Sidor

lördag 29 september 2012

Loch Lomond 17 Years o Appleton Estate Extra 12 Years. Frisk, tills vidare..

Viss skillnad i mängd och innehåll
Uscha, vilken pina det är när näsan är inte släpper igenom ett uns doft. Fast det är klart, när den väl gör det blir det desto roligare. Av de kommande elva rom- och whiskynyheterna som släpps den 1 Oktober har jag smakat hälften, vilket någonstans måste vara ett omedvetet personbästa. Den största besvikelsen var den 18 åriga Laphroaigen, hade helt enkelt förväntat mig mycket mer men det är som att tiden slipat bort personlighet och bångstyrighet som jag gillar i de yngre buteljeringarna.

Highlander
Ne, då gillade jag Loch Lomond 17 Years (varuprov, släpps 1:a Oktober, nr 464, 529 kr) desto mer. En förhållandevis mild rökig doft med väl avvägd citrus/tropisk frukt och färskt trä. Beståndsdelarna är härligt integrerade och ger ett solitt intryck. Munkänslan har ett aning sött anslag, fyllig, bastant, med en fyllig blötare rökighet. Överlag är känslan frisk och helheten har en övertygande tyngd. Eftersmaken sitter i riktigt länge med torv, rök och hyggligt ungt trä och frukt.

Det här gillar jag, en humant prissatt rökig sak med tillräckligt ålder för att inte upplevas som allt för enkel och stickig. Riktigt bra rent av och ett bra alternativ om du tröttnat på rökbomberna från Islay, den grövsta generalisering i mannaminne jag vet, men ändå.

Jamaica man
Tycker du att Whiskey kan bli aningen för starkt, krävande eller om du har sällskap som föredrar sötare saker kan Appleton Estate Extra 12 Years (varuprov, släpps den 1:a Oktober, nr 517, 369 kr) vara ett alternativ. Här kommer ett lass med söta gosaker, doften formligen osar av desertbord, torkad tropisk frukt, vanilj och en angenäm ton av målarpyts.Smaken följder upp med ett lass sötma, bra integrerad alkohol och ett komplexare ton av trä och kryddtoner. Eftersmaken klingar av hyfsat fort men lämnar en småsöt, mjuk känsla.

Personligen tycker jag att det blir aningen sött, nog för att det finns struktur och komplexare toner som lockar men det här blir i mesta laget. Om man som jag vill ha ett sötare komplement till whisky och cognac då tycker jag att man hittar ett personligare och bättre alternativ i Diplomático Reserva Exclusiva 12 Años (nr 356, 435 kr)

Tills nästa gång. Dags att damma av korkskruven...

söndag 23 september 2012

Vilmas ekologiska knäcke by Hofors. Inte bara knäcke som kommer därifrån..

Bra, bra
Dags att slå ett slag för hembygden, välförtjänt när det kommer snyggt paketerat, välsmakande, ekologiskt och utan tillsatser, lite som alla hoforsbor då, eller?!?. Jo alla Vilmas produkter är ekologiska, sen skadar det inte att de går att få tag på i stort sett överallt i vårt avlånga land, i andra länder också har jag hört.

Görs i Hofors
Hur smakar då dessa gobitar, gott! Härligt frasig konsistens, nötiga med en avvägd gräddning och smaksättning. Sältan kan vara lite framträdande, även om jag själv tycker att det snarare lyfter helheten. Kommer behändigt i ganska små portionsbitar eller tunnare stänger, i alla fall de jag smakat, funkar lika bra till frukost som till lyxigare snacks. Barnen har bytt ut mjukmackan på morgonen till de här små frasiga bitarna, även kvällsmålet ska erkännas.

Även denna görs i Hofors
Pimpa den med valfritt tillbehör, gärna rikligt med smör, äsch vad som helst funkar bara det är gott. Faktiskt att de går riktigt bra att äta som de är också. Om det finns något lite negativt så smakar vissa förvillande lika, en petitess i sammanhanget. Nu fortsätter jakten på favoritsmaken, Chili & Sesam är fortfarande ohotad etta, vilken föredrar du?

Tills nästa gång. Jag och Uffe har varit på mässa, vin i Västerås för att vara exakt, mer om det kommer framöver...

torsdag 20 september 2012

Fläskläggsgryta med höstens kvarglömda och Terre de Bussière 2007. Här skär vi hejvilt..

Nära katt(astrof)
Det har varit lite stiltje här ett tag, ett riktat försök att komma tillrätta med bränngraden på järnen som ligger i elden. Vissa har svalnat medan andra har bankas på så att de förhoppningsvis ändrar skepnad och fogas till livets form. Det svåra är att hitta tid och ork för allt, hur jag än vrider och vänder har dygnet bara 24 timmar, familjen är viktigast och mitt "bröd och mjölk" jobb måste gå före alla typer av ideellt tyckande och tänkande oavsett hur roligt det än är. Hur framtiden ser ut är som alltid oviss, men ett är säkert, fokus vill jag behålla för tid och otid. Annars har ett och annat hänt med just fokus på denna sida, kort sagt finns det ingen kärlek att hämta längs den smala vin(dlande) väg som vissa tycker sig ha ensamrätt att föra och följa. Nej, ni som hamnar här kommer säkerligen att bjudas på en del enkelspårig nördighet men alltid med en stor nypa "undrar vad jag hamnar i nästa mening". Det finns inget som heter utstakad väg, och om jag någonsin skulle hitta en så behöver den inte, även om det också har sin charm, kantas av likasinnade, enkelspåriga och ryggdunkande gelikar. Variation mannen, för att använda ord som inte är mina.

Men vad hände med äpplena i år?
Så vidare i livets lunk, fick för mig att utforska grillen en sista gång innan vinterdvalan. Eller sista, vem vet vad som väntar om hösten tänker fortsätta leverera klockrena soldagar som i helgen. Ramlade över svensk fläsklägg för 25 kr kilot och ok att ben, svål och annat gojs inte gör det till världens mest dryga köttdel men jag klassar det ändå som ett ytterst prisvärt, och framför allt gott, husmanalternativ. Eftersom vi ändå skulle grilla burgare till lunch fick läggen ligga med en stund för att sedan spendera mertiden i gott sällskap i den nyfyndade klarlackade grytan. Efter lite såskrångel, pimpa var bara förnamnet, blev det väldans gott.

Fläskläggsgryta med höstens kvarglömda skörd

Det som var i:
Fläsklägg
Överblivet från sommarens odlingsäventyr, i detta fall päron, persilja, potatis, lök och libbsticka
Vitt vin
En redig klick smör
Grädde/mjölk
Starkvin, typ madeira
Peppar
Något sött, i detta fall vinbärsgelé
Chili
Övrig önskbar krydda.

Man kan göra så här:
Höstkök
  • Grilla på bitarna, just detta moment tror jag kan uteslutas med å andra sidan skadade det inte. 
Trångt är bara förnamnet
  • Lägg i gryta med allt möjligt gott du hittar, fyll på med vitt vin. Låt stå i ugn, ca 125 grader, så länge du förmår. Min fick stå ca 5 timmar.
  • Sila av sås och "plocka" kött, känsliga varnas, mycket fett är det.
  • Reducera såsen till ungefär hälften, smaka av med starkvin, gelé, chili och annat som kan hittas på. Skikta även gärna bort fettet, som finns i massor. Häll på 50/50 grädde, mjölk. Alla typer av matlagningsvarianter är bannlysta i vårt hem.
Lugn bara, allt går att skära med sked
  • Koka potatis och morötter så att det finns lite motstånd kvar i morötterma, potatisen får gärna vara av mjölig sort. Lägg i kött, häll på sås så att det täcker med råge. Mums.
Gott vin har också ett slut
Till detta skulle nog en smågenerös riesling, välavvägd pinot, vardaglig Bordå eller ett stort glas av säsongens äppelmust eller varför inte ett immande sval veteöl funka ypperligt. Det mesta med andra ord, nu blev det istället sista skvätten av en tidigare öppnad Domaine de la Janasse Vin de Pays de la Principauté d'Orange Terre de Bussière 2007 (köpt för 109 kr sommaren 2010) Lite blygsam, mogen doft med tång, mörka övermogna bär, jord och lite lövhög. Munkänslan är följsam, relativt mjuk med en mörk fyllig frukt backad av lite småmultnande toner som mynnar ut i en relativt kort eftersmak. En homogen skapelse som tagit några kliv in i mognad, tycker nog att den var trevligare när mer av primärfrukten fanns kvar. För att inte tala om att maten skulle mått bra av ett aningen piggare alternativ. Fortfarande ett solitt trevligt vin som, trots att det avviker en aning från gängse sydrhônare, påminner mig om att jag borde fylla på med sydfranskt vardagstjut. Hoppas att utmärkta standard Guigal finns kvar i 09:ans tappning, har fortfarande inte fått tummen ur att fylla på.

Tills nästa gång. Och så en förkylning på det här, jo jag tackar ja...

onsdag 12 september 2012

Domaine Jean Bousquet Grande Reserve Malbec 2009 och köpeburgare med xtra allt. Nu står plupp och plopp på uppfarten..

Silky smooth
Domaine Jean Bousquet Grande Reserve Malbec 2009 (nr 75712, 149 kr, står 2008 på hemsidan men jag har hört med importör och det finns gott om 2009 i lager) träffade mig i precis rätt ögonlick, i alla fall vill jag tro det. För hur kan jag annars förklara den handfallna förförelsen som började med en rund mörk frukt, småsöt vaniljtouch och djupare tobakstoner. Den mjuka, mustig doften som skulle kunna vara burdus men som glider in publikt balanserat med ett mörkare djup.

För att sedan gå över i ömsesidig gillande med samma generösa mörka frukt, mustiga men balanserade trätoner, uppbackat av en piggare syra men framförallt en riktigt sval mineral ton. Munkänslan är smårund, generös men härligt balanserad. Eventuellt något mjuk men vad gör det, låt dig bara svepas med i den varma sydamerikanska välgjorda charmen.

Eftersmaken linkar av halvhyfsat fort, avhjälps bäst med att helt sonika ta en sipp till. (89-90 mjuka, varma poäng)

Det är i munnen det händer
Nu fattas det bara en saftig, flottig burgare av bättre sort, lite hemmaskurna pommes och en lätt rökig barbeguesås. I brist på det fyller Änglamarks färdiga uppgiften med bravur. Är riktigt bra för att vara en köpeburgare, inget knol fyller frun i. Till det smått överdrivet mycket välbräserad löl, ankfettsdrypande potatiskylftor, mild jalapeño och slutligen lite tomater för att det inte ska kapsejsa i flottträsket. Och nej, jag behövde inte äta något mer denna dag.

Tills nästa gång. Riktigt roligt att få vara med i eftersnacket av matbloggspriset och igen ett STORT grattis till alla vinnare...

Pst. Det var Magnus som påminde mig om att jag hade en flaska i källaren.

Psst. Nog är väl friscobrödet bra mycket bättre än den "vanliga" varianten.

söndag 9 september 2012

Recept på en mer eller mindre lyckad söndagsmorgon. Variationen är oändlig..

Söndagsstarten
Ni kanske har hört det förr men här är mitt recept på en lyckad söndagsmorgon.

1. Gå upp med de två äldsta barnen, låt fru och yngsta ligga kvar o tryna eftersom du hörde hur en av dem skrek lungorna av sig på morgonkvisten.

2. Sätt hela familjen framför Bilar, filmen vet ni, för att sedan märka att den enda som hade ett uns trötthet kvar är du själv, de andra klättrar på soffan och motionscykel värsta dagisstyle.

3. Påbörja istället operation frukost, idag pannkakor. Tvååringen håller i vispen och fyra diton häller i 6 deciliter mjölk, två deciliter mjöl och två grahams, allt ekologiskt såklart. Två ägg grundade jag med innan fyraåringen ens visste att man fick vara med vid spakarna idag.

4. Förled dina medhjälpare samtidigt som du klickar i syndigt mycket smör, i den för de små alldeles för varma stekpannan. Gläds åt att du för en gångs skull kommit ihåg att ha i salt i smeten och spring mellan dator, barn, gräddvisp och stekpanna.

5. Invänta artiga men ändå bestämde bannor av frun som trots sin kärlek till pannkokor ändå gillar havregrynsgröt bäst på morgonen.

6. Avstyr allmänna önskemål om att smaka allt från sylt, grädde till pannkakor. Invänta blöjbyte, fota, ta bort alla onödiga bestick som tvååringen promt måste plocka fram.

7. Sleva upp åt de minsta, fräs lite för att du är hungrig och alltid måste vänta till sist med att äta, ät. Ja just, hallonsylt åt de små, hjortron åt de stora och ingen grädde åt fyraåringen. Och nej, vi hade ingen keso.

Slut

Tills nästa gång. Lugn söndag? Skulle inte tro det...

lördag 8 september 2012

Krutzler Blaufränkisch Reserve 2009. Orkesoptimist, jag?!

Livets pussel
Hade egentligen lovat mig själv att inte blogga på ett tag, ekvationen jobb, barn, hushåll, mat-, dryckesspridande och allmänt fotande rann över vid åtagandet av ytterliggare fotojobb. Något får stryka på foten och det mest naturliga är att ta bort det ideella spridandet av mat-dryck-bild oavsett hur roligt det är. Men skam den som ger sig så lätt, fick en liten lucka och vad gör man inte för att sprida det goda ordet.

För alltså vad är det med de här Österrikarna? skidor kan de åka, ialla fall sist jag hade tv, trevligt folk är de, i alla fall de som jag har haft kontakt med och vin kan de göra. Ta till exempel Krutzler Blaufränkisch Reserve 2009 (köpt hos handlavin.se för 219 kr), ett skönt småblommigt doftande vin med ryggrad, struktur och gott om mörk frukt. Backat med en återhållen men ändå närvarande ekkant. Munkänslan sitter som ett skruvstäd först, syror och småbesk mörkfrukt som drar åt tungskruvarna. Ge det dock lite tid och intrycket lättar, lämnar en välgjord, gedigen, småegen skapelse som dock fortfarande är bra utmanande. Men släng in lite schyst Sweizisk Gruyere reserve, en torkad spansk korv och voilà. Du har fått bästa europeiska sammanhållning. (87-88p)

Och nej, jag vet inte om jag kommer köpa Krutzler Blaufränkisch Reserve 2009 igen, aningen för eget och utmanande i dagsläget samtidigt som det inte når de riktiga smaktopparna i min gom. Å andra sidan är det en spännande bekantskap, lova mig dock en sak om ni dricker den i närtid, låt den få sällskap i gommen. Annars gör ni både er och vinet en otjänst.

Tills nästa gång. Nu kanske det dröjer, men jag lovar inget...

tisdag 4 september 2012

Tenuta dell'Ornellaia Le Volte 2010 och fläskkotlett i variantion. Det var mig en segdragen snuva..

Provat med jordnötssås..
och bacon..
tunt skivat..
med ärtor..
inte ens med ankfettssimmande potatis
Äsch jag kapitulerar, hur jag än vrider och vänder på kotletten, och lite på mig det har jag gjort, tycker jag fortfarande inte vidare värst om den samme. Övriga familjen loves it, så jag får nog krypa till korset ännu en gång och tillstå att det är inte fel på er utan på mig. Men, men, inget ont som inte har något gott med sig, många kotlettrecept har det blivit, och de flesta har blivit saftiga och goa. Vad är det då jag har emot den bastanta köttabiten? Just det, så köttig och bastant utan en tillstymelse till fett, tråkigt är bara förnamnet.

Tänker inte gå in på detaljer utan bjuder på lite bilder av kotlettvariationerna som passerat, om ni undrar över något mer specifikt får ni fråga. Kommer med all sannolikhet dyka upp något till kotlettaktigt då frysen fortfarande ståtar med flera kilo, hur det gick till? Fråga mig inte..

men ett glas rött..
Så kommer kärnfrågan, vad dricks till? Kan medge att det mestadels blivit vatten på sistone men till någon av de gräddigare varianterna funkar ett, eller två glas, Le Volte 2010 (nr 32472, 159 kr) alldeles utmärkt. Årets upplaga upplever jag som något stramare än den föregående, fortfarande får man en ordentlig mörk fruktpuss, lite violpastill, stramt och nyanserat på bästa generösa Italienska välgjorda manéer. Munkänslan snuddar på väl återhållet men fungerar förträffligt till maten där syror, stram frukt och trä arbetar på högvarv med kött och grädde. Eftersmaken är dessutom förefömligt lång men även dem stramt hållen trots fruktiga inslag. (87-88p)

Men den riktiga toppen uteblir, generositeten och den omedelbara charmen som jag upplevde i 09:an uteblir också. Vad som däremot bjuds är en stram och nyanserad version som säkerligen levererar mer efter ett, eller varför inte tre år i källaren.

är aldrig fel
Tänk att jag överlevde även denna gång, fast det är klart, den riktiga jagtrorjagdöravvärldenskarlförkylning uteblev. Eller kan det vara så att tre barn, jobb och allmänna förpliktelser har en mildrande effekt? Konstigt det där.

Tills nästa gång. Återstår att testa Thé och panerat...