Caol Ila 18 yo. Whisky, bara whisky..

Doften är riktigt lovande, söt, lite fruktig med en härligt inslingrande touch av rök, Rätt fram med många nyanser utan att bli framfusig. Så här vill jag att den lätta rökiga sidan ska dofta. Det märks att Caol Ila har fått ett minimum av 18 år dofterna känns integrerade och ger ett klart helhetsintryck. Stilla förväntan, ni vet när ni inte riktigt kommer er för att smaka för att doften är så härlig. Men tillslut tar nyfikenheten överhanden. Jag har druckit detta vid ett flertal tillfällen tidigare och verkligen sparat på de kvarvarande dropparna. Flaskan har nu levt sitt sällsamma liv längst bak i skåpet tillräckligt länge för att en ny påhällsning var på sin plats. Men vad har hänt? I munnen känns det först tunt och lent jag får vänta på att vätskan ska förflytta sig en bit in svalget innan jag känner lite av det doften lovar. Efterhand tar en lätt rök över för att övergå i en ganska lång men ändå tunn eftersmak av mer rök och lite fat.

Minns jag så fel? Har mina smakpreferenser förändrats så drastiskt? Kan det ha blivit dåligt av att stå öppen? Frågorna hopar sig i samma takt som vätskan försvinner ur glaset. Jo det är fortfarande drickbart men har tappat många placeringar på den inofficiella Svenssonska top 10 lista där den tidigare hade en given topplacering.

Tills nästa gång. Sörjer inte att denna är slut på SB, men det kanske du gör?...

Caol Ila Sherry Wood 12 Years. En fru att tacka.. något försenat

Började detta inlägg i början av veckan..

Tillbaka till arbetet, allt är som vanligt.

Finns en begynande tillförsikt till framtiden som faktiskt är ganska angenäm. Veckan har med andra ord artat sig. Men det kanske inte är så konstigt när den började med att min kära fru överraskade mig med att köpa flaskan som stoltserar på kortet. Caol Ila Sherry Wood 12 Years 1997 (nr 10425, 599 kr) är en alltigenom sherrylagrad tolvåring från Caol Ila med den lilla modifikationen att den är omhändertagen av butiljeringsfirman Gordon & MacPhail. Det blev dessutom ännu bättre när hon ville provsmaka den omgående.

Utseendet: Blekt gul, inte vad som förknippas med sherrylagring men det känns äkta. Utan färgämnen och filtrering kanske ska tilläggas.

Doft: Stor sötrökig doft, inte så mycket hav som kärindränkt vedbrasa

Smak: Söt, rökig, hade dock förväntat mig en sötare touch. Fylligt mjuk eftersmak. Som sitter kvar så pass länge att man hinner börja längta efter nästa sipp.

Vatten: Med vatten blev det mer av allt, stark rekomendation med andra ord.

I Stort en välldigt angenäm upplevelse, en viss Caol ila karaktäristisk doft men med mer mjukare muskler.