Sidor

Visar inlägg med etikett Malbec. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Malbec. Visa alla inlägg

torsdag 26 juni 2014

Le Rocher des Violettes Côt Vieilles Vignes 2012..

Le Rocher des Violettes Côt Vieilles Vignes 2012 

Har ni provat något från vinlådan tidigare? Det har jag, då kan man fråga sig varför det tagit till nu att köpa en första låda? Det enda vettiga svar jag har på den frågan är att jag i vanliga fall gärna plockar ihop blandlådor själv. Men nu gick det faktiskt inte att värja sig längre och varför ska jag. Ekologiskt, biodynamiskt och ytterst medvetna val med tillhörande info och passande matförslag, kan det bli enklare och bättre? Självklart spelar den egna smaken in men om man vill leta sig ut bland mer medvetna viner känns 895 kr plus frakt för en sexa blandat som rena kapet.

Det tog ganska exakt 6 timmar från att jag hämtade ut lådan på bussgods till att korken for ur Le Rocher des Violettes Côt Vieilles Vignes 2012. Oj va blommigt det här var, lite småfjärtigt till en början, annars är det en ren och ytterst bärig doft. Sammanhållen, lekfull och charmigt balanserad. I munnen beter det sig som en seriös beaujolais, bärig och charmig, något lite grönt smyger sig på efter ett tag och öj vilket bett det var i de lite småträiga och otämjda tanninerna. Helheten är helcharmig, eget men det hårda och träiga i slutet behöver nog en ganska rejäl köttbit för att mjukna. Men vänta nu, efter en rejäl släng luft försvinner det hårda i slutet samtidigt som det tillkommer en hint av bondgård, om det var klunkvänligt innan är det inget i jämförelse med nu.

Trots att jag gillar vinet skarpt, allt från det enkla, robusta till den dansanta lättsamma drickbarheten, längtar jag till nästa upptäckt i blandlådan. Hur ska de här sex, förlåt fem, flaskorna räcka i 3! månader tills nästa blandlåda kommer ter sig som ett mysterium? Fast det är klart, den som väntar på något gott.

Tills nästa gång. Nu är det semester på riktigt...

onsdag 12 september 2012

Domaine Jean Bousquet Grande Reserve Malbec 2009 och köpeburgare med xtra allt. Nu står plupp och plopp på uppfarten..

Silky smooth
Domaine Jean Bousquet Grande Reserve Malbec 2009 (nr 75712, 149 kr, står 2008 på hemsidan men jag har hört med importör och det finns gott om 2009 i lager) träffade mig i precis rätt ögonlick, i alla fall vill jag tro det. För hur kan jag annars förklara den handfallna förförelsen som började med en rund mörk frukt, småsöt vaniljtouch och djupare tobakstoner. Den mjuka, mustig doften som skulle kunna vara burdus men som glider in publikt balanserat med ett mörkare djup.

För att sedan gå över i ömsesidig gillande med samma generösa mörka frukt, mustiga men balanserade trätoner, uppbackat av en piggare syra men framförallt en riktigt sval mineral ton. Munkänslan är smårund, generös men härligt balanserad. Eventuellt något mjuk men vad gör det, låt dig bara svepas med i den varma sydamerikanska välgjorda charmen.

Eftersmaken linkar av halvhyfsat fort, avhjälps bäst med att helt sonika ta en sipp till. (89-90 mjuka, varma poäng)

Det är i munnen det händer
Nu fattas det bara en saftig, flottig burgare av bättre sort, lite hemmaskurna pommes och en lätt rökig barbeguesås. I brist på det fyller Änglamarks färdiga uppgiften med bravur. Är riktigt bra för att vara en köpeburgare, inget knol fyller frun i. Till det smått överdrivet mycket välbräserad löl, ankfettsdrypande potatiskylftor, mild jalapeño och slutligen lite tomater för att det inte ska kapsejsa i flottträsket. Och nej, jag behövde inte äta något mer denna dag.

Tills nästa gång. Riktigt roligt att få vara med i eftersnacket av matbloggspriset och igen ett STORT grattis till alla vinnare...

Pst. Det var Magnus som påminde mig om att jag hade en flaska i källaren.

Psst. Nog är väl friscobrödet bra mycket bättre än den "vanliga" varianten.

fredag 3 februari 2012

Robert Mondavi Cabernet Sauvignon Oakville 2007. Uppfordrande uppfostran..

Inte allt för länge sedan
Tror inte att lite snöyra och dalande celsiusskala kan klassas som busväder men nog kändes de extra minusgraderna vid gårdagens utelekande. Trots ihärdiga varningar om allehanda otrevligheter ute på vägarna verkar vi ha varit förskonade i vår del av landet, skönt.

Här vankades det födelsedagsfirande av vännen J på kvällskvisten, men först lite allmänna uppfostringsbekymmer. Vad gör man egentligen när åsikterna, hos mig och treåringen, kolliderar och mynnar ut i en lipande unge och en hårslitande far. Uscha och då har vi ändå bara börjat vår gemensamma färd i livet. Med mer tur än skicklighet överlevdes gårdagen, hur motigt det än kändes där ett tag.  

Desto trevligare blev kvällen då J ändrar hemmet, två galna ungar blir ännu galnare då de fullkomligt avgudar och leker skiten ur vår vän och lämnar en liten fristad åt två matlagande föräldrar. Ribs, skysås, bea, lite grönt och klyftpopäter, lägg till en småfläskig jänkare och den försenade födelsedagsmiddagen var klar. En klockren träff i smaknyllet och Robert Mondavis Cabernet Sauvignon Oakville 2007 (varuprov från THW, 349 kr kostar den annars) lyckades verkligen tjusa kvällen gäst.

Födelsedagsvin
Vi bjuds på en djup sötfruktig doft med perfekt mogna plommon, vinbär och hallon. Drag från faten iform av marsipan, aningen vanlij och mocca finns där och ramar in tillsammans med smått eteriska drag av färskare trä och någon obestämbar krydda.

Munkänslan är rund, generös med en väl avvägd mängd übermogen frukt och fatkrydda. En riktigt mustig gestalning som trots sina extra allt tendenser känns balanserad. Avslutet torkar till sig lite med microskopiska mjuka tanniner och mynnar ut i en lång rund fruktig eftersmak.

Välgjort, elegant med typiska drag av både Cabblandning och varmare klimat. Födelsedagsbarnet och frun ,som tog en försiktig sipp, tyckte att det var fantastiskt gott och tur var väl det eftersom vinet valdes med vännen i omsorg. Vad gjorde det då att jag själv hade en okalibrerad gom med en molande hals som upplevde vinet något alkoholstickigt, post födelsedags mission accomplished.

Tills nästa gång. Hoppas frun lyckas bättre idag...

måndag 7 februari 2011

Quara Reserva Malbec 2008. Det är vår i luften..

Höstnyhet som gör sig lika bra till sommaren.
Helgen var precis så där härligt lugn som man kan förvänta sig efter en vecka där vår sammanlagda arbetsinsats prickade 120%. Kanske inte så mycket någon tänker, men det krävde ändå en del logistik som vi tidigare varit förskonade från.

Korvgrillning hos svärföräldrarna och tillhörande solsken gjorde inte helgen sämre, ibland är det gött att leva. Synd bara att lillkisen har sprungit in i ett moln av snor och andra sovstörande element. Ok min kära har också blivit sjuk, men eftersom hon varken är man eller en kärring så märks det inte så värst. Nog för att hon frustade som en brunstig hingst när vi tog en promenad, som jag ville förskona henne ifrån, men annars spelar hon läskigt oberörd.

Dags för mig att ge doftsinnet en dust innan den förmodade sjukdomen traskar vidare.
Inte allt för ofta som jag lägger större notis vid färgen på ett vin, men detta mustigt mörkt, ogenomträngligt och nästan lite vulgär.


Doften är desto mer tillgänglig, mörk choklad, mocca balanseras upp av en gedigen mörk röd frukt. Överlag känns det balanserat, generöst pågränsen till vad mitt sinne för mustigfathantering klarar av men jag kan ändå konstatera att det är välgjort. En kvalitativ, gedigen känsla som känns finlemmad i all ungfrukt. 


Smken är fyllig, med en småstram syrlig kännsla, generöst med gott om mörk packad frukt tillsammans med tillbehörande fattoner, ändå hyfsat balanserat i all prakt och knappt kännbara tanniner som dock ger ett torrt avtryck i det hyfsat långa plommon och ekbetonade slutet.


Det här var inställsamt utan att för den delen tappa allt för mycket skärpa. Ett bra vin med ett gediget uttryck som inte riktigt letar sig hela vägen in och berör men som absolut inte skulle skämma bort sig i ett grillat sällskap eller bara som sällskap för den delen. (86-87p)

Tills nästa gång. Börjar bli dags att utforska det lokala grillvinsbeståndet...

lördag 10 juli 2010

Château de Tiregand Pécharmant 2007. Poäng, vad är poängen?

Det finns en sak som nästan är roligare än att bjuda på vin, det är att bli bjuden. I alla fall som idag, när värdinnan har lagt ner möda och muskelkraft på att bära hem den pressade druvjuicen hela vägen från dess hemland Frankrike.

Medan min kära nattade vår största flicka fick jag en chans att pracka på ytterliggare en nödtvungen själ lite vinovett. En sak som kom upp var huruvida man kan poängsätta vin. Vad handlar det om egentligen? En påtvingad åsikt av de som kan och vet mer, en egen helt opåverkad absolut sanning eller är det rätt och slätt en ytterst påverkbar skiftande mening om något som egentligen inte kan poängsättas mer än utifrån vald tidpunkt, förutsättning och sinnesstämning. Ni kanske misstänker vad jag tycker..

Eftersom jag precis har lagt över samtliga viner i Cellartracker, en alldelles förträfflig sida skall tilläggas, har jag blivit varse om min egna poängbaserade åsikt. När jag skulle registrera första flaskan som var drucken blev jag varse om de värdefulla poängen som fungerar vägvisare faktiskt ska registreras av någon. I detta fall var någon jag. Eftersom jag mig vetligt aldrig har druckit ett hundrapoängsvin har jag blivit avskräckt tidigare, men nu kändes det både befogat och någorlunda rättvist att faktiskt ge det en chans. Hjälpen blev en kort sammanfattning på sidan, varvid jag gjorde en direkt översättning.

100 poängs skalan

Extraordinärt (96-100 points)
Enastående (90-95)
Väldigt bra till utmärkt (85-89)
Bra (80-84)
Medel (75-79)
Under medel (70-74)
Undvik (50-70)

Skall tillägga att jag inte gillar det stora spannet från 79 och neråt, om jag får bestämma kommer de flesta viner jag inmundigar att ligga från 80 och uppåt vilket borde innebära att en 20 poängsskala skulle räcka. Men men nu är det så att man får ta seden dit man kommer, och om jag vill att folk ska registrera en godtycklig bedömning om hur vinet upplevdes då och där får jag göra det samma.

Tillbaka till värdinnans vin och dagens upplevelser. Faiveley Mercurey Clos Rond 2006 var vinet som hade kvällens förväntningar. Tyvärr för samtliga inblandade var kvällens flaska "korkad". Synd och skam eftersom det som lurade under simbassängen var en härligt röd slimmad frukt med struktur och eftersmak för att förgylla kvällen mer än väl.

Istället åkte korken upp på Château de Tiregand Pécharmant 2007, ur vidöppna glas doftar blandningen av Merlot (54%), Cabernet Sauvignon (23%), Cabernet Franc (18%) och Malbec (5%) stramt men ändå mörkt och generöst. Med handen på hjärtat är det svårt att uppfatta nyanser, men det ligger en oren karamell ton som jag tidigare har hittat i Gnarly Heads Zinfandel, även om den är mindre och renare här. 


Smaken är desto lättare att känna, mörk generös chokladströsslad frukt, svarta vinbär, plommon och en ganska påtaglig fatbehandling tyvärr finns det något orent som ger en småbesk och själkig känsla i slutet. Små knappt kännbara tanniner som dock är bra uttorkade. Eftersmaken är torr och ganska lång med påtaglig ekkänning och mörka frukter. (82 p) Känns i dagsläget för ungt men med potential att bli trevlig när faten lindas in i helheten. Läs mer på producentens hemsida.


Tills näst gång. Högst poäng denna kväll får vännen J, större gästfrihet får man leta efter...

onsdag 14 april 2010

Munskänkarna Sandviken provar Aprilnyheter.

En snabb tillbakablick skvallrar om att det har varit lite klent av riktigt trevliga vinupplevelser på sistone. Ingenting har stuckit ut och svept iväg mig till en plats där allt är bra, eller rent av riktigt bra. Tråkigt för det är ändå en av de viktigaste anledningarna till att utforska vinvärlden, hitta pärlorna som gömmer sig bland alla mediokra flaskor där ute. Så det var med en viss förhoppning om bättring som kvällens arrangemang stod för dörren.

Överlag var det en väldigt trevlig tillställning även om jag på intet sätt kan säga att jag varken är van eller speciellt bra på att prova flera viner under så begränsade former. Utan att gå in på allt för detaljerade beskrivningar om vilka som var där så kan jag säga att vi var ett tjugotal personer där jag tillhörde de yngsta och var den enda som spottade.

Vi provade två vita och sex röda från det strategiska nyhetsläppet i April och sammanfattningsvis så är intrycken att de röda vinerna upplevdes strömlinjeformade och ganska tråkiga, med mer fruktsyra än tanniner. De två vita skiljde sig ganska mycket åt men ingen utmärkte sig som särskilt intressant. Inget av vinerna lockade till merköp trots att ett och annat är hyllat av den svenska vinpressen. Men som så många gånger tidigare visar detta bara på att smaken är som baken, skitigare hos vissa. Här kommer intrycken i vilket fall. Jo just ja allt provades blint vilket ökade på känslan av vilsenhet, men ack så lärorikt.

Gaul Riesling Asselheimer St. Stephan 2009 (nr 5348, 149 kr)

Doften ger ett svalt och något återhållet intryck med skiffer, skaldjur, lite krydda och exotiskt frukt. I munnen känns vinet lite tunt men med en viss oljighet, lite jordig smak och en antydan till tropisk frukt. Ingen beska och ingen direkt krydda i slutet. Ganska kort eftersmak och sammantaget ger vinet ett anonymt och lite trist intryck. Vinet tar sig dock markant med lite luftning och stigande temperatur, både gällande doft och smak. Finns dock en liten risk att vetskapen om vad som fanns i glaset påverkade en del. Detta skulle jag kunna tänka mig att köpa och se vad som händer med lite lagring.

Little Yering Chardonnay 2008 (nr 6443, 86 kr)

Stor doft med söta blommiga toner, persika och allehanda tropiska frukter samsas. En riktigt fruktbomb att sniffa på. Smaken är svag med lite blommiga toner som ger söta associationer trots att det är torrt, ger överlag ett billigt och karaktärslöst intryck. Eftersmaken sitter i ett tag med en blommig ton. Ett svårplacerat vin och gissningen gick åt helt fel håll, trist, tråkigt och inget merköp.

   
Casa Santos Lima Syrah 2008 (nr 6298, 87 kr)

Doften är främst fruktig med björnbär och plommon sedan kommer en småjästig ton med en ganska tydlig ekkant. Lite kryddighet med en släng orientaliska kryddor. Smaken är främst syrlig med körsbär och stora russin. Eftersmaken sitter i ett tag med körsbär. Blir trevligare med lite luft under vingarna, lite krydda tillkommer, trevlig syra men inte så värst nyanserad. Känns ganska enkel.  

Tokolosh Merlot 2009 (nr 2057, 74 kr)

Doften ger en grön själkig ton med lite gummi känsla och en underliggande blåröd frukt. I smaken känns frukten övermogen med väldigt lite karaktär. Skapligt uttorkande tanniner en eftersmak som hänger med ett tag. Det här var inte gott på något sätt. Ska absolut undvikas framöver. 

Pascual Toso Alta Reserve Malbec 2007 (nr 6523, 219 kr) 

Doften är aningen själkig, intressant och svårdefinierad på gränsen till tunn. En smaksak om man gillar men jag gör det inte. Smaken är ganska fyllig med mörkmullig frukt, en aning syrlighet men inte så värst kännbara tanniner. Eftersmaken sitter dock i ett bra tag och känns katrinplommonbetonad. Med mer luft och tid i glaset blir det en klar förbättring både gällande doft och smak. Känns som att bitarna sakteliga faller på plats. En intressant bekantskap trots att det inte lockar till merköp.

Reserve du Vieux Noir Malbec 2008 (nr 2212, 80 kr)

Doften ger en fyllig röd frukt med lite krydda i avslutet. Smaken är fyllig, lite sötaktig med mycket frukt, matorienterade syror och en uttorkande svans. Eftersmaken är kort. Känns som ett dussinvin utan speciellt utmärkande egenskaper.


 
d'Annona Barbera d'Asti Superiore 2007 (nr 2330, 149 kr)

Doftar torkad frukt, plommon, russin med ett stänk målarfärg på slutet. I munne känns vinet ganska slankt med gott om syrliga körsbär. Inga direkt tanniner och eftersmaken bjuder på mer körsbär. Vinet känns väldigt Italienskt och inte speciellt spännande. Synd med lite mer personlighet skulle detta kunna vara bra. Ett av vinerna som jag har sneglat lite på, tur att jag provade innan jag köpte.
Zardoz Cabernet Sauvignon Carmènere 2007 (nr 6552, 159 kr)

Doftar grön paprika och en svårtydlig oren doft, lite godistoner, rödfrukt som också är svårdefinierad. Vad är detta? Jag råkar höra från en av bordskamraterna att detta måste vara en Chilenare, enligt honom doftar alla på detta vis. Smaken tar vid med en själkig ton men det finns något intressant mörkt där också, mocca och tobak skymmer frukten som inte riktigt tittar fram. En difus och inte speciellt god smak även om den är intressant. Eftersmaken sitter i ett tag med främst katrinplommon.

Det som väckte mest eftertanke efter denna ganska mediokra uppställning viner är hur vinjournalisterna kan urskilja nyanser och kvaliteter under tex en nyhetsprovning där hundratalet viner provas på ett bräde. Kan man verkligen träna upp sin förmåga till den grad att man inför varje nytt glas är nollställd trots att man har provat flera tiotal viner innan. Även om de är proffs så måste deras sinnen trubbas av och påverkas av flertalet mänskliga faktorer.

Tills nästa gång. Strategiskt behöver inte betyda bra, bara att de ska finnas ett år...

onsdag 18 november 2009

Château la Reyne "Le Prestige" 2006. Onsdagsdate..

Idag har jag varit på date, lekdate. Jag och L träffar en annan mamma och dotter för att på så sätt slå ihjäl några timmar varje onsdagsförmiddag. En väldigt trevlig stund ska tilläggas. När de åkt och L sover sin lunchlur är det dags för lite egentid. Först stökas alla måsten undan, sedan är det bara jag. Ganska dyrbara minuter skall tilläggas. Idag förberedde jag lite inför kvällens middag. Maten är klar och står i kylskåpet, en gryta där bland annat trattkantareller, lök, högrev och grädde samsas. För att bjuda smaklökarna på den där sista skjussen öppnar jag och dekanterar kvällens vin. Ur flaskhalsen häver sig en blålila trögflytande vätska. Ojoj det här var minst sagt kompakt. Redan i inledningsskeendet dofter det förföriskt mycket av mörka blå bär en riktigt näsborrsvidgande mustig doft som ramas in av en liten ekkant. Mina misstankar att Château la Reyne Prestige 2006 (nr 2266, 95 kr) vinner på att dekanteras stärks i smaken. Inledningsvis är det inte lika mycket mörka blå bär som i doften men de finns där samt en liten dragning åt mörk choklad och en sötare mer plommonliknande smak. Det som sedan tar över är massor av uppstramande tanniner, det riktigt snörper till i munnen. Eftermaken är ganska lång där bären ackompanjeras av lite örter för att avslutas med en lite grönsjälkig ton. Just nu är det riktigt matkrävande och i mitt tycke riktigt gott. Ska bli intressant att se hur det utvecklas på fyra timmar och om grytan är tillräckligt sällskap för detta mustiga vin.

Ett litet interludium.
Château la Reyne härstammar från Cohors och görs till 100% av Malbec. Cohors ligger i sydvästra Frankrike och i denna apellation måste minst 70 procent utgöras av Malbec. Detta är ett vin som jag har varit intresserad av att prova under en längre tid. Ett möjligt lagringsobjekt i en prisklass som inte känns allt för betungande. Jag har tidigare smakat Malbec från Argentina men det var en mycket rundare fruktsötare historia.

Så hur var då vinet?
Riktigt bra, inte förföriskt, sensuellt, eller fantasieggande utan rätt och slätt robust bra. Doften har blivit mer integrerad med en mer framträdande ekram. Det doftar dock fortfarande mycket mörk frukt kanske lite mer åt det röda hållet nu. Till maten var det helt perfekt, Örterna i vinet och grytan smälter samman medan tanninerna gör rikligt med motstånd men får sakteliga se sig besegrade av det möra köttet i den gräddiga såsen. Vinet påminner väldigt mycket om Côtes-du-Rhône vinerna men med mycket mer bett och substans. Skulle säkerlligen inte må dåligt av att ligga i källaren och runda till sig lite men till rätt mat är det riktigt gott nu. Vid närmare eftertanke fungerar det som smutt vin också förutsatt att man är sugen på ett fylligt lite tufft vin med kännbara tanniner, ikväll är en sådan kväll.

Tills nästa gång. Vin en onsdag? Jo det går faktiskt riktigt bra...

Ps. De tuffa tanninerna försvann dag 2 för att övergå i en kännbar syra dag 3. Helhetsintrycket blir klart godkänt, där dag 2 stack ut som en klar favorit med ett mer integrerat intryck. Mustigt och mättande blir det bestående intrycket, väldigt mustigt och gott förstås. Ds