Rully 2005. Sidewayseffekt och vattenkoppor nu hoppas jag på utebliven bältros..

I likhet med många andra fick jag en uppenbarelseliknande känsla när Sidewayseffekten var som värst (några år senare än filmdebut ska tilläggas), in med Pino ut med Merlot. Jag var då i inledningsskedet av min vinifiering och smakade allt som hade Pinot i sig, så här i efterhand inser jag att druvan inte gör sig i det  prissegment som jag rörde mig då samtidigt som generaliseringen var åt det grövsta laget. Nu några år senare när förrådet ständigt fylls med den ena intressantare flaskan efter den andra har Pinot inte hittat tillbaka till inköpslistan, frågan är om det ska bli ändring på detta? Efter att ha läst nyårslöften och bot om bättring från flera med överlägsen erfarenhet av vad vinvärlden kan erbjuda inställer sig tanken, kan så många verkligen ha fel eller fastnar alla tillslut i Pinovärldens förlovade land.

Bästa sättet är att själv bringa klarhet i frågan, ta den äldsta flaskan i källaren och i med korkskruven. Maison Joseph Drouhin har varit i familjens ägor i 130 år. Joseph Drouhin har i likhet med många andra anammat den biodynamiska läran och har en variation av 90 olika vingårdslägen runt om i Bourgogne, både vita och röda. Rully är en kommun i distriktet Côte Chalonnaise, ett distrikt utan några Grand Cru lägen. I ärlighetens namn tycker jag att det är lätt att förvilla sig och bli mer än vilsen i alla vinlägen, ortsnamn och regioner i den här delen av Frankrike, men som med all kunskap måste man börja någonstans. Besök gärna den snyggt gjorda hemsidan för mer info om vinmakare och viner. 

Direkt från källaren känns vinet aningen slutet, tobak, lakrits med en viss kryddighet. Men det tar inte lång tid i sommarvärmen och de vidöppna glasen för att jag ska bli bjuden på fylliga röda vinbär, hallon och något som kan liknas med hjortron. Dofterna är integrerade och ger ett mycket fylligare intryck än vad synen skvallrar om. Efter ytterliggare lite mer värme och tid hittar jag toner av körsbärslikör.

I munnen är vinet överraskande fylligt med en extremt pigg syra och rikligt med uttorkande småkorniga tanniner. Vinbären och hallonen ackompanjeras härligt av tobak, lakrits och lite småskitiga multna toner. Avslutet är kryddigt och ger ett bra avstamp i vad som skulle kunna bli en riktigt trevlig eftersmak, tyvärr är den lite för kort för att verkligen kunna matcha doft och smak. Långt där i bakgrunden finns en förnimmelse av vad 12-15 månader i 10 procent nya ektunnor har bidragit med.

Överlag känns vinet härligt drickfärdigt, personligt och lagomt skitigt för att bli en riktigt trevlig inkörsport till vidare Pinoeskapader. Synd bara att eftersmaken är lite för kort och blyg för att helheten ska bli riktigt, riktigt bra.

Tills nästa gång. Sjukdom och elände, tur att det är såå varmt...

Summer Solstice Summer Wheat & 3 Weingärten Riesling 2008. Så var värmen här..

Ahh sommar! lika förgänglig, som härlig, som nyckfullt retsam, som tryckande het, den svenska sommaren i ett nötskal. Nu känns den nyinköpta AC:n berättigad även om jag inte kan låta bli att känna mig lite feg samtidigt, lakanen ska vara blöta och ihopskrynklade i en hög denna årstid. 

Nog om detta och fram med törstsläckare, all ära i en kall Riesling (har ännu ej insett eller upptäckt charmen med rosé) men även den mest inbitna vinofil måste anse sig övermäktig maltens inverkan på törst och humör. Det var Alsike Mat och Vin som fick upp mina ögon för kvällens smakprov. En sommaröl utan beska men med personlighet som räcker hela kvällen.

Vid första anblicken doftar Summer Solstice Summer Wheat (nr 11419, 19.80 kr) snus, möjligen general, där får mer ruttinerade snusbusar rycka in för en mer precis doftbild. Vidare är det som Alsike påpekar väldigt icke veteölaktigt, fruktigt javist men utan den karakteristiska sötman som är så påtaglig i veteöl. Annars ganska anonym.

Inledningsvis är smaken är som en ljus lager, utan beska och ganska intetsägande. Det är efter ett tag som tjusningen med "midsommar ölen" uppenbarar sig. Både jag och fadern tycker att det blir bättre och bättre, inte på ett avdomnande sätt utan smakerna blir mer framträdande utan att bli för krävande. Helt enkelt en enkel men mersmakande tröstsläckare till varma sköna sommardagar.

Jag ser att det finns ett försvarligt antal kvar i vårt avlånga land. Så passa på och njut av en lätt men ändå personliga veteölslager.

Avslutningsvis kan jag slå ett slag för ytterliggare en prissänkt vara, 3 Weingärten Riesling 2008 (nr 95780, nu 62 kr tidigare 78). Lätt svalkande doft med typiska fruktiga riesling drag. Som så många andra Österrikiska rieslingar finns det en ganska markerad krydda i smaken men inte alls så framträdande som jag misstänkte. Eftersmaken sitter i förvånansvärt länge med gula äpplen och lite citrus. Alltså precis som det ska vara. För att sammanfatta lånar jag ett uttryck från Jörgen Andersson på Billigt Vin, "Ett halvintressant vin till helbra pris kan vara en sjysst kombination ibland"..

Tills nästa gång. Se till att fylla på med vätska i sommarvärmen...

Keller Riesling Trocken 2009. Avledningsmanöver..

Förutom att ha reflexer som catwoman, styrka i höger armen som stålmannen och snabba ben som snurresprätt har jag märkt att det är till sin fördel att träna upp avledningsförmågan. En konstart som tar lång tid att förfina, samtidigt som barnet ska vilja bör sysslan ha ett egensyfte för mig. Aningen djävulusiskt men ack så användbart för att hinna göra annat än läsa, rita och gå till lekparken. Idag fottade vi..

Som jag nämnt tidigare har jag upptäckt nätshoppingens tjusning. Ta ett brett utbud till ett bra pris och släng på lite rabatt om det inte var nog så får du det levererat till dörren och slipper snorkiga kassörskor samt inget köande. To good to be true..

I förra försändelsen kom en enklare variant från en producent som bjöd på en av mina bästa vitvinsupplevelser. Klaus-Peter Keller gör nuförtiden mestadels torra varianter, ingen sorg över det om man för det första aldrig har provat någon halvtorr variant samtidigt som de torra smakar som de gör.

Instegsrieslingen Keller Riesling trocken 2009 (75 dkk från Atomwine) doftar ungjästigt, näst inpå lite ölkänning. Annars är det en väldigt fruktdriven doft, ganska öppen för att vara så ung med gula äpplen, persika och en ganska tydlig grapekrydda. Härligt, ungt och lovande med en underliggande rökighet samt en ton av sten.

Smaken är fantastiskt ren, - som att dricka ur en fjällbäck utbrister någon. Spritsigt med en kittlande känsla. Annars ganska blyg smak men med en balanserad om än markerad syra. Frukten kommer i dagsläget i andra hand där gula äpplen samsas med en avslutande grapekrydda.

Eftersmaken är ganska blyg men sitter i ett bra tag och ger en härlig välbehagskännsla.

Sammantaget ett mycket gott, balanserat om än något blygt i dagsläget. Ska bli mer än intressant att prova Kellers "von der Fels 09:a" som också följde med i lådan från Ups.

Tills nästa gång. Hoppas att alla Tyska 09:or motsvarar förväntnigarna...

Realisation, noll koll..

Av en händelse sammanföll en inplanerad utflyckt med Trissens konsumentupplysning. Kan medge att det var med viss iver som stegen närmade sig utlovad hylla, skulle finnas fem kvar av Dr Loosens tidigare provade sommarriesling. Döm av min förvåning när samtliga var kvar vilket i sig inte var helt otippat utan det var snarare till vilket pris de var listade, ordinare pris. Det enda som skvallrade om att det var något i görninngen var en liten lapp där det stod att varan skulle utgå ur butikens sortiment. Eftersom jag viste att denna var nedsatt fortsatte jakten på andra möjliga offer. Vilka andra skulle utgå och var detta likställt med ett nedsatt pris? Efter lite jagande frågade jag en expedit om denna kunde svara på varför de nedsatta priserna inte var angivna, denna såg väldigt frågande ut och sa tvivlande att så var väl inte fallet. Varpå jag ville få en flaska kontrollerad och hon något motvilligt undersökte priset, jo den säljs till ordinare pris, varpå hon säger: - Vilket tur och går iväg.

Något snopen står jag kvar och fortsätter mitt knappande på mobilen för att få svar på vilka flaskor som är nedsatta och beger mig ut. I kassan är varorna registrerade till det lägre priset och allt är frid och fröjd men maken till service får man leta efter..

Tills nästa gång. Möjligen, möjligen skulle servicen bli bättre om SB inte fanns...

Hattenheimer Pfaffenberg Riesling Spätlese 2000. En god midsommar..

Mycket mat, mycket folk, mycket dryck ta en eller flera komponenter och du har summerat de flestas högtider. Lägg till mycket trevlig stämning och lite småsjuka barn och föräldrar så har du satt pricken på vår midsommar. Det är för underbart med en "stor" familj.

När det ges tillfälle att införskaffa mogen riesling med en tillstymmelse av klass samtidigt som priset är mer än rimligt hugger jag gärna en eller flera flaskor, sett eller osett. Nu blev det en flaska som smått glömdes bort som så många andra ensamma flaskor i min eskalerande samling. Som tur var fick min minnesbank en återkoppling när första rätten avslöjades, silltårta. Vad dricker man till en blandning av sött, salt, krämigt med en något suraktig botten? Något gjort på malt, humle, jäst och vatten var min kärestas spontana tanke. Nog för att den kombon säkert skulle vara den bästa men nu är det några som föredrar något mer vinöst. En halvtorr med begynnande uttorkande sötma samtidigt som det finns frukt och syra kvar. Tyvärr inget som växer vare sig på träd eller återfunnes i riklig mängd i min källare. Konstaterade lite trumpet att detta var en av de sista, något som måste kompletteras.

En smak av historia är inte dum, inte så gammal denna gång men ändå en försvarlig mängd år som passerat. År 2000 var ett bra, gick ut gymnasiet med hela framtidens vuxenliv framför mina fötter, samma år kallade värnplikten och jag svarade, för att inte tala om det antiklimax som skiftet 1999/2000 innebar. Men i Rehingau var det andra bullar, enligt Robert Parker presterar detta år under medel med en angivelse på 69 av hundra, systembolaget är mer moderata med 3 av 5. Inte ett toppenår men samtidigt känns det som att 651 års vinmakande hos Schloss Schönborn borde kunna resultera i ett fullt drickbart alternativ.

Som alltid när det handlar om singulära flaskor med en viss ålder höjdes pulsen några slag när korken drogs. Då korken var hel och utan några synbara ålderskrämpor kunde jag med en viss lättnad förnöjt stoppa näsan i ett virrevarv av sten, krutrök och blyga dieseltoner, sekundärt fanns frukten där med, stenfrukt, persika och en avslutande citruskrydda. En relativt svag men karaktärsfull doft med ingalunda likheter med de fruktpackade ynglingarna som har avhandlats i närtid.

Smaken hos Schloss Schönborns Hattenheimer Pfaffenberg Riesling Spätlese 2000 (då 92 kr) var såklart halvsöt med förvånansvärt mycket sötma och syra kvar, även här var frukten ganska blyg. Integrerat fanns även lite honungstoner och en viss känsla av mineral. Eftersmaken var ganska lång med gul mogen frukt. Sammantaget gav vinet ett integrerat, sammansatt men samtidigt blygt intryck. Som sällskap till silltårtan fungerade det mer än väl och jag slogs ännu en gång av hur användbar riesling i alla dess former är till den "svenska" maten.

Läs mer om producenten här.

Tills nästa gång. Nu hoppas jag på ett snabbt tillfriskande av familjen...

Château Bernadotte 2002. Grattis eller n(å)t..

Oj, oj undrar hur många som har gjort denna matchning dagen till ära. Trots det är jag så långt från ultramonarkist som man kan komma, även om jag har tjänat hans majestät konungen med bravur i ett tidigare liv. Nej det är övriga familjen, och då främst den kvinnliga sidan hos oss som kan se och känna tjusningen med lite glitter och glamour. Å andra sidan vilka behöver inte lite glitter och glamour. Bordeaux är glitter och glamour nog för mig, eller rättare sagt så får namnet att kittla till lite extra i vinnerverna.

Vi  fokuserar på det svenska konungariket med dess franska härkomst. Intressant att Aftonbladet inte kände samma starka dragning åt det monarkiska den 21:a Juni 1976, nu känns det som att de flesta blaskor är ute och cyklar.

Men, men ett vin är ett vin och om det har några år på nacken, kommer från Bordeaux och prismatchas väl kan jag säkert ta det till mitt hjärta. Även om det nu besudlas med ett anrikt namn, å andra sidan känns det som att anrika namn står som spön i backen från den här delen av Frankrike. Här kan du läsa mer om producenten.

Château Bernadotte 2002 (nr 94079, 139 kr) lanserades som nyhet någon gång under våren, 2001:an finns i BS för det facila priset av 269 kr. Nog snackat här kommer intrycken, begynnande mognad i form av integrerad ek, svarta mogna vinbär och plommon. En inbjudande utfyllande men ändå åt det slankare hållet. Lite topptoner av likör som förvillande nog gör att tankarna går mot något Italienskt i inledningsskedet. Efter ett tag landar det dock pladask i Cabernet Land.

Smaken är av det slankare slaget, gott om läskande syror och ännu mer småkorniga uttorkande tanniner. Ett drag av sura körsbär tillsammans med en blåröd frukt gör att tankarna ännu en gång går mot den avlånga stöveln. Men även här landar vi sannerligen i svartvinbärsbusken efter lite luft under vingarna.

Eftersmaken är torr med ett stänk av något grönt, sedan kommer plommon och vinbär tillsammans med de sedvanliga ektouchen

Gott, ja faktiskt riktigt gott efter ett tag. Fullt vital frukt och en utvecklande drickfärdighet gör att nästa flaska får vänta lite. Första gången på länge som jag villrådigt letade efter mer när glaset var tömt. En ganska redig bottensats tillsammans med fyra törstiga strupar hade en förvinnande åtgång på den stackars flaskan.

Tills nästa gång. 10, 9, 9, vad nu det är värt...

Massé Brut. Ny husskumpa?..

Den tar jag, en ny husstil för en rimlig peng. Det är sällan jag spontanköper vin, men denna fick slinka med i korgen vid ett tidigare besök. Någon månad senare var en vardagsskumpa behövlig och där låg den med guldkantat hals och väntade.

Nu går jag händelserna lite i förväg, först ut kan jag tala om att jag och O har haft vår första farochsonhemma ensamma stund. Riktigt, riktigt trevlig med ett något lugnare tempo än när tjejerna är hemma. Rättelse, det kunde vara lugnare och jag inte for omkring som ett yrväder för att hinna städa och plocka samtidigt som jag skulle tajma in mat, sovning och blöjbyte. Tur att vi hann med lite mys också..

Tillbaka till Massé Brut (nr 7865, 129 kr, 375 ml). Ibland behövs det helt enkelt lite flärdfullt bubbel en vardagstrött kväll. Jag och min kära har botaniserat lite i standardsortimentet för att hitta något lätt, tillgängligt, reltivt billigt bubbel som ändå har karaktär så att man inte tröttnar på efter första sippen. Massé Brut besitter i vårat tycke alla dessa attribut.

Doften är riktigt frisk, citrus och grön äpplighet. Efter ett tag tillkommer ett uns brödighet men inte alls så påtaglig. Syltad pumpa brister T ut och efter ett tag en djup nyans av salmiak. Gott om än inte alls speciellt stor doft.

Smaken är som att sätta tänderna i ett riktigt besprutat, "färskt" Granny smith. Det riktigt snörper till i munnen av läskande syra. Frisk frukt såklart med en avslutande grapeskalbitterhet. Inte störande utan uppfriskande och aptitretande.

Eftersmaken är ganska lång med en relativt mogen knorr, uppenbara gula äpplen och en mer svårtfångad association som slutligen lutar åt palsternackor. Känns i dagsläget möjligen något spretig men ändå gott, lätt utan att vara för lättsam. Tilläggas bör att vi drack halvflaskan, möjligen något mer mogen än hel. Så nu ska vi köpa och lägga undan både hel och halv. Läs mer om vinet här.

Tills nästa gång. Sökandet fortlöper, dock något mindre febrilt nu...

Seghesio Sonoma Zinfandel 2008. Kvällens vin(n)are och min personliga favorit..

Nästan slut på måsten och en examination för såväl lärare som elever. Med bravur godkänt och en kvällslig urladdning. I ett socialt kollegialt sammanhang kändes en vinprovning lika behövlig som uppskattad. Grillkväll och vad passar då inte bättre än ett grilltema. Tack alla medverkande för en väldigt trevlig och behövlig afton.

Först ut vill jag påpeka att detta inlägg sånär som på det berömda håret höll på att förläggas till minnenas bank långt ner i en skrivbordslåda. Varför? Kanske någon frågar sig.  Brist på tid, ork och passande tillfälle mellan blöjbyten, trilskande trotsiga barn, husliga göranden och måsten var alla bidragande faktorer. Men här är dock en högst komprimerad sammanställning av mina intryck. Intryck samlade direkt efter korkdragning och i ett socialt sammanhang där vinet trots dess mångfald inte riktigt var i fokus. För merläsning följ länkarna till producenternas hemsidor.

Först ut denna afton var en av kvällens minst hyllade vin, Mayu Reserva Syrah 2006 (nr 6699, 89 kr). Efter att Vintresserad gjorde mig uppmärksam på de uppseendeväckande 19/20 i Decanter var förväntningarna måttligt för höga. Doften är kraftfull men sammansatt, gummi, svartavinbär och en dill ton. Smaken är ganska tunn med en trevlig syra, finns gott om mörka frukter och en smått överjäst ton. Faktiskt inte alls speciellt trevlig. En klar besvikelse och inget merköp för min del. Läs mer här.

Finare Vinare gjorde mig uppmärksam på nästkommande vin, Hermitage Marquise de la Tourette 2006 (nr 95731, 298 kr). Doften känns på gränsen till övermogen, parfymerad, jästig vanlij, stor, burdus, gummi och tjära. Efter ett dygn öppnad i flaska lugnade det ner sig markant och var riktigt härligt integrerad. I inledningsskedet känns smaken nästan burdus, övermogen frukt, pigga syror, svarta vinbär, björnbär, komplext och smått kännbara tanniner. Ganska kort eftersmak med björnbär och lite fatighet. Vid första anblicken var detta inget alls att hänga i julgranen, även om ett dygn i öppnad flaska förbättrade intrycken levde detta inte upp till prislappen. Läs mer här.

Penfolds är en stabil producent, några snäpp upp på prislistan hittar vi Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz (nr 16320, 159 kr) Sluten, sammansatt med lite likörövertoner, aningen gummi men känns ändå komplex. Smaken har väldigt livlig syra, vinbär, inte så markerade tanniner känns lite återhållet men ändå sammansatt. Svårt att urskilja nyanser. Lång eftersmak med björnbär och vinbär. Senare öppnade det upp sig fint och blev damernas favorit i Shiraz/Syrah trion. Kan definitivt tänka mig en till påhällsning. Läs mer här.

En liten paus sedan var det dags för kvällens favorit, Seghesio Sonoma Zinfandel 2008 (nr 22562, 175 kr). Mörk aningen jästig, varm och en påtaglig alkoholhetta, överkokt drottningsylt men härligt integrerad och mullig. Väldigt inbjudande doft i all dess prakt. Smaken är slankare än doften anger, näst inpå syrlig men kraftfull, blåröd frukt, bra bett i tanninerna utan att bli allt för krävande. Lång eftersmak med björnbär, plommon och en aning sötma. Utfyllande smak, kraftfullt sammasatt och gott. Detta ska jag köpa igen, absolut. Läs mer här.

Syrlig, lätt själkig, oren karamell ton, jordgubb, bränd gummi och tobak. Smaken är lika illa, några sköt ifrån sig glaset i ren vämjelse. Nej och fy detta var absolut ingen hitt. Eftersmaken sitter i ett tag men vad gör det när vinet inte alls lockar till mersmak. Mitt och de flestas andra råd blir att hålla sig borta från Gnarly Head Old Vine Zinfandel 2008 (nr 6597, 89 kr), det fanns dock en som hade denna som favorit. Smaken är som sagt som baken.. Läs mer här.

Robertson Shiraz Mourvèdre Viognier 2009 (nr 2062, 59 kr) doftar drottningsylt, lite övermogen frukt, vanlij, aningen "kladdigt" intryck med en viss alkoholmättnad. Burdus, endimensionellt trumpetar den ut sin närvaro. Smaken är Varm alkoholsöt, endimensionell, lite tråkig men ändå ganska korrekt. Ett relativt långt avslut och inga störande moment gör vinet mer än gångbart i den svenska grillsäsongen. Sydafrika verkar ju dessutom vara ganska populärt hos gemeneman. Läs mer här.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det är med viss besvikelse jag lämnar min första Hermitage bekantskap och med omvärderad syn som jag närmar mig Amerikas stolthet.

Tills nästa gång. Skickar en tanke till mina partajande kollegor...

Shotfire Shiraz 2007. Grillvinsökandet fortsätter..

Sökandet efter rutiner fortsätter, möjligen för mycket begärt att en treveckors ung man ska veta vad han vill. Rättelse han vet vad han vill, nu gäller det bara att få med föräldrarna på samma tåg. Storasyster har hittat flera sätt varav det mest drastiska innebär att lägga sig ner på backen och skrika ut sitt budskap. Fungerar ungefär lika bra som det går snabbt att göra ett inlägg med en hand samtidigt som övriga kroppen befinner sig i rörelse för att verka sövande på lillkillen..

I ett försök att undvika fjolårets uteblivna grillande har jag lagt om strategin, nu är det snabbgrillning som gäller. På med något som går fort, lätt och ändå smakar fantastiskt. Ta något med ganska mycket fett insprängt i köttet, salta, peppra och släng på. Krydda med någon hemmakomponerad glace och du är hemma hos oss.

Som jag utlyste tidigare fortgår sökandet efter det optimala grillvinet, finns det? Jag fick fina zin rekommendationer av Johan P, varav en flaska Seghesio väntar på rätt tillfälle, tack för det. Men ikväll vänder jag mig till ett annat hörn på vår sfäriska yta.

Med det västernklingande nämnet Shotfire Shiraz 2007 (nr 94162, 149 kr) befäster kvällens vin tillståndet varvid mitt fotograferande kan liknas. Och trots mina själsliga associationer med en hårdför Marlborotuggande revolverman kan knappast mina gurkstavar eller ihärdiga sniffanden kvala in som vare sig speciellt precisa eller dödliga. Däremot skjuter detta vin mitt i prick denna afton, trots dess icke amerikanska ursprung. Kompakt, djuprött och kraftfullt äntrar Thorn Clarkes Barossa Shotfire Shiraz årgång 2007 scenen. Möjligen något avskräckande i dess prakt till en början. Doften är tät, mustig med massor av varm söt rödblåfrukt en ekbetonad, kryddig men ändå en integrerad helhet som förstärks efter ett dygn öppnad i kylskåpet.

Trots detta är det i smaken som vinet träffar i mitt bullseye denna kväll, mindre burdus än vad doften slår an men ändå massor av mörk och mullig frukt med en pigg syra och en fräsh mintighet som möjligen kan liknas med eukalyptus. Tanninerna är små och väldigt finkorniga och ger ett drickfärdigt intryck trots dess ungdomliga ålder och kraftfulla yttre. Eftersmaken sitter i riktigt länge med körsbärskärnor, plommon och mörk choklad. I en svalare serveringstemp kan jag även skönja en örtigkryddig ton. Riktigt gott.

Samtidigt blir jag inte riktigt klok på kvällens uppenbarelse. Från den icke australienska korken till den mulliga fasaden med det mogna innanmätet. Frågorna hopar sig i takt med att den svenska allokeringen minskar och mitt sug efter mer ökar. Tilläggas bör att det inte föll frun på läppen samt att det inte passade speciellt bra till det grillade köttet. 

Tills nästa gång. Inlägget är aktuellt idag, igår eller i övermorgon...

Ps. Merläsning om vinet kan ni hitta här. Ds

Moscato d'Asti Prunotto 2009. 09 är inte det nya 08..

Förra året svetptes jag bort på päronlätta Moscatto moln. Ville jag förföra mitt sällskap med bubblig blommig sötma med en syrlig fräsh undertoner av allehanda druvafrukter viste jag vad som skulle hämtas från källaren. Ett säkert kort men ändå nytt och spännande vare sig det handlade om jordgubbar doppad i vitchoklad eller mol alena. Det blev både en och två påfyllningar från sedvanlig leverantör.

Så det var med raska fingrar årets beställning knappades in, eller rättare sagt talades in till den lokala kassörskan. Två dagar senare fanns årets version av Prunottos söta bubbel att hämta.

Möjligen är det de höga förväntningarna, ett vidgad vinsinne, årgångsvariationer eller som så ofta en kombination av alla tre som gjorde att fjolårets skörd upplevdes som en besvikelse. Moscato d'Asti Prunotto 2009 (nr 98040, 99 kr) avger de karakteristiska tecknen för ett Moscato vin men med volymen nerskruvad och en tvist av tvål. Inte helt oangenäm men inte alls förföriskt sommarlätt som jag hade förväntat mig. Smaken landar någonstans mittemellan tråkigt intetsägande och sötsyrligtläskande, känns svårmatchat och ganska trist. Eftersmaken är kort och ja kort. Efter ett tag i öppnad flaska luftas tvålen bort, som anmärkningsvärt både fanns i doft och smak, kvar blir ett helt ok vin men inget som väcker mersmak.

- Det här är som en lyxig läsk, sammanfattar och summerar en annars ganska småbarnsbluesig kväll..

Tills nästa gång. En tillbaka och en ny...