Ja ä int bitter! Jo jag är bitter, bittrare än den värsta j*vla bittermandel. Men lugna er, snart går det över. Fast först måste jag få raljera lite över det mörker som stavas småbarn. Eller rättare sagt deras sovovanor och sjukdomar. Hade någon förklarat, verkligen förklarat hur uppstyckat och omkullkastat livet blir såfort man går in genom dörrarna på BB vette katten om jag hade haft lika lätta ben när jag passerade lådan för gratispåsar. Eller jo det vet jag, tre vändor senare vet jag att det inte finns något bättre på denna jord. Men att få sova, eller rättare sagt vakna minst en gång i timmen torka, ta hand om, trösta, vara den bästa version av homofuckingsapiens som går att uppbåda när kroppen ropar SOV! Bestämma vem som ska vabba, ha dåligt samvete för att man faktiskt är den som drar längsta strået och går till jobbet som en livingdead och till råka på allt få ställa in en middag som jag sett fram emot i typ ett halvår. Nej nu rann bitterhetens bägare över. Jag är så JÄVLA bitter! Ja jag nyper mig själv i näsan, det är det värt att få svära någon gång per år.
Sådärja, dags att gå vidare. Firar inombords att det orala läget blev ganska lugnt denna gång. Firar det med att vakna 03:20, en lugn natt för att sedan få en blöt napp i ansiktet 04:55 med följande kommentar, -nu gå vi up. Lugnt konstaterande 04:45 att det inte är läge att försöka somna om längre eftersom det är någon, inte samma person, som legat och småpratat med sig själv från ska vi säga 04:45. Wohoo, jag har ju ändå en tvättmaskin att köra och en diskmaskin att plocka ur. Men jag är väldigt tacksam över att att inte behöva duscha funderandes vilka sängkläder jag ska använda nu när ALLT är dränkt av gårdagens rester.
Tacksam, kanske inte rätt ord men ändå. Försöker styra bort tankarna från kvällens middag, DEN middag som skulle vidga mina vinösa vyer till tidigare outforskade höjder. Med värdens ord, -Ujuj...vilken otur, Ja du kommer missa en riktig rekordprovning! De kommer bli överraskade av vad som ställs på bordet..klingades som ett öronbedövande eko i hjärnbalken. Äsch, sånt är livet, försöker jag intala mig. Det kommer nya tillfällen, vad är väl en bal på slottet. Ingenting jämfört med denna middag.
Tur att jag faktiskt HAR världen bästa familj och att barnen, i det stora hela, är friska och frodiga. Att vi faktiskt har två jobb vi vill gå till och att det finns vin 12 trappsteg ner som också pockar på uppmärksamhet. För att inte tala om att det finns nya upptäckter bakom varje hörn, lika bra att hugga något nytt, kanske något sydafrikanskt?
Ne jag skojar inte, om det är något som ska få mig på andra tankar är det lite fottrampat spontanjäst biodynamiskt tjut från andra sidan jordklotet.
Reyneke Reserve Red 2012 (
nr 92613, 359 kr) består i 2012 års upplaga enbart av Syrah, tidigare årgångar har även haft en varierande del Cab S i sig.
Direkt vid plopp är doften expressiv utan att vara för mycket, balanserad härlig frukt, enbär, lite kåda och en minimal sväng ut på stallbacken. Uttrycket är snarare elegant än kraftfull med en kittlande floral ton. I munnen kliver det in och tar plats, ungt, elegant och kraftfullt. Även här finns det en floral ton med en liten sväng ut på stallbacken. Avslutet snörper verkligen upp och tanninerna är härligt utmanande och lovar gott för framtiden. Eftersmaken sitter i ett bra tag och det är en riktigt mersmakande första sipp.
Efter några timmar i karaff består de första intrycken men allt har smält samman, kan inte beskriva helheten annat än helgjutet, tanninerna har satts på plats och allt både andas och smakar världsklass. Ibland är det helt enkelt underbart att ta ett litet snedsteg från den upptrampade stigen.
Tills nästa gång. Nu är jag inte bitter längre, ok kanske lite...
