Gemtree Uncut Shiraz 2011..

 

Charmad efter att ha druckit Cinnabar GSM 2013, Bloodstone Shiraz 2013 och senast The Phantom 2011, frågan är snarast hur bra Gemtree Uncut Shiraz 2011 (nr 72403 225 kr, varuprov) är, för dåligt kan det knappast vara, eller?

Nejdå, det var finfina grejor det här. Ingen tvekan om att vi befinner oss i ett varmare klimat. En kryddig fruktpräglad doft med otroligt diskreta fatinslag. I munnen är det en fyllig mjuk följsam fröjd, mustig frukt, en nypa orientaliska kryddor och ett härligt uppstramade avslut, nästan lite tanninkänning. Eftersmaken sitter i ett bra tag och helheten känns muskligt balanserad med en touch av mintig fräschör. Om jag rannsakar mig själv efter något mindre bra, kanske det känns aningen anonymt, men ändå långt från tråkigt.

Biodynamiska Gemtree lyckas verkligen leverera en stil som passar mig perfekt när jag är sugen på något varmare och muffsigare, det är småfläskigt, flörtigt men med spänst och nerv.

Tills nästa gång. Nu väntar gymnastik, långkok och städning, söndag alltså...

Gemtree Cinnabar GSM 2013..

Gemtree Cinnabar GSM 2013

Biodynamiskt, nyhet på de flesta SB hyllor, 45% Grenache, 40% Shriaz, 15% Mourèdre, odlat i McLaren Vale, Austrailen.

Gemtree Cinnabar GSM 2013 (nr 4624, 119 kr) har gott om busig ung frukt, tankarna drar åt Frankrike men det finns något varmare som tillslut landar i nya världen. Intagande på alla sätt och vis. Munkänslan är precis, gott om syra, ung frukt, även här något busigt och vitalt. Finns inget tungt eller överextraherat så långt tungan kan nå, snarast lite utmanande i all härlig drickbarhet. Avslutet är piggt, kanske lite aggressivt med mer syra än tanniner. Va skönt det känns när vinet infriar precis varje förhoppning, lättsamt, generöst men med den där vitala biodynamiska nerven som närmast kan beskrivas som dansant. För att låta som en gammal skiva som upprepat sig, ett klockrent val till en blandad grilltallrik, sådeså!

Med tid blir det mer homogent, saftigare och allmänt lenare. Jag misstänker att de tre flaskor som fick följa med hem kommer ta slut i ett nafs, alltså köp mer och bjud fler.

Tills nästa gång. Ännu ett vin som frun gav tummen upp, I'm on a roll...

Fox Creek Short Row Shiraz 2010..

Fox Creek Short Row Shiraz 2010

Olivträd, eukalyptusträd, fåglar som äter upp skadeinsekter, luftig plantering av rankor med vind och sol som bästa skydd mot skadedjur, ständig kontroll av fuktighet i marken för rätt dosering av det värdefulla vattnet. Vet inte om jag vill romantisera bilden men jag vill gilla Fox Creek. Short Row Shiraz är nämligen ett vin jag vill kunna köpa igen, igen och igen med gott samvete. Det finns något svalt och lättsamt i all mustig frukt, större syskonet Reserve har såklart mer av allt men som ung, har ännu inte provat någon med ålder, drar Short Row helt klart längsta stået. Short Row 2010 (nr 6145, 154 kr, nu är det årgång 2011 som gäller) är som vanligt en fröjd, full med mustig frukt, ekfatstoner men med den där svalare lättare följsamheten som gör att det landar med båda fötterna helt rätt i min mylla.

Tyvärr kan jag inte återge det ytterst trevliga samtalet med Scott Zrna, chefsvinmakare på Fox Creek, som jag fick tillfälle att åtnjuta på Mitt Kök mässan 2013. Tekniskt krångel har satt käppar i hjulet för det, men det jag minns mest, förutom en portfölj som satt riktigt fint, var hur sympatisk och lättsamt mötet var, stora likheter med hans vin med andra ord.

Tills nästa gång. Frun ger äntligen tummen upp...

Shaw and Smith Shiraz 2006. Meeeen..

Shaw and Smith Shiraz 2006

Dags att göra plats i källaren, stämma av smaklökar och form hos några av offren som passerat under årens lopp. Först ut är Shaw and Smith Shiraz 2006 (köptes 2010 för 142 kr). Som jag har letat efter nyare årgångar av detta vin, förgäves, utan att öppna plånboken allt för brett ska medges. Kan vara den sentimentala sidan som snackar, men vete katten om det inte är ett av de bästa vin-kvalitet-smak-pris köp genom tiderna. Som det har tjusat, vid ung ålder var det en uppvisning i spänstig sval fruktbomb för att sakteliga bli än mer balanserat, inställsamt och tjusigt.

Det är väl för väl när önskningar uppfylls. Om vi ska börja med doften bjuder den verkligen på en riktig uppvisning. Mörk varm polerad frukt möter ekfatsmarsipan och sval eukalyptus i bästa omfamnande manér. Småmoget, inte överkomplext men maxad njutning. Pigg, sval, len sensuell frukt, begynnande mognad, mint, trä och ett allmänt "kom och ta mig" mitt i pannan. Fy attan så gott! Ok att det inte är det mest komplexa men tamigensipptill så njutbart. Eftersmaken sitter i och hinner helt ärligt inte försvinna innan nästa sipp äntrat munnen.

Det här var, är och förblir ett vinköp som har en given plats i vinköpens hall of fame. Hur kan man inte vilja ta in det här vinet till Sverige, eller snarare hur var det möjligt att vi fick ta del av det så billigt när det begav sig. Vet att jag slängde iväg ett mail till importören och att anledning försvann i takt med att flaskorna tog slut. Spelar egentligen ingen roll, glad åt att jag njutit detta flera gånger och faktiskt fortfarande har en flaska kvar lutar jag mig tillbaka och hoppas att nästa flaska har gått samma fina väg till mötes.

Tills nästa gång. Det är ju som snöstormen i Bullerbyn, dottern har så rätt...

Välkommen tillbax för en till titt i källaren..

Strax före middagstid anländer kombin, kombin? Jo stadsmänniskan tar landet med storm i en lantisfamlijebil. Härligt, nu kan racet börja. Racet började i och för sig klockan 06:00 men nu fick jag börja tulla på vinet.

Tur att det finns mer Keller i källaren

Först en liten rundvandring med ett sprakande glas vitt, frisk härlig syra och balanserad tropisk frukt. Gårdagens sprits har lagt sig och kvar finns fyllighet, mineral och charm i massor. 2010 års upplaga av Kellers Von der Fels gör ingen besviken och seglar upp på en favvo plats bland kvällen vita. Inte illa pinkat men så är Keller lite av en husgud här hemma. (91-92p)

Du är ingen riesling, tyvärr

Snackar man prisvärde så ligger Breuers Orleans Rüdesheim 2009 (nr 90331, 479 kr) illa till, trots att det bara kom 36 flaskor till Sverige av den nästinpå utdöda druvsorten blev det ingen påfyllning. Blöta textilier, klöver, lite återhållen frukt blandat i en fyllig och frisk doft. Smaken är fyllig och len men lite intetsägande dessutom räcker inte syran till för att balansera upp. Avslutet är lite beskt med hyfsat lång fruktig eftersmak. Tack för upplevelsen Ulf. (88-89p)

Min upphälda GG var inte heller så mycket att hänga i julgranen. Wittmann Aulerde Riesling GG 2009 bjöd på en fyllig men smått livlös gestaltning. Det finns lovade grejjor här men saknar stuns för att vara riktigt bra, kanske skulle prova någon annan av Wittmanns GG lägen. (89-90p)

Matvin, i dess bästa bemärkelse

Nu var det dags för en tur ner i källaren, klart att vi måste komma i stämning och sippa på något samtidigt. Lite kärvt, solmoget, lingonsyrlighet och syrliga körsbär. Smaken är Italienskt fyllig med undervegetation och rejält tuggbara tanniner. Avslutet är långt och även det lite småkärvt. Efter lite irrfärder landar vi i barololand, Schiavenza Barolo Vigneto Broglio 2003 känns traditionellt kärv och växer till mat. En skön flaska att ha hemma, hederligt gött. (91-92p, 92-93p till maten)

Tur att jag har fler i källaren

Andra källarglaset lurar upp Ulf på läktaren, vilket på sätt och vis var tanken. Shaw and Smith Shiraz 2006 är stiligt, ren men slösaktigt generös. Shiraz när den, enligt mig, är som bäst. Inte så mycket sylt eller övermogna bär utan mer europeisk elegans fast fortfarande med turbotryck i uttrycket. Avslutet är allt annat än krävande men stannar kvar bra länge. Ett vin att dricka precis som det är eller till ett glas till. (91-92p)

Nu är barnens tid förbi och grillens börjar, försöker mig på en inspirerande eltändning men istället blir det en överjäst glöd. Ljusets vara eller icke vara tog överhanden och det var knappt att glöden levde, men köttet lyckades ändå bli lite för välstekt. Konstigt det där.

Den höll ändå in på småtimmarna, och längre ändå

Ur folien kommer en härligt varm och generös frukt, körsbär, läder och topptoner av målarlåda. Vi måste vara i Italien, en härlig balans mellan mognadens begynnande och primärfruktens tillbakagång tyder på några års flasktillvaro. Drar till med 2004 vilket var fullträff. Spänsten i syror och tanniner tillsammans med charm, undervegetation och körsbär bär iväg ännu en gång till barololand. Ulf hade tagit med en kändis, Fratelli Revello Barolo Vigna Gattera 2004 finns även i mina gömmor. Inte provad tidigare men oj va roligt, Ostfredde tog med en flaska till mig också och det tackar jag verkligen för. (91-93p)

Efter maten fortsatte flaskornas dans, men nu känns återgivningar mer fingervisningar än sanningar.

Sweeet

Sött och überkoncentrerad men en kavalkad av persika, vuxengodis på hög nivå. Ingen alkohol känns och knappt någon syra. Mullineux Family Wines Chenin Blanc Straw Wine 2009 (nr 99356, 189 kr) till Saint Agur och hjortronsylt var riktigt gott.

Förhoppningsvis smakar det bättre i någon annans mun

Ta vad du vill, hör jag mig själv säga. Något måste man ha efter en tripp på tjugo plus mil, en tysk Pinot blir svaret. Deutzerhof Spätburgunder Caspar C 2007 var inget som vi ville ha i glasen särskilt länge denna kväll, murrigt, källare och överlag lite små mysko. Nej fram med en annan flaska.

Sent, men lika bra för det

Nu så, koncentrerat med en något småjäst vinbärsfrukt. Domaine Santa Duc Gigondas 2007  (nr 2732, 195 kr) återkommer jag gärna till, både i framtid och närtid

Nu kastar småbarnspappan in handduken och sveper den kring de diskade glasen, vill inte frästa på fruns välvilja allt för mycket med kvarvarande disk också.

Tack ännu en gång Ulf, riktigt trevligt och lika generöst som alltid. Nästa gång får vi lura med några till, inte allt för svårt att hitta till the big bay.

Tills nästa gång. Fullt med halvfulla flaskor i källaren, ett tufft jobb men någon måste hälla i sig det... 

Glaymond Shiraz " The Distance" 2006. Dessutom har kaffebryggaren pajjat..

Syltvarning, eller?

Sjukdom råder tomt det är i glasen, toomt i glasen. Sömnlösa nätter, indoktrinering med hjälp av barnvisor och tecknade kossor på film. Världen snurrar kring feber, snuva och se till att alla får vätska i sig axeln.

Till råga på allt blir jag rättmätigt beskylld för att ha stuckit iväg med mitt vinintresse på marker där inga andra familjemedlemmar kan eller må följa med. Möjligen dagens underdrift men det gör det inte desto roligare. Hur det än är så blir det minst dubbelt så roligt om man kan dela upplevelserna med sin själsfrände, ok om man har en men jag har två. När dessutom signarturen P. sätter definitivt punkt för en pågående kärleksaffär med Tom kan jag inget annat är resignerat ta mig ner i källaren och utbringa en gemensam kärleks och begravningsskål. Nu behövs något bombastiskt för att få igång sinnet igen.

Sötaktig stor typisk shiraz doft. Förutom den slösaktiga röda frukten med beståndsdelar av övermogna jordgubbar, plommon och lite björnbär finns gott om enbär, vanilj, salmiak och lite mynta. Trots lite alkoholstick och aningen överjästa bär, late harvets är bara förnamnet, så känns doften hyfsat sammansatt. Dock i en storslagen stil förstås. Detta lovar gott om man, som jag idag, är sugen på frukt i storstilat manér.

Smaken är minst sagt krävande, en syra attack i inledningen som övergår i fullmogna röda bär, enbär, lite tallbarr, mynta, salmiak och lite mild peppar och ett för stilen uppstramande slut med pulversmå men kännbara tanniner. Överlag väldigt fylligt där den smått frätande syran inte ger frukten en enda chans att bli syltig bara slösktig med en söt touch. 


Eftersmaken är riktigt långt med aningen beska, mycket frukt, mint, lite sälta och en del enbärsträ.  


Gott damn, det här var jag inte beredd på måste ta en stund och hämta mig. Om man kan stå ut med syraatacken, frukt i överflöd och ett alltigenom Aussie intryck så fasiken vilket vin. Ett av de mer personliga och krävande shirazviner som jag smakat, ok säger inte mycket men en del. Trots, eller kanske tack vare, att jag inte inmundigt vin på ett tag så är jag överväldigad. När syra attacken lagt sig infinner sig en fyllig harmoni, en klunkvänligt sådan om du vill. Hoppas nu att kära frun instämmer, detta borde vara hennes kopp the. (89-90p)

Tills nästa gång. Undrar vem som är på tur nu?...

Psst. Höll på att glömma, först: Angående poängen så kanske den kan anses hög för ett vin som egentligen inte faller mig helt i smaken. Men det går inte att bortse från att det är seriösa bra grejjort. För det andra så kan man läsa mer om vinet på producentens hemsida.

Longhop Shiraz 2008. Småbarnslivet känns som en ångvält som kör över om och om igen..

Jag hade tänkt skriva om bottennappet på Ålandshavet men varför skriva och framför allt tänka negativt när det kan behövas lite uppmuntran.

Ett aber med att beställa från någon av de annars så excellenta nätbaserade firmorna är att det ofta behövs beställas flertal flaskor för att inte frakten ska skena iväg. Egentligen är det inget problem då det uppmuntrar till utforskning. Jag har märkt att småskaliga importörer, även om sortimentet kanske inte alltid passar mig, verkar ha kvalitet rakt igenom. Jag antar att man inte har "råd" att ta hem sånt som inte säljer. Eller så är det helt enkelt ett handlande som tilltalar mig.

Longhop Shiraz 2008 gav detta:


Doften är varm och fruktpackad med drottningssylt, lite gummi, möjligen ett drag av stimorols vanillalime, men framför allt känns den stor. Eftersom doften, med en hårsmån, inte ramlar över till den jolmiga syltiga sidan blir intrycket mycket, stil typisk och faktiskt riktigt bra.


När jag väl smakar vinet är det första som slår mig, mouthfilling. Här har man extraherat det mesta möjliga från de solvarma Shiraz druvorna, vinet känns nästan trögflytande. Det är kompakt, maffigt med ett söttanslag som på ett mirakulöst sätt håller det sig på rätt sida av syltsidan. Mer, mycket mer av den generösa frukten men i likhet med doften räddas det upp av en ringlande fräsh mintighet och en alkoholhalt (14,5%) som knapt känns utan mer ligger inbäddad i all generös frukt. Avslutet är nästintill utan tanninkänning och eftersmaken är lite för kort för att verkligen bjuda till den åktur som doften och smaken slår an. (87-88p)

Är man nyfiken, eller rent av vet med sig att man gillar stilen tycker jag absolut att man ska prova för det känns både prisvärt och lockande men för egen del blir det passning på flera inköp. Stilen blir lite för övermäktig även om jag måste medge att det är förvånansvärt tillgängligt i all dess prakt.

Tills nästa gång. Två barn är definitivt fler än ett...