Tardieu-Laurent Crozes-Hermitage Vieilles Vignes 2011..

Finns det något roligare än att få en vinflaska av en fellow vinnörd, jo möjligen att ge, men oj så kul! Jag minns att Uffe hade provat denna och gillat men som så många gånger tidigare swishar en post förbi för att sedan läggas i högen - den där borde provas men senare. Nu blev tydligen senare faktiskt av, stort tack för det Ulf.

Jag gör som sig bör när någon har lagt manken till för att jag ska dricka just Tardieu-Laurent Crozes-Hermitage Vieilles Vignes 2011, provar över två dagar och låter innehållet i glaset bestämma takt och ton.

En otroligt bärig och floral doft sätter ton direkt vin öppnandet, något mörkare och stramare lurar i bakgrunden. Det finns något tropiskt fruktigt också, flörtigt men ändå köttigt med en dansant ungdomlighet. Näsan nästan skäms bort, lika bra att smaka. Slankt, elegant, ett lass bär, ett till med syra, lite grönt. Balansen är helgjuten, med lite ungdomlig spretighet, avslutet är åt det mörkare stramare hållet. Eftersmaken sitter i med lite fatkänning, det är ofrånkomligt att gilla denna svala, örtiga och helcharmiga burgundiska nordrhônare.

Dag två möts näsan av ett fång blommor slängd i en smårostig gjutgärnspanna med lite blod och bär kvar i botten. Doften är helt klart mer potent, vuxnare men fortfarande med samma härliga lekfullhet. Smaken är mörkare, mer helgjuten än tidigare men fortfarande en nervkittlande syra. Helheten är klockren, skitgott på ett direkt och tämligen okomplicerat sätt. Stort tack Ulf, trots att jag inte hittar en rad om eko ;)

Tills nästa gång. Men seriöst, kan vädret bestämma sig någon gång...

Yann Chave Crozes Hermitage Le Rouvre 2012..

Götta! Yann Chave Crozes Hermitage Le Rouvre 2012 (nr 92119, 199 kr) är syrah typiskt så det hette duga, ung sval frukt, enbär och lite kött. Doften är precis vad man kan önska i en ung nordrhonare utan för mycket fläsk. I munnen är det direkt, njutbart med härlig struktur, åt det slankare håller. Piggt och lättillgängligt direkt från start, avslutet stramas upp och lämnar en saftig björnbär och enbärsmakande eftersmak. Ja inte vet jag, det här var väldigt lätt att begripa i dagsläget, ser egentligen ingen anledning att spara men om man har fler flaskor, varför inte. Själv nöjer jag mig med min spontanryckta flaska och glädjer mig åt en ny mersmakande bekantskap.

Tills nästa gång. Idag gör jag ingenting, ingenting...

Jeannine Boutin Crozes-Hermitage Les Hauts Granites 2007. Vårjackorna tar vinterkappornas plats..

Inte ofta som jag kommenterar vilka filmer vi ser, eller rättare sagt inte har tid att se, men nu har vi snubblat över något bra. I alla fall så är den bra halvvägs in, vilket var precis så mycket som vi hann se innan klockan slog tio igår. Inception, har smygit sig in på en hedrande 8:e plats på IMDbs topp 250 vilket man måste säga är en bedrift med tanke på sällskapet. Återkommer om slutet lever upp till början.

Igår var det plockgodis, idag känns det som att gommen kräver något stramare sällskap. En singelflaska, lär väl inte bli några fler på ett tag, av en i mängden av utmärkta flaskor från Tom.

Först bjuds en härlig om än lite småung och bångstyrig doft med björnbär, läder, salmiak, brända örter, lite oliver och aningen gummi. I dagsläget är det framförallt frukten och bärigheten som spelar första fiol även om det inte är något fel på komplexiteten. En sval syrah doft


Vinet fyller ut bra, väldigt pigg syra som stångas på bra med den strama röda frukten. I mittpartiet kommer lite brända örter, aningen läder och lite gummitoner fram. Avslutet är riktigt uppstramande med sandpappersfina tanniner som lämnar ett hyfsat långt och trä (ceder) betonad eftersmak.


Efter en god tid öppnad i flaskan bjuds fortfarande en ung doft men komponenterna i doften har smält samman. Intrycket har intagit ett lätt parfymerat blommighet men har ändå bibehållit den fräsha svala tonen som jag tycker mig har hittat i alla Stéphane Vedeaus viner som jag provat. Smaken är rundare, saftigare, med både en direkt drickbarhet och ett löfte om fortsatt utveckling. Härligt. (89-90p)


Tills nästa gång. Fortsättning följer...

Alain Graillot Crozes Hermitage 2007 och Petit Chablis Domaine Sainte Claire 2008. Föräldar på besök..

Här kan man snacka om Syrah eller rättare sagt syra, näst inpå frätande syra. Mer om det snart innan måste jag bara säga. Kallt! Nu har det varit riktigt kallt. 26 grader på den nedåtgående skalan och ett vinterväder som pressar ner temperaturen i min stackars källare.

Föräldrar på besök och lammsteken är ett faktum. Gnid in och marinera i citron, vitlök, oregano, peppar och olja. Låt den vila i ett dygn för att sedan nå 65 grader i en 150 graders ugn. Till det rotgrönsaksgratäng och skysås. Detta plus fem timmars luftning var vad som krävdes för att Alains Crozes Hermitage 2007 skulle komma till sin rätt.

Vid första anblicken eller rättare sagt första sniffen var jag fast. Vilket härligt vin att dofta på. En näst inpå burdus doft står som en kvast ur glaset. De blåröda bär och frukterna slår nästan omkull min associationsförmåga. När jag kommer till sans finner jag mestadels björnbär, lite hallon en smula vinbär och ett uns blodstänkt järn allting inramat av en fin trälåda. Det är riktigt härligt att sniffa på.

Smaken däremot är inte riktigt lika härlig, det är framför allt syra. En smått bedövande syra som nästan förtar alla andra intryck. Lite frukt ja vist, blyga björnbär och vinbär inramat av en tannindiskret eklåda. Vinet är maffigt även om det kanske fattas lite i mitten. Eftersmaken är lång med russin och riktigt mogna katrinplommon. Som jag sa tidigare är det först till maten fem timmar senare som vinet kommer till sin rätt, det har tillkommit lite kryddig enbär och syran har lagt sig något. Smakerna känns mer integrerade och till lammet är det riktigt gott. För mig är detta en helt ny upplevelse, ett bångstyrig vin som jag inte kan annat än gilla. Absoult inte för alla men prova gärna. För egen del ska det bli riktigt intressant att se vad som händer med detta om några år.

Först ut denna kväll hade vi Brocards Petit Chablis Domaine Sainte Claire (nr 5588, 99 kr). Frisk lite söt tropisk frukt med inslag av gula äpplen, citrus och mineral. Doften är inbjudande och tillräckligt komplex för att locka till en sipp. I munnen känns vinet visköst med lite smörighet, lite mindre frukt än i doften och en ganska framträdande gryddighet som leder associationerna till rökt grapefrukt. Avslutet är ganska långt med mer av den inledande äpplen, faktiskt lite år äppeljuice. Det är framförallt frukten och kryddan som utmärker vinet i dagsläget.

Helhetsintrycket blev riktigt bra, trevligt, lättsmält och väldigt passande till skaldjursinslaget i förrätten.

Summa summarum en väldigt trevlig, god kväll med passande vinval trots den inledande kommentaren från Papsen på frågan om hur Crozes Hermitagen smakade.

-Jag vågade inte säga något först men till maten var vinet riktigt bra.

Tills nästa gång. Fördjupningen får vänta...

Crozes-Hermitage Les Launes 2007. En vuxen helg i Uppsala..

Första barnfria helgen på nästan 14 månader..

Jag tar och smälter det ett tag till sedan återgår jag till livet. Livet känns underbart vuxet och vi njuter av hotelliv, shopping och tv-tittande. Ja en heldel annat också.. som vin. Eftersom vi väntar vårt andra barn så är det bara jag som står för vindrickandet. Inte så bara det när det är Crozes-Hermitage Les Launes 2007 (nr 2800, 72 kr, 375 ml), när jag drack detta vid ett tidigare tillfälle matchades det mot det stiligare Ch Mont-redon. Då avgick Châteaun med vinst, men idag tror jag inget kan slå denna vidöppna, varmfruktig, integrerade doftrika C-H. Känner knappt igen detta vin, lite örter, massor av fruktighet, ek ja vist.. Men smakerna är så mycket mer och dessutom integrerade. Kryddigheten som störde lite sist är borta, vinet är slankt och skriker efter nästa smutt eller rättare sagt nästa klunk..

Jag vet inte om det är barnfri helg, min underbara fru, mina härliga föräldrar som ställer upp, vår underbara lilla dotter som skapar sådana vällust känslor, Rhône 2007 eller en kombination av alla dessa faktorer men livet i likhet med vinet smakar riktigt riktigt bra..

Tills nästa gång. Det är härligt att bli påmind om vuxenlivets goda...

Crozes-Hermitage Les Launes 2006 & Château Mont-Redon 2005, nord möter Syd..

Det har varit världarnas kollision i dag. En strid där endast en kan stå som den ultimata vinnaren.

1. Ledighet vilket innebar babycafé, trevlig men ovan företeelse. Kändes svårat att känna delaktighet i barnrelaterade frågor, när det kommer till kritan finns det ingen som jag litar på mer än mig och min fru. Dessutom är L helt enkelt unik och i en klass för sig. Våran lilla gos går från klarhet till klarhet. Klar vinst L över alla andra barn. Är dessutom helt underbart med ledighet och barngos.

2. Kollega på hembesök. Barnledighet har även förunnats en kollega och i dag var hon på besök. Väldigt trevligt med mer gemensamma nämnare, att min fru dessutom kunde vara delaktig var ett stort pluss. Bra och trevlig kollega vinner lätt över stand in som jag inte alls har kommit underfund med.

3. Nord möter Syd, Crozes-Hermitage Les Launes 2006 (nr 2800, 68 kr, 375 ml) stod mot Château Mont-Redon 2005 (nr 2811, 118 kr, 375 ml). Den ek och svartvinbärsstinna LL mötte upp bra mot den balanserade något slutna rödbäriga M-R. I smaken gick LL direkt mot knock-out med en överraskande styrka som inte förknippas med matchvikten på 12.5%. Det ska sägas att M-R låg för räkning när fläskfilégrytan med trattkantareller och bacon ställde sig inställsamt i LL:s ringhörna. Dock vann M-R på en mer elegant, balanserad slagserie där eftersmaken var lite mjukare och höll sig kvar obetydande längre än LL:s syrliga avslut. Det ska tilläggas att båda ville ha en ny match om några år. Ska bli intressant att se om den hetsporriga LL kanske har lugnat ner sig och fått en mer harmonisk form med ett mjukare avslut och om M-R kanske har fått en bättre genomslagskraft som kan möta upp den elegans som han redan besitter.

Tills nästa gång, den som lever får se...