Clotilde Davenne Saint-Bris Sauvignon 2009. Och här blåser det vidare..

Gräsligt drickbart.

Besök på plats, dags att testa en spontanköpt flaska vitt. Jag har tidigare utlyst, utan framgång ska tilläggas, att jag ska vidga mina vitvinsvyer. Det passerade en atypiskt flaska men annars har det varit idel chardonnay och riesling i glasen på sistone. Ok ett och annat bubbel men på den stilla vita sidan, usch nästan pinsamt enkelspårig. När så värdinnan och gästen vill ha något vitt och fräsht i glaset slår jag till, Clotilde Davennes Saint-Bris Sauvignon 2009 (nr 99582, 100 kr) får agera testobjekt.

Lite krutrök, ylle, granny smith, ensilage, krusbär, krispigt, piggt och inbjudande i en småkomplex men inte överväldigande stil.


Munnkänslan är först lite småfet, sedan kommer den krispiga frukten, krusbär, äpllen, en del gräs och aningen nässlor. Inte alls lika påtaglig som doften angav men ändå bra balanserat med lite av varje. En, för mig, ny fräsh upplevelse, inte omvälvande men friskt och krispigt i en fylligare stil. Avslutet snörper upp med lite syrlig kryddig beska.


Eftersmaken är aningen småbesk, lite gräsig och gott om gröna äpplen. (85-86p)

Lätt, drickbart, publikt, fräsht och småpersonligt. Me like, får se om det blir någon till spontan flaska för även om det var gott så blir det inte något riktat merköp.

Tills nästa gång. Nationellt trams, i dag var sista delen...

Cuvèe du Vatican Côtes-du-Rhône Villages 2007. Nu igen?..

Ytterliggare en sommar.

Jaha då har morgonbluesen börjat igen, så mycket till blues är det inte snarare heavy metall mot ögon, lemmar och sinne. Jag är inte skapt att börja uthärda dagen redan 05:00, jag har sagt det förut och säger det igen, stackars mig.

Nja så synd om mig är det kanske inte. Alla är friska och det är helg vilket innebär en liten lur när damerna behagar vakna. På söndag är det ettårskalas och stjärthasarn, även känd som sonen, har börjat ta sina första steg. Livet, så som jag känner det, är trots allt helt ok.

Gårdagens middag förgylldes av en återkommande gäst. När man lärt känna någon så pass bra att besöket känns avslappnat bekvämt utan tillstymelse av oro att gästen ska skämma ut sig, bli för alkoholpåverkad eller rent av oförskämd. En solid, trevlig bekantskap som då och då kan blixtra till och bjuda på någon extra anekdot eller rent av förgylla hela kvällen med en ovanligt positiv inställning men samtidigt ha tillräckligt djup för att frammana en och annan dos eftertanke. Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Village 2007 är en sådan gäst.

En rödbärig sammanfogad doft, inget som sticker ut. Även om frukten är påtaglig så känns den varken ung eller sötfruktig. Vidare återfinns örter, salmiak och lite gummi inslag men det är framför allt dess homogena intryck denna kvälls som tjusar.


I munnen känns det fylligt och läskande på samma gång, gott om röda bär med mörkare inslag sammanflätad med salmiak, lite gummi och örter. Avslutet markeras knappt men är torrt och utmynnar i en lång eftersmak med mer örter, salmiak och bär. Över det hela ringlar något småsvalt som är på gränsen till lite beskt men landar på rätt sida för att bara bidra med en härlig stuns i drickbarheten.


Fasiken va gott detta är, vad jag minns så var detta bra men inte så här bra. Allt är på rätt plats med bibehållen fräshör men med tidens förlåtande hand som naggat lite i kanterna. (90-91p)

Tills nästa gång. Snart är det tack och gonatt, igen...

La Bastide Blanche 2008. Kan kaos vara statiskt?

Welcome to the dark sida.

Börjar nästan bli lite tjatigt men det är faktiskt riktigt fullt upp nu. Den stora skillnaden är att jag börjar trivas med min beskärda del av kaos, säkert någon fas innan allt kraschar men förhoppningsvis lyfter det min förmåga och gör mig oövervinnerlig. Hm, jo snart kraschar det.

Lika bra att köra på när pulsen ändå är igång. Fler varuprover, börjar kanske bli lite tjatigt men de ligger överst i högen i mellanförvaringen (fas 2). Mellanförvaring? Jo jag har delat in mina viner i olika förvaringsfaser.
Fas 1) Är de viner som jag tror vinner på lagring och de som är så intressanta att de kräver lite eftertanke innan korken dras. Lagras i ca 8-14 grader.
Fas 2) Viner som kan drickas omgående eller intressanta köp som "behöver" provas innan merköp eller fortsatt lagring. Lagras i ca 13-18 grader.
Fas 3) Öppnade flaskor som som mår bra av luft eller som konsumeras tämligen omgående. Förvaras antingen i kylskåp eller ca 16-18 grader.
Och ja, jag är en överorganiserad j*vel som älskar listor. I alla fall för det mesta.

Näst på tur att övergå i fas 3 är La Bastide Blance 2008 (nr 2262, 139kr)
En stor doft fullpackad med kraft och ungdomlig charm. Smått jäst eller åtminstone rejält mogna körsbär, lite björnbär, örter, värme och salmiak samsas i doften där även något småmurrigt har smugit in. Med mer luft kliver mörkret in, mer balanserat och med toppnoter av röd sirlighet.


Smaken är fyllig, inledningsvis något blyg, släpper faktisk inte från sig särskilt mycket alls. Frukten finns men har inte slagit på charmen, det finns mörkare inslag som jag inte kan sätta fingret på, aningen kartig med bittermandel, örter och rostade kaffetoner. Det finns en rustik drickbarhet och inneboende charm som det är svårt att värja sig mot. Med mer luft känns intrycken mer harmoniska, det har smugit sig in en slankare gestaltning med något svalt över sig, möjligen att det känns något glest i mittpartiet men det är bara petitesser i sammanhanget.


Det först så uppsnörpande avslutet med ganska grova, smått kantiga tanniner slipas ner med luft och blir sandigare och mjukare. Avslutet är hyfsat långt med en aning bitterhet, mörk frukt, kaffe, fat och lakrits.


Efter lite tid harmoniserar uttrycken men blir på intet sätt större, bara mjukare och svalare. Det är framförallt dag två som jag njuter som mest, även om det håller ihop med bravur dag tre. (88-89p)

En av anledningarna att jag gladeligen tar emot varuprover är att jag får prova sådant som jag ibland sneglar på men inte kommer för mig att köpa. Efter hyllningarna av 07:an så var detta ett "måste köp" men som så ofta kom andra vinköp ivägen. När listningen bytte till 08 hade hejjaropen falnat och mitt intresse breddats till den grad att jag helt hade glömt denna ordinarie listning. Nu med facit i hand tror jag att jag väntar in 09:an för att se om lite av den sköna frukten återuppstår. För med lite mer gas i botten, fruktmässigt, så är detta ett riktigt kap.

Tills nästa gång. Imorgon är det pappadag, hallelejuja...

Pst. Varuprov från Vinia.

Lanson Gold Label Brut 1999. Tänk att arbete kan löna sig..

Chips och bubbel, lika gott oavsett prisklass.

Ja vad ska man säga, ibland har man tur.
Bitarna börjar falla, ok pressas, på plats och jag ser slutet på den slitsamma tunnel som varit min kvällsvardag flera timmar än jag vågar räkna. Snart så, har vi nog våra superpedagoger, bara lite formalia till.

Döm av min förvåning när det dimper in ett mail som förgyllde den arbetsdagen och även några kvällar skulle det visa sig. Det är Grafiker Oskar som arbetar på Chris Wine & Spirits, han undrar om jag vill ge Lansonhuset en chans till att visa sin förträfflighet. Efter det förra besöket var jag måttligt imponerad, ja faktiskt lite besviken så jag utlyste en utmaning istället. Visa en skumpa som är värt sitt pris och jag ska testa, föga anade jag att någon skulle nappa och dessutom erbjuda mig att prova. Vad som skulle få mig på bättre bubbeltankar? Lanson Gold Label Brut 1999 (nr 74155, 429 kr). Den glada amatören i mig hötte ett varningens finger men den utforskande vinnörden slog resolut bort eventuella betänkligheter. Prova, det värsta som kan hända är att jag gillar det.

Dryck för två, även om flaskan var avsedd för en.

Dags att testa
Komplex samsmäd doft med gott om fräsh fräsande frukt. Citrus, smygande äpplen, aningen brödighet, nötter, lite musselskal allt samsas i en skön, något nedtonad men ändå inställsam doft.


Moussen är mjuk men ändå riklig och bildar en skumvägg i munnen innan det lugnar ner sig, Det friska syrliga går inte att ta miste på men uttrycket är annars riktigt samstämt. Det råder harmoni, mellan primär frukt, brödighet och mineral. Förutom citrus i smaken finns det lite mognande gula äpplen, skaldjursdrag och omogen brie.

Man kan samla allt,
inkl topplock till skumpa.

Eftersmaken är bra lång med mycket fräsh syrlig frukt, lite Granny smith känsla, men också något rundare inslag där de gula äpllena kommer igen tillsammans med någon bit färsk franska.


En härlig dryck i den lättare stilen. En mognad i begynnande där den egna smaken avgör om man vill ha det nu eller sen. I vilket fall tror jag att detta levererar samma lätta, drickvänliga och harmoniska sång.


Men nu så, det är dag två detta sjunger. Jag skriver inga noter utan tar bara till mig harmoni, fantastisk fyllighet och längd. Om jag drack vinet igår så smuttar jag idag. Varje sipp bildar en gräddliknande boll i munnen som exploderar och lämnar ett stort avtryck in i den långa eftersmaken. (91-92p)

Ja vad ska man säga, jag börjar få svårare och svårare att klanka ner på skumpapriser. Det går liksom inte att jämföra med någon annan dryck. Det är lättsamt och porlande samtidigt som det finns tyngd, klass och komplexitet. Sedan kommer frågan om man är beredd att betala. För betala får man, vill du ha något medelmåtta är det dyrt och vill du ha de bra grejjorna är det skitdyrt. Personligen har jag inte ekonomi att dricka vin för 4-500 kr och uppåt på en någorlunda reguljär basis. Jag tror helt enkelt att jag får förlika mig med det, ta en vardagsprosecco, kvällscrémant eller sommarmoscato. Men när tillfället är rätt, som i förrgår, igår eller idag då njuter jag mer än gärna i fulla drag.

Tills nästa gång. Undrar om gräsmattan klipper sig själv när det regnar?...

Domaine Rolet Arbois Expression du terroir 2006. I stormens öga..

Vin och ost, ibland är det enkelt.

Styrelseuppdrag, skolavslut och allmänt vårligt spirande gör att agendan är fylld till bristningsgränsen. Har acklimatiserat mig något nu men föregående vecka var kaotisk, för att ta till i underkant. Verkar dessutom att jag har fått en släng av åldersnojja, inte att jag blir gammal utan att tiden, förutom att inte räcka till, inte verkar vara konstant utan accelerera. Hur kan det annars förklaras att min yngsta blir ett i dagarna och äldsta tre i höst. Inget annat än ett falskt dubbelspel, synd att jag inte hittar någon syndabock för då skulle den få se på fan.

Sedan var det lusten kring vin och allt vad det innebär, äsch bara att konstatera att det går upp och ner. Oavsett vilket kan jag inte ignorera en klar uppmaning från ostkillen, när han slänger ut ett kombotips gör man bäst i att lyssna. Vin från Jura och ost likaså, undrar hur det ter sig.

Stor något sötaktig doft med oxidativa inslag, ok det luktar som sherry men fräshare. Aningen nötter och gula äpplen, lite citrus och mandlar. What the heck, I like. Det är inte som något annat vitt som jag sniffat på men gott, personligt och med en smygande fräschör.


Men oj vad är det jag har i munnen, först känns det lent, fylligt sedan sätter smakerna in. Nötter, syrlig citrus, gula russin, mogna äpplen och lite gammalt läder. Avslutet är något av en syrakick och nästan lite småbittert med tanninliknande drag fast utan strävhet.


Eftersmaken är lång, len och harmonisk med honungsmelon och lite ätvindruvor förutom nötigheten.


Mums, det här gillar jag. Vad häftigt att uttrycken kan vara så mångfaciterade och ändå inte kännas obekvämt spretigt. Ok, det är inget jag dricker varje dag men någon gång då och då absolut. (89-90p)

Vad som verkligen förgyllde var kombinationen med ost, i mitt fall Gruyére, här finns verkligen potential att choka och förundra din omgivning och om de inte gillar så får du allt det goa själv.

Egentid

Tack ännu en gång för tips och inspiration, du vet vem du är. Får se till att ta en vin och ostkväll snart, in desperate need of...

Tills nästa gång. Får se när nästa lugna stund infinner sig...

Domaine des Entrefaux Crozes-Hermitage 2007. Lite tvång är aldrig fel..

Gammal bil, lika gamla elkablar.

Ibland är en liten dos av tvång nödvändigt, det får man lära sig tidigt i barnåren för att sedan använda sig av det som en omvänd morot för de egna barnen. Varför ska inte det dalnande vinintresset kunna få ett återuppväckande av samma medicin. Ta ett varuprov, släng in den på en familjemiddag och invänta domen. Inlägger skriver sig nästan självt och bilderna? Jorå där är det inget fel på motivationen.

Trodde jag, familjen är dock bra mycket hårdare i sin dom än vad jag är så det blir till att lita till mig själv ännu en gång. Det är ju trots allt mina åsikter som jag ska stå för på denna sida.

Klockren nordisk rånare, generös med smått jästa björnbär, mörka mogna hallon, aningen krydda och lite gummi och chark. En trevlig smått komplex doft med en släng av sydfrank värme och brända örter men även något svalare drag. 


Smaken är läskande med en trevligt pigg syra, gott om mörk fyllig blårödfrukt och även här samsas syrah attribut som gummi och lite chark. Avslutet är mjukt och tanninerna knapt kännbara men bra uttorkande.


Eftersmaken är bra lång med mörka bär och pikant krydda. (89-90p)

Det här är direkt njutbart och faktiskt överraskande mjukt och inställsamt. Nog för att det säkert vinner en del komplexitet på lagring men jag gillar den unga men ändå följsamma fas som detta är i nu. Ett riktigt bra val till diverse detaljer av gris som ugnkokats (ca 50-60 grader i fler timmar än jag vågar tänka på) i vitlök, rosmarin och honung.

Familjen däremot tyckte att det var gott men lite väl strävt, dessutom tyckte vissa att det var bättre efter maten. Hm får inte till någon vidare konsensus men jag är helt övertygad om att jag gillade flaskan bäst.

Tills nästa gång. Möte igen imorgon, får se om det kan ta död på den lilla lust som tvånget framkallade...

Pst. Det var ännu ett trevligt varuprov från Vinia. Det är många fler som provat. Och om ni har tur stöter ni på 2007 i butik annars är det 2008 som är aktuell årgång. 

Möten, möten och mera möten..

Vilken hektisk vecka detta har varit, massa möten, anställningsintervjuer och annat "viktigt" tjafs. Vet inte om det är detta i kombination med annalkande sommar eller allmänt fokusskifte men lusten kring vin har fått en rejäl törn.

Ett tydligt tecken är när, en av mina favorit förströelser, vinjakt (alltså surfande efter intressanta buteljer på allehanda forum och vinnätssidor) ter sig banalt och närmast jobbigt tidsupptagande. För att inte tala om att jag, med en uppgiven suck, känner vämjelse över en artikel om 2006års Brunellotoppar och floppar. Vad har hänt? Är detta ett övergående stadium, smittsamt eller rent av bestående? Är det vad som händer med människan, alltså jaget, när stora vithajstuggor tas av fritid och framförallt den viktiga familjetiden? Är detta vad som väntas eller är det helt enkelt en tillvänjning, där den aktiva föreningsmänniskan möter familjefadern som i sin tur måste prioritera läraren för att låta vinälskaren komma i sista hand och släppa fram trädkramaren? Uha frågorna hopar sig och svaren känns allt annat än givna.

Tur att jag har några lådor Carlovin att hämta efter att kung Bores isande grepp har släppt. Får se om lusten återvänder efter lite Mascarello, Schiavenza och Ioppa? Förutsättningarna finns..

Tills nästa gång. Ikväll blir det vin...

Produttori del Barbaresco Barbaresco 2006. Dött träd görs sig bäst som ved..

Everydaywine!

Efter helgens Syrah/Shiraz drabbning behövdes lite comfortwine. Vin som inte kostar skjortan, vin som det finns flera av i källaren, vin som aldrig gör en besviken, härligt ärligt medhårvin helt enkelt. För mig är Produttoris basbarbaresco anno 2006 ett sådant vin. Maken till bra köp får man leta över sundet efter, hoppas att jag kan lägga vantarna på flera årgångar för det här träffar mitt i varje gång. Missförstå mig rätt, detta är nog inte ett vin för alla man bör vara lite lagd åt det gomsmackande hållet för även om det är drickbara grejjor så finns det motstånd i avslutet. 

Men först lite trädhuggning, kubbkapning och tillhörande städning. Städningen måste nog vara det tråkigaste men samtidigt det som syns mest. Att dra på en och annan stock med yxan efteråt är lika befriande som muskeltömmande. Nog för att vin inte är den första drycken som hävs efter ett dyligt arbetspass men till parmesanmoffade biffar och grönsallad finns det inget bättre sällskap. På med lite trögflytande vinäger och olja så slinker även det gröna ner med bravur.

Så till vinet. 

En härlig mörk och murrig doft, trots innehållets ljusa färg. Faktiskt lite maltiga toner, skitigarosor, tjära, källare, rep och läder. Frukten är sirligt röd med topptoner av färgpyts och rödvinbärslikör. Ahh vilken härlig doft.

Munkänslan är slank med gott om uppgifande syra, bären är sirligt röda och uttrycket känns renare än doften angav. Avslutet är rejält uppsnörpande med gott om sandpapperfina tanniner. I smaken återkommer lädret, tjäran och torkad mumsig skinka. Möjligen att det slunkit med en och annan riktigt solmogen tomat också.


Eftersmaken är torr, med mer återkommande murrighet men även en del röd frukt.


Jag har aldrig blivit besviken på detta vin, maken till personligskitighet tillsammans med det lätta men ändå utfyllande uttrycket träffar min sweet spot å det grövsta. (90-91p)


Tills nästa gång. Hoppas att någon kändis beger sig till Danemark i sommar också...

Pst..

Det var en underhållande kväll.