Brunello di Montalcino 2012 - Finalen

El grande finale... Ni som har följt mig, jo det finns några få kvar, har sett att det druckits en del Brunello di Montalcino från 2012. Närmare bestämt 26 bloggade flaskor och några obloggade. Dags att sätta punkt för denna gång, nog för att det finns några ströflaskor kvar och självklart blir det påhälsning om några år men det är ett senare kapitel. Lika bra att spela upp 10 st poängtoppar på ett bräde, är det final så är det. Fem hugade tog vi oss ann denna pikanta uppgift. Allt serverades halvblint.

Jag öppnade vinerna på morgonen och sedan började provningen 10 timmar senare. Noterna nedan blir en sammanfattning av första skvätt, provning och intrycken dagen efter. Vissa viner gick igenom olika faser, hade jag inte vetat vad som fanns i flaskan hade jag aldrig kunnat ana att det var samma vin. Spännande är bara förnamnet, efternamnet stavas frustrerande. Men men det är ju det som är tjusningen med vin..

2012 Cerbaiona (Molinari) Brunello di Montalcino
Här var det klassisk elegans i snyggaste rödlätta fruktskrud. Men mums, svårspottat! Så jäkla fint, elegans och kraft utan att bli övermäktig. Inte störst bäst och vackrast men balansen och harmonin är i absoluta världsklass. Bäst vid start men håller samma jämnhet hela racet. 95p

2012 Cerbaiola (Salvioni) Brunello di Montalcino
Stram och återhållen elegans, personligt men aningen för tajt i dagsläget. Trots det är det precis sömlös harmoni som håller ihop som ett skruvstäd till sista droppen. Något av en besvikelse men det råder inget tvivel om att potentialen finns här. 92p

2012 Il Marroneto Brunello di Montalcino
Lite lätt men ändå med bibehållen klassisk struktur. Röd tjusig frukt och elegans. Den sista skvätten är klart bäst, lite mjukare, bättre balans och gott som attan. Betyget växer ju längre tid som förflyter, kommer säkerligen bli än bättre i framtiden. 94p

2012 Baricci Brunello di Montalcino
Lite atypisk, aningen kantig och kartig. Doften är faktiskt riktigt funkig. Den sista skvätten smakar bäst, nu har det vuxit fram en elegant röd frukt och en smaksam grön krydda. Det här var verkligen en udda fågel. Trots att det skedde en rejäl upphämtning i smaken så blir helheten ändå något av en besvikelse. 90p

2012 Casanova di Neri Tenuta Nuova Brunello di Montalcino
Som en käftsmäll i munnen, klassiskt, välpolerat med så mycket kraft och tyngd. Viker inte ner sig en tum trots en något misshandlad sista skvätt. Komplexitet och modern elegans sammanfattar detta underbara vin. Så ska en Brunello smaka, bravo! 96p

2012 Ciacci Piccolomini d'Aragona Vigna di Pianrosso Brunello di Montalcino
Till en början visar det en återhållen sida med en rejäl näve syra. Trots att doften hela tiden spelar andrafiol växer smaken. Och vilken smak sedan, omfamnande, polerat, balanserat och supersnyggt. Mums! Doft: 88p Smak:97p

2012 Altesino Brunello di Montalcino Montosoli
Till en början varm och inbjudande men vad händer? Kokt frukt, klumpigt och lite murrigt. Det här är en svårtydd upplevelse, från superlativ ner i diket. Landar tillslut i en klar besvikelse. Normalen var bra mycket bättre i min gom. 89p??

2012 San Filippo Le Lucere Brunello di Montalcino 
Växer och växer i takt med att nivån i flaskan sjunker. Komplext, nästan lite söt frukt, elegans som en inneboende kraft som håller gomen i ett järngrepp. Supergott med löfte om framtiden. 93p

2012 Conti Costanti Brunello di Montalcino
Alltså vilket vin! Vid första titten alltså. Elegant och transparent med en vacker rödfrukt. Munkänslan är en dröm, elegans och balans. Syran tapetserar gomen som en smekning. Sedan bleknar både doft och smak för att tillslut landa i en kokt och nästan ogästvänlig skepnad. Blir inte riktigt klok på detta.. Från 97+p till 91p. Vad hände??

2012 Il Marroneto Madonna delle Grazie Brunello di Montalcino 
Kvällens vin, tja kanske rent av årets vin! Kraft, elegans, lager på lager och en syra som biter tag i allt som kommer i dess väg. Parfym, harmoni och pondus som håller näsa och mun i total fokus. Trots att det är så packat blir det ändå inte för mycket. Spännande med ett vin som är så krävande men så innibängen gott. Ska bli otroligt intressant att se vart det här landar efter några år i ryggläge. Som tur är finns det någon flaska kvar i källaren.. 97p

Jaha ja, dags att sammanfatta Brunelloåret 2012...
Det råder ingen tvivel om att det här, förutom Riservorna där jag passar, är några exempel på årgångens bästa. Det finns en kraft, balans och pondus som är svår att förneka. Däremot tror jag inte att just dessa faller alla på läppen, det finns andra exempel där ursprung och frukt får skina mer men det är nog snarast en smaksak. Gemensamt för alla 2012:or som jag har provat är att de "kräver" lagring. Det finns både kraft, värme, struktur och syra som skvallrar om det. Med det sagt är jag på intet sätt någon expert på vare sig lagrat eller lagrad Brunello så jag är precis lika nyfiken och spänd som resterande på att se hur flaskorna kommer att utvecklas. Nu "fattas" det några ströflaskor innan mitt projektet är helt avslutat. Får se när och om de dyker upp här. Sammanfattningsvis har detta varit en spännande och lärorik resa. De få väggupp som jag stött på är kostnaden, tillgänglighet och några atypiska "varma" tolkningar. Utan att gå in på allt för mycket detaljer kan det vara problematiskt att jaga flaskor med en begränsad budget i nordliga norr. Trots det har jag ändå lyckats få tag på de flesta producenter som jag "ville" få tag på. Kvar är några, Soldera, Biondi Santi, Poggio di Soto för att nämna tre, som ändå borde provas för att få en helhetsbild. Men vem vet, de kanske dyker upp i ett senare kapitel. Att fokusera på en vinstil och en årgång har varit något nytt för mig. Onödigt nördigt kanske någon skulle säga och delvis kan jag bara hålla med. Nu lyfts blicken och tyvärr för vissa kommer nästa projekt bli precis lika onödigt nördigt.

Tills nästa gång. Norra Rhône 2015 nästa...   

Pst. Joakim har såklart knåpat ner mer målande beskrivningar... så in där och läs!

Villa Poggio Salvi Brunello di Montalcino 2012

Plopp! Rödskir elegans med ett målarfärdsstick. I munnen är det elegant varmfruktigt och strukturerat. Det var mig en slank varelse utan att vara vare sig tunn eller ogin, bara slank. Misstänker att det kanske var aningen varmt på den här sluttningen, inte för att det är klumpigt eller kokt bara lite för spritigt och varmfruktigt. Skvallrar lite om ursprung men det är en av de mest atypiska brunellos som jag smakat hittills från 2012. Nja, sticker efter ett litet tag lite åt alla möjliga håll. Får se om lite tid kan lugna ner och svalka av denna varelse.

Fasiken också, varför kunde det inte fortsätta vara sisådär? Blir ju så mycket enklare då.. Nej nu har det mörknat på, växt samman, frukten är fortfarande sådär varm och mysig men helheten har blivit en annan skapelse. Nu vill jag bara mysa ner mig en den mjuka varma Brunellofamnen. Mums! Om man ska gå in på detaljer så är syran frisk, frukten åt det ljusrödare hållet, de jordiga tonerna håller sig i chack men finns där och lurar, avslutar med en liten lätt pikant bitterhet. Helheten är välkomnade och samtidigt lite utmanande. Njutbart nu och löfte om framtiden. Precis som sig bör med andra ord.

Om man ska vara kräsen och det ska man efter trettiotalet Brunello anno 2012 så blir det ingen påfyllning av Villa Poggio Salvi Brunello di Montalcino 2012. Det ljusa och varma har försvunnit och fram har en bra men ändå aningen anonym skapelse uppenbarat sig. Missförstå mig rätt, det är bra, jag rent av riktigt gott men ändå inget som jag tickar igång på. Med det sagt så är det ändå förträffligt gott med bra vin och brunello från 2012 är för det mesta riktigt bra vin.

Tills nästa gång. Valborg är inställt pga sjukdom...

Pst.
WS 93
WE 92
MP 85 (Plopp)
MP 91+ (Dag 1 med luft)
MP 90+ (Dag 2)

La Fuga Brunello di Montalcino 2012

Men mums! Ljus, eterisk men ändå en varm tyngd i frukten och en väl avvägd fatton. Precis så här ska doften sitta i en ung Brunello. Stigen är upptrampad in i munnen, tajt, syra och rödtjusig frukt följt av ett komplexare stramare avslut med lite läder, jord och välslipad trälåda. Eftersmaken är lång, fruktstram och mersmakande. Ja se där tittar lite champinjoner fram också. Det var mig ett trevligt första intryck. Lätt, stramt och lite busigt bångstyrig med övertygande tyngd. Så här i startskedet är det precis vad jag vill ha.. Ja smudars vad gott det är, inte den mest komplexa skapelse men drickglädje och ursprung formligen sprutar ut.

Uttrycket mörknar, växer på sig, brer ut sig och smälter samman. Kvar finns det pigga, nästan syrliga, det soliga vädret som smittat av sig på frukten. Välkomnande och utmanande på samma gång. Löftet om mer, det direkta njutbara. Lädret, basregistret, komplexiteten, helheten som gör en bra Brunello till vad den är. Ska bli ett nöje att följa resten av flaskan, måste fylla på, måste ta en sipp till.

Slatten dag 2 är om möjligt godast. Lite mer eterisk, lite varmare, kanske inte bättre utan bara lite mognare.

Tills nästa gång. Här ska köpas motorsåg...

Pst.
RP 91
WS 94
JS 95
AG 90
WE92
MP 93p+ (Plopp)
MP 94+ (Dag 1 och 2)

Campogiovanni Brunello di Montalcino 2012

Nja, ja, ok, nej, vänta, Ja, JA! Tänk att det ska vara så svårt att säga ja ibland.. Vissa viner måste man lirka med, eller så kanske det är mig man måste lirka med? Hursom, Campogiovanni Brunello di Montalcino 2012 var lite segstartad. Dag ett övertygade det inte alls, eller snarare först men med tid i glaset blev det lite vresigt och klumpigt. Parallellerna till 2011:an, då jag lovade mig själv att aldrig köpa mer, växte sig starkare. Fast det är klart, om jag ändå har köpt ett vin i plural som jag lovade mig själv att aldrig köpa igen så är det minsta jag kan göra att vänta lite. Och tid är nog allt som behövs. För även om det var mycket bättre dag 2, klassiska Brunellodrag toppat med lite likördricka, mörk mustighet och en småkrävande kärvhet, så misstänker jag starkt att det krävs mer tid för att verkligen komma till sin rätt.

Här kommer utförligare noter för den intresserade.
Doften direkt vid plopp är lovande om än lite lågmålt. Men det krävs inte mycket tid för att släppa loss. Det är en potent doft med både djup och bredd. Mörkt djup och eterisk topp allt samlat i en ung men kraftfull gestaltning som landar mycket bättre än den något klumpiga och tråkiga 2011:an. Smaken följer i samma spår, lite av allt. Bra tyck i syra och tanniner, mörk komplexare botten och lite frukt på det. Om något så är den kanske lite baktung i dagsläget. Balsamicon och träet spelar aningen för högt men egentligen inte så att det stör. Gott och långt avslut. Bästa just nu är nog ändå sältan och de röda äppelskalen. Jaha ja nu blev det lite för obalanserat och aningen för mycket av allt. Lika bra att låta resten vila. Såja, mycket bättre, bättre integrerad, fortfarande lite utmanande men väldigt gott. Och bättre blir det nog.

Tills nästa gång. Sol, sol underbara sol!...

Pst.
RP 91
WS 96
JS 93
WE 93
MP 88?+ (Dag 1)
MP 91+ (Dag 2)

Granducato Brunello di Montalcino 2012

Det händer inte ofta att World Wide Web misslyckas, men nu vete katten. Söker febrilt på Granducato Brunello di Montalcino och hitter typ ingenting. Så frågan är vad man får för 279 pix, oj verkar vara höjt till 299 i dagsläget, det står ju ändå Brunello di Montalcino 2012 på etiketten. Det lilla som kommer fram är att Granducato verkar köpa druvor, alltså ingen egen produktion. Om det är någon som vet mer får ni gärna fylla på...

Ja det här gjorde ju inte ont. Elegant, klassisk, röd skir frukt, lite mörkare botten. Saknar lite stoppning, ok balans, kanske lite lägre syra än många andra 12:or men på det stora hela ett drickklart paket som levererar ett sympatisk ursprung. Fast vänta nu, när luft brukar göra gott eller åtminstone bidra till att vinet biffar upp sig eller rent av tjurar till sig så bidrar luft men ingenting. Efter några timmar har det istället krympt rejält. Surkörsbär och fiskörning. Frun frågar om det verkligen är en Brunello och jag tvivlar. Tänker tillbaka på Sicilien i höstas och de flaskor man kunde hitta på diverse stormarknader. 10-20 euro, Brunello på etiketten och motsvarande prisinnehåll i flaskan. Frågan är varför man gör sig omaket att ta hem och lägga något dylikt i beställningssortimentet. Har gärna fel men som det här visar sig i dagsläget blir det inget återköp. Sparar en skvätt och håller tummarna.

Skvätten levererar, nu sjunger det på riktigt bra. Dessutom har både syra och tanniner växt på sig vilket visar på att det finns framtidspotential. Fortfarande inte i merköpsklass men nu kan jag ändå förstå varför det står Brunello på etiketten.

Tills nästa gång. Sjuka barn ger perspektiv på hur bra det är med friska dito...

MP 89 (Plopp)
MP 85 (Dag 1)
MP 88+ (Dag 2)

Canalicchio di Sopra Brunello di Montalcino 2012

Ibland behövs det bara en rejäl spark i arselet. Förlåt min franska men faktiskt. Jag hade ju huvudet långt ner i Brunellomyllan, vad hände? Tja, livet för att vara kortfattad.

Nu är den tillbaka, flörten, romansen, ja rent av kärleken. Vet inte hur länge den sitter i men just nu spirar den. Förförisk, dansant, röd skir frukt som smälter samman med alla Toskanska markörer man kan önska. Här har jag min Brunello 12:a, som jag har längtat. Värmen, jorden och en lätt vift med läderpiskan tillsammans med det aristokratiska, välkomnande och stringenta. Precis som det ska vara. I munnen är det utmanande, lockande och pockande på samma gång. Syra och tanniner finns det gott om. Men som fallet med all bra Brunello så finns det även frukt och komplexare toner som möter upp redan i ungdomen. Det här är för att sammanfatta FÖR gott. Till svensk hängmörad oxe, parmesandränkta potatisbakelser, rödvinsbräserade champisar och smöriga sparrisar. Tja öppet mål är bara förnamnet. Löftet om framtiden är stort, magnumstort!

Ska jag säga något konstruktivt efter en natts sömn så är det anmärkningsvärt hur vissa viner verkar vara sömlösa, tidlösa och så fruktansvärt rätt i ögonblicket. Canalicchio di Sopra Brunello di Montalcino 2012 faller inom den kategorin. Då, till rätt mat och sällskap fanns det inget bättre. Nu kan jag bara konstatera - tid, ge det tid. Samma markörer som igår, aningen mer polerat men det finns fortfarande något utmanande och kärvt som ropar efter mera tid. Inte lika bra men med tanke på gårdagen går det inte att värja sig. Vin när det är rätt så är det helt rätt!

Tills nästa gång. Allt pekar på att vi och vin håller minst 10 år till...

Pst.
RP 94
WS 95
JS 95
AG 92
WE 93
MP 94 (Dag 1)
MP 92+ (Dag 2)

Caprili Brunello di Montalcino 2012

På papperet låter det bra, ja rent av riktigt bra. Caprili är en liten familjeägd producent som ligger granne med kvalitetsgiganten Case Basse - Gianfranco Soldera i området Tavernelle strax söder om staden Montalcino. Det hela började med att Alfo Bartolommei slog ner sitt pick och pack i Caprili 1965. Istället för att ge upp jordbruket som många andra gjorde då planterade han sin första vingård som han ganska passande döpte till - Vigna Madre (Mamma). Idag arbetar man tillsammans med universitet i Sienna för att välja DNA från de bästa klonerna från Vigna Madre för att kunna behålla den höga kvalitén. Vingårdarna sköter man om noggrant och använder så lite bekämpningsmedel som möjligt. Jäsningen sker enbart på den naturliga jästen, fermentationen temperatur kontrolleras i rostfria tankar för att sedan hamna i stora ekfat (bottis av varierande storlek) där de lagras i tre år. Detta resulterar i 27 000 flaskor Brunelli i en stil som är tillgänglig från start men som åldras med behag. Som sagt, låter minst sagt lovande.

Joråsåatt! Doften går till attack direkt från start. Lite likörsdricka är det allt, varm och mysig frukt, eteriska kryddigare toner. Intagande och välkomnande med ett litet tryck på turbon. Inte svulstigt utan bara matat med kraft och begynnande komplexitet. Samma sak i munnen, bra tryck både från frukt, syra och alkohol. Sammantaget känns det som att vi behöver landa lite här. Avslutet är torrt och lämnar en fruktsmackande rödäppelskalig eftersmak. På med korken igen och vänta..

Mennuså.. Doften har tonats ner, bättre balans men den har inte sträckt ut sig i sin fulla längd. Inget att oroa sig för, kommer säkerligen landa rätt med lite mer tid. Det är i munnen det händer. Balansen har infunnit sig, fortfarande med ungdomens bus och charm men nu börjar det likna seriös Brunello. Frukten är generös, inte solbakad men varm och gosig, kryddorna sitter där, stram syra, lätt men ändå utfyllande och avslutet är så där torrt och utmanande. Syran sitter som en smäck och helheten andas klass, samma klass som man så lätt kan bli bortskämd med när man dricker bra Brunello. Som om inte det var nog, blir bara bättre och bättre...

Den som väntar på något ännu godare.. Den magiska dag 2 drar vi åt skruvarna ännu lite. I doften finns det klart mer att ge, som tidigare, men smaken är ännu lite tajtare. Som en smekning med alla markörer på rätt ställe och lite snällare avslut. Tänk vad lite, ok ganska mycket, luft kan göra underverk. Tur att det finns flera flaskor i källaren..

Tills nästa gång. Betyg satta och så nu detta, vad mer kan man begära...

Pst.
RP 89
WS 94
JS 94
WE 93
MP 87+ (Plopp)
MP 92+ (Dag 1)
MP 94 (Dag 2) 

Val di Suga Brunello di Montalcino 2012

Plopp..Lacknafta, läder, elegant sirlig solmogen röd frukt, lite åt kokta tomater. En intagande eterisk upplevelse som känns förvånansvärt mogen för att vara en 2012:a. Munkänslan är varmfruktig och fullmatad med lättare topptoner av läder, kryddor och balsamico. Syran finns där för att balansera upp och helheten är helgjuten med en kombination av slank lätthet och sömlös komplex tyngd. Avslutet är torrt utan att bli träigt och lämnar kvar en lång varmfruktig eftersmak. Minst sagt en lovande start och som sagt, en av de mer tillgängliga Brunellos 2012 från start.

Joråsåatt, nog har det hänt en del på några timmar. Helheten är mer homogen, lite av det spritiga är bortvädrat, frukten värmer fortfarande med en skön solig känsla och det har smugit sig på ett litet mörker. Fortfarande lite ungbusigt, slankt och gott som tusan. Nu börjar jag skönja ljusare framtidsutsikter. Behåll gärna den här slanka men varma tonen då stämmer vi träff igen om något år.

Dra på trissor. Det det ska vara en första för allt. Det här är första gången som en påhälsning dag 2 inte har lyft en 12:a Brunello. Här har vi krypit in i skalet igen. Lite tunnare, syrligare och allmänt tjurigare. Trots det finns det något lovande, varmt, komplext som känns lite oförlöst. Summa summarum, idag - drick direkt med lite luft eller glöm bort något år...

Tills nästa gång. Får det lov att vara lov, jatack!...

RP 91
WS 93
JS 90
MP 89 (Plopp)
MP 91+ (Dag 1)
MP 88? (Dag 2)

Altesino Brunello di Montalcino 2012

Plopp.. Nej men hallå! Smack så gott. Otroligt fin i munnen, exemplarisk syra, slank utan ett hål i rustningen. Läder, lite balsamico eller snarare örter och sirlig mörkröd frukt. Torr med typisk italiensk kostym, lite torr i slutet men vis av erfarenhet så kommer det troligtvis att försvinna med lite tid.

liite senare samma dag... Jepp, det behövdes tid för att doften skulle växa till sig. Som förväntat försvann det torra avslutet, precis lika fin i övrigt. Det finns inget som stör eller pockar på, bara fullkomlig ungdomlig njutning. Bravo!

Dag 2... Men shiit va gott! Doften har vuxit på sig ännu ett snäpp. Eterisk, lockande, ett mineralstick, lite varmare frukt, balanserat, en total charmig uppvisning för näsan. I munnen är det samma historia som tidigare, Altesino Brunello di Montalcino 2012 är verkligen ren njutning i dess ädlaste form. Dessutom misstänker jag att det bara är början på en mycket lovande framtid. 

Tills nästa gång. Snart jul, lika galet varje år...

RP 93
WS 96
JS 93
AG 91
WE 94
MP 91+ (Plopp)
MP 94 (Dag 1)
MP 95 (Dag 2)

Ornellaia..

Det händer inte ofta nu för tiden men någon gång då och då letar sig smaklökarna ner till El Stockholmo för en liten svängom. Nu var det således dax, Ornellaia, Djuret och lite champagne som mellanspel. Vad kan gå fel? Inte mycket visade det sig.

Axel Heinz är förutom en trevlig prick chefsvinmakare på den lilla blygsamma firman Ornellaia. Han och några liter druvjuice var på besök. Alla som är lite intresserad av vin har nog hört talas om juvelen från Toskana, så självklart även jag. Vad jag inte hade förstått, trodde i min enfald att vi "endast" skulle få prova flaggskeppet Ornellaia 2014, andravinet Le Serre Nuove 2015 och slagdängan Le Volte 2015 tillsammans med lite passande mat, var att vi skulle få prova 9 olika vingårdslägen som sammantaget utgör olika delar av firmans buteljerade arsenal. Snacka om lärorikt!

Utan att gå in på allt för uttråkande detaljer kan jag med säkerhet säga, amatörtyckare och allt, att vissa av vingårdarna absolut skulle kunna buteljeras separat. Där Merlot från Bellaria planterad 1991 skulle kunna bli nästa svulstiga opulenta kvalitetstjut som bidrar att sätta Merlot på den italienska kvalitetskartan. Samtidigt visade delarna med tydlighet att de bidrar med viktiga ingredienser till helheten. Något som kanske är ännu viktigare när man har möjlighet att kränga ett av toskanas bättre (o)heliga blandningar. 2014 var ett besynnerligt besvärligt år vilket innebar att blandningen blev ännu viktigare, en blandning man har lyckat riktigt bra med. Ornellaia 2014 är varm och mysig men framförallt balanserad. Släng in en touch av ek, lite grönt och gott om essentiell muskulös frukt och du har ett fullblodsrött i startfållan till att bli någon stort. 

Sist men inte minst hittade jag vinet som ska upp på önskelistan. Min och din. Le Serre Nuove 2015. Mandelskorpsdoppad elegans, fruktig stringens och oförskämt tillgänglig gör denna version till en av de bättre jag smakat ung. Nästan oförskämt bra har jag klottrat ner tillsammans med seriös, inte mycket att klaga på och skitgott. Vinet som fungerar lika bra i vinprovargänget som till fasters söndagsmiddag, pappas grill eller med kärleken framför brasan

Ja just ja, höll nästan på att glömma. Vi hade ett bubbligt mellanspel som var mer inställsamt och lättsamt än gravallvarligt komplex. Ändå finns det en tyngt och gräddighetet som gör Palmer BdN gångbart till mycket och många. Vet inte om jag har sippat för mycket sura brut nature men 7 g socker kändes en aning. Kändes gjorde också den lilla söta Ornus Dell'Ornellaia 2014 som serverades sist. En familjär angelägenhet som typ inte går att köpa. Ett sött vin som som är mer fräscht än sött trots några hundra gram restsocker. Ett otroligt gott slut på en kanongod kväll.

Tills nästa gång. Julstress redan i November, joråsåatt...

Pst. Kolla saldo på gröna skylten, smakar det så kostar det men vadå? Är det julklappstider så är det. Jag vet i alla fall vad jag ska köpa åt mig själv i julklapp, en Le Serre eller tre.

Collosorbo Brunello di Montalcino 2012

Ok, det är bara att kapitulera. Det här är in i benet djupt grävande djuriskt gott. Fortfarande samma smakmarkörer som tidigare men mer homogent harmoniskt men ändå med en primal ung ton som går direkt till lustcentrat. Tur att jag var så förutseende att köpa både i singel och magnum.

Men vänta nu, snacka om att gå händelserna i förväg. Det här är något helt annat än vad som hälldes första dagen. Då var det mörkt, mulligt, chokladdoppat och lite obalanserat med en tydlig modern flört. Inte ens andra dagen, då det fortfarande var mycket av allt men med goda framtidsutsikter,  kunde jag ana att det skulle mynna ut i en veritabel käftsmäll fjärde dagen.

Tills nästa gång. Jag och förkylning verkar lira väldigt bra ihop...

Pst.
RP 90
WS 93
JS 95
AG 92
WE 92
MP 87? (Dag 1)
MP 90+ (Dag 2)
MP 94 (Dag 4)

Psst.
Tenuta di Collosorbo grundades 1850 av Guiseppe Ciacci. Idag är det Giovanna Ciacci som står vid rodret och hennes döttrar Lucia och Laura som sköter vinmakandet. Firman producerar ungefär 50 000 flaskor Brunello årligen från ca 11,5 hektar. Vingårdarna ligger på mellan 2-400 meters höjt, vinet lagras 3 år på franska och slavonska fat som varierar mellan 12 till 54 hektoliter i storlek.