Domaine Sainte Croix Magneric 2013

Vissa viner, eller rättare sagt vissa vinkrängare, är säkra kort. Jag har aldrig, upprepar ALDRIG, blivit besviken när jag poppat en flaska från Vinlådan. Ok, vissa har försvunnit väldigt snabbt och lämnat ett mindre bestående avtryck men alla har varit autentiska, glädjefulla flaskor med personlighet och en känsla av tillhörighet. Jag fattar inte hur de gör de där gossarna, förlåt om jag har missat att det smugit sig någon gossinna på slutet, men mersmakande vin kan de verkligen hitta på.

Till kategorin minnesvärda viner hör Magneric 2013 från Domaine Sainte Croix. Shiit vilket coolt vin. Turbo på frukt, turbo på syra och mitt i allt kickar det in sköna småtuggiga tanniner.
Rent och skitig - lättsamt och seriöst, det här vinet pockar på uppmärksamhet från första sniff samtidigt som det är lika bekvämt som en loungefotölj med tillhörande klinkeliklonkande bakgrundsmusik. Om ni inte förstått det hittills föll jag pladask. Doften är mörk, lätt solbakad, med en släng jord och bondgård. Smaken är en fröjd, mörk fyllig frukt backas av den skönaste syra man kan uppbåda. Lite lätt kryddig och småskitig. Ett rustikt och samtidigt elegant vin.

För att summera, det här är ett riktigt vin. Riktigt i den bemärkelsen att det känns när man tar en sipp. Det känns att denna dryck kommer från jorden, från druvor och framförallt från ett gediget arbete med en känsla av tillhörighet som bara ett riktigt vin kan göra. Ett riktigt vin i den bemärkelsen att jag känner varje sipp, varje klunk och längtar till nästa sensoriska kontakt. För att summera, ett riktigt vin.

Tills nästa gång. Tack ännu en gång Vinlådan, er kan man lita på...

Remi Dufaitre Premices 2014

Det finns och ska finnas vin för alla smaker. Det viktigaste är att hitta din sweetspot. Kanske, bara kanske, har du turen att gilla mycket. Jag gillar mycket. Allt från knastertorr Champagne, slösaktig Napa Cab till fokuserad Bourgogne. Tyvärr blir det inte mycket av sistnämnda. Men sen finns det en sak som jag älskar. Skitig, flörtig och direkt Beaujolais. Naturlig kanske någon skulle säga, underbar säger jag. Av en händelse, tack Magnus, kom jag över en blandlåda från Winetrade.

Remi Dufaitre Premices 2014 doftar frukt och skit. Ja bra skit alltså. Den sorten som leder tankarna till jord och bondgård. Smaken är alldeles underbart rättfram, alldeles för lättdrycken och alldeles för sällsynt på ditt närmaste bolag. Vi kan absolut snacka mineralitet, den sorten som känns lite salt, aningen stenig men i sammanhanget är det överflödigt att snacka. Nej, källarsval, alltså 9! grader finns det en nerv och kittlande känsla som stannar kvar den korta stund drycken finns kvar i glaset. Och då har jag ändå fyllt mitt litersglas generöst. Sa jag att det finns fem flaskor kvar, i alla fall ett litet tag till.

Tills nästa gång. Jag säger inget om vad lådan heter, jag ska hinna beställa en till först...