Bruno Paillard Première Cuvée N.V. Så kom han då äntligen..

Bruno Paillard Première Cuvée N.V. 

Bruno Paillard ligger på plussidan redan innan korken har ploppats, förutom att verka vara allmänt reko så slog han upp dörrarna till huset på mitt födelseår, 1981. Då köptes det mesta av druvmaterialet från odlare och andra som tillskillnad från Bruno fått slagit igen sina portar. Måste ha varit lite kämpigt att starta från noll i ett område där nystartad inte hade varit på tapeten de senaste hundra åren. Hursom, det hela gick ju ganska bra, idag äger han 26 hektar varav 12 är Grand Cru klassat. Detta räcker till ungefär en tredjedel av produktionen, resten köper han från ca 120 kontrakterade odlare fördelat på 32 byar. Première Cuvée N.V (min är halv, helflaskan finns i BS för 345 kr) är en blandning av 45% Pinot N, 22% Pinot M och 33% Chardonnay som görs och lagras, tillsammans med allt annat från huset såklart, i anläggningen som ligger helt ovanför jord, inte en tunnel så långt ögat når alltså.

Doften är helt klart av det mognare fylligare slaget, nötter, färsk champinjon och brioche är det första jag slås av. Gula mogna äpplen, röd citrus och lite sten kommer i en andra våg. Riktigt trevlig och ytterst inbjudande. I munnen beter det sig aningen besynnerligt, först lite attackerande, en ganska tunn start med dålig uppbackning av moussen, intrycken från doften går igen men inte alls lika intagande och inbjudande. Avslutet snörper upp med en tugga syrlig blodapelsin som mynnar ut i en ganska lång kamp mellan skaldjur och mer småbesk citrus.

Mycket besynnerligt, doften slog till lustcentrat med en rejälhöger för att sedan formligen slå luften ur mig i smaken. Frågan om det tunna, den tråkiga moussen, det aningen dissharmoniska och småbeska kan skyllas på brådmognad, dåligt skött flaska eller att det helt enkelt smakar så här. Personligen känns det lite skönt, äntligen något i Champagne som jag inte behöver återvända till.

Tills nästa gång. Kung Bore is in tha house...

Pst. Höll på att glömma, Herr Bruno är en av få som faktiskt sätter ut degorgeringsdatum på samtliga buteljer, den här lilla rackaren blev med kork November 2012.

Psst. Har faktiskt sparat en skvätt till dag 2, vi får se om utslaget blir annorlunda. Jo men nu så, doften har tagit ett steg tillbaka men smaken är desto bättre. Det tunna ihåliga har fyllts ut, det spretiga har smält samman, för att vara en N.V är det banne mig riktigt utmanande i en fylligare matigare stil. Det enda som "stör" fortfarande är det småbeska avslutet.

Tillökning..

100p

Äntligen, den 21:a Juni blev vi fem i kärntruppen men det dröjde ända fram till den 24 innan vi var fulltaliga. Gulsotsvarning satte käppar i hjulet och ännu en gång var hold knappen inkäppt. Väl hemma var det ett kontrollerat kaos, om det nu finns någe sådant. Snäll, foglig eller bara ren tur men första natten fick vi sova ungefär lika bradåligt som brukligt.

En sak är säker, egentiden, om den nu existerar, blir mindre och mindre. Vad hittar jag då på? Ett till evighetsprojekt, eller vad sägs om en bild per dag för resten av mitt liv? Hm, kanske inte helt genomtänkt men de bra besluten är sällan det har jag märkt.

Aj, naturell

Lillasyster

Inte så mycket tid övers för vinsörplande. Har dock hunnit smakat lite naturlig juice i form av Jean Foillard Morgon 2010 (nr 91150, 179 kr), inte alls värst imponerad, aningen tunn, syrlig och lite smågrön. (83-84p) För att leva upp stämningen med fruns första lilla glas på länge bjöds Coto de Imaz Reserva 2005 (gåva, nr 2659, 99 kr) fint avvägd dillmurrig ton, inställsamt charmig i en fruktig, mjuk, tillgänglig men ändå hyfsat tanningrann stil. (85-86p)

Tills nästa gång. Har, även om vädret säger annat, gått in i sommarmood...

Château la Tour de By 2007. Haga, del ett..

Lugn

Då var vi på plats, strålande väder, inga oroväckande samtal och en låda vin levererad och förhoppningsvis en lämnad. Det är en go tid vi lever i. Önskar bara att min kära fru inte behövde dras med gravsmärtor, eftersom de inte försvinner av min önskan får vi glädjas åt att det inte finns någon bättre plats för att stå ut.

Äntrade scenen för helgens begivenheter igår kväll, sängläge och slötitt på den engelska versionen av den svenskt utspelande kvinnohatarseriens första del, kee? Jo, ungefär lika solklart som att engelsktalande ska bryta på svenska och då och då slänga in svenska fraser, befängt om du frågar mig.

Vinbaren är stängd på helgen

Just ja, innan var vi in en sväng på Gränby, blev påmind ännu en gång över hur oinspirerande utbudet av halvor är. Högg tillslut en Château la Tour de By 2007 (nr 3083, 79 kr, 375 ml).

Det är en trevlig doft, inte värst inställsam men nog vet man vart man är. Strama plommon, krutrök, lite gödsel något småblodigt och lite kött. Som sagt, jag gillar, klassiskt, lite ogint men ändå inställsamt.

Smaken är åt det stramare hållet men ändå med en hyfsat generös frukt, kärnan är lite smågrön, nästan själkig men ändå med hyfsad fyllighet. Överlag bjuder uttrycket upp till en ok drickbarhet, om man är lagd lite åt det asketiska hållet bör tilläggas. Avslutet snörper upp bra med både lite beska och hyfsat bitiga tanniner.

Eftersmaken är torr med mer stram frukt och lite kärnbeska. (83-84p)

Nja, går inte att värja sig mot att det är ett skönt tjut i en lite småvrång stil. Men helt ärligt tror jag inta att det är den bästa versionen som står på hyllorna nu. För 79 kr halva och 149 kr hela kan man få bra mycket roligare saker.

Chirre? Nja

Testade också Icas rotfrukts chips, trevlig knaprig konsistens, varje rotfrutkssmak kommer fram med en balanserad sälta och flottighet. Överlag mer mat än snacks men riktigt trevlig.

Tills nästa gång. Nu träning och vattenaktiviteter...

Domaine du Vieux Lazaret Châteauneuf-du-Pape 2006, Gaudium Merlot 2009 och lite vitt. Påsken fortsätter..

Avsmakning

Kan man tänka sig, det blev mat och vin på påskdagen också. Jag brukar överlag föredra dagen efter afton på storhelger. Inte lika rörigt på matbordet, sällskapet är lite mer avslappnat och vinvalet brukar vara mycket enklare.

Kvällens bubbel

Denna gång blev det lammstek, rotisar och sås gånger två som huvudnummer. Fast först ut var avokadoröra på kavring och handskalade räkor. Det är något med avokado som gör att helheten får något mjukt och fluffigt över sig. Även om det har en lätt dämpande effekt på resterande råvaror är det redigt gott och kvällens första vin Charles de Fère Cuvée Jean-Louise Blanc de Blancs Brut (nr 7425, 69 kr), som även agerade välkomstbubbel, var lätt, läskande med en tvist av citrus och en gnutta mineralitet, ett utmärkt sällskap till den fetare röran och skaldjurstouchen. (83-84p)

Lamm brukar vara tacksamt att välja vin till, så även denna gång. Gäller bara att försöka pricka in sällskapets smakreferenser. Enklast att ta två flaskor som passar maten som sedan får vara lite olika i stilen så att alla kan få sitt.

En till Châtenöff

Först ut var Domaine du Vieux Lazaret Châteauneuf-du-Pape 2006 (nu årgång 2009, nr 2211, 199 kr), två år i källaren hade gjort detta vin gott. Det är en skön doft där alla delar halvvägs smält in i varandra, faktiskt lite småsvårt att utläsa nyanser. Av det som sticker ut finns det framförallt en skir ren frukt som drar mot hallon och körsbär, något halvförmultnat, jordigt och lite likör på toppen. Känns som att jag prickat denna precis påväg mot mognadens gyllene land.

Munkänslan är slank med en pigg syra, den röda frukten lirar på i skön harmoni med restan av mörkare toner.  Lite örter och möjligen läder kan läggas till drickbarheten som förmligen sköljer över tunga och gom. Tanninerna gör sig påminda, lätt uttorkande och så där lagom matsällskapliga.

Eftersmaken sitter i ett bra tag, saftig med både lite småmörk frukt och nåogt mer obestämbart mörkt. (88-89p)

Ett redigt vardagstjut skulle jag säga, åren i källaren har gjort susen men känslan av ett bättre Côtes-du-Rhône är klart mer tydlig än Ch9dp. Å andra sidan kanske inte så konstigt med tanke på de 189 kr det kostade då.

Österrikisk Merlot?

Då var jag mindre säker på hur Gaudium Merlot 2009 (varuprov, kostar 129 kr hos Handlavin.se) skulle skulle mottas. Dricks inte så mycket ren Merlot och aldrig något från Österrike, så preferenser saknades minsann.

Rödbärig doft med en mörkare tyngt. Jag gillar när det finns något mörkare obestämbart som bygger en stabil, personlig grund. På intet sätt syltig eller överjäst, uttrycksfull och riktigt inbjudande fast på ett småsvalt sätt.

Munkänslan är även här åt det slankare hållet, bra tryck i frukt absolut men hela uttrycket känns mer sirlig än full fart. Frukten drar mot körsbär, hallon med något mörkare drag. Det finns även en medicinal ton som jag kommer på mig själv med att tycka om, men där kan man nog tycka olika. I stort sett obefinltliga tanninern men syra och det överlag svala uttrycket ger struktur åt hela bygget.

Eftersmaken är hyfsat torr, lite småträbärig och ganska kort. (87-88p)

Döm av min förvåning då detta seglar upp som mitt favoritvin under kvällen. Syster hade redan gjort sitt val men när jag sitter där med alla de goa smakerna på tallriken gifter sig frukten, syra och personlighet och det blir riktig skönsång.

Två riktigt bra alternativ till kvällens lammstek, båda uppfyllde bordets olika smakpreferenser och tar på intet sätt överhanden samtidigt som de knappast faller inom anonymitetens mantel. Två riktigt dugliga matvin som landar helt rätt i mellanlandet lagom.

SB, inte från SB

Just ja en till flaska öppnades i helgen.  Sileni Cellar Selection Sauvignon Blanc 2011 (Varuprov, kostar 98 kr hos The Wine Company) var ung, busig med gott om krusbär, nässlor, tropisk frukt och andra SB markörer. Lite blommigare och fylligare i stilen men ändå med en stringent syra. Gillades skarpt av alla kring bordet och en klar rekommendation nu när vi förhoppningsvis går mot varmare tider. Kan nog funka lika bra till allmänt plock, som en matigare sallad eller ensamt som slödricka. (85-86p)

Tills nästa gång. Nuså, nu är påsken slut...

Patriarche Crémant de Bourgogne Brut. Allt är inte Champagne som bubblar, lättsamt bubbel före och efter tolvslaget..

Crémant i vitt eller rött.

Du milde himmel, föga anade jag att varuprovet som jag mottog tidigare i höstas skulle skänka sådan ren njutning, glädje och mersmak. Ok att drycken i sig inte är det mest upplyftande som har passerat mina läppar men på vilket sätt den gjorde det. Barnen sov och min kära fick en välförtjänt stund alena i badkaret. Vad passar då inte bättre än att smyga in med lite ljus, spontanöppna (fördelen med en lågt tempererad källare) en flaska bubbel och obemärkt smyga därifrån. Ok särskilt obemärkt var det inte och det hela slutade med att vi båda drack och satt i bubblet.

Patriarche
Crémant de Bourgogne Brut

Drickat, jo det var fullt tilfredställande
Doften var frisk, lättsam med en inbjudande anonymitet som ibland kan vara välkommet då doft och smak inte ska göra allt för stort intryck utan att för den delen inte hamna helt i skymundan. Det som utmärkte sig var en citrustwist och en svag ton av något som skulle kunna liknas vid en känsla av mineral (lite som när man är vid havet och en svag doft av nämnda gör sig påmind).


Först attackeras munnen av bubblor, när de mångtaliga men små bubblorna lagt sig lämnar de ett torrt, fruktigt, friskt och följsamt intryck som trots dess enkla ursprung lämnar en hyfsat lång eftersmak med lite småmogna äpplen och citrus. (83-84p) 

När kvällen sent om sider (hon var ändå efter tio) var till sin ända var hela flaskan slut, något som inte hör till vanligheterna. Så för att återknyta till inledningen, om du/ni letar efter något lättsamt, bubbligt och (även om man kanske inte får säga det) lättdrucket så ta och gör en beställning av Patriarches Crémant. Det passar lika bra nu som då och till det facila priset av 85 riksdaler är det inte särskilt betungande att ha en eller två extra flaskor hemma. Och ta rådet med den nypa salt som sig bör. Kvällar som denna kommer sällan färdigpaketerade och serverade utan måste skapas och är inte så opartiska som ett varuprov möjligen skulle vara, men vad gör det när allt kommer omkring.

Tills nästa gång. Är det någon mer än jag som inte har börjat planera nyårsmiddag...

Ps. Även om jag inte har funnit den riktiga tjusningen med Champagne tycker jag att det är något speciellt med den anrika drycken. Se dock till att dricka den tidigt under firandets fas för att verkligen njuta till fullo för  att sedan avrunda med något mindre komplext och ekonomiskt betungande. Fast, om ni nu hör till de fåtal lottade som vaskar mer än dålig alkoholfri glögg så se till att njuta av er skumpa hela kvällen. Ds