Grillad fläskkaré med krämig persiljesås och Cuvée du Vatican C-d-R Village 2007. Nu kan sommarlovet vara slut!..

En sista smak av sommarlov

Vi hade en karéknöl i frysen, svensk såklart. Kanske att man skulle lufta grillen en sista gång innan förskolestart och allmänt jobbyrsel. I bästa nytändningsanda anammar jag mitt infall och letar recept. Inte göra allt för mycket, gör nästan aldrig det när det kommer till kött, utan enkelt med en liten ny tvist.

Fastnade för Kökschefen.nus Grillad fläskkotlett från Sverige med en krämig basilikasås, torde gå lika bra med karé. Såg enkelt, gott och ungefär i stil med vad som brukar hända med kött här hemma. Liten marinad men det är ju bara trevligt samt en krämig basilika sås. Spännande, eftersom jag har persilja på landet fick det bli det istället. Och såklart, i skördetider och allt, överblivna färskpotatisar från lunch återupplivade i lite ankfett och salt samt Harricot.

Bilden gör inte smaken rättvisa

Maten var,
helt enkelt grym. Hatten av för Kökschefen, saftigt och smakrikt på ett direkt och okomplicerat sätt. Såsen var helt perfekt, krämig och med en aning persilja och så enkel, kan dessutom säkerligen varieras i oändlighet. Köttet, riktigt saftigt och även där kom köttsmaken fram på bästa sätt. Potatisen, ja du mile, potatisen var en rätt i sig. Tillsammans blev det bästa möjliga avslut på ett helt underbart sommarlov.

Lika bra som alltid, om inte bättre

Och så vinet,
en riktigt slagdänga här och på andra hålla antar jag. Cuvée du Vatican C-d-R Village 2007 (kunde fås för 109 kr flaskan om man köpte sexpack via BS och Bristly) har gått från klarhet till klarhet, lite synd att det var sista flaskan men den gick ut med flaggan i topp. Precis lika härlig som jag mindes från tidigare även om det nog måste nått sin topp, fast det sa jag förra gången också om jag ska vara helt ärlig. Uttrycket är mörk, sammansmält och lent som sammet. Ursprunget går inte att ta miste på och en bättre följdeslagare till kvällens mat finns nog inte. Helt enkelt så bra man kan ha det en söndagkväll med strålande sol och en sovande bäbis i vagnen. (88-89 helcharmiga poäng)

Lite luft är aldrig fel

Tills nästa gång. Behöver inte vara svårare än så...

Louis M Martini Cabernet Sauvignon 2007. Träd..

Äpple 

Päron

Paradis

Avhandlat gräs, nu är det dags för träd. Har sedan inflytt kapat ner två och misshandlat resten, förutom körsbärsträdet som jag varken vågar eller vill närma mig. Eller rättare sagt, beskurit efter bästa förmåga. Fast ett och annat skratt har det framkallat, -Ska du vara på det stackars trädet nu igen? Är ett exempel på kommentar sprungen från frun som inte förstår samspelet mellan mig, grensåg och träd. I vilket fall blommar allt, och det positiva med en smått schizofren vår är att allt har blommat bra länge.

Är den tiden på året, när slagdängan "Grillvin" dammas av. Något runt, extraherat med riklig frukt och drag av rökigighet och ett släng av ekmonstret, jaså inte det. Ne, om jag inte gillar det till något annat vill jag inte ha det till en go köttbit heller. Lite rikedom? Absolut, gärna fruktigt men man behöver inte leta i syltträsket för att para det med redigt kött. Varför inte en jänkar cab? Har varit sugen att prova, Louis M Martini Cabernet Sauvignon 2007 (nr 6723, 199 kr), ända sedan det släptes våren 2011.

Mustigt och varmfruktigt, plommon, svartavinbär med en smått tilltagen ekkryddning, marsipan. Känns trots sin rikedom ändå balanserat och hyfsat svalt. Riktigt intagande doft i vilket fall.

Fylligt med rund generös frukt, plommon, svartavinbär, björnbär. Finns en piggare träton blandat med mer rostade mörkare toner. Överlag bra piggt, det finns något småsvalt över all musighet. Avslutet snörpas upp med torra bra kännbara tanniner. Ett litet alkoholstick letar sig genom all frukt och fat.

Eftersmaken ringlar kvar bra länge med lite mörkare röstade toner, mer typisk frukt och röda äppelskal (88-89p)

Känns piggt för att vara en jänkar cab, lite kantigt i dagsläget med både lite alkoholstick och aningen vassa tanniner men detta tror jag lite lagring råder bot på. Överlag är jag riktigt nöjd, fungerar mer än väl till kvällens grillade bit och bli inte förvånad om det dycker upp en flaska till om ett år eller två.

Ett annat paradis

Tills nästa gång. Grill 2012, here we come...

Pst. Är det någon annan som märkt att det finns två etiketter på den här rackaren? Verkar dessutom finnas två olika ursprung, Chiles Valley och St. Helena. Tyvärr blev min flaska med halva innehåll kvar hos päronen, så jag kan inte göra vidare efterforskningar på etiketten för tillfället men det kanske är någon annan som vet mer?

Psst. Många äro de som provat innan, Franko, Uffe, Johan P och Micke var hyfsat possitiva, Punkarn ännu lite mindre och FV inte alls. Det intressanta i kråksången är att jag kan hitta gemensamma drag hos alla som provat, konstigt det här med vin. Har säkert missat någon sniffare, sorry i så fall.

Seghesio Sonoma Zinfandel 2008. Kvällens vin(n)are och min personliga favorit..

Nästan slut på måsten och en examination för såväl lärare som elever. Med bravur godkänt och en kvällslig urladdning. I ett socialt kollegialt sammanhang kändes en vinprovning lika behövlig som uppskattad. Grillkväll och vad passar då inte bättre än ett grilltema. Tack alla medverkande för en väldigt trevlig och behövlig afton.

Först ut vill jag påpeka att detta inlägg sånär som på det berömda håret höll på att förläggas till minnenas bank långt ner i en skrivbordslåda. Varför? Kanske någon frågar sig.  Brist på tid, ork och passande tillfälle mellan blöjbyten, trilskande trotsiga barn, husliga göranden och måsten var alla bidragande faktorer. Men här är dock en högst komprimerad sammanställning av mina intryck. Intryck samlade direkt efter korkdragning och i ett socialt sammanhang där vinet trots dess mångfald inte riktigt var i fokus. För merläsning följ länkarna till producenternas hemsidor.

Först ut denna afton var en av kvällens minst hyllade vin, Mayu Reserva Syrah 2006 (nr 6699, 89 kr). Efter att Vintresserad gjorde mig uppmärksam på de uppseendeväckande 19/20 i Decanter var förväntningarna måttligt för höga. Doften är kraftfull men sammansatt, gummi, svartavinbär och en dill ton. Smaken är ganska tunn med en trevlig syra, finns gott om mörka frukter och en smått överjäst ton. Faktiskt inte alls speciellt trevlig. En klar besvikelse och inget merköp för min del. Läs mer här.

Finare Vinare gjorde mig uppmärksam på nästkommande vin, Hermitage Marquise de la Tourette 2006 (nr 95731, 298 kr). Doften känns på gränsen till övermogen, parfymerad, jästig vanlij, stor, burdus, gummi och tjära. Efter ett dygn öppnad i flaska lugnade det ner sig markant och var riktigt härligt integrerad. I inledningsskedet känns smaken nästan burdus, övermogen frukt, pigga syror, svarta vinbär, björnbär, komplext och smått kännbara tanniner. Ganska kort eftersmak med björnbär och lite fatighet. Vid första anblicken var detta inget alls att hänga i julgranen, även om ett dygn i öppnad flaska förbättrade intrycken levde detta inte upp till prislappen. Läs mer här.

Penfolds är en stabil producent, några snäpp upp på prislistan hittar vi Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz (nr 16320, 159 kr) Sluten, sammansatt med lite likörövertoner, aningen gummi men känns ändå komplex. Smaken har väldigt livlig syra, vinbär, inte så markerade tanniner känns lite återhållet men ändå sammansatt. Svårt att urskilja nyanser. Lång eftersmak med björnbär och vinbär. Senare öppnade det upp sig fint och blev damernas favorit i Shiraz/Syrah trion. Kan definitivt tänka mig en till påhällsning. Läs mer här.

En liten paus sedan var det dags för kvällens favorit, Seghesio Sonoma Zinfandel 2008 (nr 22562, 175 kr). Mörk aningen jästig, varm och en påtaglig alkoholhetta, överkokt drottningsylt men härligt integrerad och mullig. Väldigt inbjudande doft i all dess prakt. Smaken är slankare än doften anger, näst inpå syrlig men kraftfull, blåröd frukt, bra bett i tanninerna utan att bli allt för krävande. Lång eftersmak med björnbär, plommon och en aning sötma. Utfyllande smak, kraftfullt sammasatt och gott. Detta ska jag köpa igen, absolut. Läs mer här.

Syrlig, lätt själkig, oren karamell ton, jordgubb, bränd gummi och tobak. Smaken är lika illa, några sköt ifrån sig glaset i ren vämjelse. Nej och fy detta var absolut ingen hitt. Eftersmaken sitter i ett tag men vad gör det när vinet inte alls lockar till mersmak. Mitt och de flestas andra råd blir att hålla sig borta från Gnarly Head Old Vine Zinfandel 2008 (nr 6597, 89 kr), det fanns dock en som hade denna som favorit. Smaken är som sagt som baken.. Läs mer här.

Robertson Shiraz Mourvèdre Viognier 2009 (nr 2062, 59 kr) doftar drottningsylt, lite övermogen frukt, vanlij, aningen "kladdigt" intryck med en viss alkoholmättnad. Burdus, endimensionellt trumpetar den ut sin närvaro. Smaken är Varm alkoholsöt, endimensionell, lite tråkig men ändå ganska korrekt. Ett relativt långt avslut och inga störande moment gör vinet mer än gångbart i den svenska grillsäsongen. Sydafrika verkar ju dessutom vara ganska populärt hos gemeneman. Läs mer här.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det är med viss besvikelse jag lämnar min första Hermitage bekantskap och med omvärderad syn som jag närmar mig Amerikas stolthet.

Tills nästa gång. Skickar en tanke till mina partajande kollegor...

Windsor Private Reserve Zinfandel 2008. Grill eller inte grill det är..

Jahaja fortfarande ingen nedkomst trots idoga känningar. Livet går tydligen vidare även om det känns som att den enda skillnaden mellan mig och en beredskapsklar brandman är pålen som jag skulle behöva klamra mig fast vid. En lika behövlig som trevligt återkommande treveckorstradition är grill och samkväll hos mina föräldrar. Så varför inte ta tillfället i akt och försöka utse sommarens grillvin. Ett inställsamt snällt men ändå personligt mulligt alternativ för karé och spjällsällskap.

Kvällens vin Windsor Private Reserve Zinfandel 2008 (nr 6289, 99 kr) ska åtminstone finnas på SB:s hyllor fram till oktober så sommarens åtgång är säkrad. Doften är fruktig med björnbär, plommon, blåbär och vanilj. Syltflaggan höjs varnande men sänks för att sedan höjjas igen när den jästiga övermogna svartvinbärssaften tar vid. Trots den söta tonen så finns det en del personlighet, få se vad som händer i smaken. Söt mogen frukt med mer syltanlag. Ganska kännbara tanniner och en alkoholvärme som känns mer och mer tilltagande ju varmare vinet blir. Det är i eftersmaken som vinet verkligen tappar, en grönsjälkig ton som följer upp med lite mogen plommon. Hm jo nog var det ganska mulligt och gjorde sig tämligen bra till det grillade köttet med de sedvanliga tillbehören men merköp lockar det inte till. Jakten efter sommarens grillvin går således vidare, har ni någon/några favoriter? 

Tills nästa gång. Tappastävling nästa...