Il Poggione Brunello di Montalcino 2007. Det tar bara om och om..

Il Poggione Brunello di Montalcino 2007

Vet inte om jag är för lättpåverkad, troligtvis, men det är svårt att inte inspireras av initierade, sakliga och dregelframkallande texter. Ta Barolista-Joakim till exempel, kan nog inte vara någon som missat hans Brunelloäventyr, ok ni "vanliga" människor kanske men i nördhörnan lovar jag att det inte gått obemärkt förbi. När jag således ramlar över en liten Brunello måste den med hem. Och nej, jag ångrar mig verkligen inte, inte den här gången heller.

Stor men slank doft, rödbärig, eterisk med intagande krydda, begynnande målarlåd och allt landar på en mörk stabil botten. Otroligt intagande, härlig med mycket av allt, framförallt italiensk kärlek. Känns till en början ganska sluten, slank, småkrävande med ren rödbärig frukt, körsbär och lite skitigare mörkare toner men med tid och luft växer det på sig bra många storlekar. Nu möts munnen av mer muskler, kraft och begynnande mognad. Fortfarande slankt men härligt munutfyllande, frukten är mörk, len med köttigare toner av ek, tobak och läder, fortfarande ganska krävande med markerade småbitiga tanniner men ack så tjusigt. Eftersmaken är lång, munsmackande med körsbär, kärnor och färskare trä. (91-92p)

Tjusigt, småkrävande med ena foten i mognad och löfte om mer i framtiden. Kan inte uttala mig om det är husstilen eller årgång men balansen mellan mustigt och slankt med ett extra tryck på turboknappen passar mig perfekt och gör att det till en riktigt lustfylld färd. Skulle verkligen inte skada att ha några flaskor i källaren, inte av tidigare årgångar heller som det verkar.

375ml Brunello, 765ml Zalto Bordeaux

Zalto Bordeaux

Tills nästa gång. Nu gäller det att familjen blir frisk till ledigheten...

Pst. Meen snälla Joakim, lägg till en sökfunktion så jag kan länka utan att behöva leka detektiv. ;)