Gaja Ca'Marcanda Promis 2014

Jag brukar inte dissa viner i det här forumet. Och det tänker jag inte göra den här gången heller, istället får ni några bilder och en stillsam förhoppning om att Gaja Ca'Marcanda Promis 2014 smakade bättre i någon annans mun.

Tills nästa gång. Det är i alla fall otroligt härligt att smita iväg och bo på hotell med mitt livs kärlek en helg...

Le Cinciole Cinciorosso 2011..

Det är en ung, sval och mörkmustig toskanare som kommer på besök. Lite rotlös, fruktigt inställsam, körbärshatten på sne och båda fötterna i myllan. Le Cincioles Cinciorosso 2011 (köpt på julrea hos Atomwine för fjuttiga 69 dkk, helt klart värt 119 dkk också) är en ohelig blandning av sangiovese, cab, merlot och syrah som fungerar förträffligt direkt efter plopp. Men som gör sig klart bäst efter någon dag öppnad, då släpper den fram lite mer mognad, vilket passar sig utmärkt. Lika saftig, blommig och fruktigt inställsam hela tiden men lite bättre när syran poleras en aning och jorden samt de orientaliska kryddorna gör sig lite mer påmind. En helgjuten upplevelse till, tja det mesta i italiensk matväg, och en klockren första bekantskap med Le Cinciole. Kanske skulle ta och klicka hem någon Petresco nu när den så lämpligt reas ut.

Tills nästa gång. Stockholm på fredag, vad är väl en bal på...

Org de Rac Reserve Merlot 2011..

Nja, Org de Rac Reserve Merlot 2011 (nr 75302, 159 kr) är inte lika snygg på hemmaplan som på mässan. Nog för att det fortfarande är bra men den varma inbjudande dansen som den bjöd på då känns i nuläget snarast aningen klumpig. Doften är ganska mörk, potent med gott om fatmarkörer, en söt ton som får tankarna att vandra mer mot USA än Europa. Backelit och annat trams finns inte i sikte. I munnen är det nästan lite utmanande, god smårund frukt, pigg syra, ok aningen mycket ekkänning, men fortfarande ok. Eftersmaken är bra lång, lite rostad, kaffe faktiskt och ganska kännbara tanniner.

Inte samma wowfaktor men fortfarande ok. Hade jag fått den blint hemma hade jag nog inte beställt fler men nu är det gjort. Frun gjorde stora tummen upp och det är ju bra nog.

Till nästa gång. Julklappar - check..

Querciabella Turpino 2010..

Jag har druckit några versioner av biodynamiska Querciabellas Chianti men aldrig denna. Kanske inte så konstigt heller då det är först årgången, Querciabella Turpino 2010 (köpt via atomwine.dk för 169 dkk) är Cab Franc dominerat med en skvätt Merlot och Syrah, spännande är bara förnamnet.

Vilket fullträff, varm, jordig men ändå floral med precis rätt mängd gröna inslag och en släng tobak. Doften är verkligen en helhärlig mix  av varm generös italienare och mer aristokratisk slotts boende. I munnen händer samma sak, det kombinerar helt klart det bästa av världar.Uttrycket känns modernt utan att vara överextraherat eller tungt. Det florala, lättsamma och rena som jag tycker kännetecknar Querciabellas Chianti går igen men med mer tyngd såklart. Det stadiga bett som avslutar och den långa smackiga eftersmaken gör inte saken sämre. Ska bli riktigt spännande att följda hur det här utvecklar sig, möjligen att det känns aningen ungt i dagsläget, men inte så att det gör ont på något sätt.

Tills nästa gång. Aningen svårt att få ihop vardagen, tur att man har två friska föräldrar...

Pst. Mäkta stolt! Har blivit nominerad till två! kategorier i årets upplaga av matbloggspriset.

Gemtree The Phantom 2011..

Du vet den där känslan av nyfikenhet och förväntan, flera flaskor på instegsnivå som levererat grym njutning, i pluralis. Du börjar fundera hur det smakar när vinmakaren har lagt lite mer krut, lite mer kärlek på innehållet. Blir det för mycket eller är det helt enkelt underbart? Jag fick dessa tankar tidigt, både Gemtree Shiraz 2013 och Cinnabar GSM 2013 har konsumerats flitigt denna sommar. Biodynamiskt, lättsamt, fylligt men med nerv och en fräschör som förvånar med tanke på pris och hemland. Bara att skicka iväg ett mail till importören och fråga när de tyngre doningarna kan tänkas anlända. Så nu är den här, Gemtree The Phantom 2011 (varuprov, nr 72824, 225 kr) är en salig blandning mellan cab, mourvèdre, petit verdot och merlot. EN månad utan vare sig alkoholhaltiga drycker, sockerspända bakelser och allmänt hurtande har inte gjort suget efter ett redigt rödtjut mindre, skulle tro att allt smakar gott nu, eller? Och ja, av ofrånkomliga skäl blev månaden lite kort, men jag lovar, de 29 dagar som passerat har varit en pärs.

Knockout! Som en rak höger inlindad i silke. Mörk mustig frukt, en ekkyss, fräsch mint och salt salmiak. Doft och smak följder i samma spår, det är helt omöjligt att värja sig, slagserien formligen matar in den ena fullträffen efter den andra, ung, balanserat, småbusigt, bastant och över det hela dansar en svalare ton. Och om inte det var nog, det mineralsalta avslutet och den långa lättsamt mustiga eftersmaken hade nästan räckte för att få mig på fall idag.

Glaset räcker hela kvällen och ska nog bäst inmundigas i små sippar eller till en redig köttbit. Möjligen är jag aningen för positiv just nu, i vanliga fall kanske jag hade klagat på att det är lite för mulligt. Nu är är jag dock svårt påverkad av suget efter ett mustigt rött, tur att det finns vin för olika tillfällen. Och tur att Augusti är slut, ja nästan i alla fall.

Tills nästa gång. Ett lyckat misslyckande...

Pst. Dag 2, källarsval (ca 15 grader), är det löjligt gott, komplexare, följsammare, utan lika mycket turbo men med lite mer örter och svalka.

Castello dei Rampolla Chianti Classico 2011

Castello dei Rampolla Chianti Classico 2011

Biodynamiska Castello dei Rampolla Chianti Classico 2011 (nr 95233, 179 kr) kommer med en skön tillgänglig och balanserad doft med varm frukt, gott om typiska stramare chiantimarkörer blandat med lite mustigare toskanska cab toner. Över det hela dansar även något ungt och floralt.

Det formligen tjuter matvin, syra och slank men utfyllande frukt, utmanande och lite småtuff. Men vadå, det finns balans, något animaliskt och dansant som ändå gör det njutbart på egen hand, för att inte tala om det långa strama avslutet. De småköttiga tanninerna och det superstrama längst bak i svalget gör dock att resterande flaskor åker ner i källaren och glöms bort, ska vi säga 2-3 år till nästa besök. Efter lite tid kommer en klädsam pust från landet.

Men vänta nu, dag två faller doften ihop, hela uttrycket blir slankare, mer homogent och polerat, nu är det ingen tvekan om att det krävs mat. Vete katten vad man ska tro om doften men inte känns det helt koscher. Jaja vi får väl se vad som händer efter en källarvända.

Tills nästa gång. Nu väntar jag på Sammarcon...

Les Jamelles Naturelles Merlot 2013

Les Jamelles Naturelles Merlot 2013

Jadu, Les Jamelles Naturelles Merlot 2013 skäms verkligen inte för sig. Direkt, tillgänglig med generös frukt men med en viss sval örtig charm som direkt för tankarna till en lättare grillmixtallrik. Balanserat, småflörtigt utan värst mycket motstånd eller allt för mycket muskler. Tur att jag har en till vända på Eckerölinjen inplanerad i sommar, för 75 kr känns det dumt att inte fylla på förrådet till kommande grillkvällar.

Tills nästa gång. Gräsänkling...

Château le Puy 2010..

Château le Puy 2010

Biodynamisk Bordeaux som klockar in på övertygande 12,5 %. Nej flaskan är inte några årtionden däremot har Château le Puy 2010 (köpt på Eckerölinjen för 189 kr, finns på SB för 256 kr) anor tillbaka till början av 1600-talet. Dagens vin är lagrat 2 år på begagnade fat och består av 85% Merlot, 14% Cabernet Sauvignon och 1% Carmènere.

Ung potent doft strömmar ur kuporna vid öppnandet. Frisk rödbärig frukt mot en mörkare svalare botten. Något örtigt och floralt dansar också kring i näsan, riktigt skön sniff faktiskt. I munnen är det friskt, mycket frisk. Det är riktig svung i syran, bären är röda som går mot mörkröda och snyggt polerade. Det florala och örtiga återkommer även här och avslutet stramas upp med ganska mjuka, finkorniga men bra uttorkande tanniner. Eftersmaken är lång och fruktsmackande.

Det är verkligen en frisk uppvisning i vad bourdeaux kan uppbåda utan allt för mycket extraktion och fat. En, vågar jag säga, claret som bjuder både på frukt, diskreta fat och ett skönsjungande uttryck med struktur, egenhet och lagringsduglighet. Uttrycket växer med tid, bären blir mörkare och hela uttrycket blir lenare.

Tills nästa gång. Länge sedan 4 flaskor kändes för få...

Villa Antinori 2009. Påtal om trollen..

Villa Antinori 2009

Zalto Bourdeaux

Nog känns namnet igen? Villa Antinori är så italienska klingande att det redan känns som att jag vet vad vinet ska smaka i förväg. Inget ont i det, ibland kan det vara skönt med en bekväm färd från hylla till glas. Eller spelar hjärnan mig ett spratt, finns i flertal av landets hyllor, stor firma med flera egendomar i Toskana, den här i Chianti, påkostat, korrekt, proffsigt och en första årgång som såg dagens ljus 1928. Lika bra att korka upp 2009:an (nr 2300, 139 kr) och se var mina förutfattade meningar tar mig.

Urtypiskt modern, färsk, generös, välkammad toskanare, gott om mörka körsbär, lite chokladtopping, däck och färskare trä. Bra med gas i doften och med ett avvägt tryck på pedalen kör det varken i diket eller för fort. Samma sak i munnen, bra syra, saftigt med härligt grundtryck i frukten. Passerar någonstans mellan slankt och medelfylligt, trots det generöst med ett uppstramande slut, färskare trä och en torr ganska lång eftersmak. Allt sitter där det ska, inget att klanka ner på men inget att ropa hurra för heller. Känns på det hela taget aningen bekvämt, lite tillrättalagt, men vadå, ibland vill man bara åka med, utan vägbulor eller allt för mycket vind i håret.

Å på fredag åker jag till Italien, ska bli så innerligt skönt, härligt, spännande, slappt, varmt och tusen andra saker som inte ryms inom några få teckens beskrivande. Jag har, vid en närmare koll på passet som såklart behövde förnyas, inte varit utomsocknes sedan vår äldsta föddes. Fem långa år och vart tar näsan mig denna gång, Italien baby!!!

Tills nästa gång. Där trollet är ITALIEN!!!

Château Condom Cuvée Delph 2005. Då var det dags..

Château Condom Cuvée Delph 2005

Kommer ni ihåg det där Bordåvinet vars namn, Château Condom, osökt får en att tänka på allt annat än vin? Jaså inte, inte jag heller trots att jag köpte någon flaska. Nu, så här tre år efter funderar jag va tusan som hände. Från en ok, något framtung och mediokert rött till det här. Fortfarande inga fyrverkerier men en gedigen doft, först åt tallskogshållet sedan växer mörk mustig balanserad plommonfrukt, uppiggande färskare trä och blyerts fram.

Smaken är precis perfekt, total njutning, sådär fylligt slank som bara ett vin med några år på nacken kan vara. Frukten är klart intakt, mörk, inte allt för mycket mognad, faten som tidigare var lite för mycket fyller helt klart ut men ger i mitt tycke helheten stuns och balans. Eftersmaken är inget att skriva hem om men helheten, oj vilken medtagande helhet.

Ibland blir man extra glad åt att ha sparat en flaska och nog för att just detta vin, i all sin enkla überdrickbarhet, inte väcker några stående ovationer kan jag inte låta bli att fundera på hur bättre Bordeaux kan te sig när med några år under bältet. Kanske dags att ta reda på det.

Tills nästa gång. Back to schooool...

Pst. Från Frankrike är det inte långt till Italien, landet som jag äntrar nästa vecka, WOHOO!. Och påtal om Italien och olivolja, ni har väl sett vad som händer den 26 september, ja för er som bor i storastan alltså.

Tenuta Grillo Monferrato Tornasole 2004. Storkok hela dan..

Tenuta Grillo Tornasole 2004

Inte ofta jag köper pluralis av ett vin osett, men när det frestas med 100% italiensk merlot från 2004 som tydligen inte nått sin peak för under 200 kr då kan jag inte stå emot. Och tur var väl det, får tacka ostkillen för rekommendation och framförallt att han hjälper till att ta in viner som dessa till Svedala, några av de andra jag testat gick inte av för hackor heller.    

Tenuta Grillo Monferrato Tornasole 2004 har en urskön doft med tydliga baroloblinkningar, mörk röd frukt, balsamicovinäger, jord, lite multnande löv och se där klev vi även in på bonnagården en sväng. Jag har tjatat om det förut men oj vad tjusad jag blir när doften har fått en kyss av mognad och extra härligt är när det formligen virvlar av komplexare toner. Mumma.

I munnen beter det sig också som en fullmatad piemontansk ädling, gott om mörk mustig frukt, kompott på plommon och körsbär, underveg, läder, lite skitagare drag även här men framförallt piggt och ganska rejält utmanande tanniner som bliver in direkt och visar vart skåpet ska stå. Till en början känns det som att tugga på en vindruvssjälk men sedan rundas det av och blir snarare som att få en och annan kärna när man tuggar i sig vindruvor. Eftersmaken är låång, saftigt torr och helt befriad från klumpigt trä men har fått med sig lite läder och jord från doft och smak. (91-92p)

Jag är helsåld, det övergår mitt förstånd att detta är 100% Merlot!?! Inte för att jag har något emot druvan men det här smakar tamigtusan precis som en bättre nebbioloskapelse. Ok att det är en rundare mustig mörk frukt men ändå. Hursom, spelar ingen roll vad det är, bara att tacka och ta emot när det smakar gott. Hundrasextioniopix innan annat tjafs är inget annat än hänförande bra för en autentisk, krävande och framförallt mersmakande italienare. Men hallå! Var är risotton, de confiterade anklåren och slösaktigt mycket parmessan när jag behöver det som bäst. Äsch, får väl duga med vildsvinssalami, hårdost och mustigtsyrlig körsbärsmarmelad.

Triss i Tornasole

Tills nästa gång. Imorgon kör vi igång igen...  

La Tour de By o Fourcas Hosten 2008. Internationella kvinnor i all ära, för mig finns bara en..

2 x Bordeaux

60% CS, 36% Merlot och 4% CF

59% Merlot, 40% CS och 1% CF

Årgång 2008

Fick ett sug efter vardagsbordå och en saftig köttbit, egentligen världens enklaste och godaste snabbmat, om du frågar mig. Ett stycke rumstempererat redigt kött, några drag med pepparkvarnen och lite salt. Stek tills det börjar blöda en aning, en klick smör, sedan skjuts in i munnen. Behöver kanske inte tilläggas men köttkvaliteten är a och o.

För att krångla till det lite gör jag ett jämförande test, båda från Médoc, båda på halvflaska och 2008.

Glas 1
Röd småjäst vibärsfrukt, kryddigare trätoner, slank, bärfylld och ganska endimensionell. Fortsätter slankt i munnen, småsyrligt med matkrävande syra och tanniner. Frukten är närvarande men snyggt inbäddad i helheten. Framförallt tjusigt balanserat. Eftersmaken är torr, bärig och småträig. Med tid, luft och högre temp blir uttrycket följsammare, lenare nästan slätstruket. (85-86p)

Glas 2
Lite skitagare, aningen bondgård, frukten ligger under ytan. Slank och intagande på ett litet svårmodigt sätt. Munkänslan är slank, samma sak här, ganska krävande, syra, tanniner. Mer toner av bondgård, lite blod och metall, frukten är mindre framträdande än i glas ett men kämpar på bra, bättre med tid och luft. Eftersmaken är mörkare och aningen mer utmanande, hyfsat lång. (86-87p)

Inget av glasen är till en början direkt tillgängliga utan kräver sitt sällskap eller smakpref åt det lite småkärva. Dock blir både bra mycket rundare med tid nästan på gränsen till intetsägande. Personligen föredrar jag det lite mer egna uttrycket i glas 2. Båda fungerar såklart som en smäck till köttet, nästan förvillande lika i matsällskap.

Tills nästa gång. Fem år och förhoppningsvis många till...

Pst. Facit
Glas 1 = Château Fourcas Hosten 2008 (nr 99236, 95 kr, 375ml)
Glas 2 = Château la Tour de By 2008 (nr 3083, 79kr, 375ml)