Sidor

fredag 3 februari 2012

Robert Mondavi Cabernet Sauvignon Oakville 2007. Uppfordrande uppfostran..

Inte allt för länge sedan
Tror inte att lite snöyra och dalande celsiusskala kan klassas som busväder men nog kändes de extra minusgraderna vid gårdagens utelekande. Trots ihärdiga varningar om allehanda otrevligheter ute på vägarna verkar vi ha varit förskonade i vår del av landet, skönt.

Här vankades det födelsedagsfirande av vännen J på kvällskvisten, men först lite allmänna uppfostringsbekymmer. Vad gör man egentligen när åsikterna, hos mig och treåringen, kolliderar och mynnar ut i en lipande unge och en hårslitande far. Uscha och då har vi ändå bara börjat vår gemensamma färd i livet. Med mer tur än skicklighet överlevdes gårdagen, hur motigt det än kändes där ett tag.  

Desto trevligare blev kvällen då J ändrar hemmet, två galna ungar blir ännu galnare då de fullkomligt avgudar och leker skiten ur vår vän och lämnar en liten fristad åt två matlagande föräldrar. Ribs, skysås, bea, lite grönt och klyftpopäter, lägg till en småfläskig jänkare och den försenade födelsedagsmiddagen var klar. En klockren träff i smaknyllet och Robert Mondavis Cabernet Sauvignon Oakville 2007 (varuprov från THW, 349 kr kostar den annars) lyckades verkligen tjusa kvällen gäst.

Födelsedagsvin
Vi bjuds på en djup sötfruktig doft med perfekt mogna plommon, vinbär och hallon. Drag från faten iform av marsipan, aningen vanlij och mocca finns där och ramar in tillsammans med smått eteriska drag av färskare trä och någon obestämbar krydda.

Munkänslan är rund, generös med en väl avvägd mängd übermogen frukt och fatkrydda. En riktigt mustig gestalning som trots sina extra allt tendenser känns balanserad. Avslutet torkar till sig lite med microskopiska mjuka tanniner och mynnar ut i en lång rund fruktig eftersmak.

Välgjort, elegant med typiska drag av både Cabblandning och varmare klimat. Födelsedagsbarnet och frun ,som tog en försiktig sipp, tyckte att det var fantastiskt gott och tur var väl det eftersom vinet valdes med vännen i omsorg. Vad gjorde det då att jag själv hade en okalibrerad gom med en molande hals som upplevde vinet något alkoholstickigt, post födelsedags mission accomplished.

Tills nästa gång. Hoppas frun lyckas bättre idag...

4 kommentarer:

  1. Ah, gott med Napacab! Så länge de inte är för söta (listen to me...) så är de oftast mycket trevliga. Ha det gott! /Ulf

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja det är nog min uppfattning också. Varmt och generöst kan vara bra, men sött?? Tyckte dock inte att denna var allt för söt, men så var min gom inte i bästa form igår heller..

      Radera
  2. Den här jag fick resterna av? Mmm, nu färdigdrucken... God och som sagt framför allt söt med viss starkvinskänsla. Gravade (rimmade) en lax häromdagen, utan grönt tjafs, och de sista bitarna av den tillsammans med lite Berglunds Valnöt blev en mycket len och njutbar affär. Sött och sött matchar naturligtvis och finemang med lilla aningen vitpeppar i laxen som kontrast. Däremot (det lilla lilla gnället), när firren var slut och lite ost och korv fick fylla ut, då räckte inte basen till.

    Du vet att jag mest vill ha det strävt och relativt alkoholsvagt, men jag måste säga att jag är glad och nöjd just nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter härligt, roligt att vinet ändå hittade hem trots andra egentliga preferenser.

      Har precis provat min andra Jarseost, tant grön, maken till goa ostar var det länge sedan jag stött på. Tack ännu en gång för missriktat tips ;).

      Radera