|
Boken Naturligt Vin |
|
Författarna: Emil Broomé och Emil Arvidson |
Personligen är jag varken särskilt monoton eller militant i mitt vindrickande. Ska medges att jag på senare tid försöker konsumera mer medvetet men medvetet kan betyda stor som liten producent, franskt som australiensiskt, cab som gamay. Det finns en tillfredsställelse att vinvärlden är differentierad och den individuella smaken likaså. Jag vill inte, kommer inte, skriva någon på näsan vad som är bra eller dåligt, det räcker gott att "veta" det själv. Att däremot kunna bidra till ett mer kvalitetsintriktat drickande ser jag som en bonus.
Med det i åtanke är det uppfriskande nästan löjligt underhållande att svepas med i en bråkdel av det som utgör Natuligt vin, utan överdrivna smaknoter, moraliska pekpinnar eller faktabetungande text. Lättsamt, glädjande och personligt får vi följa med på en liten resa i Emils och Emils fotsår.
För seriöst, kan man annat än älska historierna! Oavsett vad man tycker om färdig produkt, naturligt eller ej. Det är en liten men naggande god samling porträtt som samlats i den första svenska bok om naturligt vin. Jag formligen slukade boken. Från pärm till pärm får vi följa, nästan smaka, en bråkdel av allt gott, excentriskt och aningen skruvat som finns i naturlig väg. För naturligare än Hirotake Ookas lilla branta plätt i Cornas blir det inte, bra eller dåligt, det är upp till var och en att bedöma men för mig, ganska ny i vinvärlden lockar verkligen historierna. Det känns som att någon har rört om i grytan och att vinvärldens "storheter" inte behöver komma från ett flådigt slott utan lika gärna kan komma från en övervuxen plätt i en brant sluttning.
Om jag ska nämna något på avigsidan så känns det aningen otillfredställande, jag vill ha mer, mer av allt. Och främst mer om de människor som banat väg, de personer som Emil och Emil hänvisar till utan att porträttera. Men det hoppas jag kommer i nästa bok, för det här området förtjänar helt klart mer svensk litteratur, framförallt om det framförs som här.
Och nej, det spelar ingen roll om jag läser boken för första eller sista gången, ständigt kommer jag på mig själv att vilja veta mer, få svar på frågor om vin och människan bakom som jag tidigare inte visste att jag hade. För naturligt vin väcker frågor oavsett om det handlar om att flytta sten, experimentera med nästinpå utdöda druvor, bekämpa fördomar eller bara ta en sipp till.
Tills nästa gång. Nu är det bara vinet som saknas
Pst. Fick Naturligt Vin av Emil Broomé och Emil Arvidsson som recensions ex.