Stugstouten - Trädskogens Bryggeri Corylus

En i veckan.. ja men eller hur..

Ok, om sanningen ska fram så är tanken att de flesta stoutar ska drickas i stugan. Därav namnet - Stugstouten. Inte för att jag inte gillar en stout på hemmaplan då och då men hemma smakar fortfarande vin bäst. Med andra ord så sänks ambitionsnivån, när jag är i stugan skriver jag om de stoutar som sticker ut. Och bara för att bryta mot regeln som jag precis satt upp skriver jag om en på hemmaplan. Btw, snacka om att tjata ut ordet stout.. Nåja.,

Anledningen till att jag bryter mot regeln som jag precis satt upp är att längtan efter stugan börjar ta oanade proportioner. Först motorsåg, imorgon vedklyv och nu en fullmatad Corylus från Trädskogens Bryggeri. Bara stugan som saknas med andra ord. Tur att vi åker om fyra dagar.

En annan sak. Jag har nu inofficiellt tagit mina första kliv in i det djupa Stoutträsket. Alla nya lanseringar, lokala lanseringar, Excelblad på allt provat och en lätt snegling mot hemmabryggning. Ojoj, varför blir det alltid såhär. 

Namn: Trädskogens Bryggeri Corylus
ABV: 10,2 %
Doft: Kaffe, lakrits, mättad och tung.
Smak: Inte så mycket kolsyra, fyllig utan att vara tung eller för utmanande. Kanske lite tunn i mitten, torr, salt, mycket lakrits, lite kaffe, mörk choklad. Avslutet har en liten bränd bitterhet. Alkoholen märks knappt, bra balans.
Sammanfattning: Fylligt mörk och mäktig utan att bli framtung. Väldigt mycket lakrits. Landar någonstans i mellanmjölkslandet lagom. Fast å andra sidan är det förvånansvärt lätt och läskande för att vara så mäktigt. Bra balans mellan smakerna.
Passar till: Prat och lite mat.
Betyg: 🍺🍺🍺🍺🍺🍺/10   

Tills nästa gång. Första dagen på länge som solen visade vart skåpet ska stå, äntligen!!!

Stugstouten - Brooklyn Brewery Black Chocolate Stout Winter 2017

Äntligen vår vibbar. Snön lyser fortfarande vitt i trädgården men vädret tillåter hopp om varmare tider. Minsta dottern har lärt sig cykla, sonen cyklar obehindrat till skolan, äldsta är på ständiga kompisäventy och jag har sträckt vaden i en hopprepsattack kombinerat med en vårförkylning. Som det ska vara med andra ord..

Nu känns det av förklarliga skäl inte som den bästa av idéer att fördjupa sig i stoutens murriga värld. Men nu när jag ändå har börjat är det lika bra att beta av en till mustig rackare. Förresten, vid en snabb sökning på gröna skylten visar det sig att det finns närmare 300 olika sorter! Mamma mia, det hinner ju bli vinter flera gånger om innan jag har betat av alla...

Namn: Brooklyn Brewery Black Chocolate Stout Winter 2017
Alkohol: 10%
Doft: Kafferost, mörk choklad, honung, muscovadosocker, ängsblommor?
Smak: Fyllig är bara förnamnet, rostad, salmiak, mer rostad, hostmedicin, krämig, ganska svag kolsyra, ganska attackerande men ändå följsam. Smyger på lite beska i avslutet. Lång medicinal örtig salt eftersmak som dröjer kvar.
Sammanfattning: Ja här var det mycket, känner ingen alkoholhetta utan mestadels medicinala örtiga toner som ger ett piggt nästan syrligt utförande. Kanske aningen spretig, skulle nog inte må dåligt av att lugna ner sig ett eller två snäpp. På det hela taget en krämigt god helhet som känns som en hel måltid. Söt men inte sliskig. Mycket stout för pengen och en klar lagringspotential - påfyllning så länge det finns kvar.
Passar till: Brasa och choklad
Betyg: 🍺🍺🍺🍺🍺🍺🍺/10

Tills nästa gång. Har hittat säsongens första "grillvin"...

Stugstouten - Poppels Russian Imperial Stout

Som vissa kanske vet så har vi köpt en liten del av himmelriket - närmare bestämt en stuga i Grövelsjön. Snö, fjäll, skidåkning och stugmys framför den öppna brasan. Jul, sportlov och nu påsklov har haft sin givna plats. Men inget gott som inte har något ont med sig. Vinet har inte smakat lika gott. I skenet av den öppna brasan torde ett glas bättre rött göra sig som en smäck men icke. Men så, utan brasa och lite varmare utanför öppnar komplexiteten upp sig igen. Undrar just om brasan snor en del av syret? Eller kan det vara de dragiga fönstren kyler ner vinet? Vem vet - utan brasa i kylan vill jag inte vara. Då kommer några vänner på besök och med sig i bagaget har de lite bättre öl, smaklökarna landade på en stout. Fylligheten och smakrikedomen kom verkligen till sin rätt och det mustiga uttrycket fick det lilla innehållet att räcka hela kvällen. Det är alltså Stugstout som gäller.

Lika bra att slå två flugor i en smäll. Få upp aktiviteten här och skriva ner lite stoutaktiga intryck så att jag vet vad som ska köpas i plural inför kommande kalla stugmysiga kvällar. För att göra det enkelt för mig så kommer ribban att sänkas både vad gäller det visuella och smakintryck. För helt ärligt, jag vet inte ett jota om stout mer än vad jag gillar här och nu. Dessutom är tanken att det ska komma minst ett Stugstout inlägg i veckan och då får något ge på foten. Och nej, det vinösa innehållet kommer inte att upphöra men efter ett trettiotal Brunello anno 2012 så behöver fokus skifta, frågan är bara mot vilket håll.

För oss som inte vet vad en stout är så är det typ en porter. Verkar inte helt lätt att skilja dem åt även för redigt insatta men i min gom så är stouten smakrikare, mörkare, starkare och krämigare än portern.

Först ut är Poppels Russian Imperial Stout, en smakrik historia som verkligen bjuder på en skjuts i gommen.

Namn: Poppels Russian Imperial Stout
Alkohol: 9,5 %
Doft: Frisk, fruktig, tyngd och lätthet på samma hång. Lite malt, järn och choklad i svansen. Mkt trevlig doft.
Smak: Fyllig, söt, mkt av allt, Krämig, rund pikant beska, salt och krämigt avslut.
Sammanfattning: Sådärja, mkt av allt, mustigt utan att bli övertungt, gillar verkligen sältan i slutet och krämigheten som får det lilla glaset att räcka extra länge. Dessutom finns det en syrlig fräschör som bidrar till en pigg helhet. En riktig fullträff!                 
Passar till: Brasa och hårdost
Betyg: 🍺🍺🍺🍺🍺🍺🍺🍺/10

Tills nästa gång. Tillbaka till verkligheten...

En smakstart med kollegorna.

Inte alla som är begåvad med en kockkollega, jag, eller kanske ska säga vi, har den turen. Kändes inte mer än naturligt att knåpa ihop en smaksam kväll med några andra kollegor, och vilken kväll det blev sen. Om det är något som haltat på sistone är det mina utsvävningar när det kommer till nya kulinariska anrättningar. Bättre, hållbara och kvalitativt bättre råvaror, absolut, ett och annat nytt recept, oundvikligt, men att utforska nya råvaror och tillvägagångssätt har tyvärr blivit åsidosatt. Desto bättre när någon som vet gör det åt en, min uppgift? Försöka välja något passande vin.

Dryck: BrewDog Tokyo

Mat och dryck i samma glas, tät, simmande sötma med julkryddor och annat mustigt. En påtaglig alkohol, säg den som helt lyckas trolla bort 18,2 %. Men helt ärligt, försvarar varken pris eller styrka, roligt att testa ett miniglas men det är allt.

Mat: Naturella ostron 

Dryck: Henriot Souverain Brut N.V (magnum)

Det hela började på bästa enklaste sätt, Champagne och chips. Enkelt, gott och passar perfekt när folket droppar in och snacket ska tugga igång. Däremot var ostron med ett stänk citron och Champagne en helt annan sak. Någon tugga och klunk senare var man en smakupplevelse rikare, passade bra ihop gjorde det också men det var framförallt vinden i håret vid strandkanten som satte sina smakspår i minnet.

Mat: Hollandaisegrattinerade ostron 

Dryck: Henriot Souverain Brut N.V (magnum)

Den klart bästa matchningen med champagne denna kväll, en fantastisk anrättning i all sin enkelhet. Det vinnande konceptet är blandningen av fluffig smörkänsla, sälta, hav och citrussyra. Helt enkelt super och en start att minnas länge.

Mat: Pilgrimsmusslor, skummat musselspad, asiatiska syrade grönsaker, förvälld rädisa och örtbalsamicoglace  

Dryck: Henriot Souverain Brut N.V (magnum)

En lysande uppvisning i samspelet mellan konsistens och smak, fantastiskt gott där jag främst fastnade för
en tugga innehållande, syrade grönsaker, musselskumm och en bit mussla, fantalastiskt! Tyvärr orkade inte champagnen spela med på samma volym men vad gör det, den hade ju dessutom redan presterat på topp. Frågan är vad som skulle fungera ihop med denna smakexplosion, det får vi ta reda på nästa gång.

Mat: Fasanbröst, lår, parmaflarn, gräddig rotgrönsaksgratäng smaksatt med äpple, calvadossås och stekta äppelkulor. 

 Dryck: Louis Jadot Beaund Premier Cru o Mastroberardino Taurasi 1998

En spännande mix av välbekant och nytt, vilt och tämjt, elegans och kraft, sötma och sälta. Gratängen var helt superb, fågeln bra och såsen lysande. Tyvärr var vinerna i tröttaste laget, kan bero på kupa, kan bero på dagsform, hursom var de inte lika bra som maten och kunde inte riktigt matcha. Synd.

Mat: Pärontartlette, syrad grädde, passionfruktscuoli och färska frukter 

Dryck: Ca Bianca Moscato d'Asti 2012

Kvällens nästa bästa kombination, avvägd syra, sötma och fruktighet i massor skapade ett himmelskt avslut på en dito kväll.

Tack ännu en gång för en upplevelse utöver det vanliga. Nästa tema redan bestämt, smälter fortfarande smakminnet från denna middag och laddar så smått inför nästa.

Tills nästa gång. Får jag lov, ja tack gärna...

Vin i Västerås. Ömsom vin, ömsom lättöl..

Då var det dags

Det hela kunde ha slutat innan det började, för jag menar hur ska man kunna veta att Ticnet från och med sista augusti bara förlitar sig till sina ”egna” kontor för att hämta ut biljetter. Ne, nu måste en lantbo åka fem mil för att hämta ut biljetter till evenemang annorstädes, dåligt är bara förnamnet. Dessutom förstår jag inte varför de fortfarande ska ta 30 kronor extra om de inte köper in tjänsten från ATG??

Kööö!

Men, det var ju inte där fokus skulle hamna. Jag har varit på min första vin, mat och dryckesmässa. Faktiskt att det även var Västerås första, så grattis till oss. Med mig hade jag mässräven Ulf, hans intryck kan du ta del av här. Riktigt trevligt och lärorikt ur ett "hurskajaghinnamedallt" perspektiv. Med en näsa som sett bättre dar och en tremånaders dotter som tajmade in sin första förkylning, kunde förutsättningarna varit bättre men vadå? Bara att ge sig in i vimlet, undrar just om det var kö och dörrvakt någon annanstans i Västerås denna lördag klockan elva? Trots att mässan var relativt liten, tog de trevliga, kunniga, engagerade och pratsamma utställare jag valde att besöka musten ur mig. Redigt fullt på intryck var bara förnamnet. 

Mycket vin blev de

Vinbiten har jag avhandlat hos BKWine. Ett hedrande första och förhoppningsvis inte sista inhopp. Har egentligen inte mycket att tillägga förutom att inget och allt var bra. Att ge rättvisa bedömningar i det sammelsurium av dryck, mat och folkos som rådde i Aros Congress Center är minst sagt svårt för en novis som jag. 

Läskande lätt

Avslutade gjorde jag inte med vin utan med lättöl! och rom.

Dagens bästa icke vin 1

Den bästa romen, ja här vågar jag verkligen säga att det är den bästa rom jag smakat. Diplomático Ambassador (nr 86463, 1950 kr) är helt enkelt makalöst bra, len, söt, djup med en underliggande aggressivitet och komplexitet som helt enkelt slår allt annat som jag provat i romväg på fingrarna. Men smakar det så kostar det, å andra sidan räcker några centiliter åt gången vilken ändå gör det hela till en ytterst prisvärd upplevelse.

Dagens bästa ickevin 2

Sen var det lättöl! Även här den bästa jag smakat. Djup, finess och smakfullt balanserad, inte ofta dessa epitet dyker upp med en lättöl i handen. Hantverksbryggeriet Kusken är inget annat än en lättöl, eller snarast lättale, som ger alkohollågt alternativ ett ansikte, om du har förmånen att bo i Västerås med omnejd, leta upp den. Om inte annat bara för att få smaka den fylligaste lättöl du smakat.

Tack igen till en mycket väl genomförd mässa som verkligen gav mersmak. Tre saker har jag lärt mig/fått bekräftat inför nästa liknande arrangemang.
1) Kom tidigt, om du inte är där för att få en schyst förfylla, vilket i och för sig kanske inte heller är fel. Kom när de släpper in, minst folk då samt att du inte riskerar att något är slut
2) Låt det ta sin tid, mycket folk, pratsamma importörer och mycket intryck gör det hela till en stressig soppa om du inte taggar ner en nivå eller två.
3) Läs på innan, bra att ha lite koll på vilka som finns på mässan. Även om man inte vet vilka flarror som följer med riskerar man inte att missa de personliga guldkornen. Samtidigt är fördelen med en liten mässa att man nästan hinner besöka allt, fast bara nästan.

Tills nästa gång. Vi syns nästa år igen...

Hantverksbryggeriet Baronen 2010. Dag 34..

Ömsom öl,

Ajdå, eller vad säger ni om 60 spänn för en 33:a och då är vi inte ens på krogen? Var på snabbvisit i hemkommunen, jo här på landet är vi fortfarande indelad i kommuner och inte tunnelbanestationer, och då slank det ner två små bulliga flaskor. Den ena tog jag på utseendet och den andra på priset. För i min småvrickade skalle ringer intresseklockorna när en liten 33:a kostar närmare 60 kronor på ett lantsystem.

ömsom vin,

Fast det är klart, Hantverksbryggeriet Baronen 2010 (nr 11666, 59,90 kr) är nästan ett vin. I alla fall till benämning och pris. Barely Wine är ett överjäst öl med alkoholstyka mellan 8,4 till 12 %, eftersom Hantverksbryggeriet jäser sitt i rumstemp med ett varierande recept blir årgångarna olika med varierande styrka. Hur de andra smakar har jag inte en aning om men 2010 års upplaga klockar in på stadiga 10%. Annars kan väl tilläggas att detta, med BW, är relativ okänd mark för en annan men lagrat två år är ju aldrig fel.


Doften är djup, smörkola, honung, vete, fruktkaka och lite rostade nötter och vanilj. God, balanserad och som sagt förnämligt djup med ett sötlockande yttre.


Munkänslan är krämig, fyllig och inledningsvis alldeles underbar. Inleder fruktigt, småsött med både fruktkaka och mer kanderade nötter. Avslutar med en hyfsat markerad beska som biter tag i roten på tungan och lämnar kvar beskadroppar.


Eftersmaken är lång, småbesk och fylligt smörig. 

ömsom vatten

Ja vete katten alltså, med extremt lite munskölj passerar detta som riktigt njutbart men låter jag vätskan vara kvar aningen för länge passeras min beskhetströskel med råge, och då är jag ändå mer tolerant än de flesta. Med det sagt, är det klart ett av de mer komplexa, sammansatta och dyraste "öl" jag smakat. Meen vänta nu, till skillnad från lätt lager vinner detta massor på att sakteliga gå mot rumstemp. Nu är beskan absolut hanterbar och alla andra attribut fylligare. Den lilla rackaren räcker hela kvällen, är extra njutbar med lite snacks, fast det är fortfarande en rejäl dos acquired taste i denna lilla bulliga flaska.


Tills nästa gång. Ni har väl inte missat mitt lilla fotoprojekt?...