Lacrima lui Ovidiu 12. Imorgon tar jag officiellt ett steg närmare graven..

En gyllene tår från Rumänien

Rumänskt vin? Jaså inte det heller. Nog för att jag har lapat sol vid Svarta havets strand, förundrats över trevliga och ytterst arbetsamma människor och duckat för en och annan framrusande Dacia men det här är det närmaste jag kommit rumänskt vin. Jo, jag vet, om jag besökt landet borde något slunkit ner, och det gjorde det kanske men detta var innan intresse och fokus var vinöst.

Lacrima lui Ovidiu 12 (nr 76194, 189 kr) är en spännande bekantskap, lagrat minst 12 år, 15 % alkohol, blandad kompott på Pinot Gris, Chardonnay, Riesling och Sauvignon blanc ger en frisk och fräsch doft trots en hel del sötmättad russin/fikon/torkad topisk frukt. Riktigt fräsch faktiskt men se till att det det är bra kallt.

Munkänslan är söt, trevligt balanserad, med en piggare ton blandat med en ganska satt mix av nötter, torkad frukt och komplexare jordigare drag. Det finns en ton, som jag endast kan härleda till gammalt läder som spär på den egna känslan. Vet inte om det enbart är av godo, men eget är det absolut. Den relativt låga alkoholhalten är snyggt integrerad.

Eftersmaken är hyfsat lång, med nötter, fikon och gula russin. (86-87p)

En rumänsk tolva

Säga vad man vill men eget är det absolut, den relativt fräscha tonen gör att de inte blir allt för sötjolmigt och de torkade frukterna/nötterna gör det säkert gångbart till en och annan dessert, fast bäst tycker jag att det är till en bit lagrad hårdost. Skadar verkligen inte att pimpa en och annan sås med heller.

Tills nästa gång. Man lär så länge man lever, vad finns det annars för mening...