Nästan slut på måsten och en examination för såväl lärare som elever. Med bravur godkänt och en kvällslig urladdning. I ett socialt kollegialt sammanhang kändes en vinprovning lika behövlig som uppskattad. Grillkväll och vad passar då inte bättre än ett grilltema. Tack alla medverkande för en väldigt trevlig och behövlig afton.
Först ut vill jag påpeka att detta inlägg sånär som på det berömda håret höll på att förläggas till minnenas bank långt ner i en skrivbordslåda. Varför? Kanske någon frågar sig. Brist på tid, ork och passande tillfälle mellan blöjbyten, trilskande trotsiga barn, husliga göranden och måsten var alla bidragande faktorer. Men här är dock en högst komprimerad sammanställning av mina intryck. Intryck samlade direkt efter korkdragning och i ett socialt sammanhang där vinet trots dess mångfald inte riktigt var i fokus. För merläsning följ länkarna till producenternas hemsidor.
Först ut denna afton var en av kvällens minst hyllade vin,
Mayu Reserva Syrah 2006 (
nr 6699, 89 kr). Efter att
Vintresserad gjorde mig uppmärksam på de uppseendeväckande 19/20 i Decanter var förväntningarna måttligt för höga. Doften är kraftfull men sammansatt, gummi, svartavinbär och en dill ton. Smaken är ganska tunn med en trevlig syra, finns gott om mörka frukter och en smått överjäst ton. Faktiskt inte alls speciellt trevlig. En klar besvikelse och inget merköp för min del. Läs mer
här.
Finare Vinare gjorde mig uppmärksam på nästkommande vin,
Hermitage Marquise de la Tourette 2006 (nr 95731, 298 kr). Doften känns på gränsen till övermogen, parfymerad, jästig vanlij, stor, burdus, gummi och tjära. Efter ett dygn öppnad i flaska lugnade det ner sig markant och var riktigt härligt integrerad. I inledningsskedet känns smaken nästan burdus, övermogen frukt, pigga syror, svarta vinbär, björnbär, komplext och smått kännbara tanniner. Ganska kort eftersmak med björnbär och lite fatighet. Vid första anblicken var detta inget alls att hänga i julgranen, även om ett dygn i öppnad flaska förbättrade intrycken levde detta inte upp till prislappen. Läs mer
här.
Penfolds är en stabil producent, några snäpp upp på prislistan hittar vi
Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz (
nr 16320, 159 kr) Sluten, sammansatt med lite likörövertoner, aningen gummi men känns ändå komplex. Smaken har väldigt livlig syra, vinbär, inte så markerade tanniner känns lite återhållet men ändå sammansatt. Svårt att urskilja nyanser. Lång eftersmak med björnbär och vinbär. Senare öppnade det upp sig fint och blev damernas favorit i Shiraz/Syrah trion. Kan definitivt tänka mig en till påhällsning. Läs mer
här.
En liten paus sedan var det dags för kvällens favorit,
Seghesio Sonoma Zinfandel 2008 (
nr 22562, 175 kr). Mörk aningen jästig, varm och en påtaglig alkoholhetta, överkokt drottningsylt men härligt integrerad och mullig. Väldigt inbjudande doft i all dess prakt. Smaken är slankare än doften anger, näst inpå syrlig men kraftfull, blåröd frukt, bra bett i tanninerna utan att bli allt för krävande. Lång eftersmak med björnbär, plommon och en aning sötma. Utfyllande smak, kraftfullt sammasatt och gott. Detta ska jag köpa igen, absolut. Läs mer
här.
Syrlig, lätt själkig, oren karamell ton, jordgubb, bränd gummi och tobak. Smaken är lika illa, några sköt ifrån sig glaset i ren vämjelse. Nej och fy detta var absolut ingen hitt. Eftersmaken sitter i ett tag men vad gör det när vinet inte alls lockar till mersmak. Mitt och de flestas andra råd blir att hålla sig borta från
Gnarly Head Old Vine Zinfandel 2008 (
nr 6597, 89 kr), det fanns dock en som hade denna som favorit. Smaken är som sagt som baken.. Läs mer
här.
Robertson Shiraz Mourvèdre Viognier 2009 (
nr 2062, 59 kr) doftar drottningsylt, lite övermogen frukt, vanlij, aningen "kladdigt" intryck med en viss alkoholmättnad. Burdus, endimensionellt trumpetar den ut sin närvaro. Smaken är Varm alkoholsöt, endimensionell, lite tråkig men ändå ganska korrekt. Ett relativt långt avslut och inga störande moment gör vinet mer än gångbart i den svenska grillsäsongen. Sydafrika verkar ju dessutom vara ganska populärt hos gemeneman. Läs mer
här.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det är med viss besvikelse jag lämnar min första Hermitage bekantskap och med omvärderad syn som jag närmar mig Amerikas stolthet.
Tills nästa gång. Skickar en tanke till mina partajande kollegor...