Sidor

fredag 26 december 2014

Montecucco Campinuovi Sangiovese 2011..


Hallelejua, precis vad som behövs efter allehanda tunga julsmaker. Eterisk, lätta röda bär, mer Piemonte än Toskana, befriad från all slags övertippande ekinsalg men med övertygande lugn tyngd. Lite orientaliska kryddor på toppen. Munkänslan är precis, slank med mer toskanska drag men med en lätthet som jag inte förknippar med Sangiovese.

Som om inte det var nog, med luft, ok bra mycket luft faller fler Toskanska bitar på plats. Men i en lättare och bekvämare skrud än vad som är kutym för områdets viner. Doften är ganska mörk, mer tyngd än innan men fortfarande en eterisk lätthet. Munkänslan är lika precis som förut men med mer sangiovese karaktär inlindad i salivdrypande dolcettosyror. Avslutet är kryddigt, lätt men ändå övertygande. Det var mig en riktigt fröjdefull dryck.

Med risk för att bli tjatig men det här är ytterligare ett bevis på vinlådans förträfflighet. Kan med största sannolikhet påstå att jag missat detta vin annars vilket skulle vara skam på torra land. För att inte tala om det trevliga informativa blad som medföljer varje leverans, där du bland annat kan läsa dig till att Daniele Rosellini odlar ekologiskt/biodynamiskt i Montecucco som är en relativt okänd DOC i den sydliga delen av Toskana. Att druvorna plockas för hand, får jäsa på dess naturliga jäst i stora slovenska fat, som inte tillför någon eksmak. Och att det passar utmärkt till smakrika pastarätter.

Tills nästa gång. Borta bra men hemma lite bättre...

tisdag 23 december 2014

Erbaluna Barolo Piccole Vigne 2009..


Känslolöst, försöker upprepade gånger skaka liv, luft, luft luft men inget händer. Missförstå mig rätt det är på alla sätt korrekt, en ganska stor mörk gestalt med gott om torra uttorkande tanniner, ganska Baroloaktigt på alla sätt och vis. Kanske beror det på att årgången är varm, känns lite klumpigt, men den största invändningen jag har är att det inte slår an, är helt enkelt för platt och tråkigt.

Synd, för jag vill verkligen tycka om Erbaluna Barolo Piccole Vigne 2009 (ca 30 euro). Ekologiskt certifierad, hyfsad Barbera och Dolcetto. Fast det är klart, samma sak där egentligen, inget som riktigt lyfter. Nej, vidare till nästa, för nog ska det finnas bra Piemontejuice som behandlar jorden juste.

Tills nästa gång. Sol, snö och semester...

söndag 14 december 2014

Ekologisk julöl..


Av en händelse tittade jag in på aktuella lanseringar, omedvetet hade jag klickat mig vidare till juldrycker öl och rent medvetet började ögat leta sig mot den gröna punkten i sidan. Ja där var en, och en till, jaha ja en till alltså. Äsch lika bra att klicka hem alla julölsvarianter gjorda på ekologiskt odlade grödor och göra en liten provning. Av de 104 alternativ som först uppenbarade sig slank 6 genom det gröna nålsögat. Nu återstår bara å se vad de smakar. Till saken hör att jag på sistone slutat köpa julöl. Har någonstans längs vägen konstaterat att jag hellre dricker bra annan öl eller, hör och häpna, vin. Fast det är klart, julöl har en given plats på de flesta julbord och då kan det vara på sin plats att kunna rekommendera ett eller flera ekologiska alternativ.

Jahaja, det här var ju ingen vidare värst munter historia. I kategorin drickbar julöl till både julstök och skarpt på julafton finns det egentligen bara en aspirant och det är Kalla Tiders Ängöl (nr 300701, 31:90). Traditionellt brödig med julkryddor utan kladd, homogen och bra smak, riktigt trevlig faktiskt. Designbrew JulEko (nr 11394, 23:10 kr) var också god, lite som en veteölshybrid med lite beska. Den här kan jag tänka mig att köpa fler av men att kalla den julöl, nja. Eftersom jag köpt några flaskor av varje kan jag lugnt spara S:t Eriks Julale (nr 11369, 19:80) till nästa år. Riktigt bra doft men spretig, lite tunn och markerad beska, nä, hoppas på bättre utdelning nästa jul. På delad sistaplats, gör om gör rätt, kommer Rådanäs Ekologiska Vinterbajer (nr 30066, 29:50), Sigtuna Winter IPA Organic (nr 11319, 19:90) och Slottskällans Winter Eko (nr 11330, 19:80).

Tills nästa gång. Idag är det julmarknad...


söndag 7 december 2014

Org de Rac Reserve Merlot 2011..


Nja, Org de Rac Reserve Merlot 2011 (nr 75302, 159 kr) är inte lika snygg på hemmaplan som på mässan. Nog för att det fortfarande är bra men den varma inbjudande dansen som den bjöd på då känns i nuläget snarast aningen klumpig. Doften är ganska mörk, potent med gott om fatmarkörer, en söt ton som får tankarna att vandra mer mot USA än Europa. Backelit och annat trams finns inte i sikte. I munnen är det nästan lite utmanande, god smårund frukt, pigg syra, ok aningen mycket ekkänning, men fortfarande ok. Eftersmaken är bra lång, lite rostad, kaffe faktiskt och ganska kännbara tanniner.

Inte samma wowfaktor men fortfarande ok. Hade jag fått den blint hemma hade jag nog inte beställt fler men nu är det gjort. Frun gjorde stora tummen upp och det är ju bra nog.

Till nästa gång. Julklappar - check..

söndag 30 november 2014

En kväll i stan..


Usch va slarvigt, inte en bild eller rad om debaclet hos Ulf. Ok, det var kanske att ta i, men i vanliga fall brukar vinerna kunna stå upp mot sällskapet men denna kväll blev de formligen överkörd av den trevliga samvaron. Eller så kanske det berodde på sällskapet.

Det fanns i alla fall alla förutsättningar för en grym vinös kväll, bra bubbel, hajpat rött och någon trotjänare, i alla fall på papperet. Tydligen kunde amerikanarna prestera bättre, tur det, för värden alltså :) Ok att doften hos Bloom’s Field Domaine de la Côte 2012 var en ren uppvisning men smaken kunde tyvärr inte följa upp. Nej, kvällen vin(nare) var en Österrikisk pinne med 10 år på nacken, Gsellman o Hans Pinot Noir 2004 var faktiskt lysande, och vilken trevlig överraskning, skön frukt, bra mognadstoner och en helgjuten balans. Mas La Planan var också bra, men aningen ung faktiskt, skulle inte tacka nej till ett glas om sisådär fem år.

Nej, det var sällskapet som tog hem en jordskrällseger denna kväll. Sent blev det också, torsdag till trots. Men vad gör det när allt kommer omkring. Ok, maten var också bra, särskilt förrätten. Tack igen grabbar, får vi göra om så snart det är möjligt.

Tills nästa gång. Då var det min tur att tycka synd om mig själv...

söndag 23 november 2014

Chateau de Nages Cuvee JT Rouge 2012..


Om jag ska vara ärlig blir jag inte riktigt klok på Chateau de Nages Cuvee JT Rouge 2012 (nr 90157, 179 kr). Först tyckte jag att det var klumpigt med aningen för mycket alkoholkänning, sedan ok, för att följas av ytterliggare en svacka. Det tog sista glaset av andra flaskan, ok inte konsumerade i följd för då tror jag att det mesta smakar gott, innan poletten trillade i, eller gjorde den verkligen det?

Som sagt, det finns något lockande i doften, ett fång örter, lakrits, bär och gummi. Ja faktiskt i smaken också, en kärna av stramare sydfransos fångar mig. Men vänta nu, ökad temp gör inte susen, inte heller allt för mycket dissekerande. Jag kommer inte riktigt överens med alla superlativ som jag förnimmer mig i pressens falnande glöd, inte oäven, men inte något att göra allt för mycket väsen av. En flaska kvar, får se om den åldras med behag eller om den möter en tidig död.

Tills nästa gång. Sjukstuga, igen...

lördag 15 november 2014

Matildas i Gävle..


Det hör inte till vanligheterna att jag och frun svänger loss våra lurviga och beger oss till lokal. Så när det blir av gäller det att passa på, hotellnatt och bokat besök på Gävles kanske bästa restaurang, i alla fall om man ska tro ryktena.

Besviken? Knappast! Det här besöket gick direkt på lustcentrat för att senare etsa sig fast i minnesbanken. Varmt, välkomnande, familjärt, rustikt, vällagat, genomtänkt, bra prissatt och överjävligt gott. Bara att bege sig dit om ni är i närheten, själv längtar jag tills nästa besök.

Vi åt och drack följande:

N.V. Deutz Brut Classic, riktigt bra "standard" bubbel. Första gången jag smakade Deutz men inte sista.

1995 Chateau Sociando Mallet, en ynnest att kunna dricka färdiglagrad Bordå på restaurang för under tusenlappen, tack för det Robban! Helt perfekt drickmogen och som en smäck till kalvkinden.

Friterad spätta med senapssyrad selleri, dillmajonnäs, Kalixlöjrom och bränd palsternacka, fruns val, men gott så det förslog, klart man måste smaka en tugga eller två.

Brässerad gödkalvkind i mörk sky med inkokta rödbetor från Wij Trädgårdar, saltgurkscreme och svart australiensisk vintertryffel. Men mums, det här skulle jag kunna äta alla dagar i veckan. Vällagad "husman" med precisa smaker, tryffeln på moset gjorde inte heller ont.

Vår egen ostkaka med blåbärssylt och vispad grädde, så här ska ostkaka smaka, långt från de färdiga alternativen som trängs i kyldisken.

Ostar från Vilhelmdals Gårdsmejeri på Österlen. Serveras med fikon & nötkaramell, salta kex och krusbärsmarmelad. Krusbärsmarmeladen är hemmalagad och krusbären från "mammas" trädgård, bara det liksom.

Hela menyn och vinlistan hittar du här.

Tills nästa gång. Nu är det sopsväng på schemat...