Château Guiraud 2000. Naturen kallar..

Château Guiraud

Vintage 2000

Är det någon annan som hör hur trädgården ropar? Ett långsamt lågmält men rent klingande tjut från knoppande träd, grönskande gräs, lerig jord och pockande stenar. Visst har jag nämnt att är en 110% människa, just nu är det hemtamt jordbruk som lockar. Det tillsammans med en långdragen sjukstuga har gjort att fokus varit på lite annat än det förtärda. Men något har jag lyckats få i mig.

En underbar flaska sött pockar fortfarande på uppmärksamhet. Sauternes liraren Château Guiraud 2000 (uppsnappat från Wein-bastion för 25 euro plus övriga avgifter) skäms verkligen inte för sig. Det hela började med en fruktsöt, intensiv, elegant och ungdomlig mix av aprikos, honung och saffran. Livfull söt nektar, härlig balans, intensitet, lågmäld men kraftfull. Glömdes bort och gav igen med samma inbjudande pigga toner, aningen tajtare, mer sammanhållen och inte ett trötthetstecken eller oxidation så långt ögat når. Ska medge att jag ibland har lite svårt för sött vin, blir helt enkelt aningen för mycket av det goda. Men inte här, det aspirerar aldrig på att vara stort och överkomplext men singdudeldej vilken len, balanserad och smeksam munkänsla. Inte överlång eftersmak men vadå, bara att ta en sipp till, det här kräver en sipp till.

Orrefors Difference Sweet

Tills nästa gång. Nä nu går jag ut igen...

Lacrima lui Ovidiu 12. Imorgon tar jag officiellt ett steg närmare graven..

En gyllene tår från Rumänien

Rumänskt vin? Jaså inte det heller. Nog för att jag har lapat sol vid Svarta havets strand, förundrats över trevliga och ytterst arbetsamma människor och duckat för en och annan framrusande Dacia men det här är det närmaste jag kommit rumänskt vin. Jo, jag vet, om jag besökt landet borde något slunkit ner, och det gjorde det kanske men detta var innan intresse och fokus var vinöst.

Lacrima lui Ovidiu 12 (nr 76194, 189 kr) är en spännande bekantskap, lagrat minst 12 år, 15 % alkohol, blandad kompott på Pinot Gris, Chardonnay, Riesling och Sauvignon blanc ger en frisk och fräsch doft trots en hel del sötmättad russin/fikon/torkad topisk frukt. Riktigt fräsch faktiskt men se till att det det är bra kallt.

Munkänslan är söt, trevligt balanserad, med en piggare ton blandat med en ganska satt mix av nötter, torkad frukt och komplexare jordigare drag. Det finns en ton, som jag endast kan härleda till gammalt läder som spär på den egna känslan. Vet inte om det enbart är av godo, men eget är det absolut. Den relativt låga alkoholhalten är snyggt integrerad.

Eftersmaken är hyfsat lång, med nötter, fikon och gula russin. (86-87p)

En rumänsk tolva

Säga vad man vill men eget är det absolut, den relativt fräscha tonen gör att de inte blir allt för sötjolmigt och de torkade frukterna/nötterna gör det säkert gångbart till en och annan dessert, fast bäst tycker jag att det är till en bit lagrad hårdost. Skadar verkligen inte att pimpa en och annan sås med heller.

Tills nästa gång. Man lär så länge man lever, vad finns det annars för mening...

Chateau Filhot 1999 och Domaine de Bresse. Gräsligt..

Lökig - gräs

Gräs - i behov av solbränna

O - gräs

Blommigt - gräs

Jag har varit inne på det tidigare, och jag kan inte lova att jag slutar, det som utgör största delen av vår 1400 kvm tomt är gräs. Gräs som får min näsa att rinna, gräs som är behaglig för små barnfötter att beträda, gräs som skänker ångest och motion. Juryn är fortfarande ute, men det lutar åt att de gräsliga egenskaperna är övervägande possitiva, men vem f*n vet vad jag tycker nästa gång det är knähögt och det spöregnar. Vad vore alternativetet, en helt stenklädd trädgård, buskar, träd, äng? Nej, gräs it is.

Vinet, något ur fokus

Något mer som kommer i fler utföranden än vad som är möjligt att hålla reda på är ost och vin i kombination. Vad sägs om småmogen Sauternes, mild blåmögelost och en naturligt sötkoncentrerad fikonmarmelad? Låter väl helt ok, men inte ikväll. Chateau Filhot Filhot 1999 var något för finstämd för att möta Domaine de Bresses ammoniakinslag i kanten, för att inte tala om att marmeladen var i sötaste laget. Nja, vad göra? Jag bytte ut vinet, som i sig var riktigt gott, till Toni Hartls mer sötmättade BA Syrah 2006 som ändå stod öppnad i kylskåpet. Den ökade sötman rundade av den småfräna kanten och sötman i marmelad samt vin spelade bättre ihop. Funderade på att byta ut marmeladen mot saffranskryddad honung och inte ta någon bit av ostkanten, kanske testar det ikväll.

Chateau Filhot Filhot 1999 (köpt hos der Wein Weber för 12,60 euro) behöver ett extra omnämnande. För, trots att det fick sitta en stund på avbytarbänken kvällen till ära, är det inte var dag man hittar drickfärdig Sauternes runt hundralappen. Handlar du enbart på ditt lokala SB kan jag lova att det aldrig kommer att ske.
  
Doften är sötmättad, stor med gott om pigg aprikososande frukt. En tvist på slutet som drar mot mandelmassa blandat med lacknafta.

Munkänslan är balanserat söt med en mycket trevlig och bra pigg gul frukt. Finns drag av mognad men känns snarare homogent färdigt än komplext och kontemplativ. Slutet stramas upp och tyvärr försvinner smakerna aningen för fort.

Eftersmaken är medellång och inleder med gula russin för att sedan gå över i saffran och en mer stramare ton. (87-88p)

Riktigt trevlig där all småfet barnhull försvunnit, direkt drickbart med en härlig struktur. Inte stort på något sätt utan bara färdigt, precis rätt.

Jag gick i andra ring

Tills nästa gång. Men nuså, vädret alltså...

Enkel mandel- o äppelkaka och en skvätt Spier Signature Sweet 2011. Så det kan gå..

En smak av sommar

Hur gör man för att mota en förkylning i dörren? Kör över den. Hela familjen har under den gångna veckan varit mer eller mindre påverkad av virus. När det således var min tur att känna de karakteristiska dragen fanns det två val, leva eller dö. Jag valde livet. Fast det är klart, den sista striden är inte kommen. Kan fortfarande känna att den ligger och lurar, men nu finns ingen återvändo. Kom och möt mig eller försvinn.

Gårdagen var ett enda stort kliv ur komfortlådan. Bakade, inte en gång, utan två. Bakning hör inte till min starka sida, hur ska smeten vara sa du? -Jaså jag har redan rört för mycket. För att inte tala om den gången jag försökte göra fudge och resultatet blev två förstörda satser och ett löfte om att aldrig göra om försöket. Ne, då älskar jag enkla, slagkraftiga recept med färre ingredienser än fingrar på ena handen. Så när jag ramlar över en dessert, relativt enkelbakad med en grym vinmatchnings potential kan jag inte låta bli vispen. Öh vispen, hur fasiken ska man kunna vispa smör och riven mandelmassa? Jaha ELvispen, men säg det då.

Glöm inte lättvispat

Enkel mandel- och äppelkaka
300 gram mandelmassa
150 gram smör
3 ägg
Äpple, stod 3 i receptet men använde max 1,5. Kan nog gå lika bra med någon annan frukt.

Rör ihop mandelmassa och tärnat smör, använd lämpligt verktyg, fuskare tar elvisp. När du fått ihop det rör ner ett egg i taget till en hyfsat jämn smet. Bre ut i lämplig form, skiva på äpple eller frukt av eget val. In i ugnen ca 25 min på 200 grader. Om ni är lika kass på bakning som mig, fråga den som står bredvid när det är klart. Eller typ när det är småbrunt lite här och där. Vispa lite grädde till. (Originalrecept finns i Chris Winenews)

En enkel, god och framförallt grymt vinvänlig efterrätt som jag, hör och häpna, fick ihop under en timme med assistans av vår treåring.

Sött o sött

Har ni sett den? Den där obskyra hyllan med något mellanting mellan vitt och morgonbestyrgult. Lite väl dyrt brukar det vara för en halvflaska också. Har du listat ut vilken hylla jag menar? Jo den med söta alternativ på ditt närmaste bolag. Snacka om att leva ett undanskymt liv, dags för ändring kanske? Jag är den första att medge att jag behandlat de söta dropparna med styvmoderlig kärlek. Men nu ska det bli ändring, ett första försök resulterar dock i fiasko. Med bestämda kliv stegar jag fram för att rycka en flaska Moulin Touchais 1998 (nr 4196, 199 kr) men kommer ut med en flaska nyhetensbehag i form av Spier Signature Sweet 2011 (nr 2103, 69 kr). Har ingen koll på vad som slank med, kan bli heaven or hell. Va sa du frågar frun, sydafrikanskt vin för 69 kr??? Jo, poletten trillade ner när hon förstod att jag ville prova hur det funkade till efterrätten.

Kombinationen av den lätt nötiga, inte allt för söta efterrrätten och det den lätta, fräsha blandningen av Chenin blanc, sauvignon blanc och viognier mättat med 45 gram socker per liter och 11,5% fungerade riktigt bra. Men i ärlighetens namn vill jag ha lite mer komplexitet och balans i mitt vin. Fast det är klart, när det lilla glaset var tomt hade jag gärna fyllt på om vi inte hade provat det hela till eftermiddagsfika.

Tills nästa gång. Undrar vem som ska segra idag...

Domaine du Vieux Lazaret Châteauneuf-du-Pape 2006, Gaudium Merlot 2009 och lite vitt. Påsken fortsätter..

Avsmakning

Kan man tänka sig, det blev mat och vin på påskdagen också. Jag brukar överlag föredra dagen efter afton på storhelger. Inte lika rörigt på matbordet, sällskapet är lite mer avslappnat och vinvalet brukar vara mycket enklare.

Kvällens bubbel

Denna gång blev det lammstek, rotisar och sås gånger två som huvudnummer. Fast först ut var avokadoröra på kavring och handskalade räkor. Det är något med avokado som gör att helheten får något mjukt och fluffigt över sig. Även om det har en lätt dämpande effekt på resterande råvaror är det redigt gott och kvällens första vin Charles de Fère Cuvée Jean-Louise Blanc de Blancs Brut (nr 7425, 69 kr), som även agerade välkomstbubbel, var lätt, läskande med en tvist av citrus och en gnutta mineralitet, ett utmärkt sällskap till den fetare röran och skaldjurstouchen. (83-84p)

Lamm brukar vara tacksamt att välja vin till, så även denna gång. Gäller bara att försöka pricka in sällskapets smakreferenser. Enklast att ta två flaskor som passar maten som sedan får vara lite olika i stilen så att alla kan få sitt.

En till Châtenöff

Först ut var Domaine du Vieux Lazaret Châteauneuf-du-Pape 2006 (nu årgång 2009, nr 2211, 199 kr), två år i källaren hade gjort detta vin gott. Det är en skön doft där alla delar halvvägs smält in i varandra, faktiskt lite småsvårt att utläsa nyanser. Av det som sticker ut finns det framförallt en skir ren frukt som drar mot hallon och körsbär, något halvförmultnat, jordigt och lite likör på toppen. Känns som att jag prickat denna precis påväg mot mognadens gyllene land.

Munkänslan är slank med en pigg syra, den röda frukten lirar på i skön harmoni med restan av mörkare toner.  Lite örter och möjligen läder kan läggas till drickbarheten som förmligen sköljer över tunga och gom. Tanninerna gör sig påminda, lätt uttorkande och så där lagom matsällskapliga.

Eftersmaken sitter i ett bra tag, saftig med både lite småmörk frukt och nåogt mer obestämbart mörkt. (88-89p)

Ett redigt vardagstjut skulle jag säga, åren i källaren har gjort susen men känslan av ett bättre Côtes-du-Rhône är klart mer tydlig än Ch9dp. Å andra sidan kanske inte så konstigt med tanke på de 189 kr det kostade då.

Österrikisk Merlot?

Då var jag mindre säker på hur Gaudium Merlot 2009 (varuprov, kostar 129 kr hos Handlavin.se) skulle skulle mottas. Dricks inte så mycket ren Merlot och aldrig något från Österrike, så preferenser saknades minsann.

Rödbärig doft med en mörkare tyngt. Jag gillar när det finns något mörkare obestämbart som bygger en stabil, personlig grund. På intet sätt syltig eller överjäst, uttrycksfull och riktigt inbjudande fast på ett småsvalt sätt.

Munkänslan är även här åt det slankare hållet, bra tryck i frukt absolut men hela uttrycket känns mer sirlig än full fart. Frukten drar mot körsbär, hallon med något mörkare drag. Det finns även en medicinal ton som jag kommer på mig själv med att tycka om, men där kan man nog tycka olika. I stort sett obefinltliga tanninern men syra och det överlag svala uttrycket ger struktur åt hela bygget.

Eftersmaken är hyfsat torr, lite småträbärig och ganska kort. (87-88p)

Döm av min förvåning då detta seglar upp som mitt favoritvin under kvällen. Syster hade redan gjort sitt val men när jag sitter där med alla de goa smakerna på tallriken gifter sig frukten, syra och personlighet och det blir riktig skönsång.

Två riktigt bra alternativ till kvällens lammstek, båda uppfyllde bordets olika smakpreferenser och tar på intet sätt överhanden samtidigt som de knappast faller inom anonymitetens mantel. Två riktigt dugliga matvin som landar helt rätt i mellanlandet lagom.

SB, inte från SB

Just ja en till flaska öppnades i helgen.  Sileni Cellar Selection Sauvignon Blanc 2011 (Varuprov, kostar 98 kr hos The Wine Company) var ung, busig med gott om krusbär, nässlor, tropisk frukt och andra SB markörer. Lite blommigare och fylligare i stilen men ändå med en stringent syra. Gillades skarpt av alla kring bordet och en klar rekommendation nu när vi förhoppningsvis går mot varmare tider. Kan nog funka lika bra till allmänt plock, som en matigare sallad eller ensamt som slödricka. (85-86p)

Tills nästa gång. Nuså, nu är påsken slut...

Castelnau de Suduiraut 2007 & Herrö Blå geten. Konflikthantering..

Dödligt god kombo

Vet inte om sonen tog varningarna om dagens väderhärjningar på allvar, eller om det var ett av ödets nycker men han valde att ta sovmorgon i morse. Det efter en nätt liten vakenperiod mellan 02:30 och 04:00, men 07:00 hade han fortfarande inte slagit upp sina stora bruna ögon. Frun väcker mig men jag kan verkligen inte förmå mig att stiga upp före pöjken, såå skönt och jobbet får vara utan mig en kvart in på starten. Något som mina medtrafikanter slår fast genom att hålla snigelfart på bara vägar bara för att vinterns manna singlar ner från himlen. Snöyra, älska eller hata?

Vist är det något speciellt med differentierad smak? Eller rättare sagt, hur någon kan tycka att något är vedervärdigt och andra gladeligen stoppar detsamma i munnen. När det kommer till ost där penicillium glaucum har fått härja, tillsatt eller spontant, delas hemmet i två fundamentala läger. Mitt som får ta flykt till spisfläckten och fruns som ledigt sitter kvar vid den bekväma köksstolen. Hade jag inte gjort ett grundligt saneringsarbete vet jag faktiskt inte hur kvällen hade slutat. Hursom tar jag fajten, i alla fall ibland, för möglig ost är så innibängen gott och med rätt tillbehör lyfter det och skapar smaksatta vingar som klarar vilken konflikt som helst.

Säger det ingen, Cheesus vilken ost

Först ut är helgens julmarknadsfynd, Herrö Blå Geten, fler förslag på ostar från Herrö finns här här..
Doftar mycket, svamp, nötter, animaliskt men inte fränt på något sätt.


Smaken är pikant salt med bra stuns i tuggmotståndet, nästan som en vällagrad hårdost. Mycket smak, som sig bör, men balanserat. Mitt i gör sig getostens ursprung tillkänna så smått med små typiska drag av ull, men ska jag vara helt ärligt kan det bero på att jag vet ursprung. Avslutet sticker till med lite extra toner av amoniack men annars är uttrycket vältämjt för att vara en så smakrik ost.


Eftersmaken är låång, med lite ull, mögel och andra skogliknande dofter.

Säger det ingen, dricks för lite sött

Sedan Castelnau de Suduiraut 2007 (nr 3690, 159 kr, 375 ml)..

Söt doft med torkad aprikos, gula russin, bivax, ett drag mot arrak men annars är det svårt att utskönja nyanseringar. Mättad men ändå något dov. Hm känns som att det finns flera växlar att lägga i här.


Smaken är söt, så klart, med gott om mättad frukt. Frukten spelar första fiol men det finns även gott om uppstramande syra som gör ett hyfsat jobb med att balansera all sötma. Lägg till mer komplexa toner av saffran, honung, lite arrak så är du nästan där. Det är en skönt sjungande fyllig kör som gör en sista markering i form av ett småtorrt avstamp in i eftersmaken.


Eftersmaken är tyvärr något kort, men läskande och söt i en frukthonungskyss toppat med lite mer saffran. (87-88p)

Nedless to say, ost och vin i kombination. Så j*vla bra, så innibängen bra. Ingen marmelad behövs egentligen, även om en släng fikon aldrig är fel, ikväll blir det bara ost o vin. Behövs verkligen inte mycket av vare sig ost eller vin för att både mätta själ och mage.

Tills nästa gång. Undrar vilken konflikt som drar igång nu...

Heaven 23. Så var vi i götet..

Götteborgar tornet i sikte

Dop och fest för tretti sommrar, det är grejjor det. Men först en lite lunch. Turistfälla? Säkert. Mycket räckor? Absolut. En trevlig start på götlaborgsvistelsen? Helt klar. Heaven 23 by lunch är ett faktum.

Varför 23? jaha

Varför heaven? inte en aning.

 Klart att man måste ha en King Size.

"Receptet togs fram redan 1977 av Staffan Enander. Under 1970-talet hade han under en rad USA-besök upptäckt en amerikansk storslagenhet som han gillade. Hamburgarna på tallriken var stora och skyskraporna i New York ännu större. Målet blev att ta med sig den storheten till Sverige i form av en maträtt som dessutom skulle vara folklig, ha anknytning till västkusten och till rätt pris. Räkcocktailen hade tagit folkhemmet i anspråk och nu ville Staffan Enander trumfa med en huvudrätt. Resultatet blev en macka med 200 gram handskalade räkor, majonnäs, ägg och en lättare sallad." hämtat från http://www.gothiatowers.com/heaven23/

Tydligen såldes det 152 249 st räkmackor rekordåret 2010. Ja macka och macka, vet inte bedöm själv.

Jo, mackan ligger där under.

Ett glas vin till blev det också, Spy Valley Sauvignon Blanc 2010 (nr 81604, 114 kr, 99 kr på glas) en trevligt tropiskt fruktig, generös (fat?) men ändå smackande syrlig stil med en trevlig krydda som var lite småvaxig, som satt som en smäck till mackan. Ytterliggare en trevlig Sauvignon Balnc som i flaskformat inbjuder till merköp.

Ingen flaska men däremot ett fullt glas.

Resten av dan spenderandes traskande från en affär till någon annan. Ett litet depåstopp på viceamiralskeppet i Nordstan hanns också med. Ingen fångst denna gång men nog fanns det lockelser. Men svullna fötter återvänder vi besegrade till hotellet.

Tills nästa gång. Nu är det tack och god natt..

Kvällsfösare.

En hotellvarmstempad Langlois Crémant de Loire Brut (nr 7404, 119 kr) var förvånande fräsh. Lent fruktigt med stuns i uttrycket, Bravo. Kan absolut tänka mig att återkomma när tempen är lägre..

Tills nästa gång. Nu är det tack och godnatt...

Midsommar i bild.. Nu med lite text..

Jaha ja, då var det dags att försöka summera intrycken från den gångna helgen. Jag har kommit till följande klargöranden:

1. Är det många människor går det åt mycket dricka.

2. Det är aldrig fel att ha några "extra" flaskor lättillgängliga. Egentligen en direkt följd av nummer ett men ändå.

3. Det är roligt när man träffar rätt i smaken hos de man bjuder. Oavsett pris, kvalité och färg på dryck.

Soluppgång

Solnedgång

Föräldrarnas utsikt från matbordet går inte av för hackor. Oavsett tidpunkt på dan.

Morgon blomma

Château des Jacques Morgon 2009 (nr 99293, 139 kr)

En rödbärig småjästig doft med lite vingummi, vinbär och hallon/lakritsskallar. En tillhörande örtkrydda och lite tallbarr spär på djupet och allting andas ungt men kvalite.

Smaken är slank med väldigt pigg syra, trots det känns det fylligt. Munkänslan är helgjuten. Frukten är mörkröd och fantastiskt ren, örter, lite gummi och lite mörkare toner spär på drickbarheten och skapar ett helfranskt komplext tjut. I slutet finns en pikant bitterhet och ta mig tusan men det finns pulversmå tanniner som stramar upp.

Eftersmaken är lång och läskande med lakrits och bär i sammstämd småbitter sjäklig klang. (88-89p)

Mumma va gott, det här vill jag bara dricka mer av. Lättsamt, följdsamt med komplexa mörka toner i all härlig frukt. Skulle säkerligen vinna en del på att ligga till sig och lugna ner jästtoner och lite ung bångstyrighet. Till den mustiga "pastasalladen", egentligen en orgie i olja, kyckling, inlagd vitlök, soltorkade tomater, örter och pasta, satt den som en smäck.

Finn ett fel

Hm, fel var kanske att ta i men vissa fotton är mer spontana än andra. I vilket fall så är barnvakten ovärderlig när omgivningen är mer högljud är annars. Egentligen inget fel men väldigt ovinligt.

Seven Springs Sauvingon Blanc 2010. (Varuprov, kommer att släppas i BS i Augusti för 145 kr) 

Ni som har följt mig ett tag vet att SB inte hör till vanligheterna lägg till att det härstammar från Sydafrika och du har något riktigt exotiskt i min vinvärld.

Ungt så det förslår, lite smäjästig rent av men det luftas snabbt bort. Kvar finns en purung tropisk frukt med flörtningar mot både Riesling och Chardonnay. Det som möjligen skvallrar om druvantillhörighet är en svag kryddig ton i slutet som skulle kunna vara nässlor men annars öser det på av generös frukt.

I munnen är det friskt, rent av fylligt med gott om sval småtropisk fruktkompott.  Inte betungande eller söt utan bara fräsh och druvig. Det finns lite rundare toner av kola och och en pikant krydda som stramar upp och lämnar ett smått syrligt slut. Eftersmaken är pigg, ganska lång med både citrus, gulaäpplen och någon obestämbar följsam krydda. (86-87p)

Det här var sommar på flaska, sällskapet tyckte att det var riktigt trevligt men rynkade lite på pannan när jag nämnde priset. Personligen tyckte jag att var riktigt trevligtmixen av fräsh frukt och en fylligare kropp satt som en smäck både till mat och prat.

Midsommarbubbel

Midsommarbubbel nr 2

Laxtårta, minst lika god som jordgubbsdito

Obligatorisk grill

Kvällensmatchning

Domaine de l'Amauve Réserve 2007 (Varuprov, nr 71481, 1092 för sex flaskor) mot Domaine del' Echevin Guillaume de Rouville 2007 (nr 71773, 149 kr)

Glas 1 (Domaine de l'Amauve Réserve 2007)

En rödblommig doft med lite pelargon, vinbär och likörtoner. Riktigt trevlig i en slänk och personlig profil. 

Rödvinbärsfrukt med mörkare inslag. Det finns något blommig även i smaken men även något små smörigt. Avslutet är riktigt uppsnörpande med lite bittra tanniner som är bra uttorkande.

Eftersmaken är torr med hyfsad träkännin, lite bitteret och olivspa. (87-88p)

Glas 2 (Domaine del' Echevin Guillaume de Rouville 2007)

Mörkröda bär med lite murriga skogstoner, Det ligger något i topptonen som påminner om smörkola utan att bli sötsliskig.

Smaken är fyllig med mörk frukt som drar mot både riktigt mogna körabär och lite björnbär. Det är överlag mörkare med örtigare toner och aningen gummi. Tanninerna finns där men är mer följsamma och lämnar ett läskande avslut med lite kärnor och körsbär. (88-89p)

Båda vinerna är riktigt trevliga men i dagsläget drar det andra glaset längsta strået. Det är helt enkelt lite för blommigt och lätt det andra vinet. Känns däremot som att vin nr 1 skulle kunna vara bättre med några års laring om frukten håller det vill säga. Båda vinerna levererar vad man kan förvänta sig i denna stil och prisklass. Båda vinerna mottogs glatt av sällskapet även om det var lite mer hejjarop för glas nr 2.

Klart grabben ska ha en nubbe

Mycket disk blev det

Extra flaska

Tills nästa gång. Det var årets midsommar...

Clotilde Davenne Saint-Bris Sauvignon 2009. Och här blåser det vidare..

Gräsligt drickbart.

Besök på plats, dags att testa en spontanköpt flaska vitt. Jag har tidigare utlyst, utan framgång ska tilläggas, att jag ska vidga mina vitvinsvyer. Det passerade en atypiskt flaska men annars har det varit idel chardonnay och riesling i glasen på sistone. Ok ett och annat bubbel men på den stilla vita sidan, usch nästan pinsamt enkelspårig. När så värdinnan och gästen vill ha något vitt och fräsht i glaset slår jag till, Clotilde Davennes Saint-Bris Sauvignon 2009 (nr 99582, 100 kr) får agera testobjekt.

Lite krutrök, ylle, granny smith, ensilage, krusbär, krispigt, piggt och inbjudande i en småkomplex men inte överväldigande stil.


Munnkänslan är först lite småfet, sedan kommer den krispiga frukten, krusbär, äpllen, en del gräs och aningen nässlor. Inte alls lika påtaglig som doften angav men ändå bra balanserat med lite av varje. En, för mig, ny fräsh upplevelse, inte omvälvande men friskt och krispigt i en fylligare stil. Avslutet snörper upp med lite syrlig kryddig beska.


Eftersmaken är aningen småbesk, lite gräsig och gott om gröna äpplen. (85-86p)

Lätt, drickbart, publikt, fräsht och småpersonligt. Me like, får se om det blir någon till spontan flaska för även om det var gott så blir det inte något riktat merköp.

Tills nästa gång. Nationellt trams, i dag var sista delen...

Casa Rivas Brut. En kort återblick så här i sjukdomstider..

Kvällens bubblare

Vid mitt förra besök i stora staden värmde jag och Ulf upp med lite trivsam provning hos Stockholm Winelab. Efter vant guidande, från Ulfs sida alltså, stod vi framför tre välexponerade skyltfönster på en av de mer centralt belägna adresser man kan få i storstaden, i alla fall så kändes det så för den lantbo som jag är. Väl inne välkomnas vi med flertal bubbel och ett rött. Ok handen på hjärtat, inte de mest uppseendeväckande vinerna som jag har provat men väldigt trevliga i segmentet: Lättsamma bubbel som alltid borde finnas hemma i skafferiet för det där spontana tillfället.

Trevligt bemötande och många produktblad

Förutom det tidigare provade Patriarche Crémant de Bourgogne Brut (nr 77310, 85 kr) så var det framförallt ett trivsamt bubbel som stod ut. Casa Rivas Brut (kommer att ha nr 7760, 69 kr) är ett Chilenskt bubbel i lågprissegmentet som ska lanseras i nyhetssläppet 1:a April.

Ganska stor fruktig doft med småsmöriga toner. Druvig och småsöt med en liten ton av mineral och grönt gräs. 


I smaken fås en massiv bubbelatack men när det har lagt sig öser frukten på.  Ganska rund druvig smak, lite som moselriesling med utan sötma och bubblor. En intressant touch av gräs hittar jag också.


Avslutet är förhållandevis långt med frisk frukt och en citrustvist. (84-85p)

Om du vispar runt glaset redigt eller rent av dekanterar detta innan för att få ner den massiva bubbelatacken så är det ett riktigt trivsamt bubbel med lite annorlunda karaktär är vad som vanligen ges. Druvblandningen är 50% Chardonnay, 30% Pinot Noir och 20% Sauvignon Blanc.

Tills nästa gång. Nu laddar jag inför friska tider och nästa storstadsresa...

Benjamin du Vieux Château Gaubert 2007. Ovanligt, otroligt men likväl kattpiss..

Ibland vet jag inte vad jag tycker om ett vin, händer inte ofta men de gånger det händer är det som om jag och/eller vinet förändras under kvällen. Fenomenet inträffar oftare med vita än med röda ska tilläggas.

Dagen har flugit förbi med visit hos hemmatrevlig kollega för lunch och umgänge och sedan en tur ut i vintervädret för att avslutas med en god men hastigt tillagad middag. Det sistnämnda är en sanning med modifikation, då vi gjorde potatismos på bakpotatis, men den sammanlagda insatsen från mänsklig sida var ganska minimal.

Det underbara moset serverades till den hastigt men nyanserade fläskfilén med bacon och äpplen varvid ett tyngre vitt säkerligen skulle fungera. Något fatlagrat som är gjort på druvor jag i vanliga fall inte kommer i kontakt med. Finns det vinet hemma? Ja av en tillfällighet fanns en halvflaska Benjamin du Vieux Château Gaubert 2007 (nr 95638, 79 kr, 375 ml). Vinet spontanköptes med en lättare kötträtt i åtanke, 60% Semillion och 40% Sauvignon Blanc hör som sagt inte till vanligheterna. På Billigt Vin kan jag läsa mig till att vinet får sin första jäsning på ek för att sedan spendera nio månader på jästfällningen. Mycket mer än då får jag inte fram trots idogt sökande på den vida webben. Verkar som att Patrice Haverlan på Dominique Haverlan inte valt att profilera sig genom en hemsida. Nåväl jag får helt enkelt låta vinet tala för sig.

Det första kära frun utbrister när hon häller några droppar i grytan är: -vilken doft, jag börjar bli väldigt sugen på vin.. Och ja det är en aromatisk inbjudande doft, dock mer påtaglig i grytan än i glaset. Glaset ger frukter främst annanas, gula äpplen, citron och nässlor. Lite kryddighet och ett vist fatanslag ger sig också till känna. Smaken är viskös, med lite smörighet men ändå fräsh med en pigg syra och en avslutande kryddighet som tilltar ju varmare vinet blir. I eftersmaken sitter kryddan kvar för att sedan övergå i citrus och gula äpplen. Gott, nytt och läskande. En riktigt trevlig bekantskap måste sägas. Till maten slår syran och kryddan igenom och vinet känns överlag ungt och lite spretigt.

Men det är efter ett tag i glaset som saker och ting börjar hände. Kattpiss, jo det är kattpiss. Den omisskännliga doften av kattpiss som också kan kännas i nässelsnår, nog för att doften lätt luftas bort men det är nog min absolut konstigaste lukt association. Ju längre kvällen lider desto mindre kattpiss och desto mer krydda.

Tills nästa gång. First impression, should last..

Ps. Om det finns någon som har mer info om vin eller vinmakare tas det emot tacksamt.. Ds