Castello dei Rampolla Chianti Classico 2011 |
Det formligen tjuter matvin, syra och slank men utfyllande frukt, utmanande och lite småtuff. Men vadå, det finns balans, något animaliskt och dansant som ändå gör det njutbart på egen hand, för att inte tala om det långa strama avslutet. De småköttiga tanninerna och det superstrama längst bak i svalget gör dock att resterande flaskor åker ner i källaren och glöms bort, ska vi säga 2-3 år till nästa besök. Efter lite tid kommer en klädsam pust från landet.
Men vänta nu, dag två faller doften ihop, hela uttrycket blir slankare, mer homogent och polerat, nu är det ingen tvekan om att det krävs mat. Vete katten vad man ska tro om doften men inte känns det helt koscher. Jaja vi får väl se vad som händer efter en källarvända.
Tills nästa gång. Nu väntar jag på Sammarcon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar