Sidor

söndag 29 mars 2009

Rotari Riserva 2004, Gallo C och CS 2007. Första flygturen med lillen..

En seminordbo med familj kom till våren. Luften kändes annorlunda, ingen snö på marken och en stundande vigsel. VÅR! Först måste jag bara säga att målet med resan var våra nära vänner som skulle gifta sig. Detta kom i skymundan av flera anledningar. 1) Deras kärlek och matchning är så given att ett giftemål kändes överflödigt. 2) Vår lilla dotter skulle flyga för första gången (7 mån ung) vilket gick helt fantastiskt men var ändå en nervspännare. 3) Jag har glidit ifrån min kära ungdomskamrat vilket gjorde att en sängliggande fru inför det stundande kalaset inte alls var särskilt njutningsfullt. Detta i sin tur medförde att jag gick solo på ett kalas med främlingar.. Inte min melodi..

Men inget ont som inte har något gott med sig.

Topp 5 i Malmö utan inbördes ordning:
1. En härligt helg i vårens tecken som fick avnjutas med hela familjen inklusive föräldrar som backup. Härligt!
2. Ett väldigt trevligt och prisvärt hotell.
3. Lilla L som är världens underbaraste lilla tjej som var helt underbar hela resan.
4. En förstående och likasinnad fru som helt enkelt gör mig hel. (Ok jag har hört den kommentaren förr i en ganska dravlig film, men i detta fall känns det helt berättigat.)
5. En överraskande trevlig Taxi tur.

Vad anbelangar den kulinariska resan bjöd den på överraskningar, mediokra viner och en god tappas buffé. En överraskning och ett mediokert vin bjöd hotellet på. Överraskningen var att det ingick middag vilket var trevligt, det mediokra vinet var ett spanskt fruktigt rött ekologiskt som jag inte la på minnet. Drickbart till kyckling i curry men inte så mycket mer.



Festen som var det egentliga målet med resan bjöd på en trevlig välkomstdrink i form av Rotari Riserva 2004, denna var överraskande lättsmält och i mitt tycke festliggare än den rosa varianten som jag drack till alla hjärtans dag. Den kändes halvtorr med en diskret fruktig ton, något att ha hemma när det kommer oväntat besök. Mycket trevlig.



Eftersom vi var ett femtiotal gäster var vinerna som skulle serveras till maten redan framställda. Detta gynnade inte det vita Gallo Turning Leaf Chardonnay (nr 6696, 75 kr) som kylt skulle ha varit ett lätt vitt med en touch av tropiska frukter. Med handen på hjärtat är detta inget vin jag varken skulle köpa eller rekommendera, nu gjorde dessutom alkoholen sig påmind på ett otrevligt sätt. Bättre var det med det röda, Gallo Turning Leaf Cabernet Sauvignon (nr 16573, 79 kr). Vinet var fruktig utan en tillstymelse av tanniner vilket såklart gjorde det väldigt lättdrucket, lättdrucket är i sig ingen possitiv kommentara men den klarade av uppgiften att smälta in till tappasbuffens alla smaker. Inget som höjde upplevelsen men inget som störde heller.


Bäst denna kväll var maten med en kryddig choritso och rostade mandlar i täten. Som sagt, svår kombinerad mat som i brist på annat kräver ett "lättdrucket" vin.

Tills nästa gång, nu längtar jag efter ett riktigt tjurigt vin och att våren skall komma till våra nordliggare bredgrader...

fredag 20 mars 2009

Couvent des Jacobins Bourgogne Blanc 2007, trött trött trött..

Oj vad trött. Slut på arbetsveckan, en vecka kantad av oroliga nätter. Vår lilla dotter har troligtvis börjat drömma på nätterna, vilket urartar i fullskalig panik, stackars liten. Stackars oss.

När jag kom hem från jobbet idag hade min fru förberett rotgrönsakerna som skulle in i ugnen. Till detta intogs en rökt hel makril samt en kall sås gjord på creme fraich, majonäs, citron, pepparotsost och dill. Jag tror inte att vinet, Couvent des Jacobins Bourgogne Blanc 2007 (nr 5798, 106 kr), kunde ha fått bättre sällskap. Vinet doftade fräsht, men en viss blommighet och en ton av krita. Smaken tog vid med en näst inpå oljig känsla med lite fräsch kritad blommig fläder som avslutades med lite grape som mynnade ut i en ganska lång trevlig eftersmak utan att bli allt för stram. Kombinationen kändes klockren men vinet föll mig inte riktigt i smaken. Det är något som fattas, det är inte lika insmickrande som ett halvsött Riesling, inte lika givet mustigt som en Ch-d-P, inte lika stram och elegant som en Pinot. Men sökandet efter ett gott vitt fortsätter. Nästa gång funderar jag på att testa ett mer smakrikt vitt, kanske rent av en vit Ch-d-P.

Tills nästa gång, vitt inte det nya röda...

Ps. Ska tilläggas att många av mina kommentarer delas av min fru, kanske inte alla och definitivt inte lika pretantiöst uttömmande men kontentan blir ofta den samma. Något som är ríktigt trevligt med tanke på att det är vi som delar både inköp och konsumtion. Ds.

söndag 15 mars 2009

Couvent des Jacobins Bourgogne Rouge 2006, En lättviktare..

Ja så då var helgen slut igen. För att inte bli allt för deprimerad försöker jag inte tänka på hur fort tiden går utan istället fokuserar jag på nuet. Just nu sitter jag och äter efterrätten, två timmar efter dagens middag. Middagen bestod av råstekt potatis, citron och vitlöksgnuggade kycklingfiléer samt harricot verts med eftervärmda plommon tomater. En mycket lyckad kombination som lyftes med dagens vin som var Couvent des Jacobins Bourgogne Rouge 2006 (nr 5283, 109 kr). Det var längesedan det var ett lättare vin på menyn, det blir ju lätt så när det är kallt och trist ute. Så för att fira årets första våraktiga dag slingrade sig sötfruktig rödmogna bär (jordgubb och svartvinbär) ur våra Orrefors Primeur. Smaken tod vid med en läskande syra som gifte sig med maten. Det hela avslutades med en torr solmogen eftersmak som gav mersmak. Detta är ett vin som mer än gärna får återkomman en sen sommarkväll när det vankas något lättare vid grillen.

Ja just ja, efterrätten: Glass, nötter, maräng och chokladsås. Enkelt men underbart.

Tills nästa gång, ytterliggare en smak rikare...

Ps. Efter några dagar i flaskan hade vinet fått en mycket angenäm rundare ton. Dessutom kan tilläggas att sällskapet ifrom av både grillad kyckling och Mousakka var högst angnäm. En stark rekommendation om man vill ha ett matpassande lätt vin.

fredag 13 mars 2009

Bosquet des Papes Cuvée Tradition 2006. Höghet i finform..

En otroligt fyllig sötfruktig doft möter efter 2 timmar i karaff. Detta är verkligen vad som behövs för en upplevelsetörstande småbarnspappa en fredagskväll. Tidigare var doften lite stramare med mer ek, men nu hmm. Jag kommer mig inte riktigt för att smutta på vinet med risk att bli besviken. Doften lovar helt enkelt såå mycket.

Smaken går inte heller av för hackor. Det är fylligt, rödfruktigt (jordgubb, plommon) med en silkig lite trögflytande känsla i munnen. Det finns en pepprighet och tanninerna kommer definitivt på slutet. Ett långt härligt slut ska tilläggas. Om jag ska säga något negativt om detta vin blir det att slutet kanske skulle kunna rundas av lite mer. Men i jämförelse med de två andra Ch-d-P vinerna som jag har druckit nyligen så är detta mycket mer lättilgängligt för stunden. Under kvällen ska vinet få sällskap av lite gräddig ost och ett förhoppningsvis långt och innehållsrikt samtal med min fru.

Oj oj vad där är härligt med viner som infriar förväntningarna. Vinet? Bosquet des Papes Cuvée Tradition 2006 (nr 96508, 234 kr). En kvar i källaren, kommer att bli svårt att hålla den där.

Tills nästa gång. Mumma i munnen är mumma för själen...

..samma kväll fast lite senare.
Kanske inte blir så svårt att behålla en i källaren i all fall? Ju längre kvällen fortflöt desto strävare upplevdes vinet. Blev att vi korkade igen halva och tog fram en halvsöt Riesling istället. Behöver nog mogna med sina gelikar några år till.

God natt..

söndag 8 mars 2009

Erdener Treppchen Riesling Auslese 1994. Ett år senare..


Det är gott med Riesling, men frågan är om det är gott med mogen Riesling? När det ges tillfälle att testa Erdener Treppchen Riesling Auslese 1994 (nr 96992, 109 kr), en 15 årig för den rimliga summan 109 kr måste jag passa på. Detta trots en förlängd barnledighet vilket innebär mindre veckopeng för pappas vininköp, skratt.

Men först och främst, jag och min fru har varit gift ett år idag. Detta firas med vår första barnledighet och en flaska bubbel. Barnledigheten kändes först skrämmande men skön, vilket övergick till längtan och mer längtan ju längre kvällen fortflöt. Vi överlevde dock och det gick så pass bra att det skulle nog gå att göra om det igen i framtiden. Bubblet var läskande och ändamålsenligt, extra trevligt att det var en present. Smaken var först lite brödigt besk men det försvann efter första klunken, var sedan läskande lättdrucket. (Freixnet Cordon Negro Brut, nr 7738, 69 kr). Måste tillägga att det är helt ljuvligt att ha hittat sin livskamprat och själsfrände i samma person. Puss på dig min underbara fru hoppas att vi lika många år tillsammans som vi planerar.
Så tillbaka till det mogna.. Det mogna luktar bensin, eller rättare sagt stinker bensin. Jag hade en otrevlig känsla när jag korkade upp. När jag hade kommit halvägs såg jag att korken var svart och smulig i toppen men ju längre jag drog desto friskare blev den. Så det var med viss bävan jag försökte lufta bort bensinen. Det gick och under fanns de dofter jag har börjat förknippa med en Riesling, blommigheten och de tropiska frukterna blandat med honung och en dos friskhet. Smaken var inte sämre, söt, honung med inslag av persika och en eftersmak av grapefrukt. I jämförelse med de yngre Rieslings som jag har hunnit med fanns det mer av allt med mindre friskhet i frukten. I allt en väldigt trevlig bekantskap som gör att jag är kluven till vad jag gillar mest, ny eller gammal. Egentligen kanske jag inte behöver välja, jag konstaterar helt enkelt att det beror på sällskap och tillfälle.
Tills nästa gång, varför fira något en dag som som man kan fira varje dag...

måndag 2 mars 2009

Caol Ila Sherry Wood 12 Years. En fru att tacka.. något försenat



Började detta inlägg i början av veckan..
Tillbaka till arbetet, allt är som vanligt.
Finns en begynande tillförsikt till framtiden som faktiskt är ganska angenäm. Veckan har med andra ord artat sig. Men det kanske inte är så konstigt när den började med att min kära fru överraskade mig med att köpa flaskan som stoltserar på kortet. Caol Ila Sherry Wood 12 Years 1997 (nr 10425, 599 kr) är en alltigenom sherrylagrad tolvåring från Caol Ila med den lilla modifikationen att den är omhändertagen av butiljeringsfirman Gordon & MacPhail. Det blev dessutom ännu bättre när hon ville provsmaka den omgående.
Utseendet: Blekt gul, inte vad som förknippas med sherrylagring men det känns äkta. Utan färgämnen och filtrering kanske ska tilläggas.
Doft: Stor sötrökig doft, inte så mycket hav som kärindränkt vedbrasa

Smak: Söt, rökig, hade dock förväntat mig en sötare touch. Fylligt mjuk eftersmak. Som sitter kvar så pass länge att man hinner börja längta efter nästa sipp.


Vatten: Med vatten blev det mer av allt, stark rekomendation med andra ord.

I Stort en välldigt angenäm upplevelse, en viss Caol ila karaktäristisk doft men med mer mjukare muskler.

söndag 1 mars 2009

Mars.. Nuet i framtiden

Det är svårt att leva i nuet, att njuta av en alldeles för kort ledighet, L:s olika faser i uppväxten eller bara det faktum att vi lever och mår relativt bra. Idag ska familjen ut på ett av sina många äventyr där det finns ett inslag av shopping. Att handla är egentligen den renaste formen av att leva i nuet. Den direkta härliga känslan när du stegar ut i friheten med ännu en kasse lätt dinglandes i lediga händer utan en tanke på nödvändigheten eller det sinande förrådet på kontot.

Vi ska ut i nuet, låter mycket bättre än att säga: -vi ska åka och shoppa. En extra dimension av nuet är att planera inköpen i förväg. Väga för och emot, ta reda på fakta och känna att inköpen är berättigade. Frågan är om nuet verkligen är berättigad som utrycksform då? Nuet i framtiden kanske passar bättre.