Château du Grand Mouëys 2006 och Feudi di San Gregorio Taurasi 2005. Tebax efter sjukdom..

Våren kom och försvann under samma dag.

Efter de senaste dagarnas sjukdomsbortfall var det dags för lite rött i glasen igen. Italien mot Frankrike, vad passar bäst till plockmat och vad skulle frun välja om hon halvt visste vad som serverades?

I glas ett:
En dov mörk mullig doft med svartavinbär, plommon, ceder, tobak och lite gräs på toppen. En skön lite småfunkigt stallig ton och skir frukt i behåll. Det är överlag en sammansatt, komplex och inbjudande doft som bjuder både på lite begynnande mognad men framförallt en tilltalande helhet.

Smaken är fyllig men med slanka syror. Frukten är mer röd än mörk, med vinbär och plommon. Du bjuds därefter på lite mörkare skitigare toner, ceder och en pikant krydda. Avslutet är riktigt torrt och hyfsat långt med en samklang mellan frukt och fat. En skön harmoni och en slank drickbarhet som sitter riktigt fint till kött och bea, ett balanserat genuint vin. (87-88p)

Även fast jag vet vad som är i glasen är det inte så svårt att sätta detta i Frankrike, närmare bestämt i Bordå. Château du Grand Mouëys 2006 (nr 90091, 89 kr) kom i höstas men det var först när Anders Öhman tipsade om det i dagarna som jag fick upp ögonen för det röda fyndaktiga bordåvinet.

Skönt sjungande Fransos.

I andra glaset,
Mörka körsbär, plommon, mörk choklad, lite vanilj och andra allehand fatkryddor. Över allt svävar en eterisk ton som drar mot målarfärg. Doften visar upp snygga mognadstoner men har gott om primärfrukt i behåll. En skön sammansatt doft som är inbjudande varm.

Smaken är fyllig, gott om mörka mogna körsbär med lite hallon och lakrits båtar. Finns en del örtkrydda, läder och något moget småmultnande. Syran är pigg och avslutet biter ifrån med gott om mjuka lena tanniner. Eftersmaken sitter i ett bra tag och lämnar ett läskande avslut med röda äppelskal och lite gammal eka.

Mums, riktigt gott och personligt i en, för att låna Ulfs kommentar, klunkvänlig stil. Möjligen att jag väntar ut resterande flaskor i förhoppning om att lite mera småskitiga toner annars måste jag säga att det känns väldigt färdigt att konsumeras omgående. (89-90p)

San Gregorio Taurasi 2005 reades ut någon gång i vintras för 130 kr, ett högst rimligt pris även det. Detta fölll frun bäst i smaken, även fast det andra glaset tog slut fortare.

En harmoniskt darrande Italiano.

Inga konstigheter här inte, två riktigt bra tjut i en personlig men högst tillgänglig stil och både måste man säga presterar bättre än prislapp. En riktigt skön start på en förhoppningsvis friskare tid.

Tills nästa gång. Igår hämtade jag vin och kaffebryggare på posten...