Det finns all anledning att fira..

Skål!

Trogna läsare, jo ni är ett par, har blivit rikligt terroriserad under årens lopp. Start 2009 och sedan har det gått utför, eller kanske möjligen snett uppåt. Har berikat mig med både vinösa kontakter som kortslutningar, en hel del underbara kommentarer, en och annan provtitt men mestadels egna kostsamma utsvävningar. 500 inlägg och några tusen bilder senare är jag varken särskilt mycket klokare eller kunnigare, kameran är aningen säkrare och källaren rymmer bra många fler flaskor. Inläggen kommer titt som tätt och bloggen, jo först ville jag inte utge mig för bloggare men det är jag allt, lever med mig när jag gör nya upptäckter. Lusten att förmedla det goda har blivit en del av mig och någonstans när jag drömmen om att en dag få baka in mina hobbys i den professionella kakan. Så tack, ni får nog dras med mig ett litet tag till.

Vad gör man när korkskruvsångesten är som värst? När inget man har i källaren verkar "klart" eller spännande nog att korka ur? När flaskorna ligger och hånler, tyst viskandes, ta inte mig, ta inte mig? Jo, man bjuder in en annan nörd och går bärsärk tillsammans. Några, ta vad du vill, brukar också hjälpa. Bästa kuren och ångesten är som bortblåst när första korken ryker. Sedan finns det ju all anledning att fira, far blir man ju inte varje dag. Stort grattis Ulf, det mesta är redan sagt nu återstår "bara" framtiden, härligt!

Keller Nierstein Riesling Trocken 2011

Keller Westhofener Kirchspiel Riesling
Großes Gewächs 2011

Jo det rök en del korkar denna afton, längre smaknoteringar får ni leta efter länge för sådana finns inte, men minnesvärda viner var det gott om. Först ut en liten jämförande duell från min, och mångas, källarmästare Keller. Ulf visade härliga analytiska takter och lade fram sina teser med en skrämmande exakthet, misstänker att jag som värd kanske är aningen förutsägbar, hursom hatten av för både vin och kännare. Keller Nierstein 2011 visade först lite SB takter, ungt, busigt, tropiskt, packat med mineral och en skiftande skepnad. Kan säkert lura ut mer komplexa drag men varför? Direkt lustframkallande och en fröjd i dagsläget, rieslinglycka helt enkelt. Allt annat än enkelt är Keller Kirschspiel 2011, först aningen återhållet, lite småtjurigt rent av, sedan öppnar den upp, muskulöst och finlemmat på samma gång, alldeles för ungt men vilka löften om framtida njutning. Frukt, check, mineral, check, syra, check, balans, check osv, osv.. Ett vin att åldras med och igen ett bevis på hur löjligt bra, intressant och framförallt god tysk riesling är.

Vilmart Champagne Coeur de Cuvée 1999

Inget firande utan bubbel, o vilket bubbel sedan. Nu var det min tur att leka blindbock, tyvärr är min erfarenhet av champagne begränsad men att det var champagne i glaset stod utan tvivel. Mikroskopiska bubblor, lent, gräddnougat med en antydan till nötighet och gula äpplen i slutet. Bra syra, munsmackande och harmoniskt så det hette duga. Runt 2000, jaså 1999, producent? Ingen aning men gott så innih-vete. Gaah, om jag hade outsinligt av detta skulle jag vara alkis på heltid. Vilmart Champagne Coeur de Cuvée 1999 visar igen varför man ska lagra vin och varför det kan löna sig att lägga någon hundralapp extra på sin Champagne, stort tack Ulf.

Bonny Doon Vineyard Le Cigare Volant 2008

Sedan lite käk, sallad, bröd, äppelsås, bea och mixedgrilled var perfekt till denna bättre balanserade sydfransos. Jaså inte ne, Bonny Doon Le Cigare Volant 2008 är en urtjusig amerikan med båda fötterna i den franska myllan. Här finns allt och lite till som ett grillvin ska ha, frukt, struktur, syror, allmänt medhårsstrykande men med ett mörkare bett.

 La Pèira en Damaisèla Las Flors de La Pèira 2010

Och lite till vin såklart, gärna med lite restsötma lägger Ulf till. Nog för att La Pèira en Damaisèla Las Flors de La Pèira 2010  är aningen runt och lite svulstigt men ack du milde vilken medtagande dryck. Gott om mörka bär, franska örter, lite till mörkare drag och allt samlat i en lång, mjuk men uppiggande omfamning. Snäppet slankare och tuffare än 2008:an utan att för den delen vara för krävande, en mästerlig uppvisning i redigt rödtjut.

Tio Pepe Fino En Rama 2013 edition

Avslutningsvis lite chark, undergörande Balsamico och en skvätt sherry, Tio Pepe Fino En Rama 2013 edition var precis lika pigg som häromsistens. Meen, får inte glömma den flaska Markus Molitor Riesling Zeltinger Deutschherrenberg Auslese ** 2010 som satte punkt på kvällen. Slank ner i en rasande takt, sötsyrligt godis för vuxna. Hur man kan klämma in så mycket sötma utan ett uns kladdighet är för mig en gåta. Sedan att vi kunde sitta ute till kl 23 skadade inte heller, vilken härlig kväll.

Tills nästa gång. Nu väntar lite semester i björn och tomteland...