Toni Hartl BA Syrah 2006. Körsbärsträdet i full blom och gräset växer som ogräs..

Dags igen

Så var helgens kalas i dagarna två över, en smärre överinjektion av kakor, Blixten och traktorer men har man en överförtjust tvååring är det bara att lira med. Nu laddar vi om för nästa anhalt innan nybarnmode börjar på riktigt, Astrid Lindgrens värld väntar, bara att hålla tummar och tår för att ingen blir sjuk. Ska bli riktigt skoj att se detta komplex med egna ögon för första gången.

Blommigt

Utforskandet i sötlandet fortsätter. Toni Hartl har lyckats förr på torra sidan så varför inte bege sig ut på riktigt djupt vatten. Eller vad sägs om en beerenauslese på Syrah? Jorå det finns, Toni Hartl BA Syrah 2006 (finns hos der Wein Weber för 15,85 euro) har tjusat alla som jag utsatt det för och det är inte svårt att förstå varför.

Sötmättad blommig doft med honungsinlagda persikor, jordgubbar och smultron. Allt ramas in av ett subtilt drag av petrolium.

Smaken är såklart söt, riktigt godisgott, mättad sockerlagssött för att vara riktigt ärlig. De tropiska frukterna samsas med mer tydliga nerblandade jordgubbar, smultron och honung. Syran har ett drygt jobb att arbeta med denna söta nektar och lyckas någorlunda, i vilket fall känns sötman inte för kladdig. I avslutet finns en hint av den mineralpetro som märktes i doften.

Eftersmaken är söt, rund och hyfsat lång. (87-88p)

Solsken på flaska, per automatik börjar jag leta jordgubbsfrön mellan tänderna. Sött men med så mycket naturlig fruktarom så det är läskigt. Inte helt olika en "vanlig" beerenauslese men med mer röda frukter än dess gula kusiner. En efterrätt i sig och bör sippas i försiktiga små kalla sippar, antar att man får en överdos sommar annars. Fast det är klart, med en mörk fruktig chokladbit av bästa sort gör det inte heller ont.

Förförande färg

Tills nästa gång. Sju timmars bilfärd, spännande...

Toni Hartl Inkognito 2008. Att uppskatta skatten..

Inkognito, lite småhemlig

Inget snack om saken, man får mycket gjort när dagen startar 05:00. Sonen är inne i en fas, undrar om uppväxten är något annat än faser??, i vilket fall go upp, go upp brukar vara startskottet på ytterliggare en dag i ottan. Har provat de flesta taktiker för att få slumra några minuter till, allt från att låtsas sova till att hålla fast, inget resulterar i sömn bara en arg liten pöjk vars volym tillslut väcker resten av det sovande sällskapet. I morse fick jag lilla gubbens man uppkörd i näsan, bara att kapitulera och kliva upp.

Har känt mig oförskämt pigg de senaste dagarna, ni vet lite sådär halvflummigt dödapoetersfångadagen  aktig. Underligt att tidig uppgång kan vändas från ett h-vete till det bästa som hänt. Ja ni hör, lite till sömn skulle inte skada.

Inkognito, en upplyst doldis

Mer Österrike i glaset, turen har kommit till Toni Hartl Inkognito 2008 ( 08:an är tyvärr slut, 09 finns för 22,70 euro hos der Wein Weber)

En stor doft med mörka choklad doppade bär, sydfransk örter, mer mörkt trä och en tydlig likördricksvarning. Inget för den svagsinnade men absolut inte obalanserat.

Munkäsnkan är härligt fyllig men med en bra balanserad syra, gött om bär, moreller, plommon och lite vinbär. Uttrycket är riktigt saftig och tappar inte för en sekund fokus. Ekattributen finns där likväl som en aning likör, men inte övertagande utan snarare som en fyllig vän att luta sig mot.

Eftersmaken är lång, med mer bär doppade i mörk choklad. (89-90p)

Härlig drickbarhet redan nu, men kan säkert bjuda till bra många år till. Finns en känsla av kvalitet, lite bångstyrighet och homogenitet på samma gång. Personligt och inbjudande samtidigt som det kan vara lite krävande. Ja jisses, nu böjar jag hallucinera på riktigt. Men något igenkännande finns det i de båda provade flaskorna från bioproducenten Toni Hartl. Något svävande, ogripbart, småskitigt och blommigt. Äsch, kan vara hur det vill med den saken. För min del är det bara att kapitulera, jag är helsålt på stilen. Bara att botanisera, i Österrike i allmänhet och Toni Hartls sortiment i synnerhet.

Inkognito, men absolut inte anonym

Tills nästa gång. Morgonlektyr, SKV 295, SKV 282 och SKV 283 går inte av för hackor...

Toni Hartl Blaufränkisch "Edelgraben“ 2009. Jag är inne i ett stim..

Klara kontraster på etiketten, det gillar vi

Då var jag igång igen, usch jag säger det tyst så att det finns chans att ångra sig. Med vadå? Skrotlyftande och allmänt hålligång. Försöker ta mig i kragen och aktivera alla de fantastiska muskler som även jag blivit begåvad med. Med min partner in crime, banar vi oss väg när våra bättre hälfter nattar barn. Faktiskt riktigt trevligt och ett välkommet intensivt avbrott. För att inte tala om att det finns en legitim anledning till att kroppen värker, och inte bara allmänt förfall.

Jahaja, gångerna som jag smakat blaufränkisch kan nog räknas på ena handen. Det är mer än nyttigt att bli påmind om vilken novis man är på det här med vin. Finns något nytt att hitta och särskilt noga behöver man inte leta heller. Finns tyvärr, fler stilar, producenter och vinländer än tiden räcker till. Tyvärr kanske är fel ord men lite gnager det allt.

Toni Hartl är också en ny bekantskap, Österrikare, biodynamisk med både internationella druvor och mer lokala som Zweigelt och Blaufränkisch. Toni Hartl Blaufränkisch "Edelgraben“ 2009 köptes från Toni pushern der Wein Weber för 15,90 euro. Och så klart är man inte först att prova, vem annars än nestorn inom vinorientering, Niklas, har en sweetspot för Tonis konster.

Jag säger bara, Toni

Doften är ganska stor, lite småblommig med gott om mörkblå bär, lite krydda och någon ljusare träsort. Lite beaujolaisaktig men mer satt och bastant. En riktigt trevlig komplex doft. Med bra mycket tid och luft sitter uttrycket desto bättre.

Smaken är ganska stor åt det slankare hållet med en pigg lingonsyrlighet, mer mörkare blåaktiga bär samtidigt som det är något småblommigt som vilar över hela uttrycket. Avslutet bjuder både på en lite grönsjälkighet, balanserad bitterhet blandat med någon småmurrig krydda.

Eftersmaken är bra lång, bärig med mer trätoner och lite grönare själktoner. (88-89p)

Vilken tur att jag lät flaskan stå kylskåpskallt fler dar än vad som är sedvanligt, det som först verkade krävande och alkoholbittert känns nu inbjudande i en hyfsat krävande stil. Personligt, lite småfloralt, nästan lite dansant och småflummigt men med bra bett i syra och bitterhet. Det finns lite drag av något pinotaktigt men ändå inte. Sitter som en smäck till husmansklassikerna, köttbullar, mos och brunsås. Och jo, finner det mer än njutbart på egenhand en vecka efter öppnandet.

Tills nästa gång. Vad håller egentligen snön på med...