Glaymond Shiraz " The Distance" 2006. Dessutom har kaffebryggaren pajjat..

Syltvarning, eller?

Sjukdom råder tomt det är i glasen, toomt i glasen. Sömnlösa nätter, indoktrinering med hjälp av barnvisor och tecknade kossor på film. Världen snurrar kring feber, snuva och se till att alla får vätska i sig axeln.

Till råga på allt blir jag rättmätigt beskylld för att ha stuckit iväg med mitt vinintresse på marker där inga andra familjemedlemmar kan eller må följa med. Möjligen dagens underdrift men det gör det inte desto roligare. Hur det än är så blir det minst dubbelt så roligt om man kan dela upplevelserna med sin själsfrände, ok om man har en men jag har två. När dessutom signarturen P. sätter definitivt punkt för en pågående kärleksaffär med Tom kan jag inget annat är resignerat ta mig ner i källaren och utbringa en gemensam kärleks och begravningsskål. Nu behövs något bombastiskt för att få igång sinnet igen.

Sötaktig stor typisk shiraz doft. Förutom den slösaktiga röda frukten med beståndsdelar av övermogna jordgubbar, plommon och lite björnbär finns gott om enbär, vanilj, salmiak och lite mynta. Trots lite alkoholstick och aningen överjästa bär, late harvets är bara förnamnet, så känns doften hyfsat sammansatt. Dock i en storslagen stil förstås. Detta lovar gott om man, som jag idag, är sugen på frukt i storstilat manér.

Smaken är minst sagt krävande, en syra attack i inledningen som övergår i fullmogna röda bär, enbär, lite tallbarr, mynta, salmiak och lite mild peppar och ett för stilen uppstramande slut med pulversmå men kännbara tanniner. Överlag väldigt fylligt där den smått frätande syran inte ger frukten en enda chans att bli syltig bara slösktig med en söt touch. 


Eftersmaken är riktigt långt med aningen beska, mycket frukt, mint, lite sälta och en del enbärsträ.  


Gott damn, det här var jag inte beredd på måste ta en stund och hämta mig. Om man kan stå ut med syraatacken, frukt i överflöd och ett alltigenom Aussie intryck så fasiken vilket vin. Ett av de mer personliga och krävande shirazviner som jag smakat, ok säger inte mycket men en del. Trots, eller kanske tack vare, att jag inte inmundigt vin på ett tag så är jag överväldigad. När syra attacken lagt sig infinner sig en fyllig harmoni, en klunkvänligt sådan om du vill. Hoppas nu att kära frun instämmer, detta borde vara hennes kopp the. (89-90p)

Tills nästa gång. Undrar vem som är på tur nu?...

Psst. Höll på att glömma, först: Angående poängen så kanske den kan anses hög för ett vin som egentligen inte faller mig helt i smaken. Men det går inte att bortse från att det är seriösa bra grejjort. För det andra så kan man läsa mer om vinet på producentens hemsida.