Château de Tiregand Pécharmant 2007. Poäng, vad är poängen?

Det finns en sak som nästan är roligare än att bjuda på vin, det är att bli bjuden. I alla fall som idag, när värdinnan har lagt ner möda och muskelkraft på att bära hem den pressade druvjuicen hela vägen från dess hemland Frankrike.

Medan min kära nattade vår största flicka fick jag en chans att pracka på ytterliggare en nödtvungen själ lite vinovett. En sak som kom upp var huruvida man kan poängsätta vin. Vad handlar det om egentligen? En påtvingad åsikt av de som kan och vet mer, en egen helt opåverkad absolut sanning eller är det rätt och slätt en ytterst påverkbar skiftande mening om något som egentligen inte kan poängsättas mer än utifrån vald tidpunkt, förutsättning och sinnesstämning. Ni kanske misstänker vad jag tycker..

Eftersom jag precis har lagt över samtliga viner i Cellartracker, en alldelles förträfflig sida skall tilläggas, har jag blivit varse om min egna poängbaserade åsikt. När jag skulle registrera första flaskan som var drucken blev jag varse om de värdefulla poängen som fungerar vägvisare faktiskt ska registreras av någon. I detta fall var någon jag. Eftersom jag mig vetligt aldrig har druckit ett hundrapoängsvin har jag blivit avskräckt tidigare, men nu kändes det både befogat och någorlunda rättvist att faktiskt ge det en chans. Hjälpen blev en kort sammanfattning på sidan, varvid jag gjorde en direkt översättning.

100 poängs skalan

Extraordinärt (96-100 points)

Enastående (90-95)

Väldigt bra till utmärkt (85-89)

Bra (80-84)
Medel (75-79)

Under medel (70-74)

Undvik (50-70)

Skall tillägga att jag inte gillar det stora spannet från 79 och neråt, om jag får bestämma kommer de flesta viner jag inmundigar att ligga från 80 och uppåt vilket borde innebära att en 20 poängsskala skulle räcka. Men men nu är det så att man får ta seden dit man kommer, och om jag vill att folk ska registrera en godtycklig bedömning om hur vinet upplevdes då och där får jag göra det samma.

Tillbaka till värdinnans vin och dagens upplevelser. Faiveley Mercurey Clos Rond 2006 var vinet som hade kvällens förväntningar. Tyvärr för samtliga inblandade var kvällens flaska "korkad". Synd och skam eftersom det som lurade under simbassängen var en härligt röd slimmad frukt med struktur och eftersmak för att förgylla kvällen mer än väl.

Istället åkte korken upp på Château de Tiregand Pécharmant 2007, ur vidöppna glas doftar blandningen av Merlot (54%), Cabernet Sauvignon (23%), Cabernet Franc (18%) och Malbec (5%) stramt men ändå mörkt och generöst. Med handen på hjärtat är det svårt att uppfatta nyanser, men det ligger en oren karamell ton som jag tidigare har hittat i Gnarly Heads Zinfandel, även om den är mindre och renare här. 


Smaken är desto lättare att känna, mörk generös chokladströsslad frukt, svarta vinbär, plommon och en ganska påtaglig fatbehandling tyvärr finns det något orent som ger en småbesk och själkig känsla i slutet. Små knappt kännbara tanniner som dock är bra uttorkade. Eftersmaken är torr och ganska lång med påtaglig ekkänning och mörka frukter. (82 p) Känns i dagsläget för ungt men med potential att bli trevlig när faten lindas in i helheten. Läs mer på producentens hemsida.


Tills näst gång. Högst poäng denna kväll får vännen J, större gästfrihet får man leta efter...

Langhe Nebbiolo Pio Cesare 2005. Nebbiolo som fungerar solo..

Om det förra inlägget handlade om helgens starkvinsupplevelse så är detta helgen "vanliga" vinupplevelse. Langhe Nebbiolo Pio Cesare 2005 (7306, 107 kr), ur karaffen strömmar en frisk lovande fläkt av björnbär blandat med plommon och flera röda bär. Doften har stuns och det är med viss bävan jag tar min första sipp. Mer röda bär, körsbär och lite ek detta är ett vin i min smak. Avslutet var delikat med ganska påtagliga tanniner och en eftersmak av russin och daddlar. Kan dock inte låta bli att tänka att det har varit många "bra" viner på sistone. Dock ingen som utmärker sig markant på något sätt. Missförstå mig rätt, jag rekomenderar detta starkt, och ska definitivt köpa det igen. Men det var kanske i det hemtrevligaste laget.

Betyg: Väldigt gott som passar till mycket, kanske lite väl "hemtrevligt" men definitivt köpbart.

Tills nästa gång, dags för något utmanande...

På temat betyg..

Kom just på en till gradering på "min" skala.

Dyyyrt, men vi måste ha en till.

Juryns motivering
Ett vin som i förhållande till min nuvarande (läs: tillstånd som kan skifta från dag till dag) ekonomi egentligen är för dyr för att avnjutas en vanlig dag (läs: jag och min fru avnjuter det själv utan någon speciell anledning) men som trots detta inhandlas i ett extra exemplar till källaren för:
"-Om det är så förbaskat gott nu tänk vad som kan hända med lite lagring, dessutom måste vi ha en tillgänglig om det dyker upp något speciellt."

Peter Nicolay 2007 Riesling Spätlese Halbtrocken. En tjuvstart..

Efter dagens tillbakagångar kände jag för att vara lite vild and crazy. Halvtorr Riesling till den kulinariska höjdaren fiskpinnar med potatismos. Ska tillägga dock att det var min frus potatismos som är en höjdare.

Rieslingen var februarinyheten Peter Nicolay 2007 Riesling Spätlese Halbtrocken (nr 96935, 79 kr). Doften som var bekant, har ju blivit en och annan Riesling, var torrare än Dr L S B K och mer tropisk frukt än gröna äpplen. Smaken var torrare och mindre fyllig än ovan nämnd och dessutom mer syra. Ett mycket trevlig vin som passar aningen bättre till lättare skaldjursrätter än till småprat. I allt en mycket trevlig bekantskap till en rimlig penning. Skulle vara lite intressant att köpa några till källaren..

Hm.. Kanske är ett framtida betyg, "källarvänlig, inte en topp men bra att ha tillgänglig med en viss potential."

Tills nästa gång, måste fila vidare på lämpliga bedömningsnivåer...

Betyg

Jag måste försöka hitta någon form av gradering som sammanfattar mina upplevelser. Jag måste dock säga att jag har provat alldeles för lite för att kunna göra någon form av rättvis bedömning. Alltså får jag återkomma när jag utvidgat mina referensramar.

Tills nästa gång, betyg är inte bara av godo...