Sidor

onsdag 30 maj 2012

Louis M Martini Cabernet Sauvignon 2007. Träd..

Äpple 
Päron
Paradis
Avhandlat gräs, nu är det dags för träd. Har sedan inflytt kapat ner två och misshandlat resten, förutom körsbärsträdet som jag varken vågar eller vill närma mig. Eller rättare sagt, beskurit efter bästa förmåga. Fast ett och annat skratt har det framkallat, -Ska du vara på det stackars trädet nu igen? Är ett exempel på kommentar sprungen från frun som inte förstår samspelet mellan mig, grensåg och träd. I vilket fall blommar allt, och det positiva med en smått schizofren vår är att allt har blommat bra länge.

Är den tiden på året, när slagdängan "Grillvin" dammas av. Något runt, extraherat med riklig frukt och drag av rökigighet och ett släng av ekmonstret, jaså inte det. Ne, om jag inte gillar det till något annat vill jag inte ha det till en go köttbit heller. Lite rikedom? Absolut, gärna fruktigt men man behöver inte leta i syltträsket för att para det med redigt kött. Varför inte en jänkar cab? Har varit sugen att prova, Louis M Martini Cabernet Sauvignon 2007 (nr 6723, 199 kr), ända sedan det släptes våren 2011.

Mustigt och varmfruktigt, plommon, svartavinbär med en smått tilltagen ekkryddning, marsipan. Känns trots sin rikedom ändå balanserat och hyfsat svalt. Riktigt intagande doft i vilket fall.

Fylligt med rund generös frukt, plommon, svartavinbär, björnbär. Finns en piggare träton blandat med mer rostade mörkare toner. Överlag bra piggt, det finns något småsvalt över all musighet. Avslutet snörpas upp med torra bra kännbara tanniner. Ett litet alkoholstick letar sig genom all frukt och fat.

Eftersmaken ringlar kvar bra länge med lite mörkare röstade toner, mer typisk frukt och röda äppelskal (88-89p)

Känns piggt för att vara en jänkar cab, lite kantigt i dagsläget med både lite alkoholstick och aningen vassa tanniner men detta tror jag lite lagring råder bot på. Överlag är jag riktigt nöjd, fungerar mer än väl till kvällens grillade bit och bli inte förvånad om det dycker upp en flaska till om ett år eller två.

Ett annat paradis
Tills nästa gång. Grill 2012, here we come...

Pst. Är det någon annan som märkt att det finns två etiketter på den här rackaren? Verkar dessutom finnas två olika ursprung, Chiles Valley och St. Helena. Tyvärr blev min flaska med halva innehåll kvar hos päronen, så jag kan inte göra vidare efterforskningar på etiketten för tillfället men det kanske är någon annan som vet mer?

Psst. Många äro de som provat innan, Franko, Uffe, Johan P och Micke var hyfsat possitiva, Punkarn ännu lite mindre och FV inte alls. Det intressanta i kråksången är att jag kan hitta gemensamma drag hos alla som provat, konstigt det här med vin. Har säkert missat någon sniffare, sorry i så fall.

söndag 27 maj 2012

Fontanafredda Briccotondo Barbera 2011 och Syltade trattkantareller med granskott. Ett eko, bra nära, ekonära..

En naturlig blandning
Hade ni också ett sådant där småhemligt ställe? Ni vet, där det serverade lite annan mat än vad man var van vid hemifrån. Och om man dröjde sig kvar, något längre än vad resterande familjemedlemmar orkade vänta, fick sig en tallrik eller två. Jo, jag hade ett sådant i tonåren. Det speciella i detta hushåll var att det som oftast var plockmat, det närmaste plockmat vi kom i vår familj var smörgåsborden vid någon av högtiderna och då var ändå "plocket" bekant. Missförstå mig rätt, jag var mer än nöjd med maten vid familjebordet men omväxling förnöjer. En sak var mer "exotisk" än mycket annat, inlagda gula kantareller. Som jag älskade dessa kantareller, härlig kantarellsmak förhöjd av syra och lite lätt sälta.

Döm av min förvåning när jag ramlar över den syltade trattvarianten här i Storvik?! Var ner till centrum med mina små för några livsnödvändiga inköp. Av en händelse ser jag att Ekonära butiken är öppen. Ska i ärlighetens namn säga att jag tidigare inte blivit särskilt imponerad av "butiken", styrkan ligger i utkörningen där hela sortimentet visas på nätet. Denna dag var det dock en annan femma, fortfarande inte mycket men det som trängdes i disken var desto bättre, lite mixade grönsaker, några ostar från favvo stället Jarseost, lite härligt marmorerad entrecote och några olika varianter lax från Wahlström's fiskardotter, där en kallrökt bit fick följa med hem. Under konversationen med en av ägarna föll blicken på ett litet svampdekorerat lock, och ta mig tusan var det inte syltade kantareller.

Låt mig, för protokollet, säga att jag verkligen gillar syltade och inlagda saker. Det är något med syran, sötman och sältan som biter tag i svalg och sinne och kräver mer. Har ett vagt minne av en gymnasieincident där jag och en bekant snarrade i oss varsin enliters hink med oliver, chilifrukter och annat gött som legat till sig i preserverande vätska.

Det naturliga tillbehöret
Nåväl, dessa tokigheter inte riktigt förföljt mig till vuxen ålder men minnena lever kvar. Dags att prova syltade trattkantareller med granskott från Romsens Örtagråd i Okelbo. Jorå, inte lika mycket kantarellsmak som i den gula varianten, god syrlighet och en fet lag av olja och skogssmaker som förhöjder. Mums vad gott, vad jag vill minnas var det mindre sälta och syra i den från minnenas bank men likväl fullgott substitut. Kanske på tiden att leta fram den "gamla" mamman och luska fram ett recept.

Svårt att motstå en smakbit
Fungerar perfekt precis som det är på en bit bröd eller, som igår, som tillbehör till bratwurst, potatismos, harrico och mild senapssås. Till detta smakade jag nuvarande årgång av en gammal enkel favorit, Fontanafredda Briccotondo Barbera 2011 (nr 2773, 77 kr).

Det är en mustig men ändå relativt pigg doft med gott om fullmogna surkörsbär, en stramare känsla och mörkare kryddigare ekdrag. Riktigt bra även om jag får en känsla av att det är i yngsta laget.

Munkänslan är slank, gott om syrliga körsbär och en mörkare ekbetonad krydda som stödjer upp intrycket. Uttrycket är hyfsat stabilt genom hela munnen och avslutas snarare med mer syra än tanniner.

Eftersmaken försvinner hyfsat fort men lämnar en pigg bärig känsla. (84-85p)

En redig syra attack, nog den värsta jag upplevt i någon version av detta vin. Trots det känns syran inte överjäklig utan funkar, för att inte tala om till rätt mat, är detta alldeles förträffligt. Fungerade ypperligt till den syrliga tonen i svampen och skär genom den feta korven, såsen och mosen som ett lasersvärd.

Funkar även i år
Tills nästa gång. Tänk, ibland finns det man söker alldeles runt husknuten...

Pst. För er i närområde Gävle, ta en titt på Ekonära Gävles hemsida. Sa jag att allt kan fås hemkört till dörren.

Psst. Precis som jag misstänkte blev vinet bra mycket bättre med luft och tid. Syran har sjunkit in och hela uttrycket har landat, riktigt övertygande i all sin enkelhet.

torsdag 24 maj 2012

Chateau Filhot 1999 och Domaine de Bresse. Gräsligt..

Lökig - gräs
Gräs - i behov av solbränna
O - gräs
Blommigt - gräs
Jag har varit inne på det tidigare, och jag kan inte lova att jag slutar, det som utgör största delen av vår 1400 kvm tomt är gräs. Gräs som får min näsa att rinna, gräs som är behaglig för små barnfötter att beträda, gräs som skänker ångest och motion. Juryn är fortfarande ute, men det lutar åt att de gräsliga egenskaperna är övervägande possitiva, men vem f*n vet vad jag tycker nästa gång det är knähögt och det spöregnar. Vad vore alternativetet, en helt stenklädd trädgård, buskar, träd, äng? Nej, gräs it is.

Vinet, något ur fokus
Något mer som kommer i fler utföranden än vad som är möjligt att hålla reda på är ost och vin i kombination. Vad sägs om småmogen Sauternes, mild blåmögelost och en naturligt sötkoncentrerad fikonmarmelad? Låter väl helt ok, men inte ikväll. Chateau Filhot Filhot 1999 var något för finstämd för att möta Domaine de Bresses ammoniakinslag i kanten, för att inte tala om att marmeladen var i sötaste laget. Nja, vad göra? Jag bytte ut vinet, som i sig var riktigt gott, till Toni Hartls mer sötmättade BA Syrah 2006 som ändå stod öppnad i kylskåpet. Den ökade sötman rundade av den småfräna kanten och sötman i marmelad samt vin spelade bättre ihop. Funderade på att byta ut marmeladen mot saffranskryddad honung och inte ta någon bit av ostkanten, kanske testar det ikväll.

Chateau Filhot Filhot 1999 (köpt hos der Wein Weber för 12,60 euro) behöver ett extra omnämnande. För, trots att det fick sitta en stund på avbytarbänken kvällen till ära, är det inte var dag man hittar drickfärdig Sauternes runt hundralappen. Handlar du enbart på ditt lokala SB kan jag lova att det aldrig kommer att ske.
  
Doften är sötmättad, stor med gott om pigg aprikososande frukt. En tvist på slutet som drar mot mandelmassa blandat med lacknafta.

Munkänslan är balanserat söt med en mycket trevlig och bra pigg gul frukt. Finns drag av mognad men känns snarare homogent färdigt än komplext och kontemplativ. Slutet stramas upp och tyvärr försvinner smakerna aningen för fort.

Eftersmaken är medellång och inleder med gula russin för att sedan gå över i saffran och en mer stramare ton. (87-88p)

Riktigt trevlig där all småfet barnhull försvunnit, direkt drickbart med en härlig struktur. Inte stort på något sätt utan bara färdigt, precis rätt.

Jag gick i andra ring
Tills nästa gång. Men nuså, vädret alltså...

söndag 20 maj 2012

Golser Pinot Noir Selektion 2008. Varit på Vimmel i Vimmerby fast utan WWW..

Rastplats, med tillhörande leksaker
Vem har sagt att det ska vara lugnt på semestern? Efter några dagars full fart på leklandet Astrid Lindgrens Värld kom vi hem till, en redigt överfull tvättsäck, dammsugning, gräsklippning x2 och storkok. Tacka vet jag ordinär arbetsvecka.

Väl hemkommen efter några intesiva dagar med Pippi, Emil, Madicken, Kajsa och alla de andra ur vimmerbymästarinnans repertoar för att inte tala om all färdiglagad mat som stundom glänst men mestadels varit flottigt, salt och resvänligt kändes det som att jag behöver rensa gom och sinne.

Wifi, varmfrukost?
Men innan, vet inte när det hände senast men ett hotell utan Wi -Fi var ett tag sedan. -Du kan sitta här i lobbyn, där finns det mottagning. Seriöst! Hur svårt ska det vara att placera ut en, eller två extra antennprydda små varelser? Det, plus att ingen varm frukost fanns att finna, kostade både en och två stjärnor i min bok, lägg till att det dessutom var ett av sentidens dyraste övernattningar och jag borde vara mindre än nöjd.

Faast, det är klart. Vi var där för vimlet i Vimmerby och det fick vi med råge. Riktigt proffsigt rakt igenom, från miniatyrlandskap, skådespel till vällagad lunch och saltade priser. Jag är mer än nöjd och återkommer säkerligen, vare sig jag vill eller ej. Om två år kanske, 2, 4 och 6 är låter väl som en handfull? Eller??

Guld till Österrike
Tillbaka till munrensaren, valet stod mellan Österrikisk Pinot och naturlig beaujolais. Jag valde det förstnämnda. Golser Pinot Noir Selektion 2008 (varuprov, finns för 95 kr plus frakt hos Handlavin.se) kändes som något man kunde ta källarsvalt direkt vid hemkomst.

Jorå, inget snack om saken. Doften är kraftfull på bästa pinotmaneér. Ni vet inte alls speciellt kraftfull men ändå näsutfyllande så det hete duga. Gott om mörka bär, småjästa vinbär, lite järn och något smått fömultnat.

Munkänslan är precis som jag ville ha det, slank med pigg uppåttjackssyra, gott om nästan mogna bär, både röda, någon mörkare sort och en stabil grund med något läderartigt och ett mörkare träslag. Avslutet stramas upp bra rejält av både en pikant beska men även mikroskopiska uttorkande tanniner.

Eftersmaken är bärig, bra lång, mörkbetonad och uppiggande. (86-87p)

Jotack, det här sköljde borde det sista resdammet. Slank, smått krävande, personlig med en pikant bitterhet och bra tyck i frukt. För att vara en "lågpris" Pinot är jag grymt nöjd. Kan inte komma på något på Bolis i samma prisklass som presterar bättre.

Pinot kan komma i många nyanser
Tills nästa gång. Utan ett par grymma päron hade vi varit fruktlösa, Tack!...

tisdag 15 maj 2012

Toni Hartl BA Syrah 2006. Körsbärsträdet i full blom och gräset växer som ogräs..


Dags igen
Så var helgens kalas i dagarna två över, en smärre överinjektion av kakor, Blixten och traktorer men har man en överförtjust tvååring är det bara att lira med. Nu laddar vi om för nästa anhalt innan nybarnmode börjar på riktigt, Astrid Lindgrens värld väntar, bara att hålla tummar och tår för att ingen blir sjuk. Ska bli riktigt skoj att se detta komplex med egna ögon för första gången.

Blommigt
Utforskandet i sötlandet fortsätter. Toni Hartl har lyckats förr på torra sidan så varför inte bege sig ut på riktigt djupt vatten. Eller vad sägs om en beerenauslese på Syrah? Jorå det finns, Toni Hartl BA Syrah 2006 (finns hos der Wein Weber för 15,85 euro) har tjusat alla som jag utsatt det för och det är inte svårt att förstå varför.

Sötmättad blommig doft med honungsinlagda persikor, jordgubbar och smultron. Allt ramas in av ett subtilt drag av petrolium.

Smaken är såklart söt, riktigt godisgott, mättad sockerlagssött för att vara riktigt ärlig. De tropiska frukterna samsas med mer tydliga nerblandade jordgubbar, smultron och honung. Syran har ett drygt jobb att arbeta med denna söta nektar och lyckas någorlunda, i vilket fall känns sötman inte för kladdig. I avslutet finns en hint av den mineralpetro som märktes i doften.

Eftersmaken är söt, rund och hyfsat lång. (87-88p)

Solsken på flaska, per automatik börjar jag leta jordgubbsfrön mellan tänderna. Sött men med så mycket naturlig fruktarom så det är läskigt. Inte helt olika en "vanlig" beerenauslese men med mer röda frukter än dess gula kusiner. En efterrätt i sig och bör sippas i försiktiga små kalla sippar, antar att man får en överdos sommar annars. Fast det är klart, med en mörk fruktig chokladbit av bästa sort gör det inte heller ont.

Förförande färg
Tills nästa gång. Sju timmars bilfärd, spännande...

lördag 12 maj 2012

Eric Lichtlé Gewürztraminer 2007. Vem hade kunnat ana?..

Hälla blint, ja tack gärna
Jajaja, nog för att jag inte utger mig för att vara ett textförfattande geni men förra inlägget var i värsta laget till och med för mig. För att klargöra, kräftspa, är alltså en plats inte helt olik andra avslappande och välmående anläggningar där det centrala i behandlingen utgörs av och med kräftor och inte en doft eller smak. Dissorienterad är jag sällan om aldrig men däremot desorienterad desto oftare på sistone. Det värsta i kråksången är att jag trots denna klara fadäs inte kan lova bättring, så börja nu inte att lusläsa mina texter för mer fel än rätt kan uppenbara sig.

Välpackad
-Tänk på att det är vitt, right back at ya. Hedersknyffeln Ulf skickar en blindbock till norrlandsskogarna. Och ta mig tusan, om karln gör nåt gör han det ordentligt. Efter att ha löpt amok med tejp, bubbelplast och handdukar! Krävdes en smärre jailbreak för att komma åt innehållet. -Är det säkert att det bara är en flaska, hör jag i periferin när jag ursinnigt river plast. Jo, det ska "bara" vara en även om mina tvivel finns. Men tillslut, dyker den upp. David, står det på så jag har nog kommit rätt.

Nedan följer såldes en studie i, vad David inte vet om vin som faktiskt kan vara värt att veta.

Dag 1
Lätt gyllengult med en ganska vattnig kant.
En första sniff ger ganska tydliga halvsötrieslingvibb, sedan kommer en ganska påtaglig mineralstensatack, för att sedan följa upp med lite rök. Doften är först lite blyg med bra mycket mer mineral än frukt, efter ett tag i glaset släpper det loss en aning.

Munkänslan är lite småfet nästan rund först, stramas upp bra av mer mineral än frukt. Stenigt som i backen, lite småbeska drag och en fyllighet som förföljer en i varje skrymsle i munnen.

Eftersmaken är lång, med gul småfet frukt, litche och lite mer beska stenar, lite som flinta luktar.

Eftersmaken vill inte riktigt ge sig, och nog är det riktigt smarrigt allt. Inget för den svagsmakade men mums va många olika skepnader detta visar upp och då är det bara dag ett. Inte lika syrastinnt som jag är van men kvaluttan är det verkligen inget fel på. Fasiken va jag gick igång på detta, blint is tha shit. Ca 14 grader, kanske lite väl ivrig efter upppackande men nyfikenheten tog ännu en gång överhanden.

Men vad är det för något? Fatlagrad riesling? Nja. Men nog är det en riesling att döma av frukt och sten. Några år på nacken? Jo, all ungbångstyrighet är borta men fortfarande bra vitalt, fast något syrafattigt, säg 2005-2007. Av fyllighet, komplexitet och tryck i smak och framförallt eftersmaken tyder det på några pinnar upp på kvalitetsstegen. Äsch nu lägger jag av för denna gång.

Dag 2
Direkt från kylen, där var den där tropiska tonen igen, nästan lite vaniljpäron när jag tänker på saken. Vispa runt lite och mer mineralkaraktär kommer till ytan.

Kylskåpskall är munkänslan bra mycket friskare, bättre tryck i frukten nu även om mineral insalgen är minst lika påtagliga. Munkänslan är fyllig, snudd på rund med en skön balans, finns en liten uppstramande knorr på slutet som liknar lite grapebeska.

Eftersmaken är lång med  rund frukt och stenigare drag.

Jäklars vilket gott vin, riktigt smarrigt och bättre nu med lite lägre temp, fräshare liksom. Gissningen landar fortfarande på en seriös riesling, säg 2006-2007, gissningsvis Tyskland men de fylligare tonerna kanske skulle kunna vara Alsace. Med högre temp blir vinet följdsammare och följsammare, riktigt smooth. Läge, producent, det ligger helt beyond mina skills. (90-91p)

Avmaskerad fransos?
Av med folien och solklart, jag håller Eric Lichtlé Gewürztraminer 2007 i handen. Ok att det enligt hörsägen är en av de bästa Gewürztraminer som finns, men Alsace gewürst istället för Tysk riesling! Och jo, med facit i hand tyckte jag att den dämpade syra och den leena munkänslan var lite riesling atypisk men ändå. Äsch, jag känner mig nöjd och är väldigt glad och ytterst tacksam, tack ännu en gång, över att jag blev en vinupplevelse rikare. För det här var seriöst riktigt goa grejjor, vill ha mer.

Kalaset är över
Tills nästa gång. Idag fyllde vår lilla stora pöjk 2...

torsdag 10 maj 2012

Grof Degenfeld Tokaji Aszú 6 Puttonyos 2000. Mycket nu..

En av flera sötingar som landat
Många järn i elden, är det så det kallas att ha ett tvåårskalas i dagarna två för att sedan några dagar senare bege sig på en tredagars tur till Astridlindgrens värld med en höggravid fru, som mer och mer intagit skalbaggestadiet, och två illbattingar? För vissa av er kanske det inte låter värst mycket, men lägg in i ekvationen allt annat som ska göras plus att vi närmars oss due date. Har en lätt känsla av dissorientering och allmän ovetskap, alltså precis som tidigare men jag gillart inte.

Korken åkte illa kvickt
Igår var också en hektisk dag, inte mindre än tre vinkartongbärande människor knackade på min port under en och samma lunch. Vem har sagt att det är lugnt att vara hemmapappa? Ytterliggare ett bevis på sakernas tillstånd, förutom en mage som lever sitt eget liv, är att 187ml kan räcka i fyra dagar. Fyra dagar, eller var dem fem?, ljuvt välbefinnande i små sippar, men nog om detta. I en av kartongerna, fanns nästa lilla godbit. Grof Degenfeld Tokaji Aszú 6 Puttonyos 2000 (finns hos der Wein Weber för 19,30 euro) påminner mig ännu en gång om att jag dricker alldeles för lite Tokaji, varför?

En härlig stor sötmättad doft med torkade aprikoser, bivax, halm och över allt svävar något lätt eteriskt. Är både komplext och inbjudande på samma gång, något befriad från symaskinsolja men istället en ton av kräftspa. Vad är det egentligen med de här Tokajerna?

Munkänslan är en ren fröjd, lite lätt oljig men grymt fräsh. Förs kickar en ganska pickant syra in sedan kommer en söt våg av allehanda inlagda gula tropiska frukter, honung och läder. Allt balanserat men ändå med hyfsat urskönjbara beståndsdelar.

Eftersmaken är lång, med framförallt mjuk frukt, aningen honung och mer torkade drag av något ofruktigt. (90-91)

Inte lika lent och sammansvetsat som dr Loosen utan personligare och med mer sting. På sätt och vis roligare att analysera, men likväl en ren fröjd att sippa på. Medan jag funderade på vad detta skulle passa till, tog en bit stilton men där skar det sig, försvann de små dropparna. Och jo, det här tänker åtminstone jag sippa precis som det är utan något distraktionsmoment i form av andra smaker.

Tänk vad några droppar kan göra
Tills nästa gång. Idag kommer kanske ett till, eller vad tror du Uffe ;) ?..

måndag 7 maj 2012

Dr Loosen Riesling Beerenauslese 2006. It's not sheep, men gött som få(r)..

Inte än, jag lovar
Var på bäbä besök i helgen, kanske inte ska göra sig allt för tjenis med de små liven då jag prel bokat ett till hösten. Nu gäller bara att bestämma hur stor del av djuret som ska följa med hem. I vilken fall är det en fröjd att se naturen de växer upp i och landet som präglas av deras framfart. Tydligen har de en egen liten isotop, var det verkligen så hon sa?,  en liten del av skogsdungen som är beroende av får och den av de. Nu var inte främsta målet att hitta nya middagsgäster utan att valla barnen. Men vadå, jag är inte mer än en medveten carneovar som mer än gärna tar tillfället i akt om det vankas kärlekskött. -Vi vill att alla ska leva men tyvärr måste några till slakt, är verkliga kärleksyra från uppfödaren, vilket sveper bort allt tvivel om djurets bästa även om människans kanske inte uppfylls.
Korken åkte, en vecka senare
Förutom lamm har helgen varit kolugn, nu när månader blivit veckor är livet ständigt på standby. Jour innebär som ni vet inga stora mängder alkoholhaltigt utan snarast en smutt här eller där. Men misströsta ej, jag har ett nygammalt fokus. Något som kräver små smuttar, nämligen sött vin.

Doktor associationer någon?
Sött vin, kan det va nåt? Nja, jag är skeptisk. Eller rättare sagt inte jag, men de flesta jag träffar på. Sötvinshyllan lämnar mycket att önska, om du mot förmodan skulle hitta den utan hjälp från personal. Nej vet du vad, här behövs en rejäl push för allt det söta guld som finns. Varför är det då på detta viset? Kan vara att vinet till förätt och varmrätt stjäl showen för att sedan lämna över till kaffe och avec när efterrätten nalkas? Kan vara att det upplevs som dyrt i förhållande till vad en flaska rött tjut kostar? Kan vara en okunskap gällande vad som ska ätas till, för sanna mina ord när sött möter gött på rätt sätt blir det en himmelsk träff i munnen? Eller kan det helt enkelt vara så att du som jag, ofta glömmer bort att det finns en hel värld av sött elixir som väntar på att inmundigas. I vilket fall, högg en miniflaska Dr Loosen Riesling Beerenauslese 2006 (nr 5364, 99 kr, 187 ml) och en gladpackad stilton.

Det är en sötmättad doft med aprikos, gula russin och en touch på toppen där associationerna går mot något stenigt. Inte allt för komplext men otroligt homogen och inbjudande, ja om du är en gottegris alltså.

Oj, en våg av mjuk rund gul samhetslen frukt sköljer över varenda por i munnen. Inte ett motstånd eller svacka så långt tungan kan nå. Nog för att det är sött så vilken lördagsgodispåse kan slänga sig i väggen men det råder ändå balans, ja ta mig tusan om det inte finns en liten sirlig ton där också.

Eftersmaken klinkar ner tonvis, och ganska snabbt, kvar blir saffran och söta inlagda äpllen kvar. (89-90p)

Sött, harmoniskt och grymt balanserat i något som endast kan beskrivas som en kavalkad av götta. Eftersmaken klingar av väl fort och doften är något endimensionell, men nu är jag bara och petar i petitesser. Gött är vad det är.

Marmelad och vedträ var överflödigt
Jag gillar verkligen den småstela men ändå krämiga uppenbarelse som en bit stilton kan uppbringa. Måste även säga att denna gladpackade variant, från min lokala lillkonsumbutik, var riktigt bra. För att inte tala om hur grymt bra kombinationen är. Sött och salt, simmigt och krämigt, lättsamt och krävande, ja du kära värld.

Tills nästa gång. Balans...

fredag 4 maj 2012

Artisan Halbturn White 2009 och lite blandat småplock. Joråsåatt..

Trevligt upplägg, kassa glas
Jo jag vet, låt oss säga att detta är sista meningarna kring sommarens inträde eller ej. Men snöslask och en avföringstorm behöver ingen, vän eller fiende, vakna upp till. Sovmorgon, till 05.45, fick jag i all fall. Nu har jag släppt väder bollen och lirar med det som finns så länge jag kan. Tidigare i veckan var jag medbjuden till mors vinprovarsällskap på säsongsavslutning. Sammanfattningsvis var det go mat, hyfsade viner och kassa glas där lagring ännu en gång visade sin överlägsenhet. Penfolds Koonunga Hill Shiraz Cabernet 2006 var bra mycket mer homogent och murrigt än hyllvarma 2010 (nr 6253, 89 kr) . Fast det är klart, ok vin blir sällan stort även om det lagras så nå fler till källaren blir det inte för min del.

Gammal är äldst
Vad det däremot blir påfyllning av är Moscato, vars fruktdessertomfamnande kram är läskigt inbjudande. Igår matchat med jordgubbar och passionsfrukt i sockerlag. Fast det är klart, inte mycket slår solvarma dito och en skvätt på och i glaset. Passa er dock om ni hugger en Castiôn Moscato d'Asti (nr 7873, 85 kr) som står i de flesta hyllor, 2010:an kändes gammal så ta en 2011 om du måste. Själv tänker jag nog lägga vantarna på Prunottos (nr 97012, 99 kr) istället.

Jo, nu är de här.
Mycket Österrike nu men jag tycker att det lilla landet förmår att skapa personliga, mitt i min prick, spännande viner. Även de "billigare" jag testat har bjudit på mersmak, varför inte prova något en bit upp på kvalitetsstegen. Artisan Halbturn White 2009 (varuprov, finns för 259 kr hos handlavin) måste ände höra dit. Chardonnay 50%, Pinot Blanc 25 % och Pinot Gris 25% uppfostrat i ny fransk ek ala 225 och 500 liters kanske inte hör till mina vanliga vitvinspreferenser, desto mer spännande.

En fräsh tropiskt rund doft med ett fylligare djup, Riktigt tjusig och härligt balanserat i en ung men fullt spelbar uppenbarelse. Nog för att man märker av faten, ok en del vanilj, men det bidrar bara till tyngt, komplexitet och karaktär där helheten ändå får betecknas som förhållandevis lätt.

Munkänslan är fyllig men ändå trevligt pigg, lite år det småmöriga hållet men den fräsha frukten lirare på bra och väger upp helheten. Följsamt och fylligt utan att vara tungt eller tröttnade. Avslutet stramas upp en aning med en förnimelse av något som möjligen skulle kunna kallas bitterhet.

Eftersmaken är lång med rund mogen gul frukt, allt från den nordiska till mer tropiskt belägen, lite vanilj men framförallt smackade god. (90-91p)

Mums, vilken injudande skapelse. Bra annolunda mot vad jag brukar dricka men smörapåetttill vaniljkextillpersikopajen bra. Med ökad temp stramas strukturen upp och blir mer krävande, och då började jag ändå på 11-12 grader. Det som bidrar till hänförelsen är ännu en gång personlighet, balans, struktur och drickbarhet. Vad mer kan man önska egentligen?
Ved eller inte ved, det är frågan
Tills nästa gång. Kanske något sött i helgen?...

tisdag 1 maj 2012

Gaudium Cabernet Sauvignon 2011. Sol på himlen, sol i sinnet..

Men nu kommer det väl inge mer snö
Fy bubblan va härligt det är att sitta ute i t-shirt i goda vänners lag och grilla en korv eller två. Idag var första dan, förhoppningsvis inte sista, detta kändes riktigt njutbart. Lekbesök och allmänt slappande känns som bästa sätt att ta tillvara på arbetarnas dag, för jo nog fanns det ett existensberättigande men frågan är om 1:a Maj inte har spelat ut sin roll?

I minnet finns lätta pustar av helgen även om två småsjuka barn med tillhörande vakennatt gör sitt bästa för att ta ner mig på jorden igen. Fast det är klart, fick ytterliggare en puff upp på molnen då jag läste omdömet i senaste BKWine briefen. Härligt på gränsen till stort att bli omnämnd i ett av landets största nyhetsbrev om vin, även mitt första nyhetsbrev som jag anmälde mig till i intressets begynnelse. Tack ännu en gång för de fina orden, får ta mig en funderare kring bakgrunden.

Göm i källaren något år till
Påtal om helgen, träffade mycket trevliga Peder samt flickvän för en snabb överlämning av åsikter och en liten gottpåse. Purunga Gaudium Cabernet Sauvignon 2011 (varuprov, finns för 129 kr hos handlavin.se) fanns med och fick stryka på foten först.

Det här var ungt så det hette duga, lite skumbanan, hallonlakritsskallar, jordgubb en tydlig blinkning åt beaujolais och någon tyngre krydda. Muskot, frågar jag kära frun som också sniffar, nje. Ok men något åt det träigare hållet. Med tid och luft ändrar doften skepnad och blir mer homogen och de yngsta dragen försvinner, men fortfarande lite ungbångstyrigt.

Smaken är åt det slankare hållet, nästan lite småsyrligt. Bra tryck i den unga rena småjästiga frukten ackompanjerat av en mustigare mörk krydda. Avslutet stramas upp med uppiggande tanniner. Trots sitt unga uttryck känns det hyfsat balanserat, gott och väldigt drickvänlig.

Eftersmaken är bra lång, plommonfruktig med mer mörka träinslag. (svårbedömt, men landar säkert någonstans mellan 86-88p)

Överlag känns det inte riktigt klart, väl ungt för att smickra in sig hos gemene man men personligt och uttrycksfullt. Om merlot från Gaudium var atypisk, fast på ett bra sätt, snurrar det på ännu mer här. Har druckit en hel del cab men inget som kommer i närheten av detta. Börjar kanske bli tjatigt men jag gillar det här bångstyriga, personliga men ändå homogena som de provade Österrikiska vinerna visat upp

Trädgården kallar
Tills nästa gång. Grillos, du ljuva doft...