Sidor

lördag 31 oktober 2009

Langhe Nebbiolo Fontanafredda 2007. En låång kväll..

Tanken var: Trevligt sällskap + långkok av oxfilé i ugn + gratäng av diverse rotgrönsaker + nattning av lillen i sedvanlig tid + en ung nebbiolo och icke årsgivet alkoholfritt alternativ = En trevlig vuxenmiddag. Så blev det inte, allt stämde förutom nattningen vilket drog ut på tiden ca 2 timmar vilket i sin tur gjorde att kvällen blev väldigt lång samtidigt som den bara försvann.

I ett tidigare inlägg blev jag tipsad om Langhe Nebbiolo Fontanafredda 2007 (nr 22300, 99 kr) av en annan bloggande vindrickare. Vinet har tidigare pockat på min uppmärksamhet då det i tidigare årgångar har väckt både förtjusning och förfäran.

Det börjar lockande med en mörkröd doft av kirsh, fat och lite kryddor. Det doftar mycket men känns ändå lite återhållet. Smaken är medelfyllig med körsbär som följder med ända till tanninerna som tar vid i slutet och lämnar ett ganska stramt men fruktigt avtryck. Det något kantiga intrycket och en smått läskande syra gör att tankarna far till källaren. Helhetsintrycket blir gott men inte något att hurra och slå frivolter för. Pio Cesaren som hade legat till sig i källaren var bra mycket bättre och frågan är om det inte är värt att investera de extra kronorna för att få ett vin som helt enkelt ger lite mer tryck i alla avseenden.

Trots en utdragen nattning var maten helt underbar, oxfilén var precis så mör som den blir efter att ha legat i hundra grader några timmar. Vinet i kombinationen med maten var ok och som måltidsdryck fick det klart godkänt.

Tills nästa gång. Allt ordnar sig tillslut...

Ps.
För att tillfredställa vännen lägger jag upp receptet:
-Lägg filén i vin dagen innan, vet egentligen inte om det behövs men det skadar inte.
-Putsa och bryn filén runt om i salt och peppar.
-In i ugnen på ca 100 grader. Häll på lite soja och vin. Ös lite då och då.
-Låt vara i ugnen till köttet når ca 65 grader, är då riktigt trevligt ljusrosa.
-Skär upp köttet och pensla med valfri glace, gärna något med lite sötma (tex sweet chili eller honung). Jag använde både och, rosmarin och lite grillolja.
-In i ugnen på ca 175-200 grader för att få en fin yta. Längde beroende på hur välstekt köttet ska vara.
-Svep in i folie för att hålla värme.
Lika enkelt som gott, Ät och njut!
Ds.

fredag 30 oktober 2009

Loxton Cabernet Sauvignon. Främmande!.

Vi har besök, eller som T:s föräldrar så fint uttryckte det. Främmande! Ja det är inget främmande med helgens besök snarare tvärt om. Främmande däremot är presenten som var med besöket, nämligen mitt första alkoholfria vin. Om man kan kalla det vin återstår att se. Med det är gjort av vindruvor iallafall.

Loxton Cabernet Sauvignon (nr 1981, 39 kr) kommer vinöst inpackad. Riktigt trevlig att ställa fram på middagsbordet till skillnad från Bobs saft. Däremot finns det vissa andra likheter dem emellan. Doften är lite söt fruktig med plommon och svartavinbär. Här skiljer det sig inte märkvärt från dess starkare kusin. Det är i smaken den har mer likheter med bob, svartavinbär och plommonsaft lite stramare dock än vanlig saft. Helhetsintrycket blir: Saft för vuxna. Inget dåligt betyg det finns ju de som säger att vin inte är något annat än möglig saft. Riktigt trevligt och en stark rekomendation om ni ska bjuda någon på ett svagare alternativ.

Tills nästa gång. Variation är inte bara av ondo...

tisdag 27 oktober 2009

Côtes du Rhône 2005. En nygammal repris..

Historien upprepar sig, allt från börskrash till personliga vinorienterade spekulationer. Den senaste tiden har varit kantad av personliga återupprepningar. Mitt vinbloggande, s(vin)dlande funderingar med flaskor som överstiger personlig budget likväl personliga smakpreferenser och återkommande viner. Slutligen tillbaka till ursprung. Ännu en gång, jag funderar hur många gånger mitt vintänkande kan ta stickspår till oändligheten och tillbaka. Det återstår att se.

Varför inte fira en annars helt ok tisdag med en återblick? Svärmor kom förbi med älgbullar, L och jag tog en utflyckt till Gävle för att hämta hem frun i huset, jag tog ett avstick till Systembolaget och lämnade tillbaka två 198 kronersflaskor och kom hem med fyra 90 kronersflaskor. Mer om det senare. Hemkommen, hungrig och trött, fanns vinvalet redan framtaget ur källaren. Nämligen en repris på inlägg nummer ett. Côtes du Rhône 2005 (nr 2011, 99 kr), det jag kommer ihåg från förra gången var en något återhållen frukt med en lovande framtid. Efter nästan ett år i källaren doftar vinet härligt inbjudande av enbär, lite ek och blåa bär kanske lite björnbär och hallon. Inte alls lika varmt inbjudande som den tidigare C-d-R Villages 07 utan mer återhållen stram men ändå läskande. Smaken tar vid med mer läskande frukt, blåbären blir mer tydliga än björnbären och ackopanjeras av de efterhänsna hallnonen detta övergår i krydda för att sedan helt övergå i tanninernas våld! Är detta verkligen samma vin som jag drack tidigare i år. Känner inte alls igen den här tuffa stilen.
Detta är ett klart bevis på att vin från samma producent från samma år kan smaka väldigt annorlunda. Känns inte som att ett år i källaren har polerat av kanterna utan snarare tvärt om. Frågan är om vinerna från början smakade olika eller om det handlar om hur och när de dricks. Jag vet att detta är ett massproducerat vin men ändå? Ett är säkert, den flaska som finns kvar i källaren får vänta åtminstone ett år till.
Tills nästa gång. Inget blir som man tror...

lördag 24 oktober 2009

Chablis Saint Martin 2008. En halv flaska gjorde inte en hel dag..

Utflyckt utan barn och fru. Resulterade i födelsedagspresent till fru och en förgylld eftermiddag med barn.

Beklagade mig lite tidigare över att T inte kan dela mina smakupplevelser eftersom hon är gravid. Idag känns det dock som att jag lika gjärna kunde vara gravid, eller kanske inte gravid men jag hade lika gjärna kunnat dricka vatten. Smörstekt färsk Lax med pressad potatis, broccoli och en hemmalagad kall sås innehållande creme fraich, majonäs, räkor och dill. Så enkelt så gott.. Men det var som sagt inte vinet. Chablis Saint Martin 2008 (nr 7142, 76 kr, 375 ml) inledde lockande med fräsh frukt, gula äpplen och lite härligt läskande mineralitet i doften. Kändes väldigt mycket som de tidigare Chardonnay vinerna som har intagits nyligen. Lite fylligare än Mâcon-Villages och lite mindre intressant än Brocard Premier Crun. Den inledande smaken fortsatte i samma stil som doften, pigg fräsh subtil frukt, lite smörighet men sedan längre bak på tungan kom kryddighet och en allt annat än trevlig beskhet. Jag har sagt det förut och säger det igen, den här typen av typisk vitvinhet är inget för mig. Eftersmaken överraskar med ett lent och ganska långt avslut.

Ne helhetsintrycket är ok, inte mer. Köper mycket hellre några flaskor Mâcon-Villages för att njuta av flera dagar eller en Brocard som kan vila i källaren för att njutas av vid ett senare tillfälle. Det finns helt enkelt ingen plats för ett tråkigt dussinvin som detta.

Tills nästa gång. Förgyll livet så förgyller du livet för andra...

onsdag 21 oktober 2009

Cuvèe du Vatican Côtes-du-Rhône Villages 2007. Mmm Vin..

Då var det dags, lådan är hemma och korken är dragen. Men först några ord om vinet i fråga. Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Villages 2007 (109 kr per flaska) innehåller 80% grenache och 20% syrah. Hälften mognade i tank och hälften i foudres. Den tillverkade upplagan är liten och vinet är gjort av Karine Diffonty, till skillnad från domänens châteauneuf som görs av maken Jean-Marc.

Doften är fruktmättad med en hint av ek och örter. Det är verkligen en inbjudande rödbärig doft som går åt det solmogna varma hållet. Smaken tar vid med ett lite svalare intryck, kryddigt, mörkmustigt, lite salmiak men åndå ganska slankt. Tanninerna finns där men inte i överflöd, eftersmaken är riktigt trevlig men ganska kort. Känslan av förvåning infinner sig och skapar ett habegär och formulerar tankar i stil med: Var det verkligen en Côtes-du-Rhône som är så mustig och smakrikt eller var det bara något som du fått för dig? Det är bäst att ta en klunk till för att vara på den säkra sidan.

Jag har definitivt inte belägg för att slänga mig med uttryck som ursprungstypiskt, årgångstypiskt, fynd eller liknande proffesionella termer men nog känner jag igen smaken från andra viner med liknande ursprung och druvsammansättningar. Den för mig svårdefinierade men igenkännande doften och smaken som kan liknas med hallon eller jordgubbar men som drar mer åt ett sötstickigt håll, eken som lurar i bakgrunden och örterna som kittlar lite längre bak på tungan. Ne allt finns där bara lite mer än vad jag har upplevt från viner i samma prissegment.

Tills nästa gång. Väntar med spänning på vad som kommer från Bristly i nästa mail...

söndag 18 oktober 2009

Inköp. Trots lite skral kassa och gravid fru..

Man måste unna sig och med man menas jag. Mina vin(lande) funderingar har ännu en gång tagit fart trots sorgen i att min kära inte kan dela mina smaksensationer och en alltjämt fortgående föräldraledighet. Detta gör att inköpen i huvudsak präglas av följande faktorer: Nya erfaranheter, lagring och ekonomi. Alltså inga större skillnader mot innan.
När jag fick ett mail från Bristly där man har tagit hem fler lådor av ett mycket omtalat budget köp kunde fingrarna inte hålla sig borta från telefonen. En låda om sex finns nu att hämta ut på det lokala Systembolaget. 109 kr flaskan och flera lyriska recensioner gör att förväntningarna är på topp.

En helg i Uppsala och lite lyxliv, då också lite av ett lyxinköp. Vacqueyras Montirius Garrigues 2007 (nr 99011, 198 kr) är också ett vin från södra Rhône dock i ett lite högre prissegment än vad som hör till vanligheterna. Med idel bra recentsioner och ett område som jag vet att uppskatta tog jag två flaskor för senare njutning, men det var efter mycket velande ska tilläggas. Avgörandet stod i en analkande lunch och några väl valda ord från min fru..

Vart experimentlustan tog vägen vet jag inte, den finns där men det är inte dumt med någotsånär givna kort heller.

Tills nästa gång. Smaknoteringarna kommer snart i en blogg nära dig...

lördag 17 oktober 2009

Crozes-Hermitage Les Launes 2007. En vuxen helg i Uppsala..

Första barnfria helgen på nästan 14 månader..

Jag tar och smälter det ett tag till sedan återgår jag till livet. Livet känns underbart vuxet och vi njuter av hotelliv, shopping och tv-tittande. Ja en heldel annat också.. som vin. Eftersom vi väntar vårt andra barn så är det bara jag som står för vindrickandet. Inte så bara det när det är Crozes-Hermitage Les Launes 2007 (nr 2800, 72 kr, 375 ml), när jag drack detta vid ett tidigare tillfälle matchades det mot det stiligare Ch Mont-redon. Då avgick Châteaun med vinst, men idag tror jag inget kan slå denna vidöppna, varmfruktig, integrerade doftrika C-H. Känner knappt igen detta vin, lite örter, massor av fruktighet, ek ja vist.. Men smakerna är så mycket mer och dessutom integrerade. Kryddigheten som störde lite sist är borta, vinet är slankt och skriker efter nästa smutt eller rättare sagt nästa klunk..

Jag vet inte om det är barnfri helg, min underbara fru, mina härliga föräldrar som ställer upp, vår underbara lilla dotter som skapar sådana vällust känslor, Rhône 2007 eller en kombination av alla dessa faktorer men livet i likhet med vinet smakar riktigt riktigt bra..

Tills nästa gång. Det är härligt att bli påmind om vuxenlivets goda...

måndag 12 oktober 2009

Mâcon-Villages Chardonnay 2008. En måndag i mängden..

Överraskande, igen. Hur är det möjligt? man frågar sig gång på gång. En strof ur en gammal Just D låt. Men det är just d(t) som sätter tonen. Det finns så många vinstilar som jag inte provat, i en prisklass som inte gör stora hål i plånboken.

Mâcon-Villages Chardonnay 2008 (nr 2295, 73 kr) är en Bourgogne i enkel tappning likt ett hissmusikstycke smyger den sig på en och plötsligt kommer man på sig själv med att tyst nynna med. Måndagen har flytit på i ett lugnt hemmalunk med en dotter som kräver mer än vanligt. Sjukdomar som har tagit om och om kan vara en bakomliggande faktor, eller så är det bara det att vi är solo igen efter ett gästspel av frun. Som kvällens solonummer stämmer vinet i där natten börjar för lillen. Frisk frukt lite åt det blommiga hållet, ganska mättad subtil god doft möter upp med ännu mer frisk frukt i smaken, lätt utan att bli tunn. Syrlig utan att bli sur. Fylligt utan att bli tungt. Ett lagom vin i dess bästa bemärkelse. Eftersmaken drar åt honung och är väldigt kort.

Ja det här var överraskande gott. Inte alls lika komplext och fantasieggande som Chablin med det är nog för mycket begärt.

Tills nästa gång. Nästa nummer blir nog något rött, eller sött...

lördag 10 oktober 2009

Moscato d´Asti Prunotto 2008, Chablis Premier Cru Beauroy 2007 och Langhe Nebbiolo Pio Cesare 2005. Ett år äldre..

Födelsedag + hektisk arbetsdag + ändrade planer pga sjuk dotter + familj på besök istället för tvärs om = en lyckad 9:onde oktober.

Men nu går jag händelserna i förväg, det hela började på kvällen den 8:onde. Min kära fru överraskade med Chablis Premier Cru Beauroy 2007 (nr 7125, 169 kr) på en förtidigt firad födelsedag. En helt underbar gest eftersom hon hade kollat upp vinet i förväg och viste att jag var väldigt nyfiken på Chablis. Till kammusslor stekta i lite chili och bacon passade vinet ypperligt. Doften var fräsht fruktig med gula äpplen och en viss blommighet. Smaken följde med något som inte kan förklaras med andra ord än mineral med en dragning åt järn. Det finns en liten uns av vad jag kallar typisk vitvinssmak, alltså lite jäst med detta försvann tillsammans med maten. Helheten var mer än godkänd, en possitiv beknatskap. Jag kom på mig själv att säga till frun att det passar lika bra före, under som efter maten.

Tillbaka till kvällen i fråga.

Välkomstsnask i form av Moscato d´Asti Prunotto 2008 (nr 95187, 99 kr, finns fortfarande några få kvar) eftersom det alltid är ett välkommet inslag hos de flesta har det blivit en och annan flaska i sommar. Fortfarande lika förförisk söt med sin klara druvighet. Det visade sig att chablien svarade lika bra till avocadohalvor med räkor som föregående kvälls kryddigare mat. En ny vit favorit kanske?
Till oxfile med potatisgratäng blev tidigare beprövade Langhe Nebbiolo Pio Cesare 2005 (7306, 119 kr) en fullträff. Vinet var lite annorlunda från förra gången jag provade mer mörka bär, en touch av lakrits och mörk choklad lite mindre tanniner och möjligen en aning rosor. Tar tillfället i akt att hylla min lilla vinförvaring utan den hade en spontankväll som denna inte blivit lika lyckad.

Tills nästa gång. Det är bra att ha några flaskor på lut, man vet aldrig när det blir oväntat besök...

tisdag 6 oktober 2009

Dry Sack. Namnet säger allt..

Efter en inspirationstorka har mitt vinsinne öppnats ännu en gång. Ut på outforskad mark hittar jag Dry Sack (nr 8209, 49 kr, 375 ml). Söta torkade russin med en besk eftersmak, jag bestämmer mig för att den här typen av billig, lättillgänglig (syftar på att den finns på alla Systembolag) sherry är bland det mest osexiga som finns. Läste en artikel i mitt tidigare vinliv som gick ut på att öka sherryns genomslagskraft hos unga, något som den minst sagt beskrivande etiketten visar på. Slutsats blir,gör en bättre produkt så kanske..

Ne dagens bästa är definitivt inte "best served chilled", utan något mer uppenbart. Hemmapappa med en återfunnen vinös känsla med uppdrag att smaka allt som kommer i min väg.

Tills nästa gång. Se upp! Här kommer jag igen...