Stugstouten - Trädskogens Bryggeri Corylus

En i veckan.. ja men eller hur..

Ok, om sanningen ska fram så är tanken att de flesta stoutar ska drickas i stugan. Därav namnet - Stugstouten. Inte för att jag inte gillar en stout på hemmaplan då och då men hemma smakar fortfarande vin bäst. Med andra ord så sänks ambitionsnivån, när jag är i stugan skriver jag om de stoutar som sticker ut. Och bara för att bryta mot regeln som jag precis satt upp skriver jag om en på hemmaplan. Btw, snacka om att tjata ut ordet stout.. Nåja.,

Anledningen till att jag bryter mot regeln som jag precis satt upp är att längtan efter stugan börjar ta oanade proportioner. Först motorsåg, imorgon vedklyv och nu en fullmatad Corylus från Trädskogens Bryggeri. Bara stugan som saknas med andra ord. Tur att vi åker om fyra dagar.

En annan sak. Jag har nu inofficiellt tagit mina första kliv in i det djupa Stoutträsket. Alla nya lanseringar, lokala lanseringar, Excelblad på allt provat och en lätt snegling mot hemmabryggning. Ojoj, varför blir det alltid såhär. 

Namn: Trädskogens Bryggeri Corylus
ABV: 10,2 %
Doft: Kaffe, lakrits, mättad och tung.
Smak: Inte så mycket kolsyra, fyllig utan att vara tung eller för utmanande. Kanske lite tunn i mitten, torr, salt, mycket lakrits, lite kaffe, mörk choklad. Avslutet har en liten bränd bitterhet. Alkoholen märks knappt, bra balans.
Sammanfattning: Fylligt mörk och mäktig utan att bli framtung. Väldigt mycket lakrits. Landar någonstans i mellanmjölkslandet lagom. Fast å andra sidan är det förvånansvärt lätt och läskande för att vara så mäktigt. Bra balans mellan smakerna.
Passar till: Prat och lite mat.
Betyg: 🍺🍺🍺🍺🍺🍺/10   

Tills nästa gång. Första dagen på länge som solen visade vart skåpet ska stå, äntligen!!!

Stugstouten - Brooklyn Brewery Black Chocolate Stout Winter 2017

Äntligen vår vibbar. Snön lyser fortfarande vitt i trädgården men vädret tillåter hopp om varmare tider. Minsta dottern har lärt sig cykla, sonen cyklar obehindrat till skolan, äldsta är på ständiga kompisäventy och jag har sträckt vaden i en hopprepsattack kombinerat med en vårförkylning. Som det ska vara med andra ord..

Nu känns det av förklarliga skäl inte som den bästa av idéer att fördjupa sig i stoutens murriga värld. Men nu när jag ändå har börjat är det lika bra att beta av en till mustig rackare. Förresten, vid en snabb sökning på gröna skylten visar det sig att det finns närmare 300 olika sorter! Mamma mia, det hinner ju bli vinter flera gånger om innan jag har betat av alla...

Namn: Brooklyn Brewery Black Chocolate Stout Winter 2017
Alkohol: 10%
Doft: Kafferost, mörk choklad, honung, muscovadosocker, ängsblommor?
Smak: Fyllig är bara förnamnet, rostad, salmiak, mer rostad, hostmedicin, krämig, ganska svag kolsyra, ganska attackerande men ändå följsam. Smyger på lite beska i avslutet. Lång medicinal örtig salt eftersmak som dröjer kvar.
Sammanfattning: Ja här var det mycket, känner ingen alkoholhetta utan mestadels medicinala örtiga toner som ger ett piggt nästan syrligt utförande. Kanske aningen spretig, skulle nog inte må dåligt av att lugna ner sig ett eller två snäpp. På det hela taget en krämigt god helhet som känns som en hel måltid. Söt men inte sliskig. Mycket stout för pengen och en klar lagringspotential - påfyllning så länge det finns kvar.
Passar till: Brasa och choklad
Betyg: 🍺🍺🍺🍺🍺🍺🍺/10

Tills nästa gång. Har hittat säsongens första "grillvin"...

Stugstouten - Poppels Russian Imperial Stout

Som vissa kanske vet så har vi köpt en liten del av himmelriket - närmare bestämt en stuga i Grövelsjön. Snö, fjäll, skidåkning och stugmys framför den öppna brasan. Jul, sportlov och nu påsklov har haft sin givna plats. Men inget gott som inte har något ont med sig. Vinet har inte smakat lika gott. I skenet av den öppna brasan torde ett glas bättre rött göra sig som en smäck men icke. Men så, utan brasa och lite varmare utanför öppnar komplexiteten upp sig igen. Undrar just om brasan snor en del av syret? Eller kan det vara de dragiga fönstren kyler ner vinet? Vem vet - utan brasa i kylan vill jag inte vara. Då kommer några vänner på besök och med sig i bagaget har de lite bättre öl, smaklökarna landade på en stout. Fylligheten och smakrikedomen kom verkligen till sin rätt och det mustiga uttrycket fick det lilla innehållet att räcka hela kvällen. Det är alltså Stugstout som gäller.

Lika bra att slå två flugor i en smäll. Få upp aktiviteten här och skriva ner lite stoutaktiga intryck så att jag vet vad som ska köpas i plural inför kommande kalla stugmysiga kvällar. För att göra det enkelt för mig så kommer ribban att sänkas både vad gäller det visuella och smakintryck. För helt ärligt, jag vet inte ett jota om stout mer än vad jag gillar här och nu. Dessutom är tanken att det ska komma minst ett Stugstout inlägg i veckan och då får något ge på foten. Och nej, det vinösa innehållet kommer inte att upphöra men efter ett trettiotal Brunello anno 2012 så behöver fokus skifta, frågan är bara mot vilket håll.

För oss som inte vet vad en stout är så är det typ en porter. Verkar inte helt lätt att skilja dem åt även för redigt insatta men i min gom så är stouten smakrikare, mörkare, starkare och krämigare än portern.

Först ut är Poppels Russian Imperial Stout, en smakrik historia som verkligen bjuder på en skjuts i gommen.

Namn: Poppels Russian Imperial Stout
Alkohol: 9,5 %
Doft: Frisk, fruktig, tyngd och lätthet på samma hång. Lite malt, järn och choklad i svansen. Mkt trevlig doft.
Smak: Fyllig, söt, mkt av allt, Krämig, rund pikant beska, salt och krämigt avslut.
Sammanfattning: Sådärja, mkt av allt, mustigt utan att bli övertungt, gillar verkligen sältan i slutet och krämigheten som får det lilla glaset att räcka extra länge. Dessutom finns det en syrlig fräschör som bidrar till en pigg helhet. En riktig fullträff!                 
Passar till: Brasa och hårdost
Betyg: 🍺🍺🍺🍺🍺🍺🍺🍺/10

Tills nästa gång. Tillbaka till verkligheten...