En påse flytande julgodis..

Wisby Julbrygd

Baladin Noël Café

Nygårda Julmust Lagrad på Bourbonfat

Mikkeller Santa's Little Helper

Årets julgodis i flytande form. Alltid lika pålitliga Wisby Julbrygd (nr 11311, 18 kr), förbaskat god, balanserad, markerad mild beska utan allt för tung julkryddning. Udda, kaffeosande och allmänt intressant, Baladin Noël Café (nr 89326, 39,50 kr) tar hem priset som årets julnykomling. Alkoholfritt behöver inte vara dåligt, snarare tvärt om. Julmust för vuxna barn, Nygårda Julmust Lagrad på Bourbonfat (nr 90374, 29,90 kr), dessutom snygg packetering som tåls att ställa fram på julbordet. Sist men inte minst, Mikkeller Santa's Little Helper (nr 11354, 29,70 kr), något ska man väl ha kvar till julafton.

Tills nästa gång. Och med det önskar jag en riktigt God Jul...

Corsendonk Christmas Ale anno 2009. Julen kommer tidigt i år..

Nog för att julen inte kommer tidigare än något annat år men till skillnad från föregående år har jag redan nu fått en besk smak av jul. Anledningen är inte någon rejält bränd ale utan tanken på alla klappar som ska köpas och utdelas till den ena släcktingen efter den andra. Egentligen har jag inget emot klapparna utan det är snarare det faktum att man inte kan lägga så mycket som man skulle vilja istället blir det en halvdan kompromiss som ändå kostar skjortan och femti. Nog om detta och över till ett glädjeämne, nämligen julöl.

Corsendonk Christman Ale kommer inte årgångsbetecknad men vete tusan om den inte skulle det. Förra året köpte jag på mig enskilda exemplar av allehanda julölar/julalear. Under året som gått har dessa avverkats med mer eller mindre nöjt resultat. Kvällens belgare är en av topparna och självskriven som ett av denna juls öligare inslag. Även om jag inte kommer att dricka den till just julmaten utan snarare framför brasan någon eller några kvällar före och efter. Å andra sidan tillhör jag den kategorin som tycker att en smakrikare malt kan passa lite när som under året oavsett om den är single eller jäst.

Corsendonk Christmas Ale doftar lätt fruktigt med den för mig typiska alesötman tillsammans med lite lätt brända malttoner ges ett relativt blygt men förhållandevis fräsht intryck.

Smaken är fruktig, dov ton av bränt bröd, en mitt i munnen beska som inte sätter sig på tvären utan bara fungerar mersmakande. Bra balans mellan friskt fruktig, brödighet och beska. Till skillnad från många "tyngre" alear så är denna riktigt lätt med en trevligt utklingande eftersmak. Känns polerat och fint men inte slätstruket. Persika, efter ett tag i glaset är det solklart. 

För min del är detta en av topparna i sortimentet, klart bättre än de beska och ofta dyrare alternativ som finns. Men var är alkoholen? De 8,5 % märks knapt och alla tankar på stark fulöl är som bortblåsta. (88p) 

En av anledningen att jag skriver om detta nu är för att den 15 November släpps årets upplaga av julölar. Är ni som jag varit föregående år, totalt ovetande om vad som kommer att släppas och med handen på hjärtat struntar ni i bryggeri eller typ bara det står julöl, eller rent av christmas ale på flaskan. Eller är det kanske så att ni är lite mer selektiv och går på någon exotisk lite dyrare flaska men är fortfarande helt nöjd med det faktum att det dyraste ölet ändå inte är i närheten av vad ni brukar spendera på en flaska vin. Eller har ni som jag tror mig gjort nu hittat några favorit bryggerier och spetsat in er på dessa. I vilket fall är julölen som vilket tillfälligt släpp som helst, onödigt, övergående och alldeles alldeles underbart.

Tills nästa gång. Sol, ved och vänner kan det bli bättre?... 

Oppigårds Easter Ale. Så var påsken på antågande, igen..

 

Jästigtsötbrödaktigjärndoft med en uns honung och en uttalad fruktighet, smaka på den om ni törs. Skulle vilja säga att det är den doft som jag oftast associerar till när jag har en Oppigårds Ale i glaset. Beskrivande? Möjligen inte men icke desto mindre korrekt, ibland är det bara så svårt att sätta ord på dofter även om de känns igen. Samma sak med smaken som också känns igen, ganska fylligt fruktig med en avslutande beska som stannar kvar på tungroten efter att drycken har passerat svalget.

Oppigårds Easter Ale (nr 1345, 25,60 kr) är varken speciellt uppseendeväckande eller speciellt dålig bara väldigt mycket Oppigårds. Till rätt mat och i rätt sällskap är jag en ivrig anhängare men så här på kvällskvisten en vecka innan Långfredagen är det ganska trist. Å andra sidan är det jag som hällt upp glaset och jag är egentligen inte förvånad, egentligen är det bara ett konstaterande i stil med att detta inlägg inte går till världshistorien som det mest inspirerande. Men likväl finns det där, och i likhet med innehållet i glaset kommer det att finnas där hela kvällen om inte längre ändå.

Tills nästa gång. Ibland vet man vad som väntar men man blir lika förvånad ändå...

il Nostro Rosso del Salento 2008. Grattis Syster!..

Ibland är livet precis så enkelt som man kan önska. En eftermiddag med arbete, egen bil hem istället för den allmänna droskan, och serverad kombination av födelsedagsfirande och fredagspizza. Lika enkelt som härligt. Det blev inte sämre av att det första som mötte i dörren var en iskall Founders English Ale (nr 11482, 18,90 kr), precis så knäckigt fruktig och näst intill halvsöt som en aptitretande Ale möjligen kan bli. Inget motstånd, ingen beska, ingen direkt eftersmak, bara okomplicerat lättgillat.

Den hemmalagade pizzan var precis så tomatigt ostdrypande som en hemmalagad pizza kan vara, Intrycket av pizzan tillsammans med kvällen vin var en direkt spegling på den härliga och familjära stämning som spred sig i tackt kvällens skymmning. För att återknyta till ett tidigare inlägg där jag utlyste "blint" vindrickande passade, il Nostro Rosso del Salento 2008 (nr 32205, 55 kr), som handen i handsken. Inga förväntningar, ingen koll på pris, ingen koll på struktur mer än att det enligt det lokala systembiträdet skulle passa bra till Pizza. Så vad fick vi? Ett uttalat fruktigt vin med körsbär i överflöd, inga tanniner och ingen eftersmak att tala om. Den närmaste liknelsen blir körsbärssaft med sting. Nu låter inte detta som ett bra omdöme men som ackompanjemang till kvällens atmosfär och mat fyllde det sitt syfte med bravur.

Tills nästa gång. Ibland är det enkla gott nog...

St Peter's Winter Ale. Lika grå som vädret..

Jag känner mig lika sliten och grå som vårt vinterväder. Vad hände med livsgnistan? Var är snön? Snön kommer till helgen hoppas att gnistan hittar tillbaka tills dess. Vad gör jag om det känns trist? Slår upp lämplig dryck och planerar för framtiden. Jo det är sant, listornas mästare är igång igen. Denna gång handlar det om inköp till den kommande lillen.

I glaset denna kväll huserar St Peter's Winter Ale (nr 11331, 25.90 kr, 500 ml). Ytterliggare en julnykomling men som skillnad till de flesta riktigt sticker ut med sin runda gammelmodiga form på flaskan. St Peter visar upp en riktigt mörkt brun fasad med en liten skummig kant. Det doftar lite bränt socker, vört, aningen honung, ganska fylligt utan att bli mäktigt. Smaken är lite bränd, syrlig med en liten brödighet som övergår i en märkbar beska, slutet är ganska långt med bittermandlar och vört. Alkohlen märks knapt men det gör däremot den beska som jag inte inte finner allt för tilltalande. Här ska nog tilläggas att det snarare handlar om mina egna smakpreferenser än om en allt för uttalad beska. Jag är ganska kännslig när det kommer beska i öl. Komplext mer än gärna, beska nej tack.

Hm, om man dricker det utan allt för mycket filosoferande över smaker och nyanser fungerar det mer än väl. Finner det ganska lättsamt och smakrikt. Ja det här blir man inte riktigt klok på. Kommer inte att köpa det igen men de droppar som är kvar fungerar mer än väl till framtidsplanerna som ska smidas ikväll.

Tills nästa gång. Hoppet är det sista som överger en...

Ps. Orrefors Primeur fungerar mer än väl som ölglas. Ds

Anchor Christmas Ale 2009. Spontana inköp, snarare spontana återlämningar..

Åh, härligt. En strimma ljus i allt mörker. Solen har haft vänligheten att sända några strålar åt vårat håll. Lite kallare klarare väder och genast känns det lite mer som vinter och lite mindre grå trist höst. Jag fick faktiskt lite tid över idag och slängde mig genast iväg för att "spontanhandla" lite nyheter i månadssläppet. Så spontant kanske det inte är utan snarare spontan ursållning innan man går till kassan. Vanligtvis finns det alltid för mycket intressant men denna månad kändes det dock ganska lättvalt i svenssonprisklass. Ett spontant infall bjöds åtminstone, det var julstämningshöjaren Anchor Christmas Ale 2009 (nr 11325, 24,90 kr, 355 ml). Måste medge att jag hade en liten tankestund igår beträffande den slagsida som vin utgör över mitt nuvarande dryckesintresse, finns det inga andra intressanta drycker? Svaret är lika givet som den stundande julen.

Att analysera eller bli kontemplerande över öl görs sig inte lika lätt som över ett glas rödvin. Direkt association till öl blir snarare hur många, hur ska de packas, ja det var tillräckligt kallt eller en kombination av föregående påståenden. Därför blev mitt första problem och något jag slås över varje gång jag dricker något ölliknande - Jag har inga glas! Åtminstone inga glas som har en tillstymelse till aromuppfångande egenskaper.

Trotts det kan man inte undgå att Anchor Christmas Ale 2009 är mörkt brunt nästan svart med en prydsam skummkrona. Doften är härligt söt med honung och vörtbröd som mest framstående beståndsdelar, i bakgrunden kan jag skönka lite ingefära och något krydd inslag (troligtvis kryddnejlika). Smaken tar vid med ovan nämnda ingredienser och är lättsamt läskande samtidigt som det finns substans med en liten slutkläm av beska och brödighet. Det är faktiskt försvinnande gott.

Ja här sitter man och känner sig spontan, men vänta lite hur spontant är detta egentligen? Ja just ja jag har läst om det tidigare någonstans..

Tills nästa gång. Spontan, nja kanske inte så mycket...

Raimat Cabernet Sauvignon 2005. Kalkon i lammförklädnad..

Detta har varit en helg i mitt tycke. Vi fick besök av nära vänner som vi fick rå om, helt underbart väder och mycket god mat med mer eller mindre lyckade vinval. I allt en minnesvärd helg. Det finns mycket att förtälja om helgen men jag kommer att fokusera på maten och vinet på fredagen. Jag har tidigare berättat om mina möjliga kombinationer och jag fick tyvärr modifiera dessa. En något sen beställning gjorde att inget av Château Mont-Redon vinerna kom till min lokala handlare, men det var ett smärre bakslag.

Vi började kvällen med ett alldeles förträffligt hårt tunnbröd doppat i antingen laxröra eller matjesillsröra. Till detta drack vi Oppigårds Spring Ale (nr 1498, 16.80 kr), väldigt lätt, läskande med en liten beska i slutet. Min fru som i vanliga fall inte uppskattar drycker baserade på malt och humle tyckte att detta var väldigt gott och berömde kombinationen.

Honung, rosmarin och vitlöksgnuggad kalkonstek med rostade rotgrönsaker och rostad vitlök i yoghurt toppad med knaperstekt bacon. En smakmässig fullträff och rätter i sig kändes välbalanserad med vinet skar sig lite med yoghurten vilket förtog helhetsintrycket. Raimat Cabernet Sauvignon 2005 (nr 12762, 95 kr) kändes lyxiggare än vad priset angav. En ganska stor rödfruktig doft, smaken drog mer åt körbär än de förmodade vinbären och tanninerna drog ihop svalgen i slutet. Ett mycket gott vin som jag varmt rekommenderar till en robustare rätt. Detta är ett vin som jag har varit nyfiken på länge och då främst för dess lagringsduglighet. Vi får se vad några år i källaren gör, förhoppningsvis blir frukten mer integrerad utan att tappa spänsten.

Tills nästa gång, en till mig.. en till källaren...

Innis & Gunn Island Cask. Utseendet är inte allt..

Mycket kretsar kring utseendet, ett sätt att synas helt enkelt. Kroppsfixeringar oavsett om det rör människor, båtar, bilar eller i detta fall ale. Mer om detta snart. Har haft en ok dag, ett stort orosmåln är ett begynnande avloppsstop men molnet verkar faktiskt lätta en aning. Men till roligare saker. Min kära fru, oj känner verkligen lappkasten vina, men vi fortsätter. Hon kom med en tidig allahjärtansdagpresent, en helt underbart tjock bok om vin. André Dominés bok, Vin. Nog för att boken är underbart tjock och verkar vara "vinnyttig" men det är framförallt gesten i sig. Att hon på detta sätt uppmuntrar mitt näst inpå fixerande intresse, vilket bara visar vilken underbar människa som jag har gift mig med. Om hon bara viste vad hon har startat hoho..

Så till utseendet.. Här har man inte sparat på krutet, en fint förpackad limiterad ale från bolaget i bolaget, Innie & Gunn. Deras standard ale tycker jag tilltalar med all dess eklagrade vaniljsmakande sötma. Men detta var inget för mina smaklökar. Bränd karamell med wurth och lite gödsel i doften men en intetsägande bränd beskhet som övergick i en lång konstig eftersmak av rök. Ne det behövdes lite chips för att skölja ner detta och då är jag inte den som backar för konstiga kombinationer med inslag av rök. Ingen högre rekommendation på detta påkostade projekt, även om förpackningen tilltalar i all dess prakt.Namnet? Innis & Gunn Island Cask (nr 11633, 25.50 kr), inget att lägga på minnet.

Tills nästa gång, allt som glimmar är inte...