Stugstouten - Trädskogens Bryggeri Corylus

En i veckan.. ja men eller hur..

Ok, om sanningen ska fram så är tanken att de flesta stoutar ska drickas i stugan. Därav namnet - Stugstouten. Inte för att jag inte gillar en stout på hemmaplan då och då men hemma smakar fortfarande vin bäst. Med andra ord så sänks ambitionsnivån, när jag är i stugan skriver jag om de stoutar som sticker ut. Och bara för att bryta mot regeln som jag precis satt upp skriver jag om en på hemmaplan. Btw, snacka om att tjata ut ordet stout.. Nåja.,

Anledningen till att jag bryter mot regeln som jag precis satt upp är att längtan efter stugan börjar ta oanade proportioner. Först motorsåg, imorgon vedklyv och nu en fullmatad Corylus från Trädskogens Bryggeri. Bara stugan som saknas med andra ord. Tur att vi åker om fyra dagar.

En annan sak. Jag har nu inofficiellt tagit mina första kliv in i det djupa Stoutträsket. Alla nya lanseringar, lokala lanseringar, Excelblad på allt provat och en lätt snegling mot hemmabryggning. Ojoj, varför blir det alltid såhär. 

Namn: Trädskogens Bryggeri Corylus
ABV: 10,2 %
Doft: Kaffe, lakrits, mättad och tung.
Smak: Inte så mycket kolsyra, fyllig utan att vara tung eller för utmanande. Kanske lite tunn i mitten, torr, salt, mycket lakrits, lite kaffe, mörk choklad. Avslutet har en liten bränd bitterhet. Alkoholen märks knappt, bra balans.
Sammanfattning: Fylligt mörk och mäktig utan att bli framtung. Väldigt mycket lakrits. Landar någonstans i mellanmjölkslandet lagom. Fast å andra sidan är det förvånansvärt lätt och läskande för att vara så mäktigt. Bra balans mellan smakerna.
Passar till: Prat och lite mat.
Betyg: 🍺🍺🍺🍺🍺🍺/10   

Tills nästa gång. Första dagen på länge som solen visade vart skåpet ska stå, äntligen!!!

En påse flytande julgodis..

Wisby Julbrygd

Baladin Noël Café

Nygårda Julmust Lagrad på Bourbonfat

Mikkeller Santa's Little Helper

Årets julgodis i flytande form. Alltid lika pålitliga Wisby Julbrygd (nr 11311, 18 kr), förbaskat god, balanserad, markerad mild beska utan allt för tung julkryddning. Udda, kaffeosande och allmänt intressant, Baladin Noël Café (nr 89326, 39,50 kr) tar hem priset som årets julnykomling. Alkoholfritt behöver inte vara dåligt, snarare tvärt om. Julmust för vuxna barn, Nygårda Julmust Lagrad på Bourbonfat (nr 90374, 29,90 kr), dessutom snygg packetering som tåls att ställa fram på julbordet. Sist men inte minst, Mikkeller Santa's Little Helper (nr 11354, 29,70 kr), något ska man väl ha kvar till julafton.

Tills nästa gång. Och med det önskar jag en riktigt God Jul...

Vilmas - flera smaker för samma smak. 17 dagar senare..

Vilmas testpaket och en av smakpiloterna

För det första är jag grymt imponerad, tydligen är det samma person som äger och hittar på recept. Kanske dags för en närmare bekantskap med personen ifråga, tills det nöjer jag mig med att testa produkterna, för sanna mina ord de talar sitt tydliga språk. Om jag någon gång har beskyllt versionerna för att vara något lika är det verkligen inte fallet i testpaketet som jag har satt tänderna i. Allt från kanel, kardemumma till rosmarin och hampafrön. Allt bakat på den egna surdegen, ekologiskt och knaprigt knäcke förståss. Det som först inleddes med ett nogrannt analyserande, plitande och knaprande övergick ganska fort i allmänt mumsande, både från mig och resten av familjen.

Så jag är ledsen, jag har inget att klanka ner på, inget påpekande förutom att det är breddfyllt med smak, balans och knaprig charm. Oavsett version som ser dagens ljus kan man lugnt köpa ett, eller varför inte flera, paket, matcha med det bästa, enklaste och njut.

Vilmas Kanel o Havre, en av många favoriter

Aj, ok om du vrider armen på mig tycker jag att den roligaste nya bekantskapen är den osötade varianten med kanel och havre. Hur man kan få något så oromantiskt som osockrat, fullkorn och lågt GI-värde att smaka så sprött, gott och faktiskt småsött är för mig en gåta. Men så görs ju hela härligheten i Hofors också..

Tills nästa gång. Imorgon kör vi vardag igen.

Pst. Bästa betyget kommer nog från dottern: -Kan man få ett efter maten också?..

Fonseca Guimaraens Vintage Port 1995. Tack o lov för kompetenta hantverkare..

Dadlarna kan med fördel ligga på kakan

Varför krångla till det? Borde upprepas oftare för ibland är det för enkelt. Släng fram några peppisar, skär grova, och nu snackar vi barkbitstjocka, bitar Västerbotten, om du vill krångla till det kan du dessutom strössla fram några färska dadlar, ja inte den där semitorkade sorten utan färskt ska det vara. Dra korken ur systemets få/enda!?! tillgänglig Vintage Port med lite ålder och voilà. Dagens kombo är serverad.

Mera Port

Fonseca Guimaraens Vintage Port 1995 (nr 8001, 329 kr) är en härligt sammansatt sak, inte på något sätt gammal utan här har tidens tand slipat ner beståndsdelarna till en enda skön, mjuk omfamning av mörka lena bär, orientaliska kryddor, lite nötter, fikon och ett avslutande sting av alkohol som sedan mynnar ut en i halvlång, småstram eftersmak. Det den saknar i komplexitet tar den igen i pur drickglädje och tillgänglighet. Inget svårt, inget konstlat utan bara harmoniskt, smuttvänligt starkvin. Varför inte byta ut glöggen mot detta? Om fler skulle göra det så kanske, kanske vi skulle få fler halvmogna starkvinsalternativ på våra hyllor.  

Funkar även med stilton har jag hört

Tills nästa gång. Om det inte framgått, så nej, är ingen fan av glögg...

Zalto la vista, baby. Denna vecka lägger jag i turbon..

Munblåst, is tha shit!

Jag är den första att erkänna en viss besatthet vid glas, förutom dess innehåll förstås, är i grund och botten trogen mina Orrefors difference men finner mig själv allt som oftast svängandes och klämmandes på ett nytt glas så fort chansen yppar sig. Ni kan vara lugn, händer oftast i affärer men har ni en härlig kupa hemma kan jag inget lova. Frun, som för övrigt inte delar min tro att det finns några bättre/snyggare glas än diff serien tittar ängsligt och nedlåtande på mina utsvävningar. Ibland tycker jag mig höra hennes tysta mummlande, -äsch han kommer snart till sans. Och jo, hittills har jag inte hittat några som har fått byta plats med maturekupan som hemmets glas nummer ett, kan säkert ha något att göra med att jag inte "får" byta men det är en helt annan sak

Jag är också den första att inse att det säkerligen finns flertalet som skulle hävda motsatsen, ja att våra kära "skålar" inte är det bästa glaset. Men som med så mycket annat är glas en känslofråga, förutom just drickupplevelsen ska det uppfylla flera syften där estetik såklart är avgörande. Så när Peder tycker att jag borde prova Zalto, ett munblåst Österrikiskt glas av högsta kvalité kan jag inte motstå. Maken till extrema glas tror jag att man får leta efter dessutom vinklad i enlighet med jordaxeln, jo jag tackar ja. Vet inte om det bidrar till upplevelsen men den otroligt smala halsen och det, för Burgundy kupan, abnormt stora huvudet gör att det nästan känns som att glaset är elastiskt när man snurrar runt vinet. För att inte tala om kontakten när man tar en sipp, tunt är bara förnamnet. Tänker inte försöka mig på någon direkt smakjämförelse men form och hantverk ihop bidrar verkligen till en upplevelse som borde upplevas. Efter att ha snurrat glasen några gånger är jag fast, trodde aldrig att diff serien skulle kännas "klumpig" men det här är i en klass för sig, nu gäller det bara att övertala frun om detsamma. Glasen och mer info hittar du här.

Schysta former

Tills nästa gång. Vinprovning och köttpåfyllning, för att inte tala om hur farligt bowling är...

Pst. Aningen svårt att få samma schwung i snurren som i en rundare kupa.

Psst. Aningen nervöst att diska, nog för att det pallar maskindisk men där går gränsen.

Vin i Västerås. Ömsom vin, ömsom lättöl..

Då var det dags

Det hela kunde ha slutat innan det började, för jag menar hur ska man kunna veta att Ticnet från och med sista augusti bara förlitar sig till sina ”egna” kontor för att hämta ut biljetter. Ne, nu måste en lantbo åka fem mil för att hämta ut biljetter till evenemang annorstädes, dåligt är bara förnamnet. Dessutom förstår jag inte varför de fortfarande ska ta 30 kronor extra om de inte köper in tjänsten från ATG??

Kööö!

Men, det var ju inte där fokus skulle hamna. Jag har varit på min första vin, mat och dryckesmässa. Faktiskt att det även var Västerås första, så grattis till oss. Med mig hade jag mässräven Ulf, hans intryck kan du ta del av här. Riktigt trevligt och lärorikt ur ett "hurskajaghinnamedallt" perspektiv. Med en näsa som sett bättre dar och en tremånaders dotter som tajmade in sin första förkylning, kunde förutsättningarna varit bättre men vadå? Bara att ge sig in i vimlet, undrar just om det var kö och dörrvakt någon annanstans i Västerås denna lördag klockan elva? Trots att mässan var relativt liten, tog de trevliga, kunniga, engagerade och pratsamma utställare jag valde att besöka musten ur mig. Redigt fullt på intryck var bara förnamnet. 

Mycket vin blev de

Vinbiten har jag avhandlat hos BKWine. Ett hedrande första och förhoppningsvis inte sista inhopp. Har egentligen inte mycket att tillägga förutom att inget och allt var bra. Att ge rättvisa bedömningar i det sammelsurium av dryck, mat och folkos som rådde i Aros Congress Center är minst sagt svårt för en novis som jag. 

Läskande lätt

Avslutade gjorde jag inte med vin utan med lättöl! och rom.

Dagens bästa icke vin 1

Den bästa romen, ja här vågar jag verkligen säga att det är den bästa rom jag smakat. Diplomático Ambassador (nr 86463, 1950 kr) är helt enkelt makalöst bra, len, söt, djup med en underliggande aggressivitet och komplexitet som helt enkelt slår allt annat som jag provat i romväg på fingrarna. Men smakar det så kostar det, å andra sidan räcker några centiliter åt gången vilken ändå gör det hela till en ytterst prisvärd upplevelse.

Dagens bästa ickevin 2

Sen var det lättöl! Även här den bästa jag smakat. Djup, finess och smakfullt balanserad, inte ofta dessa epitet dyker upp med en lättöl i handen. Hantverksbryggeriet Kusken är inget annat än en lättöl, eller snarast lättale, som ger alkohollågt alternativ ett ansikte, om du har förmånen att bo i Västerås med omnejd, leta upp den. Om inte annat bara för att få smaka den fylligaste lättöl du smakat.

Tack igen till en mycket väl genomförd mässa som verkligen gav mersmak. Tre saker har jag lärt mig/fått bekräftat inför nästa liknande arrangemang.
1) Kom tidigt, om du inte är där för att få en schyst förfylla, vilket i och för sig kanske inte heller är fel. Kom när de släpper in, minst folk då samt att du inte riskerar att något är slut
2) Låt det ta sin tid, mycket folk, pratsamma importörer och mycket intryck gör det hela till en stressig soppa om du inte taggar ner en nivå eller två.
3) Läs på innan, bra att ha lite koll på vilka som finns på mässan. Även om man inte vet vilka flarror som följer med riskerar man inte att missa de personliga guldkornen. Samtidigt är fördelen med en liten mässa att man nästan hinner besöka allt, fast bara nästan.

Tills nästa gång. Vi syns nästa år igen...

Hantverksbryggeriet Baronen 2010. Dag 34..

Ömsom öl,

Ajdå, eller vad säger ni om 60 spänn för en 33:a och då är vi inte ens på krogen? Var på snabbvisit i hemkommunen, jo här på landet är vi fortfarande indelad i kommuner och inte tunnelbanestationer, och då slank det ner två små bulliga flaskor. Den ena tog jag på utseendet och den andra på priset. För i min småvrickade skalle ringer intresseklockorna när en liten 33:a kostar närmare 60 kronor på ett lantsystem.

ömsom vin,

Fast det är klart, Hantverksbryggeriet Baronen 2010 (nr 11666, 59,90 kr) är nästan ett vin. I alla fall till benämning och pris. Barely Wine är ett överjäst öl med alkoholstyka mellan 8,4 till 12 %, eftersom Hantverksbryggeriet jäser sitt i rumstemp med ett varierande recept blir årgångarna olika med varierande styrka. Hur de andra smakar har jag inte en aning om men 2010 års upplaga klockar in på stadiga 10%. Annars kan väl tilläggas att detta, med BW, är relativ okänd mark för en annan men lagrat två år är ju aldrig fel.


Doften är djup, smörkola, honung, vete, fruktkaka och lite rostade nötter och vanilj. God, balanserad och som sagt förnämligt djup med ett sötlockande yttre.


Munkänslan är krämig, fyllig och inledningsvis alldeles underbar. Inleder fruktigt, småsött med både fruktkaka och mer kanderade nötter. Avslutar med en hyfsat markerad beska som biter tag i roten på tungan och lämnar kvar beskadroppar.


Eftersmaken är lång, småbesk och fylligt smörig. 

ömsom vatten

Ja vete katten alltså, med extremt lite munskölj passerar detta som riktigt njutbart men låter jag vätskan vara kvar aningen för länge passeras min beskhetströskel med råge, och då är jag ändå mer tolerant än de flesta. Med det sagt, är det klart ett av de mer komplexa, sammansatta och dyraste "öl" jag smakat. Meen vänta nu, till skillnad från lätt lager vinner detta massor på att sakteliga gå mot rumstemp. Nu är beskan absolut hanterbar och alla andra attribut fylligare. Den lilla rackaren räcker hela kvällen, är extra njutbar med lite snacks, fast det är fortfarande en rejäl dos acquired taste i denna lilla bulliga flaska.


Tills nästa gång. Ni har väl inte missat mitt lilla fotoprojekt?...

Kronovalls Vinslott Tirage 1999. Imorgon ska vi åka båt..

Lilltjejen, rättelse stortjejen, påpekade tydligt och högljutt att båt är något hon vill åka igen. Sagt och gjort imorgon bär det av med en dagskryssning till pensionärernas paradis, Åland. Har absolut inget emot Åland, däremot kan jag vara utan armbågande seniorer i matkön. Jo det är faktiskt de som är värst.

Några små inköp ska nog kunna hinnas med, även om det känns som att jag har botaniserat klart i årets sortiment på Eckerölinjen. För av någon konstig anledning finner alltid köpdjävulen och spontanitetsängeln ett eller annat sätt att lura på mig både en och två flaskor när tillfälle ges. Har ju för tusan inte hunnit prova varken Mas la Planan eller Polizianon som införskaffades förra gången. Låter det som årets lyxproblem, med all sannolikhet är det så.

I veckan ploppades korken på något som så exotiskt som ett "Svenskt bubbel". Kronovalls Vinslott tirage 1999 är ett mousserande årgångsbubbel buteljerat av Åkesson vin och lagrat i Kronovalls slott. Jag har drucket en flaska tidigare och fann den läskande lättsam och överraskande champagnelik, även om jag då befarade att den var på väg utför. Nu var det dags att se om denna hade överlevt eller om jag helt enkelt hade blivit tjusad av förra tillfällets festliga tillfälle. 

Och, jo först hade jag inte tänkt skriva om denna men efter en dag öppnad i kylskåpet bjöd det svenska bubblet till. 

Doften är blyg med gula äpplen och citrus med en diskret nötig brödton. Smaken är frisk med liten smekande mouse, aningen bitterkrydda och en relativt fyllig munkänsla. Eftersmaken sitter i med äppelskrutt och citrus. En enkel men fullt tillfredsställande upplevelse som blev både ett och två snäpp bättre dag två. (84p)

Det jag gillar bäst är hur vinet håller ihop, det bjuder aldrig på någon stor upplevelse utan är jämnt harmonisk och lättflörtigt och på inget sätt övermoget.

Tills nästa gång. Får se vad som följer med hem i kassen.

Ps. Årgång 2000 finns i BS. Ds

Påsken 2010. Inga nyanser här inte..

Fram med kameran, ner med näsan i glaset, på med skygglapparna och ut i vårsolen. Om det vore så väl, det som momentant verkade bli en lättnad i näsan slöt sig likt en oskuldsfull mussla och kröp tillbaka i det tilltäpta mörkret. Viruset har gått hårt åt vår lilla trio men nu verkar det som att vi har ridit ut ännu en livsfarlig, inte så farlig och rent av ordinär förkylning. Fyfasen vad det är tråkigt att vara berövad ett av våra mest underskattade underbara sinnen.

Eftersom luktsinnet sviker får jag förlita mig till det som kan urskiljas i munnen och då främst, sött, surt och beskt. Varför då inte smaka ett något som inte överraskar. Om jag säger piggelin, tropiskt frukt, sött och bubbligt. Vad säger ni då? Moscat i kvadrat. Det intressanta i sammanhanget när det kommer till denna dryck är enligt mig, Finns det syra som balanserar?, Håller smaken samman?, Är beskan i slutet hanterbar?, Finns det en eftersmak att prata om?. På fråga a svara jag b och på c får vi se. Nej, för att inte göra detta pågränsen till vetenskapligt kan jag säga att Moscato d´Asti Viberti 2009 (nr 95707, 92 kr) var väldigt hemtamt och trevligt. Ingenting överdrivet och ingenting som stack ut, inte lika helgjuten som Moscato d´Asti Prunotto 2008 men absolut köpbar och kommer säkerligen att framkalla ett och annat gillande hummande till en fruktig desert eller på egen hand för den delen.

Eftersom det är påskfirande i tid där fylla endast förnippas med mängd mat i matsäcken förflöt kvällen i ett lugnt och väldigt smakfullt tempo.

Blåkulla Påsköl (nr 1395, 24,80 kr), Halvmörkrostad med lite för mycket bitterhet och lite för lite personlighet. Fungerade ok till påskbordet, minnesnot till mig själv: Köp inte detta igen..

Cidre Bouché Brut (nr 1800, 55 kr), Torr-halvtorr något tunn äppel doftanden bubbeldryck som hade en plastig bismak i både doft och smak. Levde inte upp till mina förväntningar men mycket mer matorienterad än den söta kemiskt smakande ciderkaraktärsdrycken.

Kvällens överraskning stod godiset för, en helt underbart söt men sammansatt smak av mandel och choklad i en perfekt symbios.

Bushmills Malt 10 Years (nr 499, 339 kr), Precis så rund, fruktig och strömlinjeformad som man kan förvänta sig av en lagrad blend. Ett trevligt avslut som varken kräver eller drar fördel av en fungerande näsa.

Tills nästa gång. Även med en skadad näsa kan man dricka och äta...

Oppigårds Easter Ale. Så var påsken på antågande, igen..

 

Jästigtsötbrödaktigjärndoft med en uns honung och en uttalad fruktighet, smaka på den om ni törs. Skulle vilja säga att det är den doft som jag oftast associerar till när jag har en Oppigårds Ale i glaset. Beskrivande? Möjligen inte men icke desto mindre korrekt, ibland är det bara så svårt att sätta ord på dofter även om de känns igen. Samma sak med smaken som också känns igen, ganska fylligt fruktig med en avslutande beska som stannar kvar på tungroten efter att drycken har passerat svalget.

Oppigårds Easter Ale (nr 1345, 25,60 kr) är varken speciellt uppseendeväckande eller speciellt dålig bara väldigt mycket Oppigårds. Till rätt mat och i rätt sällskap är jag en ivrig anhängare men så här på kvällskvisten en vecka innan Långfredagen är det ganska trist. Å andra sidan är det jag som hällt upp glaset och jag är egentligen inte förvånad, egentligen är det bara ett konstaterande i stil med att detta inlägg inte går till världshistorien som det mest inspirerande. Men likväl finns det där, och i likhet med innehållet i glaset kommer det att finnas där hela kvällen om inte längre ändå.

Tills nästa gång. Ibland vet man vad som väntar men man blir lika förvånad ändå...

Mackmyra Den första utgåvan. Nygammal svensk, spännande..

Farsdag förra året, då tyckte jag att min far var värd lite extra. Han är alltid värd lite extra men då visade jag det genom att köpa en för oss nästinpå lokalproducerad Whisky. Bryggeriet som ligger i Mackmyra utanför Gävle har välsignats av några mycket begåvade marknadsförare som i sin tur har satt Mackmyra på den Svenska kartan. För frågan är hur stor denna företeelse är utanför Sveriges gränser.

Det är med viss skeptis och ökad nyfikenhet som jag har läst spaltmetrar om den smått häpnadsväckande vätskan, häpnadsväckande på så sätt att den under väldigt kort tid dels sålts slut och dessutom fått ett smått fantastiskt andrahandsvärde. Så det är med viss tillförsikt som jag köpte den första flaskan som inte kommer att sälja slut eller öka så mycket i värde som sina tidigare kusiner. Mackmyra Den första utgåvan (nr 409, 543 kr) är en snyggt förpackad ganska trevlig bekantskap. Jag möts först av en ganska stor mättad doft, med inslag av honung och lite fruktighet. Smaken är lite spritigt obalanserad men trots detta överraskande god. Med lite vatten kommer lite mer fruktighet fram och whiskyn blir riktigt angenäm. Så det är alltså så här en svensk whisky smakar, lite som en finare skottsk blandmalt med en liten spritighet. Den ganska långa eftersmaken gör att helheten faktiskt håller.

Det ska bli intressant att se vad framtiden kan erbjuda. Då kanske i form av en något längre lagrad variant, kanske med ett rökigt recept

Tills nästa gång. Svensk whisky? Kan bli lovande och intressant...

Raimat Cabernet Sauvignon 2005. Kalkon i lammförklädnad..

Detta har varit en helg i mitt tycke. Vi fick besök av nära vänner som vi fick rå om, helt underbart väder och mycket god mat med mer eller mindre lyckade vinval. I allt en minnesvärd helg. Det finns mycket att förtälja om helgen men jag kommer att fokusera på maten och vinet på fredagen. Jag har tidigare berättat om mina möjliga kombinationer och jag fick tyvärr modifiera dessa. En något sen beställning gjorde att inget av Château Mont-Redon vinerna kom till min lokala handlare, men det var ett smärre bakslag.

Vi började kvällen med ett alldeles förträffligt hårt tunnbröd doppat i antingen laxröra eller matjesillsröra. Till detta drack vi Oppigårds Spring Ale (nr 1498, 16.80 kr), väldigt lätt, läskande med en liten beska i slutet. Min fru som i vanliga fall inte uppskattar drycker baserade på malt och humle tyckte att detta var väldigt gott och berömde kombinationen.

Honung, rosmarin och vitlöksgnuggad kalkonstek med rostade rotgrönsaker och rostad vitlök i yoghurt toppad med knaperstekt bacon. En smakmässig fullträff och rätter i sig kändes välbalanserad med vinet skar sig lite med yoghurten vilket förtog helhetsintrycket. Raimat Cabernet Sauvignon 2005 (nr 12762, 95 kr) kändes lyxiggare än vad priset angav. En ganska stor rödfruktig doft, smaken drog mer åt körbär än de förmodade vinbären och tanninerna drog ihop svalgen i slutet. Ett mycket gott vin som jag varmt rekommenderar till en robustare rätt. Detta är ett vin som jag har varit nyfiken på länge och då främst för dess lagringsduglighet. Vi får se vad några år i källaren gör, förhoppningsvis blir frukten mer integrerad utan att tappa spänsten.

Tills nästa gång, en till mig.. en till källaren...