Sidor

Visar inlägg med etikett Argentina. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Argentina. Visa alla inlägg

onsdag 12 september 2012

Domaine Jean Bousquet Grande Reserve Malbec 2009 och köpeburgare med xtra allt. Nu står plupp och plopp på uppfarten..

Silky smooth
Domaine Jean Bousquet Grande Reserve Malbec 2009 (nr 75712, 149 kr, står 2008 på hemsidan men jag har hört med importör och det finns gott om 2009 i lager) träffade mig i precis rätt ögonlick, i alla fall vill jag tro det. För hur kan jag annars förklara den handfallna förförelsen som började med en rund mörk frukt, småsöt vaniljtouch och djupare tobakstoner. Den mjuka, mustig doften som skulle kunna vara burdus men som glider in publikt balanserat med ett mörkare djup.

För att sedan gå över i ömsesidig gillande med samma generösa mörka frukt, mustiga men balanserade trätoner, uppbackat av en piggare syra men framförallt en riktigt sval mineral ton. Munkänslan är smårund, generös men härligt balanserad. Eventuellt något mjuk men vad gör det, låt dig bara svepas med i den varma sydamerikanska välgjorda charmen.

Eftersmaken linkar av halvhyfsat fort, avhjälps bäst med att helt sonika ta en sipp till. (89-90 mjuka, varma poäng)

Det är i munnen det händer
Nu fattas det bara en saftig, flottig burgare av bättre sort, lite hemmaskurna pommes och en lätt rökig barbeguesås. I brist på det fyller Änglamarks färdiga uppgiften med bravur. Är riktigt bra för att vara en köpeburgare, inget knol fyller frun i. Till det smått överdrivet mycket välbräserad löl, ankfettsdrypande potatiskylftor, mild jalapeño och slutligen lite tomater för att det inte ska kapsejsa i flottträsket. Och nej, jag behövde inte äta något mer denna dag.

Tills nästa gång. Riktigt roligt att få vara med i eftersnacket av matbloggspriset och igen ett STORT grattis till alla vinnare...

Pst. Det var Magnus som påminde mig om att jag hade en flaska i källaren.

Psst. Nog är väl friscobrödet bra mycket bättre än den "vanliga" varianten.

måndag 7 februari 2011

Quara Reserva Malbec 2008. Det är vår i luften..

Höstnyhet som gör sig lika bra till sommaren.
Helgen var precis så där härligt lugn som man kan förvänta sig efter en vecka där vår sammanlagda arbetsinsats prickade 120%. Kanske inte så mycket någon tänker, men det krävde ändå en del logistik som vi tidigare varit förskonade från.

Korvgrillning hos svärföräldrarna och tillhörande solsken gjorde inte helgen sämre, ibland är det gött att leva. Synd bara att lillkisen har sprungit in i ett moln av snor och andra sovstörande element. Ok min kära har också blivit sjuk, men eftersom hon varken är man eller en kärring så märks det inte så värst. Nog för att hon frustade som en brunstig hingst när vi tog en promenad, som jag ville förskona henne ifrån, men annars spelar hon läskigt oberörd.

Dags för mig att ge doftsinnet en dust innan den förmodade sjukdomen traskar vidare.
Inte allt för ofta som jag lägger större notis vid färgen på ett vin, men detta mustigt mörkt, ogenomträngligt och nästan lite vulgär.


Doften är desto mer tillgänglig, mörk choklad, mocca balanseras upp av en gedigen mörk röd frukt. Överlag känns det balanserat, generöst pågränsen till vad mitt sinne för mustigfathantering klarar av men jag kan ändå konstatera att det är välgjort. En kvalitativ, gedigen känsla som känns finlemmad i all ungfrukt. 


Smken är fyllig, med en småstram syrlig kännsla, generöst med gott om mörk packad frukt tillsammans med tillbehörande fattoner, ändå hyfsat balanserat i all prakt och knappt kännbara tanniner som dock ger ett torrt avtryck i det hyfsat långa plommon och ekbetonade slutet.


Det här var inställsamt utan att för den delen tappa allt för mycket skärpa. Ett bra vin med ett gediget uttryck som inte riktigt letar sig hela vägen in och berör men som absolut inte skulle skämma bort sig i ett grillat sällskap eller bara som sällskap för den delen. (86-87p)

Tills nästa gång. Börjar bli dags att utforska det lokala grillvinsbeståndet...

onsdag 14 april 2010

Munskänkarna Sandviken provar Aprilnyheter.

En snabb tillbakablick skvallrar om att det har varit lite klent av riktigt trevliga vinupplevelser på sistone. Ingenting har stuckit ut och svept iväg mig till en plats där allt är bra, eller rent av riktigt bra. Tråkigt för det är ändå en av de viktigaste anledningarna till att utforska vinvärlden, hitta pärlorna som gömmer sig bland alla mediokra flaskor där ute. Så det var med en viss förhoppning om bättring som kvällens arrangemang stod för dörren.

Överlag var det en väldigt trevlig tillställning även om jag på intet sätt kan säga att jag varken är van eller speciellt bra på att prova flera viner under så begränsade former. Utan att gå in på allt för detaljerade beskrivningar om vilka som var där så kan jag säga att vi var ett tjugotal personer där jag tillhörde de yngsta och var den enda som spottade.

Vi provade två vita och sex röda från det strategiska nyhetsläppet i April och sammanfattningsvis så är intrycken att de röda vinerna upplevdes strömlinjeformade och ganska tråkiga, med mer fruktsyra än tanniner. De två vita skiljde sig ganska mycket åt men ingen utmärkte sig som särskilt intressant. Inget av vinerna lockade till merköp trots att ett och annat är hyllat av den svenska vinpressen. Men som så många gånger tidigare visar detta bara på att smaken är som baken, skitigare hos vissa. Här kommer intrycken i vilket fall. Jo just ja allt provades blint vilket ökade på känslan av vilsenhet, men ack så lärorikt.

Gaul Riesling Asselheimer St. Stephan 2009 (nr 5348, 149 kr)

Doften ger ett svalt och något återhållet intryck med skiffer, skaldjur, lite krydda och exotiskt frukt. I munnen känns vinet lite tunt men med en viss oljighet, lite jordig smak och en antydan till tropisk frukt. Ingen beska och ingen direkt krydda i slutet. Ganska kort eftersmak och sammantaget ger vinet ett anonymt och lite trist intryck. Vinet tar sig dock markant med lite luftning och stigande temperatur, både gällande doft och smak. Finns dock en liten risk att vetskapen om vad som fanns i glaset påverkade en del. Detta skulle jag kunna tänka mig att köpa och se vad som händer med lite lagring.

Little Yering Chardonnay 2008 (nr 6443, 86 kr)

Stor doft med söta blommiga toner, persika och allehanda tropiska frukter samsas. En riktigt fruktbomb att sniffa på. Smaken är svag med lite blommiga toner som ger söta associationer trots att det är torrt, ger överlag ett billigt och karaktärslöst intryck. Eftersmaken sitter i ett tag med en blommig ton. Ett svårplacerat vin och gissningen gick åt helt fel håll, trist, tråkigt och inget merköp.

   
Casa Santos Lima Syrah 2008 (nr 6298, 87 kr)

Doften är främst fruktig med björnbär och plommon sedan kommer en småjästig ton med en ganska tydlig ekkant. Lite kryddighet med en släng orientaliska kryddor. Smaken är främst syrlig med körsbär och stora russin. Eftersmaken sitter i ett tag med körsbär. Blir trevligare med lite luft under vingarna, lite krydda tillkommer, trevlig syra men inte så värst nyanserad. Känns ganska enkel.  

Tokolosh Merlot 2009 (nr 2057, 74 kr)

Doften ger en grön själkig ton med lite gummi känsla och en underliggande blåröd frukt. I smaken känns frukten övermogen med väldigt lite karaktär. Skapligt uttorkande tanniner en eftersmak som hänger med ett tag. Det här var inte gott på något sätt. Ska absolut undvikas framöver. 

Pascual Toso Alta Reserve Malbec 2007 (nr 6523, 219 kr) 

Doften är aningen själkig, intressant och svårdefinierad på gränsen till tunn. En smaksak om man gillar men jag gör det inte. Smaken är ganska fyllig med mörkmullig frukt, en aning syrlighet men inte så värst kännbara tanniner. Eftersmaken sitter dock i ett bra tag och känns katrinplommonbetonad. Med mer luft och tid i glaset blir det en klar förbättring både gällande doft och smak. Känns som att bitarna sakteliga faller på plats. En intressant bekantskap trots att det inte lockar till merköp.

Reserve du Vieux Noir Malbec 2008 (nr 2212, 80 kr)

Doften ger en fyllig röd frukt med lite krydda i avslutet. Smaken är fyllig, lite sötaktig med mycket frukt, matorienterade syror och en uttorkande svans. Eftersmaken är kort. Känns som ett dussinvin utan speciellt utmärkande egenskaper.


 
d'Annona Barbera d'Asti Superiore 2007 (nr 2330, 149 kr)

Doftar torkad frukt, plommon, russin med ett stänk målarfärg på slutet. I munne känns vinet ganska slankt med gott om syrliga körsbär. Inga direkt tanniner och eftersmaken bjuder på mer körsbär. Vinet känns väldigt Italienskt och inte speciellt spännande. Synd med lite mer personlighet skulle detta kunna vara bra. Ett av vinerna som jag har sneglat lite på, tur att jag provade innan jag köpte.
Zardoz Cabernet Sauvignon Carmènere 2007 (nr 6552, 159 kr)

Doftar grön paprika och en svårtydlig oren doft, lite godistoner, rödfrukt som också är svårdefinierad. Vad är detta? Jag råkar höra från en av bordskamraterna att detta måste vara en Chilenare, enligt honom doftar alla på detta vis. Smaken tar vid med en själkig ton men det finns något intressant mörkt där också, mocca och tobak skymmer frukten som inte riktigt tittar fram. En difus och inte speciellt god smak även om den är intressant. Eftersmaken sitter i ett tag med främst katrinplommon.

Det som väckte mest eftertanke efter denna ganska mediokra uppställning viner är hur vinjournalisterna kan urskilja nyanser och kvaliteter under tex en nyhetsprovning där hundratalet viner provas på ett bräde. Kan man verkligen träna upp sin förmåga till den grad att man inför varje nytt glas är nollställd trots att man har provat flera tiotal viner innan. Även om de är proffs så måste deras sinnen trubbas av och påverkas av flertalet mänskliga faktorer.

Tills nästa gång. Strategiskt behöver inte betyda bra, bara att de ska finnas ett år...