om den lätta rödfrukten även här gör sitt bästa. Med luft och tid växer det fram lite mer mörker och uttrycket blir än mer lättsippat.

-Ska jag hälla något annat i ditt glas?
-Nej, det är riktigt gott.
Behövs egentligen inte tillägga mer, ett fullgott betyg med tanke på att alla inte har samma fabläs för "snipiga" viner som en annan.

Tills nästa gång. Fredag it is...

Domaine Cauhapé Sève D'Automne 2011. Börjar närma sig nu..

Domaine Cauhapé Sève D'Automne 2011

Zalto Burgundy

Varför ska det vara så svårt? Att ta ett litet kliv snett utanför uppsatta ramar och smakpreferenser. Ge sig ut på upptäcktsfärd utan att riktigt veta vad som kommer att leta sig upp i näsa och gom. Ta Domaine Cauhapé Sève D'Automne 2011 (nr 70545, 179 kr) till exempel, ser ut som ljust kiss men smakar nektar. Hur ska jag annars återge den fylliga intressemättade doften med persimon, nötter, lite våt ylle och örter. Eller den medelfylliga, fräscha, uppiggande och läskande munkänslan med smaker av mer gul tropisk frukt, lite nötter toppat med just en aning smör. Eller det uppstramande, uppsnörpande slutet som mynnar ut i en lång eftersmak med munskrynklande citrus, örter och lite mer pälsdjur. (88-89p)

Jag gör det enkelt för mig, några natchos, lite ost och stora svala klunkar av det tropiska men ändå strama fruktträd som bjuds. Kommer säkert inte ha något liknande i glaset inom en överskådlig framtid, vilket är synd, tänk att jag aldrig lär mig.

Tills nästa gång. Snart går jag in i den italienska dimman...

Domaine du Vissoux Fleurie Poncié 2011. Idag är det bröllop..

Domaine du Vissoux Fleurie Poncié 2011

Jag blev varnad men naivt nog trodde jag inte att systembolaget förmedlade hälsovådliga drycker. Fast det är klart, jag borde veta bättre vid det här laget än att tvivla på min absoluta favoritgarderobstyckare, inte en varning utan två utfärdades. Domaine du Vissoux Fleurie Poncié 2011 (nr 5150, 149 kr) är nästinpå förfärligt lättdrucket och tillräckligt intressant för att inte bli tråkigt. Nyfiken hur det smakade? Bara att länka sig vidare, allt som bör sägas är sagt.

Tills nästa gång. Jag är ingen talare men...

Pst. Och nej, frun var inte av samma åsikt. Aningen för tunt och syrligt, hon gottade sig med ett glas Domaine Jean Bousquet Grande Reserve Malbec 2009 (nr 75712, 149 kr) istället. Lika bra som sist och en liten påminnelse om påfyllning till sommarens grilläventyr, men det är en helt annan historia.

Vale D. Maria Rufo 2010. Den tiden på året..

Vale D. Maria Rufo 2010

En mörk sval bärkompott, helheten är mustig men helgjuten med en väl avvägd eknärvaro. Det andas Portugal på ett lite småsalt, behagligt och balanserat personligt sätt. I munnen beter det sig exemplariskt denna kväll, mogna mörka bär, svalt och varmt på samma gång, mustigt men piggt och följsamt. Finns en grön örtkvist som skänker precis rätt krydda för att balansera upp frukten. Avslutet möter upp med just en aning beska, nej inte beska, snarare innbäddade tanniner som stramar upp men ändå inte känns. Avslutet är en bärig, mjuk men stramt smackig historia. Helheten känns helgjuten, behaglig men samtidigt sådär familjärt lättsam som jag tycker är så befriande i bra men inte övergjorda portugisiska viner. (88-89p)

Det här är bra, riktigt bra, kanske ett av årets roligaste överraskningar för 85 spänn, svårslaget blir det i alla fall. När Portugal bjuder till har jag svårt att värja mig och varför? Här har alla hundratals hyllmeter under hundra något att lära.

Douro, Portugal

Tills nästa gång. Det man inte klarat av på 9 månader kan man ju alltid göra på tre veckor...

I Clivi Friulano San Pietro 2010. Tillbaka till verkligheten..

Vinprovning i Bertazzonis showroom

Spiegelauglas och vitt från Friulien

Vissa saker måste helt enkelt mogna, ungefär som körsbären i trädgården. Man går och nallar så fort de antar en nyans av röd när de i själva verket ska bli så där knallmörka för att smaka så där himmelskt gott. Samma sak kan man säga om I Clivi Friulano San Pietro 2010 (kostar 152 kr hos Terradelvino.se) en av de egna varelser som presenterades när jag var i storstan häromsistens.

Doften inleder friskt, men dämpat, med nässlor, kåda och lite skumbanan, lite småknasig men ändå inte helt oävet. Smaken som först känns lite fet gör halt när den kommer en bit in i munnen, tvärstannar faktiskt, och upplevs snustorr, hyfsad syra, lite kåda och något som skulle kunna liknas vid tanniner. Eftersmaken är torr, lite kryddig och ganska lång.

Vad som händer sedan är inget annat än märkvärdigt, frukten växer på sig, mineral framträder och helheten, som förblir egen, mjuknar på sig och gör sig riktigt hemmastadd i näsa och gom. Autencitet, personlighet och sommar samlad i några sista självande rumstempererade droppar, ibland är det extra roligt att upptäcka nya saker.

I Clivi Friulano San Pietro 2010

Tills nästa gång. Inte så pjåkigt om du frågar mig...

Henriot Souverain Brut N.V. Nu gäller det att hålla sig frisk i två veckor..

Champagne Henriot

Ok jag erkänner, jag är smått champagnefierad. Vet inte hur och när det hände men trots mina tidigare förevändningar att man inte kan dricka något där prislappen börjar på 3-400 kr för hyfsat dricka och slutar, ja vart slutar det egentligen, bland stjärnorna kanske. Och trots att jag ännu inte berikats med någon storhet i form av Krug, Dompa, Comtes eller någon annan av husens och distriktets dignitärer, fast kanske snart blink, blink rödtjutsUffe, kan jag lugnt konstatera att det är skillnad på bubbel och Champagne. Inte sagt att det inte görs annan bra bubblande dryck någon annanstans och inte heller sagt att jag alltid tycker att Champagne har ett berättigat pris men när Champagne är bra, till och med på bas och mellannivå, ja då är det bra. Men se för bövelen till att ha rejäla kupor, inte den där snikflöjtvarianten, fyllig fin Champagne måste få bre ut sig. För att inte tala om hur fin den blir med lite stigande temp och några år under bältet.

Henriot Souverain Brut N.V (nr 81466, 349 kr) är bra, faktiskt riktigt bra. På det hela taget aningen utmanande med en ganska markerad syra och citrusbeska, trots det, eller kanske tack vare landar vi ganska långt från landet lagom. Med fräsch, rundfruktig doft, citrustoner, brioche och aning nötighet pockar glaset på uppmärksamhet. I munnen brer det ut sig med lite stickig mousse, som med lite tid övergår i fyllig fluffighet, smaken är hyfsat balanserad och aningen utmanande, åt det medelfylliga hållet, ganska uppstramamden med en pigg citrusbitterhet, blandat med lite bröd och nötter. Riktigt matig fast på intet sätt betungande. Eftersmaken sitter i länge, inte den bredare fruktiga biten utan den pigga citrusbeska och nötiga känslan som utgör stommen i hela upplevelsen. (88-89p+)

Kan tänka mig att någon tid på rygg gör susen med den lilla kantighet som upplevs i dagsläget, även om jag uppskattar det smått utmanande uttrycket. Fungerar såklart till natur chirre och grottlagrad Gruyère fast jag tror faktiskt att det skulle vara ännu bättre till en krämig fisksoppa.

Henriot Souverain Brut N.V

Tills nästa gång. Önskar mig själv, lycka till!...

Fonseca Guimaraens Vintage Port 1995. Tack o lov för kompetenta hantverkare..

Dadlarna kan med fördel ligga på kakan

Varför krångla till det? Borde upprepas oftare för ibland är det för enkelt. Släng fram några peppisar, skär grova, och nu snackar vi barkbitstjocka, bitar Västerbotten, om du vill krångla till det kan du dessutom strössla fram några färska dadlar, ja inte den där semitorkade sorten utan färskt ska det vara. Dra korken ur systemets få/enda!?! tillgänglig Vintage Port med lite ålder och voilà. Dagens kombo är serverad.

Mera Port

Fonseca Guimaraens Vintage Port 1995 (nr 8001, 329 kr) är en härligt sammansatt sak, inte på något sätt gammal utan här har tidens tand slipat ner beståndsdelarna till en enda skön, mjuk omfamning av mörka lena bär, orientaliska kryddor, lite nötter, fikon och ett avslutande sting av alkohol som sedan mynnar ut en i halvlång, småstram eftersmak. Det den saknar i komplexitet tar den igen i pur drickglädje och tillgänglighet. Inget svårt, inget konstlat utan bara harmoniskt, smuttvänligt starkvin. Varför inte byta ut glöggen mot detta? Om fler skulle göra det så kanske, kanske vi skulle få fler halvmogna starkvinsalternativ på våra hyllor.  

Funkar även med stilton har jag hört

Tills nästa gång. Om det inte framgått, så nej, är ingen fan av glögg...

Herrenhof Weiss 2011, Le Saucisson Sec o Gruyère. Tänk va lite som behövs..

Ett inspirerade glas

Inspirationen har varit dalande och jobbet tagit allt större tuggor av tid och tanke. Möjligen kan den stundande hysteriska högtiden också ha en påverkan, nästa år ska jag börja planera, strukturera och spara 25:e december, i år alltså. Däremot fick lusten en puff i rätt riktning när jag äntrar hemmet och tre lådor österrikiskt står innanför dörren. Bara att sprätta och prova, släng fram en schyst korv och gammal ost så har du en helkväll. Eller som postkillen så, -det här borde väll ändå räcka fram till jul, han skulle bara veta..

Herrens vin ikväll

Herrenhof Buchertberg Weiss 2011 (varuprov, finns hos handlavin.se för 209 kr) har en fräsch fruktig doft med tropiska frukter, en fetare ton, lite vanilj och en aning krydda. Det är en personlig ekfatsskvallrande sniff som landar riktigt lätt, snyggt, balanserat och inbjudande. I munnen beter det sig något märkligt, första känns det åt det medelfylliga hållet, fetare tropisk frukt, aningen vanlij och honung sedan stramas det upp med syra och krydda. Helheten blir på något sätt både fylligt, stramt och eget på en och samma gång. Eftersmaken är riktigt lång, fruktstram, aningen fet och småkryddig. (88-89p)

Det här är inget jag i vanliga fall skulle köpa, fatlagringen och mixen av alla druvor skulle skrämma bort mig. Jag borde såklart veta bättre, trots att jag först pendlar mellan nja och ja blir jag fullständigt övertygad när temp och tid gör sitt, vilket härligt vin. Välbyggt, personligt, lent och supercharmigt, tack för det.

Rediga skivor ska det vara

Till grottlagrad gruyère och den grymt goda Le Saucisson Sec från Franska Matkomaniet känner jag att inspirationen flödar, orkar till och med ta en liten skvätt till. Ja just, höll på att glömma. Se till att slå upp i rediga kupor och låt vinet smyga upp mot 13-14 grader, är klart bäst så.

Tills nästa gång. Tror att det behövs lite inspiration ikväll också...

Pierre Peters, Henry Fessy och Louis Jadot. Födelsedag x3..

Hösten är grym

Har tjatat lite om min egen, men vi är faktiskt tre höstbarn i familjen  Nog för att det knappast längre handlar om några barn, men lite firande skadar aldrig. Gemensamt sak, trerättersklassiskt med den sedvanliga, äta efterrätt när barnen lagt sig.

Pierre var bäst

Fast först lite bubbel, tillsammans med Bollinger N.V kvalar Pierre Peters Cuvée de Réserve Blanc de Blancs N.V (nr 7350, 279 kr) in som en av mina favoriter bland SBs årgångslösa hyllvärmare. Lätt, fräsh och läskande men med bra motstånd, ståndaktig struktur och tydlig mineral. En solklar rekommendation till den champagnenyfikne som inte vill lägga ut mer än tre nystrukna Linnéor på "riktig" Champagne. (88-89p)

Dyra fiskbullar

Sedan kom förätten, som tyvärr blev en katastrof. Pilgrimsmusslorna var kalla och missade smaklökarna på flertalet runt bordet. Jag och min tvååring tyckte dock att de lätt halstrade, chili och vitlöksmarinerade fiskbullarna smakade. Sedan skadade det inte med lite riven 30månaders bergsparmesan, salsiccaslantar och purjolöksbädd heller. Men,men man kan inte lyckas jämt.

Charmig åldrande Louis

Desto bättre var kvällens paradnummer, kalkonen. Här var jag för upptagen med att äta för att ens tänka på att ta upp kameran men däremot hann jag föreviga bästa vinet till. Säga vad man vill om det järn, blod, småkomposterade och av tidens tand nedslipade Louis Jadot Beaune Premier Cru 2001 (nr: Slutsålt, ca 160 kr). Perfekt drickmogen bourgogne för en spottstyver hör inte till vanligheterna, satt som en fläskläpp till den saftiga fågeln. (87-88p)

Henry var inte heller dum

Som sparringpartner fungerade Henry Fessy Côte de Brouilly 2009 (nr: Slutsålt, ca 140 kr), men fick se sig besegrad, i alla fall i min gom. Körsbär/vinbär/lingon samsades på en mörkare botten. Följsamt men med en uppstramande struktur, möjligen aningen anonymt men på alla sätt korrekt och ganska långt ifrån nidbilden av fruktsöt, jolmig Beaujolais. (86-87p)

Inte bara vin denna afton

Avslutningsvis kom chokladtårtan fram, till detta sörplades både det ena och andra. Det mesta bra många snäpp starkare än kvällens tidigare vinösa inslag.

Tills nästa gång. Korvgrillning är inte fel det heller...

Heta enkla grillade kycklingbröst o Zilliken Riesling Kabinett 2010. En grym helg..

Kan gå fel trots rutin

Helgrutin, städa hela huset, fördelen utan katt är att det bara krävs en gång i veckan, den här helgen tajmades även byte av samtligas sängkläder, se över klädbestånd, tvätt i pluralis, laga storkok, umgås med barn och vänner samt annat småpyssel. Tur att det inte är helg mer än två dagar i veckan. Äsch, jag är den första att medge att dessa meditativa måsten skapar ett lugn och en grym start/slut på veckan. Det är när man inte hinner med detta under helgen, för tro inte att det alltid hinns med, som det skapar kaos i veckan. Men nu känns det som att vi landat, fått ett bra slut och ett fint avstamp in i nästa vecka.

Chicken tonight

Eftersom vi är ute och flänger en del fick det bli en snabb, enkel men grymt go lätt middag. Grunden var kyckling, fetaost och avokado. Med lite fix blev det en balansakt mellan sött, syrligt, krämigt, salt, chilihettat och fruktigt fräscht. Vem har sagt att det behöver vara svårt och komplicerat att fixa grymt käk?

Grillade kycklingbröstbitar med krämig avocado, äppelduttar och chiliflakes

Det här hade jag hemma:
Kycklingbröst
Fetaost
Avocado
Créme Fraîche
Äpple
Teriakisås
Vitlök
Honung
Chiliflakes
Persilja
Salt och peppar

Så här gjorde jag:
Rensa och skär kycklingen i tunnare bitar, marinera i teriakisås och vitlök. Låt sedan gojsa runt i 150 grader tills de nästan är klar, lägg på galler, ös på med honung och grilla för yta. Byt sedan bort disken mot barnpassning och få bannor för att gallret inte går att få rent. Med facit i hand, lägg på bakplåtspapper som du gjort några hål i så att överflödig vätska kan rinna undan. Mosa avocado, salta, peppra, i med lite CF. Strö på finhackade äppelbitar, chiliflakes och persilja efter behag.

Inte komplett utan ett litet glas

Till detta behövs en riktig munsköljare, något som står emot alla uttryck samtidig som det varken tar över eller drunknar. Ung högklassig tysk kabinett Riesling torde göra susen. För er som inte är helt med på den tyska klassificeringen, vem är det egentligen, handlar det om fräsch halvsöting med gott om motståndskraftig syra, om det är riktigt gjort vill säga.

Fast det ska vara rätt i glaset

Och nog tusan är Zilliken (Forstmeister Geltz) Saarburger Rausch Riesling Kabinett 2010 (nr: Slutsålt, kostade 169 kr i våras) riktigt gjort. En inbjudande men lite småblyg doft av öljäst, gråpäron, syrliga karameller och en tropisk touch. Munkänslan är nästan lite som att suga på en sötsyrlig karamell, slimmad och väldigt frestande. Frukten är en smaksam blandning av gröna äpplen/päron, stenfrukt, lime, harsyra och någon grönare ört. Eftersmaken är aningen kort men det som stannar kvar är mer syrlig fräsch frukt. (88-89p)

Den knivskarpa syran, den balanserade rena frukten och den precisa sötman gör det till en fröjd i munnen.
I kombination med maten kan jag inte önska mer. Tänker inte, kan inte, lägga ut kontexten ni får helt enkelt prova. Hmmmm

Tills nästa gång. Redo för nästa heldag som ensam hemmapappa? Alltid...

Anselmo Mendes Alvarinho Contacto 2011. De tre musketörerna och jag..

Fler som fått span på Anselmo Mendes

Hade fått korn på flaska och producent hos Niklas, du vet han som har koll på Portugal, också. Eftersom tanke och handling tyvärr inte sitter ihop blev jag desto gladare när importören påminde mig om att jag borde prova Anselmo Mendes Alvarinho Contacto 2011 (varuprov, nr 6707, 119 kr). Ibland är livet inte svårare än så.

Blommor

lite gräs

Och det tackar jag för, den enda risken är att jag på detta sätt även kommer att fylla på självmant för det här var goa grejjor. Friskt, fräscht med en tropisk citruskrispighet ackompanjerad av gräsiga inslag. Men låt dig inte luras av den ytterst tillgängliga charmen det finns en inneboende struktur och stramhet som inte släpper fokus för en sekund. Det känns lätt och ledigt med en egen, personlig, småbångstyrig känsla som biter sig fast och fortsätter länge i den långa balanserat skalbeska eftersmaken. (88-89p)

Tänkt tilltugg

En apitetretare när den är som bäst, kan säkert kombineras med mycket men just den fräscha känslan, den subtila men ytterst närvarande steniga mineralen och det egna uttrycket gör sig nog bäst lagom svalt, till bredden fyllt i goda vänners sällskap. Till den tänkta laxburgaren hade den drunknat, fick bli vatten.

Tills nästa gång. Första hela dag som ensampappa, jag önskar mig själv lycka till...

Pst. Ringde en klocka långt bak, nog hade Uffe nallat på en flarra i somras?? Jorå, han gillade också.

Kendall-Jackson Vintner's Reserve Chardonnay 2009. Men vad ska jag ha till?

Sneak peek

Vanskligt att generalisera någons sortiment, det gör jag bara efter att ha provat riktigt mycket eller i all hast när beslutsångesten slår till precis i beställningsögonblicket. Vad jag däremot kan säga är att samtliga provade flaskor från ewine.dk har passat mig ypperligt, näst i tur är amerikansk Chardonnay, inget som brukar köpas eller konsumeras särskilt flitigt, desto roligare att testa.

Kendall-Jackson Vintner's Reserve Chardonnay 2009 (varuprov, kostar 165 kr hos ewine.dk, eller 169 kr i BS) har en lite dov, fräsh doft med aningen tropisk gul frukt med en omslutande citruskant. Finns även en liten rundare släng med tillhörande vanilj, men svag och balanserad.

Munkänslan är åt det medelfylliga hållet, bra gott om mjuk följsam gul frukt, en aning smörighet och ett uppstramande avslut med en pikant småbeska som biter sig kvar och stannar bra länge i den långa frukttropiska eftersmaken. (88-89p)

En riktigt trevlig småung uppenbarelse i en fylligare stil än jag är van. Fin balans och ett uttryck som är precis perfekt avvägt mellan fat, frukt och struktur. Tror dock att detta kan lyfta ytterlligare något med rätt mat.

Ett litet glas nu, resten sen

Frågan är bara vad som ska ätas till? Jag funderar på laxsida, men hur den ska tillagas återstår att se. Förslag?

Tills nästa gång. Annars är det bara bra med dagis, jobb och resten av familjen...

Grillad fläskkaré med krämig persiljesås och Cuvée du Vatican C-d-R Village 2007. Nu kan sommarlovet vara slut!..

En sista smak av sommarlov

Vi hade en karéknöl i frysen, svensk såklart. Kanske att man skulle lufta grillen en sista gång innan förskolestart och allmänt jobbyrsel. I bästa nytändningsanda anammar jag mitt infall och letar recept. Inte göra allt för mycket, gör nästan aldrig det när det kommer till kött, utan enkelt med en liten ny tvist.

Fastnade för Kökschefen.nus Grillad fläskkotlett från Sverige med en krämig basilikasås, torde gå lika bra med karé. Såg enkelt, gott och ungefär i stil med vad som brukar hända med kött här hemma. Liten marinad men det är ju bara trevligt samt en krämig basilika sås. Spännande, eftersom jag har persilja på landet fick det bli det istället. Och såklart, i skördetider och allt, överblivna färskpotatisar från lunch återupplivade i lite ankfett och salt samt Harricot.

Bilden gör inte smaken rättvisa

Maten var,
helt enkelt grym. Hatten av för Kökschefen, saftigt och smakrikt på ett direkt och okomplicerat sätt. Såsen var helt perfekt, krämig och med en aning persilja och så enkel, kan dessutom säkerligen varieras i oändlighet. Köttet, riktigt saftigt och även där kom köttsmaken fram på bästa sätt. Potatisen, ja du mile, potatisen var en rätt i sig. Tillsammans blev det bästa möjliga avslut på ett helt underbart sommarlov.

Lika bra som alltid, om inte bättre

Och så vinet,
en riktigt slagdänga här och på andra hålla antar jag. Cuvée du Vatican C-d-R Village 2007 (kunde fås för 109 kr flaskan om man köpte sexpack via BS och Bristly) har gått från klarhet till klarhet, lite synd att det var sista flaskan men den gick ut med flaggan i topp. Precis lika härlig som jag mindes från tidigare även om det nog måste nått sin topp, fast det sa jag förra gången också om jag ska vara helt ärlig. Uttrycket är mörk, sammansmält och lent som sammet. Ursprunget går inte att ta miste på och en bättre följdeslagare till kvällens mat finns nog inte. Helt enkelt så bra man kan ha det en söndagkväll med strålande sol och en sovande bäbis i vagnen. (88-89 helcharmiga poäng)

Lite luft är aldrig fel

Tills nästa gång. Behöver inte vara svårare än så...

Giuseppe Rinaldi Dolcetto d'Alba 2010. Utflykt i regn, bad i regn, allt i regn..

Titta vad jag hittade

Ja då var det dags att svära i kyrkan igen, tur att jag varken är religiös eller särskilt troende. Men det är svårt att bli annat än salig när Giuseppe Rinaldi Dolcetto d'Alba 2010 (Köpt hos Barolobrunello för ca 150 kr, tyvärr slut nu) uppenbarar sig. Låt mig göra klart från början att det inte handlar om ett underverk, mirakel eller helgerån för den delen. Utan bara druvjuice i finaste form.

Doften är ganska stor, mörkbärig med en viss likhet med bra Beaujolais eller kanske tvärt om. Mörkare småbläckiga drag, aningen salmiakstänk finns också men det bidrar bara till typiciteten.

Finns inte ett spår av störande beska, överdriven bläckighet, varmfrukt eller nymodig generositet. Smaken är helt enkelt läskande, stram men ändå generöst fruktig med en spikrak balanserad struktur. De mörkare fylligare dragen är på plats, en lät virvlande mineralkänsla samt en aning rustik egensinnighet som bara bidrar till upplevelsen. Avslutet snörper upp med torra, bra kännbara tanniner.

Eftersmaken är lång, mörkfruktig med en lätt lakritssälta. (88-89p+)

Vem kan motstå?

Nog för att jag inte blir lika bortblåst som när jag smakade Roagnas 07 version för första gången, då hade jag aldrig smakat en dolcetto av klass men det här. Den där känslan av besvikelse av för höga förväntningar infinner sig alla sekunder mellan att korken dras och vätskan befinner sig i glaset. Sedan är allt tvivel borta, jag vill ha, nu, sen och mera sen. Missförstå mig rätt, jag har haft "större" vin i munnen men det här är och förblir en av de mest användbara vinsorter som finns och frågan är om inte just denna flaska är den bästa?

Aningen mycket regn nu

Tills nästa gång. Första övernattningen borta alla fem, gick som smort...

Pst, Flera som gått samma väg, i nutid och dåtid.

Psst, Kan inte sluta att förundras över teknikens segertåg. Ingen uppkoppling ute i skogen vad göra? I med telefonen och surfa ostört i 3/1,5 Mbit.

Castello di Monsanto Chianti Classico Riserva 2008. Nja, kanske eller jo absolut..

Monstanto minsann

Wolfgang hojtade att lite "nya" Chiantiproducenter skulle hitta hem med tillhörande intropriser, jag nappade och köpte några Castello di Monsanto Chianti Classico Riserva 2008 för det i sammanhanget modesta priset av ca 12 euro, kostar nu 17,50 euro. Inte värsta summan kanske någon tänker men att köpa pluralis av något osett är alltid lika vanskligt, fast det är klart helt okänd är inte Riservan från Monsanto. 2007 var årgången som satte igång ryggdunkandet på allvar. Frågan är dock hur detta skulle passa mig? En hardcore Chianti utan värst insmickrande drag lät det då. Och hejaropen lät sig inte dröja, även om de var uppblandade med ett och annat höjt ögonbryn.

Nej uscha, inleder lite väl dämpat och bra lingonsyrligt. Men med tid växer intrycken fram. Doften förblir något blyg men bärigt finstämd med en mörkare köttigare ryggrad. Framförallt surkörsbär, en gnutta lingon, lite rött kött och mörkare orentaliska kryddor.

Det är framförallt i smaken vinet lyfter. Det griper tag i en och släpper inte taget för en sekund, från de mörka sura körsbären, de mogna lingonen, den smågriniga bittiga syran, de mörkare kryddigare inslagen och de avslutande uttorkande knappt kännbara tanninerna. Inte förrens den långa, bärig och mörkköttig eftersmaken klingar ut kan jag pusta ut. (88-89p+)

Oldschool

Urskön, om man är lagd åt det hållet, härlig stram klunkbarhet i en smågrinig kärv gestaltning. Låter det gott? Nja, möjligen ett vin att älska eller hata. Jag gillar, fast resterande flaskor får gott lugna ner sig en aning och invänta en gnutta mognad.

Passar självklart förträffligt bra till lite charkplock och ost, försvinnande bra faktiskt.

Tills nästa gång. Har faktiskt köpt på mig lite rosé, får se om värmen kan lura fram korkskruven...

Poliziano Vino Nobile di Montepulciano Vigna Asinone 2006 och Van Zellers Branco 2010. Stora familjen..

Härligt med presenter

Då var vi själva igen, efter ett härligt intensivt dygn av familjär samvaro. Trots att vi, och fruns systerfamilj, har två bäsar under månaden, fungerade allt galant. Det enda negativa i sammanhanget är att det är för långt mellan gångerna vi träffas. Fast det är klart, nu dröjer det inte allt för länge till nästa. Hursom, sällskapet äntrade scenen igår och vad passar bättre än att tända grillen, slänga fram ett schyst vin och berusas av all lekfull samvaro.

Vitt är helt rätt

Kvällens vita fick inte en syl i vädret, lite synd med tanke på att Van Zellers Branco 2010 ( köpt hos Atomwine för ca 80 kr, tyvärr slut nu)  är mer än väl värd att nämna. Doften är bra stor, generöst tropiskfruktig men snyggt avstämd mot de grönare dragen av gräs, krusbär och stenigare mineral. Känns både slösaktig och stram på samma gång.


Munkänslan är medelfyllig, följdsam med go generös frukt. Även här finns det en balanserad motpol i de stramare, grönare och stenigare dragen. Det som verkligen utmärker sig är det mjuka, följdsamma men ack så fräsha uttrycket som verkligen letar sig fram till varje skrymsle i munnen.

Eftersmaken är bra lång, mjuk och balanserat fruktig med en stramare knorr. (88-89p)


Men oj va mumsigt detta var. Om jag ska försökja mig på en grym generaliserign är det en perfekt mix av "nya välrden" frukt och "gamla världen" stamhet. 

Härligt med sällskap

Nej, kvällens överlägsna segrare och faktiskt enda utmanare tillika sommarens hittills bästa grillvin var Poliziano Vino Nobile di Montepulciano Vigna Asinone 2006 (köpt hos Gourmondo för ca 300 kr)

Doften är störtskön, mörka mogna moreller blandat med surkörsbär, mörk lyxig choklad, härligt avstämda fat. Mottagandet är varmt, italienska och välkomnande. Är så sakteliga påväg in i mognad men har inte riktigt nått ända fram.

Harmoni, munkänslan är en enda lång värmande kram just när man behöver den som bäst. Det råder en mjuk smaksam balans mellan de fruktigare körsbärs/morell dragen, mörk choklad och de småmurriga trä tonerna. Kan kvala in som slankt, elegant, smårunt och mustigt på samma gång, men det är framförallt den allt igenom italienska värmen som sprider sig som en löpeld vid varje sipp som biter sig fast i lustcentret.

Avslutet snörper upp precis perfekt med torra smaksamma tanniner som mynnar ut i en lång, balanserad och varmfruktig eftersmak.  (91-92p)

Det här fångar essensen av ett bra vin, otroligt lättförståelsigt men samtidigt grymt intresseväckande. Alla kring bordet utropade jubelord, enough said.

Fast det är klart, rött är inte fel heller

Tills nästa gång. Nu lite familjetid, imorgon bär det ut på Ålandshavet.