Roagna Langhe Rosso 2003. Bra så, nu ska det bara hålla i sig..

Barbaresco i en Langhe Rosso

Roagna Langhe Rosso 2003

Det här vinet har alltid tjusat mig med sin doft, ljuvaste nebbioloparfrym, skir frukt, rosor, tjära och annat mumsigt i en helgjuten, balanserad och lagom skitig traditionell stil. Så även idag men nu vete katten om inte smaken har knappat in på doften, ljuv klunkbarhet, lite skit under naglarna och massor av nebbiolomarkörer påväg mot mognad. Grym valuta för pengarna och en försmak av vad duktiga vinmakare kan göra med nebbiolo, har ni inte provat kan jag varmt rekommendera, fast det är verkligen inget fruktigt kraftpaket à la nyavärlden. Snarare balanserad svidande slank fyllighet för de som inte räds en tannin eller två. Nuvarande årgång är 2005 (nr 75237, 199 kr) och när vi ändå snackar rakaste vägen till nebbiolohimlen, Roagna Opera Prima (tillfälligt slut) tar dig ännu en bit på vägen. Bara att hålla utkik om det dyker upp igen.

Riedel Sommeliers Burgundy Grand Cru

Några ord om glaset, Riedel Sommeliers Burgundy Grand Cru har jag sneglat på ända sedan mitt vin och glasintresse började sin brant sluttande bana uppåt. Inte bara störst utan otvivelaktigt störst, dyrast, och bäst? När jag således fick det i försenad julklapp av kära frun, mer om det senare men jag kan säga att royaldesign.se inte är värst kunglig i vårt hem, hade den tappat lite av sin forna glans. Har under flertalet år varit grymt nöjd med mina Orrefors Mature, för att sedan häpnats över hur tunna och extrama glas kan bli när jag fick tag på Zalto Burgundy. Riedels fiskskål är minst sagt mäktig, handgjord med en riktigt skön utbuktning som ger glaset lite tekoppskänsla. Men helt ärligt, det svenska priset på strax över 1000 kr är inte berättigat. Då håller jag både mina Orrefors- och Zaltoglas högre i aktning, men ett stort tack till kära frun som såg till att jag äntligen fick en fiskskål i vitrinskåpet. Synd bara att vi behöver köpa ett till skåp, men det är en helt annan historia.

Stort svängrum

Tills nästa gång. Vet inte om nerverna tål fler Stockholmsresor...

Il Poggione Brunello di Montalcino 2007. Det tar bara om och om..

Il Poggione Brunello di Montalcino 2007

Vet inte om jag är för lättpåverkad, troligtvis, men det är svårt att inte inspireras av initierade, sakliga och dregelframkallande texter. Ta Barolista-Joakim till exempel, kan nog inte vara någon som missat hans Brunelloäventyr, ok ni "vanliga" människor kanske men i nördhörnan lovar jag att det inte gått obemärkt förbi. När jag således ramlar över en liten Brunello måste den med hem. Och nej, jag ångrar mig verkligen inte, inte den här gången heller.

Stor men slank doft, rödbärig, eterisk med intagande krydda, begynnande målarlåd och allt landar på en mörk stabil botten. Otroligt intagande, härlig med mycket av allt, framförallt italiensk kärlek. Känns till en början ganska sluten, slank, småkrävande med ren rödbärig frukt, körsbär och lite skitigare mörkare toner men med tid och luft växer det på sig bra många storlekar. Nu möts munnen av mer muskler, kraft och begynnande mognad. Fortfarande slankt men härligt munutfyllande, frukten är mörk, len med köttigare toner av ek, tobak och läder, fortfarande ganska krävande med markerade småbitiga tanniner men ack så tjusigt. Eftersmaken är lång, munsmackande med körsbär, kärnor och färskare trä. (91-92p)

Tjusigt, småkrävande med ena foten i mognad och löfte om mer i framtiden. Kan inte uttala mig om det är husstilen eller årgång men balansen mellan mustigt och slankt med ett extra tryck på turboknappen passar mig perfekt och gör att det till en riktigt lustfylld färd. Skulle verkligen inte skada att ha några flaskor i källaren, inte av tidigare årgångar heller som det verkar.

375ml Brunello, 765ml Zalto Bordeaux

Zalto Bordeaux

Tills nästa gång. Nu gäller det att familjen blir frisk till ledigheten...

Pst. Meen snälla Joakim, lägg till en sökfunktion så jag kan länka utan att behöva leka detektiv. ;)

Real Tesoro del Principe Amontillado muy Viejo. Ännu en sådan där vecka..

Real Tesoro del Principe Amontillado
Muy Viejo

Kan nästan tjata ihjäl denna fras men det tåls att upprepas, jag dricker för lite..., i det här fallet gäller det Sherry. Hur jag än vrider och vänder på saken finns det otroligt mycket vin, för lite tid, begränsad budget och lite kunskap. Fast egentligen handlar det om hur man ser på saken. Istället för att gräma sig, ta hem en flaska Sherry och låt det roliga börja.

Sherrytypisk doft, kanske inte rätt person att uttala mig men jag tror ni fattar vad jag menar, nötter, lite bränt socker, pomerans, hästsadel och andra mindre greppbara nyanser. Intagande, sötlovande och balanserat nötig, inga konstigheter här inte. Men hallå, första sippen får det bokstavligen att gå baklänges. Sötman som utlovades i doften finns det inte ett spår av, snarast snustorrt och lite småkrävande. Komplext, balanserat med en skaplig dos acquired taste, om jag får säga det själv. Ett sammelsurium av smaker, fikon, nötter, apelsinskal för att nämna några och ett småbittert men smakfullt avslut. Eftersmaken är låång med en viss fräschör, torkad frukt och mer nötter. Trots relativt låg syra och oxiderad stil känns helheten fräsch, helgjuten, intagande och allmänt smuttvänlig.

Ekologiska jordnötter och ett glas Sherry

Men det är i sällskap som det verkligen blommar ut, först ut vildsvinssalami och Gruyère, ok men delarna lyfts inte. Långlagrad bergsparmesan, inte alls särskilt bra. Däremot till ekologiska salta jordnötter, bam vilken kombo. Nu gäller bara att ta modet till sig att beställa Sherry nästa gång jag ska gå på puben.

Nu får ni inte tro att Real Tesoro del Principe Amontillado muy Viejo (nr 76183, 199 kr) är vilken Sherry som helst, årets munskänksvin 2011, prisat i pressen och rosad i inlägget som fick upp mina ögon på allvar. Men det visar å det tydligaste att det inte behöver kosta skjortan för att smaka riktigt gott. Om ni vill, i likhet med mig, ha mer inspiration och kunskap om fortifierade viner finns det utmärkta källor på nätet. Den svenska utbildaren och sherry konnässören, Anders Öhman, samt den svenska men engelsk skrivande Madeira virtuosen, Niklas Jorgenssen, är två bra exempel på kunskaps- och inspirationskällor som aldrig sinar, hoppas jag. Tack mina herrar, ni skänker en enkel novis massor av mersmak.

Loppisfynd och Sherry, ingen dålig kombo

Tills nästa gång. Undrar hur länge det dröjer till nästa gång...

Varm macka delux..

Dagens lunch

Färdig arrabiatasås

Elisir di Parmigiano Reggiano

Varm macka

Ibland, faktiskt för det mesta, finns bröd, färdig arrabiatasås, parmesankräm, salami, salladspåse, rapsolja och bösost. Sagt och gjort, blanda och du har en snabblunch. Det var ett himla tjat om varmmacka, jo jag vet men det är ju så inåtnorden gott.

Revello Dolcetto d'Alba 2009

Deluxdelen utgörs av ett litet lunchglas dolcetto, har hört att de flesta italienare dricker åtminstone ett glas av detta elixir till lunch så jag vill ju inte vara sämre. Revello Dolcetto d'Alba 2009 är precis rätt, lätt multna toner, småbläckig frukt, pigg, alert, lättsam och följsamt kärv, precis som en vardags dolcetto ska vara. Faktiskt att detta är sista flaskan, tyvärr. Dags att fylla på förrådet igen, italienskt matdricka kan man inte få för mycket av.

Tills nästa gång. Ingen till, än så länge...

Torbato Terre Bianche Brut N.V. Och där var vi sjuka igen..

Torbato Terre Bianche Brut N.V.

Hjälp, varför har jag köpt det här? Var och hämtade en laddning på det lokala bolaget och med ut kommer en flaska okända bubblor (nr 77274, 98 kr). En snabb sökning gör mig inte klokare, varför har jag beställt detta? Vänta nu, ledtråden ligger nog i priset, under hundra. Mycket riktigt, fick detta förslag av den ombytliga signaturen "anonym", skulle fungera till allt möjligen men ok kanske inte rött kött.

Hm, frågan är om den friska, lätta fruktiga doften med en hint päron och sten. Backat av mer lättsam, nästan tunn, smak gör sig med något överhuvudtaget. Ok att det finns små porlande bubblor, honungsvatten och snustorr frukt samt en liten beska som accentueras med tid och temp men räcker detta verkligen till för att lyfta något tillbehör? Fungerar nog allra bäst väl kylt, i plastmuggar, på en filt i solen. (77-78p)

Jag klankar på inga sätt ner på någons individuella smak men detta var inte särskilt bra, i alla fall inte i min mun. Har nog faktiskt inte smakat något bubblande som varit sämre för precis under hundra.

Bubbel i Spiegelau Expert Profi tasting

Tills nästa gång. Alltid lika spännande att se hur många som insjuknar under natten...

En, inte helt vanlig, kväll i Hufvudstaden.

Hur sammanfattar jag egentligen min senaste resa till El Stockholmo? Och vad va egentligen bäst? Två, så här i efterhand, både omöjliga och onödiga frågor att besvara. Låt mig istället säga att lördagen den nionde februari 2013 för alltid har etsat sig fast i smakminnet, en dag och kväll som möjliggjorts av de underbara, generösa, vänliga, professionella människor som jag delat bröd och vin med. Här kommer en haltande återgivelse, egentligen inte alls rättvis, av krämig risotto, textur i en riktigt Champagne, bröd bakat med kärlek, porlande glädje, kärlek till riktiga råvaror, total vilsenhet, glädje, skratt, värme och total samvaro.

The Artisan 2009 och mkt annat hos
handlavin Peder

En av de riktiga guldkornen i Peders, handlavin.se, sortiment måste vara The Artisan 2009. Total njutning i en mjuk, rund, publik, opulent men ändå stringent, strukturerad och smått krävande Merlotblend som verkligen visar varför man ska köpa vin från Österrike. Helt enkelt strålande och när nästa årgång släpps ska jag hänga på låset. Sedan att det inte har gjorts mer än totalt 283 flaskor är en helt annan sak.

Bollinger La Grande Année 1996
och Special Cuvée Brut NV

Om man ska dricka Champagne ska man få det upphällt av rödtjutsUlf. Helt enkelt underbart intagande med strålande blandning mellan moget och knivskarpt. Det här måste vara bra, att det var den bästa Champagne jag druckit behöver inte betyda mycket men det var det. Hur man kan kombinera stålhård syra i en så mogen, mjuk kropp är för mig en gåta. Fast det är klart, Bollinger La Grande Année 1996 är ju inte vilken Champagne som helst. Stort tack för den upplevelsen, och DÄR var jag övertygad om Champagnes storhet.

Sedan kvällens första lektion i ödmjukhet, samma version av samma vin bara två olika ålder. Bollingers ”standard” Cuvee köpt 2006 och 2013 visar varför man ska lagra Champagne. Inte på långa vägar samma klass som glas ett men vilken skillnad några år på rygg gör, till det bättre tycker jag.

Eric Morgat Savennières L'Enclos 2010, Gryuère och Mousserande Gutturnio

Kvällens andra lektion i ödmjukhet och dessutom kvällens matchning. Men innan dess slår Uffe bokstavligen sönder publiken med sin fullträff på Chenin Blanc, Vad hände? Hur gjorde han? Va sa han att det var? Va några av frågorna som poppade upp. Snygg uppvisning i bästa, "det är inte den druvan" metoden. Eric Morgat Savennières L'Enclos 2010 och lagrad Gryuère, mums. Låt bara vin och ost få lite luft först. Och på tal om rätt sällskapsvin, Roberto hade tagit med, förutom ost i särklass, tre läskande bubblare från hemtrakten  Jag tyckte att det röda mousserande Gutturnio, var klart bäst i en lambrusco liknande stil med lekfull, lätthet och en osöt sötma, matvänligt som bara den. Bara att öppna kranen till Svedala.

Montecillo Gran Reserva Seleccion Especial 1981 och  Fattoria di Fèlsina Berardenga Chianti Classico Riserva Rancia 1999

Lagrat är ändå bäst, Montecillo Gran Reserva Seleccion Especial 1981, ojojoj. Korken föll sönder men det gjorde verkligen inte doft och smak. Att vi hade ytterliggare en ytterst vital 32 åring vid bordet var det ingen som anade, dessutom snurrar vi runt i Italien, Frankrike och slutligen Portugal. Det slog ingen, förutom mig som hade med vinet, att vi befann oss i det bespottade spanska Rioja. Halleleuheja varje gång en gammal flaska lever, framförallt när det lever livet som denna. När vi ändå snackar ålder så visade Fattoria di Fèlsina Berardenga Chianti Classico Riserva Rancia 1999 varför jag ska dricka mer lagrat vin. En underbar italiensk målarlåda, mörka mustiga bär och en skolboksuppvisning av fyllig slank munkänsla, stort tack för det Fredo!

Baguette från Femme Bonne

Foccacia på durumvete

Sex sorters ost

Spaghettoni och Sugo alla Pancetta

Risotto, confiterad anka, Passopisciaro 2009

Enrico Caffée Passione 

Vaniljparfait

Vinerna var bra, ok riktigt j*vla bra, men bordet bokstavligen dignade av andra gosaker. Eller vad sägs om Baguette och spontanbakad foccacia på durumvete, båda signerat maestro Jacques på Bonne Femme. Spaghettoni och "färdig" pastasås innehållande pancetta med ofantliga mängder parmesan, tack för det Roberto. Sex olika ostar, allt från vår svenska hushållsost, lagrad förstås, via en fluffigt fyllig mozzarella liknande, måste ta reda på namn, till två parmesanostar där den mer krävande Vacche Rosse knappast behöver någon till presentation. Lite andra Italienska gosaker, krämig risotto toppat med confiterade anklår och ännu mer parmesan. Mjukt, fylligt och personligt kaffe signerat Erik Berglund, Enrico Caffé. Och slutligen en snabb, enkel men otroligt god fyraingrediensparfait som Uffe slängde ihop med stöd av Tores salige ande. Enkelt uttryckt, en helt makalös kväll. Tack!

Tills nästa gång....

LCHF-pizza kan det vara nåt? Jaha ja, då var en sjuk..

Pizza på kokosmjöl

Jag har funderat på lite alternativa köttfärsrecept, köttfärs finns alltid hemma. Köttfärs är för mig en svårslagen bas som, om det görs på riktigt kött, smakar bra och kan alterneras i oändlighet. Nu har jag dock fastnat i gamla hjulspår, dags för något nytt. Blev påvisad matklubben.se, en minst sagt gedigen receptsamling med en riktigt behändig sökfunktion, som förutom specifik rätt delas in i egenskaper, typ av rätt, huvudingrediens, typ av recept, typ av högtid, typ av kök.

Av 1229 köttfärsrätter valdes denna

En registrering senare är jag 4439 köttfärsrätter rikare, där 1229 har en medföljde illustrativ bild. Trots mångfald visade det sig vara ett snårigt uppdrag, tydligen var mina hjulspår ganska breda för det mesta såg bekant ut men skam den som ger sig. För att gå så långt bort från comfortzonen som möjligt väljer jag tillslut Proteinrik low carb pizza av LissFit,

Resultatet blev över förväntan, där förväntan ärligt talat var ganska låg. En riktigt "köttig" botten som, så här i efterhand, ska göras tunn för att inte upplevas allt för mastig. För er som är lite skeptiska till kokos kan jag säga att kokossmaken inte alls blev särskilt framträdande och på plussidan ligger enkelheten i att göras en smet som fördelas på plåt, som med fördel kan göras och gräddas i förväg, ja rent av frysas in till valt tillfälle. Fyllningen gjordes på enklast möjliga sätt, en köttfärssås som piffades upp med Arrabiatasås för extra sting. Smorde även på lite parmesankräm för det där lilla extra. Som sagt, ett riktigt trevligt alternativ till "vanlig" pizza och något jag absolut kan tänka mig att göra igen nästa gång jag har en "rätttroende" vid mitt bord.

Ingen pizza utan ost, massor av ost

Tills näst gång. Bara att hålla tummarna igen då...

Ekologiskt vaniljpulver. Måndag, check..

Bourbon ekologiskt vaniljpulver

Nej jag har inte blivit troende, och då menar jag LCHF är den enda sanna läran och allt annat är förkastlig, däremot tror jag starkt på rena, naturliga produkter utan onödigt tillsatt socker. Därför känner jag att det är min plikt, som god medmänniska, att pusha ett ypperligt alternativ till "vaniljsocker". Varför i hela friden måste man blanda upp en så förträfflig smaksättare som vanilj med socker? Blanda upp var att ta i, snarare socker med ett uns vanlij. Ne, tacka vet jag Bourbon vanilj från Madagaskar (kan skickas till hela Svedala från Ekonära Gävle, bland andra), ren vanilj, ekologiskt, i behändigt pulverformat. Blanda med valfri råvara och voilà, något gott med ett uns vanilj, precis som naturen menade att det skulle vara, eller nåt sånt.

Vanilj, kort o gott

Tills nästa gång. Nu återstår Tisdag, Onsdag, Torsdag och Fredag...

Reichsrat Von Buhl Pechstein Riesling GG 2010. Fredagsvibb..

Reichsrat Von Buhl Forster Pechstein Riesling Großes Gewächs 2010

Nya fönster, nytt över diskbänken, frisk familj, obligatorisk ost och chark inköp, solsken och färdigköpt räkmacka. Som pricken på i:et, grädden på moset, eller helt enkelt lite fredagsmys passar jag på att öppna lite tysk GG-magi.

Tropisk frukt belägen i finaste stenrös, svalt, mild krydda, mer skiffer, allt balanserat på skarpaste knivudd med lite fetare bivax som droppstop.  En ren fröjd i munnen, oj, lent men knivskapt, fullkomlig balans mellan mild tropisk frukt, gråpäron och skiffer, slicka på en sten där det legat en syrlig klubba, där har du klockren liknelse, syran är faktiskt något i hästväg. Trots aningen utmanande uttryck fastnar allt i en skön, underbar drickbarhet och allt mynnar ut i en lång, fruktsyrlig eftersmak med ett uns sten, lite krusbär och mer citrus. (92-93p+)

Spelar ingen roll hur det funkar till kvällens räckmacka, är något så här gott kan det inte bli fel oavsett. Tanken svindlar en aning när jag kort snuddar vid vad som kan hända med lite tid, tur att det finns mer i källaren.

Orrefors Crisp och tysk GG-magi

Tills nästa gång. Trevlig helg på sig...