Domaine du Vieux Lazaret Châteauneuf-du-Pape 2006, Gaudium Merlot 2009 och lite vitt. Påsken fortsätter..

Avsmakning

Kan man tänka sig, det blev mat och vin på påskdagen också. Jag brukar överlag föredra dagen efter afton på storhelger. Inte lika rörigt på matbordet, sällskapet är lite mer avslappnat och vinvalet brukar vara mycket enklare.

Kvällens bubbel

Denna gång blev det lammstek, rotisar och sås gånger två som huvudnummer. Fast först ut var avokadoröra på kavring och handskalade räkor. Det är något med avokado som gör att helheten får något mjukt och fluffigt över sig. Även om det har en lätt dämpande effekt på resterande råvaror är det redigt gott och kvällens första vin Charles de Fère Cuvée Jean-Louise Blanc de Blancs Brut (nr 7425, 69 kr), som även agerade välkomstbubbel, var lätt, läskande med en tvist av citrus och en gnutta mineralitet, ett utmärkt sällskap till den fetare röran och skaldjurstouchen. (83-84p)

Lamm brukar vara tacksamt att välja vin till, så även denna gång. Gäller bara att försöka pricka in sällskapets smakreferenser. Enklast att ta två flaskor som passar maten som sedan får vara lite olika i stilen så att alla kan få sitt.

En till Châtenöff

Först ut var Domaine du Vieux Lazaret Châteauneuf-du-Pape 2006 (nu årgång 2009, nr 2211, 199 kr), två år i källaren hade gjort detta vin gott. Det är en skön doft där alla delar halvvägs smält in i varandra, faktiskt lite småsvårt att utläsa nyanser. Av det som sticker ut finns det framförallt en skir ren frukt som drar mot hallon och körsbär, något halvförmultnat, jordigt och lite likör på toppen. Känns som att jag prickat denna precis påväg mot mognadens gyllene land.

Munkänslan är slank med en pigg syra, den röda frukten lirar på i skön harmoni med restan av mörkare toner.  Lite örter och möjligen läder kan läggas till drickbarheten som förmligen sköljer över tunga och gom. Tanninerna gör sig påminda, lätt uttorkande och så där lagom matsällskapliga.

Eftersmaken sitter i ett bra tag, saftig med både lite småmörk frukt och nåogt mer obestämbart mörkt. (88-89p)

Ett redigt vardagstjut skulle jag säga, åren i källaren har gjort susen men känslan av ett bättre Côtes-du-Rhône är klart mer tydlig än Ch9dp. Å andra sidan kanske inte så konstigt med tanke på de 189 kr det kostade då.

Österrikisk Merlot?

Då var jag mindre säker på hur Gaudium Merlot 2009 (varuprov, kostar 129 kr hos Handlavin.se) skulle skulle mottas. Dricks inte så mycket ren Merlot och aldrig något från Österrike, så preferenser saknades minsann.

Rödbärig doft med en mörkare tyngt. Jag gillar när det finns något mörkare obestämbart som bygger en stabil, personlig grund. På intet sätt syltig eller överjäst, uttrycksfull och riktigt inbjudande fast på ett småsvalt sätt.

Munkänslan är även här åt det slankare hållet, bra tryck i frukt absolut men hela uttrycket känns mer sirlig än full fart. Frukten drar mot körsbär, hallon med något mörkare drag. Det finns även en medicinal ton som jag kommer på mig själv med att tycka om, men där kan man nog tycka olika. I stort sett obefinltliga tanninern men syra och det överlag svala uttrycket ger struktur åt hela bygget.

Eftersmaken är hyfsat torr, lite småträbärig och ganska kort. (87-88p)

Döm av min förvåning då detta seglar upp som mitt favoritvin under kvällen. Syster hade redan gjort sitt val men när jag sitter där med alla de goa smakerna på tallriken gifter sig frukten, syra och personlighet och det blir riktig skönsång.

Två riktigt bra alternativ till kvällens lammstek, båda uppfyllde bordets olika smakpreferenser och tar på intet sätt överhanden samtidigt som de knappast faller inom anonymitetens mantel. Två riktigt dugliga matvin som landar helt rätt i mellanlandet lagom.

SB, inte från SB

Just ja en till flaska öppnades i helgen.  Sileni Cellar Selection Sauvignon Blanc 2011 (Varuprov, kostar 98 kr hos The Wine Company) var ung, busig med gott om krusbär, nässlor, tropisk frukt och andra SB markörer. Lite blommigare och fylligare i stilen men ändå med en stringent syra. Gillades skarpt av alla kring bordet och en klar rekommendation nu när vi förhoppningsvis går mot varmare tider. Kan nog funka lika bra till allmänt plock, som en matigare sallad eller ensamt som slödricka. (85-86p)

Tills nästa gång. Nuså, nu är påsken slut...

Domaine du Vieux Lazarete 2006. Lördagsmys blev småbarnsblues

Först måste jag säga att det är fantastiskt att vara småbarnsförälder, att få se en miniatyr av sig själv och den man älskar växa upp och bli en egen personlighet. Men igår växtes takar på åtminstone en barnfri kväll. Vi, eller rättare sagt jag hade laddat ganska länge för att korka upp en av SB:s standard Ch-d-Papper, Domaine du Vieux Lazarete 2006(nr 2211, 182 kr). Dagen fortflöt väldigt smidigt som de flesta dagar gör då vi är lediga tillsammans. Vi hann med både träning och en liten shopping tur. Sedan kom källen. En planerad middag och en trodde vi intajmad sovstund för lillen. Ingen sovstund utan istället ett långt skrik som resulterade i en halvdan middagsstund med det sedvanliga stressmomentet över att L behöver äta när vi är klara. Detta brukar i sin tur alltid innebära mer tempo och mindre smak. Resterande del av kvällen gick åt att dissikera varför det är så synd om oss, vilket det egentligen inte är men det är lätt att fastna i bluesen..

Så till vinet

Korkade upp flaskan ca 2 timmar innan vi åt, slutna röda bär med ett något eldigt avslut var det första intrycket hos både mig och min fru. Vi intalade oss att det nog blir bättre med lite luftning. Till middagen, revbenspjäll med honungsslungade morötter med potatis och lejonsås (läs: bearnaise sås, kallad lejonsås av en yngre släckting) passade vinet mycket bättre. Men det var ingen fullträff. Vinet blev mjukare ju längre kvällen fortflöt men jag kan inte låta bli att tro att det ligger något i DI:s Anders Röttorps kommentar där han lägger in toppen för detta vin mellan 2012-2020. För under eldigheten finns en skön balans, bör köpa en eller två för att kunna se om detta stämmer. För i det stora hela är detta en vintyp som jag gillar.

Dag 2

Oj, oj oj vad hände. Allt som vinet inte var igår hände idag. Härliga röda bär blandat med en lite träig doft. Smaken är fyllig med en liten, liten sötma occh ett härligt kraftfullt avslut med lite riv i tanninerna. Eftersmaken hänger kvar, kanske lite för kort vilket bara förstärker suget efter nästa smutt. Mums. Tänk vad en dekantering och en dag i flaskan kan göra. Måste helt enkelt köpa några och lägga i källaren.

Tills nästa gång, ny dag nya mål...