Krohn Heritage Fine Tawny Port. Undrar hur man skulle må utan 2 års sömnbrist?..

Jag dricker alldeles för lite portvin, eller starkvin överhuvudtaget. Att avsluta dagen med ett litet glas sött är närmast som elexir för kropp och själ. Trots detta så finner jag mig sällan spanades på den lila hyllan förutom vid annalkande juletid. Vet inte om det beror på sjunkande temperatur, eller om kroppen helt enkelt ställer sig i sötvinsmode ju närmare jul vi kommer. Har igentligen inte så mycket till övers för glögg, mer sprit och mindre smak med en påklistrad sötma tycker jag sammanfattar den juligaste av drycker. Varför inte ta ett glas port, eiswein eller rent av en lagrad rom om man är lagd åt det söta hållet.

Nu ska jag medge att mina erfarenheter av port är i det närmast obefintliga, där också alltså. Var tvungen att göra en snabb sökning för att hitta vad jag har druckit. Tawny är tydligen oftast en blandning av flera årgångar port som har genomgått en längre lagring på fat.

Krohn Heritage Fine Tawny Port (nr 8026, 95 kr) kommer i det behändiga halvformatet, även om den går att spara öppnad några veckor (kanske mer) så är det trevligt med mindre mängd. framförallt om man som jag vill prova flera sorter innan jul.

Söt doft med dadlar, inlagda russin och en fin stramhet som får mig att associera till röda vinbär. Ett släng nötter spär på komplexiteten och känslan är varken speciellt alkoholmärkt eller för söt. 


Smaken är söt, så klart men inte kladdigt söt. Ett obligatoriskt alkoholsting och gott om torkad frukt. Även här är dadlarna, russinen och de gräddiga nötterna fint samstämmiga och lämnar en smådäst och lite spritig eftersmak.

Detta är inte en stor upplevelse men absolut inte dålig. Måste nog säga att alla komponenter sjunger fint tillsammans och ger ett medelfylligt intryck rakt igenom. Ett helt ok sällskap till ost, fikonmarmelad, brasa och vuxenslöande men säg det som inte är det. (85p)

Tills nästa gång. Kom gärna med tips på annat starkt som passar framför brasan...

Alexandre Bonnet Grande Réserve Brut & Auchentoshan Select. Semester, första men inte sista..

Idag fick vår vän semester, jasså säger du men ta då i beaktning att det är hennes första "riktiga" semester någonsin. Själv har jag varit "ledig" sedan Maj men det är först nu som den riktiga semesterkänslan infunnit sig, miljöombyte, bortasovning och bjuddricka. Härligt!

Vad passar då inte bättre än att skåla in den nya tiden i lite bubbel. Alexandre Bonnet Grande Réserve Brut (nr 7555, 239 kr) innehåller mestadels Pinot Noir (70 %) men även Chardonnay (20%) och Pinot Meunier (10%).  Doften känns fyllig men ganska blyg, gula äpplen och en aning brödighet. Smaken är fyllig näst inpå halvtorr med en blyg gul frukt, smaklig brödighet och en förnimmelse av beska i en avslutande ton av grape. Syrorna finns där men inte alls lika pigga som i de rena Chardonnay champisar jag druckit. Eftersmaken är tyvärr lite för kort för att kännas riktigt bra men en trevlig ny bekantskap i den publika men fylligare stilen. (85 p)

Tills nästa gång. Undrar vad morgondagen har att bjuda på...

Ps. Kvällen avslutas med en Auchentoshan Select. Fruktigt mjuk med marmeladkulor, apelsinskal och honung. Fantastiskt mjuk och lättsam. Eftersmaken är kort vilket kan förklaras med den netta fatlagringen. Men detta är flera resor bättre än vilken blend som helst. Ett hett tips till de som inte säger sig tycka om Whiskey, å andra sidan kan du bjuda på något annat och spara denna till dig själv (83 p). Ds

Rully 2005. Sidewayseffekt och vattenkoppor nu hoppas jag på utebliven bältros..

I likhet med många andra fick jag en uppenbarelseliknande känsla när Sidewayseffekten var som värst (några år senare än filmdebut ska tilläggas), in med Pino ut med Merlot. Jag var då i inledningsskedet av min vinifiering och smakade allt som hade Pinot i sig, så här i efterhand inser jag att druvan inte gör sig i det  prissegment som jag rörde mig då samtidigt som generaliseringen var åt det grövsta laget. Nu några år senare när förrådet ständigt fylls med den ena intressantare flaskan efter den andra har Pinot inte hittat tillbaka till inköpslistan, frågan är om det ska bli ändring på detta? Efter att ha läst nyårslöften och bot om bättring från flera med överlägsen erfarenhet av vad vinvärlden kan erbjuda inställer sig tanken, kan så många verkligen ha fel eller fastnar alla tillslut i Pinovärldens förlovade land.

Bästa sättet är att själv bringa klarhet i frågan, ta den äldsta flaskan i källaren och i med korkskruven. Maison Joseph Drouhin har varit i familjens ägor i 130 år. Joseph Drouhin har i likhet med många andra anammat den biodynamiska läran och har en variation av 90 olika vingårdslägen runt om i Bourgogne, både vita och röda. Rully är en kommun i distriktet Côte Chalonnaise, ett distrikt utan några Grand Cru lägen. I ärlighetens namn tycker jag att det är lätt att förvilla sig och bli mer än vilsen i alla vinlägen, ortsnamn och regioner i den här delen av Frankrike, men som med all kunskap måste man börja någonstans. Besök gärna den snyggt gjorda hemsidan för mer info om vinmakare och viner. 

Direkt från källaren känns vinet aningen slutet, tobak, lakrits med en viss kryddighet. Men det tar inte lång tid i sommarvärmen och de vidöppna glasen för att jag ska bli bjuden på fylliga röda vinbär, hallon och något som kan liknas med hjortron. Dofterna är integrerade och ger ett mycket fylligare intryck än vad synen skvallrar om. Efter ytterliggare lite mer värme och tid hittar jag toner av körsbärslikör.

I munnen är vinet överraskande fylligt med en extremt pigg syra och rikligt med uttorkande småkorniga tanniner. Vinbären och hallonen ackompanjeras härligt av tobak, lakrits och lite småskitiga multna toner. Avslutet är kryddigt och ger ett bra avstamp i vad som skulle kunna bli en riktigt trevlig eftersmak, tyvärr är den lite för kort för att verkligen kunna matcha doft och smak. Långt där i bakgrunden finns en förnimmelse av vad 12-15 månader i 10 procent nya ektunnor har bidragit med.

Överlag känns vinet härligt drickfärdigt, personligt och lagomt skitigt för att bli en riktigt trevlig inkörsport till vidare Pinoeskapader. Synd bara att eftersmaken är lite för kort och blyg för att helheten ska bli riktigt, riktigt bra.

Tills nästa gång. Sjukdom och elände, tur att det är såå varmt...