Tenuta Grillo Monferrato Tornasole 2004. Storkok hela dan..

Tenuta Grillo Tornasole 2004

Inte ofta jag köper pluralis av ett vin osett, men när det frestas med 100% italiensk merlot från 2004 som tydligen inte nått sin peak för under 200 kr då kan jag inte stå emot. Och tur var väl det, får tacka ostkillen för rekommendation och framförallt att han hjälper till att ta in viner som dessa till Svedala, några av de andra jag testat gick inte av för hackor heller.    

Tenuta Grillo Monferrato Tornasole 2004 har en urskön doft med tydliga baroloblinkningar, mörk röd frukt, balsamicovinäger, jord, lite multnande löv och se där klev vi även in på bonnagården en sväng. Jag har tjatat om det förut men oj vad tjusad jag blir när doften har fått en kyss av mognad och extra härligt är när det formligen virvlar av komplexare toner. Mumma.

I munnen beter det sig också som en fullmatad piemontansk ädling, gott om mörk mustig frukt, kompott på plommon och körsbär, underveg, läder, lite skitagare drag även här men framförallt piggt och ganska rejält utmanande tanniner som bliver in direkt och visar vart skåpet ska stå. Till en början känns det som att tugga på en vindruvssjälk men sedan rundas det av och blir snarare som att få en och annan kärna när man tuggar i sig vindruvor. Eftersmaken är låång, saftigt torr och helt befriad från klumpigt trä men har fått med sig lite läder och jord från doft och smak. (91-92p)

Jag är helsåld, det övergår mitt förstånd att detta är 100% Merlot!?! Inte för att jag har något emot druvan men det här smakar tamigtusan precis som en bättre nebbioloskapelse. Ok att det är en rundare mustig mörk frukt men ändå. Hursom, spelar ingen roll vad det är, bara att tacka och ta emot när det smakar gott. Hundrasextioniopix innan annat tjafs är inget annat än hänförande bra för en autentisk, krävande och framförallt mersmakande italienare. Men hallå! Var är risotton, de confiterade anklåren och slösaktigt mycket parmessan när jag behöver det som bäst. Äsch, får väl duga med vildsvinssalami, hårdost och mustigtsyrlig körsbärsmarmelad.

Triss i Tornasole

Tills nästa gång. Imorgon kör vi igång igen...  

I Clivi Friulano San Pietro 2010. Tillbaka till verkligheten..

Vinprovning i Bertazzonis showroom

Spiegelauglas och vitt från Friulien

Vissa saker måste helt enkelt mogna, ungefär som körsbären i trädgården. Man går och nallar så fort de antar en nyans av röd när de i själva verket ska bli så där knallmörka för att smaka så där himmelskt gott. Samma sak kan man säga om I Clivi Friulano San Pietro 2010 (kostar 152 kr hos Terradelvino.se) en av de egna varelser som presenterades när jag var i storstan häromsistens.

Doften inleder friskt, men dämpat, med nässlor, kåda och lite skumbanan, lite småknasig men ändå inte helt oävet. Smaken som först känns lite fet gör halt när den kommer en bit in i munnen, tvärstannar faktiskt, och upplevs snustorr, hyfsad syra, lite kåda och något som skulle kunna liknas vid tanniner. Eftersmaken är torr, lite kryddig och ganska lång.

Vad som händer sedan är inget annat än märkvärdigt, frukten växer på sig, mineral framträder och helheten, som förblir egen, mjuknar på sig och gör sig riktigt hemmastadd i näsa och gom. Autencitet, personlighet och sommar samlad i några sista självande rumstempererade droppar, ibland är det extra roligt att upptäcka nya saker.

I Clivi Friulano San Pietro 2010

Tills nästa gång. Inte så pjåkigt om du frågar mig...

Terradelvino.se, något av en premiär..

Bertazzonis Showroom

Ett förväntansfullt gäng

Terradelvino.se

Roberto, apulienssmak.se

Vacche Rosse och Agrinittios lökmarmelad

Angelo Coluccia

Baccabianca 2006, orange vin 

Den var verkligen orange

Riktigt bra, Paolo Bea San Valentino 2006

Inte fullträff för mig denna kväll,
Bressan Pinot Nero 2006

Italiensk snabbmat, Torta fritta,
ung pecorino och 30 månaders parmaskinka

Annika häller upp

Min favorit, Monferrato Pecoranera 2003,
här blir det påfyllning

Parmigiano Reggiano, Korvhantverk.se

Plockad korv

Det var ett gäng egensinniga bloggare, några riktiga människor, en handfull italienare och ett gäng ännu mer egensinniga viner som intog Bertazzonis lokaler den 28 Februari. Förutom detta var bordet dukat med Italienska delikatesser, som gjort för en helhärlig afton med andra ord. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag ännu inte riktigt smällt alla intryck, vad hade vi i glasen egentligen? Får nog återkomma mer ingående framöver men en sak som är säker, det väckte mersmak och gott om eftertanke.

Förutom ärliga personliga och framförallt mersmakande viner, stort tack för det Angelo, ska Fredrik ha en grym eloge för allt fixande och trixande. För att inte tala om hur mätt och belåten jag var tack vare Roberto och Robertos försorg. Vad skulle väl en helkväll vara utan heltrevligt sällskap, äntligen fick jag träffa Joakim, Kinna, Sofia och Pål. Sist men absolut inte minst, de kära återseendena med Annika, Magnus, Tomas och Ulf. Tack allihop!

Tills nästa gång. Det kommer mer, var så säker!...