Viña Pomal Reserva 2007. Helt Rätt(vik), fast lite fel.

Siljan, sett från stugan

Har varit på en underbar men intensiv semester, som brukligt tar jag seden dit jag kommer. Försöker alltid äta och dricka som lokalbefolkningen hur konstiga dessas vanor än må te sig. Så, vad dricker man i Rättvik? Eftersom jag är något av en vinsnobb, i alla fall enligt vissa, undersöker jag enbart hundrakronorplus hyllan, ingen box och inget starkvin den här gånger. Det gav mig ca 83 alternativ, hyfsat bra för att en liten ort, eller? Men, vad är det jag kikar på egentligen? 36 röda poster där 13 är någon sorts Amarone. Inget ont om Amarone, jag kan njuta av ett glas då och då men att det skulle motsvara ca en tredjedel av det röda utbudet, så bra är inget vin. Äldsta vinet av dessa 36 poster är från 2007, flertalet är klart yngre, detta i ett segment som ska vara kvalitativt bättre och en vinsort som överlag tål några års lagring till många års lagring. Fast det är klart, urvalet kanske inte är kvalitativt, går man enbart på pris finns det ingen flaska över 300 kr, 6 st över 200 kr där majoriteten igen utgörs av Amarone.

Över till vitt, 16 poster, där 13 är från Frankrike, 8 innehåller chardonnay och 7 är någon form av enkel Chablis. Här är 2010 äldsta årgång och prismässigt finns det inget över 200 kr. Mousserande då? Jorå 31 poster, men vänta nu, många upprepningar på halv, hel eller rent av magnumformat. Av dessa är 28 från Frankrike, 26 från champagne. En Moët klockar in på över 400 kr för ett helrör annars mest runt 200 kr. Nog för att jag inte har provat särskilt mycket från Champagne men till och med jag har provat det mesta som finns här. Äsch, lika bra att att rycka en av de äldsta röda och hoppas på det bästa. Ja just, glömde nämna att det fanns 83! olika boxar och 70 olika poster med någon sorts Whisky.*

Viña Pomal Reserva 2007

Temporärt hemma, den hyrda stugan på kullen, var allt man kunde önska och lite till. Helt utrustad, från tvättmaskin till veranda i solnedgång. För att göra inramningen rättvisa skulle ett medelfylligt, drickvänligt rött som man inte tröttnar på efter ett glas sitta som en smäck. Helt rätt igen, Viña Pomal Reserva 2007 (nr 6712, 119 kr) infriade de få förhoppningar som fanns. En lika stor dos fat och frukt, ok aningen mer frukt men ett liiitet besök på kräftskivan och stallet fick man på köpet. Varken burdust eller särskilt personligt men direkt drickvänligt med precis rätt dos "Rioja" och tillräckligt motstånd för att inte upplevas som vare sig mjäkigt, torrt eller tråkigt. Just där och då satt det som en smäck till den medtagna chark och ostbrickan, ok för att jag gärna lever lokalt men första kvällen är det bäst att vara på den säkra sidan.

Tills nästa gång.  Borta bra men hemma bra mycket bättre, i alla fall i vissa hänseenden...

* Källa: systembolaget.se. Kan ha räknat fel eller missat någon post. Ni som trodde att jag gjorde denna räkning på plats har inte varit i Rättvik under campingsäsong eller "semestrat" med tre små barn för den delen.

Realisation, noll koll..

Av en händelse sammanföll en inplanerad utflyckt med Trissens konsumentupplysning. Kan medge att det var med viss iver som stegen närmade sig utlovad hylla, skulle finnas fem kvar av Dr Loosens tidigare provade sommarriesling. Döm av min förvåning när samtliga var kvar vilket i sig inte var helt otippat utan det var snarare till vilket pris de var listade, ordinare pris. Det enda som skvallrade om att det var något i görninngen var en liten lapp där det stod att varan skulle utgå ur butikens sortiment. Eftersom jag viste att denna var nedsatt fortsatte jakten på andra möjliga offer. Vilka andra skulle utgå och var detta likställt med ett nedsatt pris? Efter lite jagande frågade jag en expedit om denna kunde svara på varför de nedsatta priserna inte var angivna, denna såg väldigt frågande ut och sa tvivlande att så var väl inte fallet. Varpå jag ville få en flaska kontrollerad och hon något motvilligt undersökte priset, jo den säljs till ordinare pris, varpå hon säger: - Vilket tur och går iväg.

Något snopen står jag kvar och fortsätter mitt knappande på mobilen för att få svar på vilka flaskor som är nedsatta och beger mig ut. I kassan är varorna registrerade till det lägre priset och allt är frid och fröjd men maken till service får man leta efter..

Tills nästa gång. Möjligen, möjligen skulle servicen bli bättre om SB inte fanns...

Robertson Chardonnay 2008. Bröllopsvin?..

Utan att gå in på allt för mycket teknikaliteter och avslöjanden har jag på eget och möjligen brudparets initiativ blivit något av en självutnämnd provsmakare. En tung och ansvarsfull uppgift men likväl smickrande och lustfylld. Tidigare gjordes ett vetenskaplig och emiriskt mindre korrekt test av två röda alternativ, nu är det ett vitt som gäller.

Kriterierna är de samma, ska fungera till många, kunna köpas i Tyskland på storpack och fungera mer än väl till maten. I beställningssortimentet hittade jag en behändigare kandidat än det rätblock som återfinns på de flesta systembolag. Robertson Chardonnay 2008 (nr 87350, 79 kr) är på alla sätt ett korrekt men föga upphetsande vin. Doften är ganska svag tropiskt blommig med en citrustvist, kryddad melon är en assosiation som är lika oortodox som korrekt. Smaken inleder med en söt ton som övergår i en tunn men läskande känsla, i slutet kommer en besk krydda som dock inte tar över på något sätt. Eftersmaken är lika med noll.  

Så då återstår frågan: Hur passar detta som giftasvin? Jo faktiskt riktigt bra skulle jag tro. Frukten i doften och smaken är inbjudande lättsam, inget som stör och inget som faller bort. Den lilla sötma som upplevs i inledningen fungerar mer än väl med skaldjursinslaget och den beska kryddan tror jag sminkas över med de brödkrämiga inslagen för att inte tala om det salta gula krosset. Tror till och med att gurkan funkar ihop. Hoppas att jag inte varit allt för avslöjande men det är å andra sidan säkerligen ingen av gästerna som läser min blogg..

Tills nästa gång. Det söta kommer förhoppningsvis att avhandlas i helgen... 

Ps.

Höll på att glömma. Är tidig April realisation på SB, jag har fastnat för följande 99 kronorsvin:

nr 2084 Le Bonheur Prima (förr 125 kr)

nr 6547 Kenwood Cabernet Sauvignon (förr 165 kr)

nr 2597 Albaruta Montefalco Rosso (förr 159 kr)

Passa på! Vet inte om de förvinner eller om det "bara" är en sänkning, förhoppningsvis kommer en provsmakning snart i en blogg nära dig.

Ds.

Castello di Fonterutoli 2006. Varje dag räknas..

Dagarna lunkar på i ett jämnt tempo, jämnt är att ta i ibland känns det som att tiden rusar och ibland står den still. Vi har alla med och motgångar det är väl helt enkelt det vi kallar livet. Men med handen på hjärtat har det varit mer mot än medgångar på sistone även om det möjligen börjar plana ut lite. Så vad förgyller inte kvällen mer än ett bord fulldukat med allehande godsaker och en dotter som sover en till synes ostörd sömn, åtminstone blir det inget utslag på barnvakten.

Till inlagd parmesan, brie, dadlar i bacon, grillad kyckling, salami, kronärtskockor och stenugnsbakat surdegsbröd passar Castello di Fonterutoli 2006 (nr 32130, 149 kr, 375 ml) alldeles utmärkt. Doften är inbjudande med generös varmfruktig kirsh, läder, mörk choklad och sötstickiga toner som inringas av en härligt rostad integrerad ek. Smaken är stram, rödfruktig, med lite söta rotfruktstoner, torkad skinka och rejält med uppstramande tanniner. Eftersmaken sitter kvar riktigt länge och bjuder på lite jord, rotfrukter och rödblåa frukter (jordgubb, plommon). Vinet känns riktigt välgjort och är en fröjda att sitta och smutta på, förutsatt att man gillar lite tanniner. Jag hittar inget som "sticker ut" och möjligen är dess strömlinjeformade om än lyxiga förpackning dess svaghet. Men jag gillar det skarpt, till gårdagens entrecote och bea fungerade det också mer än bra. Ett riktigt ess att ha i rockärmen, men som sagt se upp om det är någon som är känslig mot att det stramar till i svalget en ide då kan vara att ha ett gräddigt tillbehör redo.

Mer om vinet och människorna bakom..

Fonterutoli ligger fem km söder om Castellina in Chianti (Siena) och ägs sedan 1435 av familjen Mazzei. Idag ståtar gården med 117 hektar vinodlingar fördelat på fem områden, Fonterutoli, Siepi, Badiola, Belvedere och Caggio. Castello di Fonterutoli är "Château" vinet från de bästa vingårdarna. Vinet utgörs av 90% Sangiovese och 10% Cabernet Sauvignon från stockar mellan 12-25 års ålder. Macerationen pågår mellan 15-18 dagar och sedan får Sangiovese druvorna mogna i 16 månader på små franska fat (70% nya) medan Cabernet druvorna mognar i 18 måndader också de på små franska fat (70% nya). Efter blandningen får vinet vila 8 månader på flaska innan det saluförs.   

Tills nästa gång. En dag till...

Ps. Efter en extra titt på SB:s halvflaskor fann jag att förutom de tre Amaronevinerna var det tre Recioto alltså söta röd. När dessa plus den druckna Mont-Redon 2005 samt de saldosvaga Castello di Brolio 2004 och Château Roc de Cambes 2004 var ute ur leken återstår två flaskor. Château Pibran 2006 (nr 98259, 135 kr) och Castello di Brolio 2005 (nr 94038, 165 kr). Utbudet är otroligt bra.. Ds

Besvikelse.. Igen..

Jaha ja, i ett försök att bringa lite flärd och livsnjutning i en smått kaotisk tillvaro går mina tankar mot mindre men bättre. Alltså halvflaskor i guldkantad svenssonstil, tanken är lite av en nystart och och en källa till inspiration och glädje. Ett format som är mer tillgängligt och bättre anpassat än de "stora" flaskorna. En snabb koll på SB visar att utbudet av halvflaskor över hundringen (ok ett trubbigt verktyg men ändock ett verktyg) är skrämmande dåligt där det dessutom blir en uteslutande fight mellan Italien och Frankrike. Om man tar bort amaroneflaskorna som jag personligen tycker är lite svåra att matcha med mat och de riktiga kanonerna (Château Cos d'Estournel 2005, Château Figeac 2005, Château Haut-Brion 2005, Château Léoville-Las-Cases 2005, Vigna Seré Passito Rosso 2003) återstår 10 olika vinval. Och då har jag inte brytt mig om att kolla lagersaldo vilket i sin tur säkerlien decimerar utbudet något mer.

En snabb koll visar att de flesta av de "dyrare" halvflaskorna befinner sig antingen i depån, hos leverantör eller i någon av de tre största städerna. Alltså ännu en gång är jag hänvisad till beställning och således får jag förlita mig på andras förmåga att plocka det jag vill ha.

I min första beställning fick jag veta att ett av vinerna, Château Pibran 2006 (nr 98259, 135 kr), är slut hos leverantör och såldes inte går att få tag på. Jag påpekar något mindre försynt att den finns kvar i vinkällarbutikerna varav biträdet något ansträngt säger att hon ska kolla upp det. Jo det stämmer, vi kan göra en internleverans. Alltså från slut till leverans, nöjd lägger jag på luren.

Beställningen dimper in och förväntningarna är på topp. Jag ska tillägga att jag inte på något sätt är vidare bekant med vare sig Italienska slott (Castello di Fonterutoli nr 32130, 147 kr, 375 ml), eller andra Italienska storheter (Brunello di Montalcino nr 12357, 149 kr, 375 ml). Eftersom det ordinarie sortimentet inte anger årgågnar får jag förlita mig till senast provade årgång. 2006 för Castellon och 2004 för Brunellon, minst sagt lovande år i Italien. Här kommer bakslaget, Brunellon kommer i årgång 2002. Ok nu kanske det inte gör något om man som jag inte har smakat någon Brunello tidigare, jag har således inte referenser till "hur" det ska smaka. Men jag har förväntningar, förväntningar att jag inte ska få ett vin från ett "katastrof" år, förväntningat att denna upplevelse ska bli lite utöver det vanliga, förväntningar som gör att känslan är smolkad redan innan öppnandet. Nej retur och pengarna tillbaka.

Men inte något ont som inte för något gott med sig. Castellon var som en elegant, lyxig, strömlinjeformad Alfa Romeo. Mums.. men mer om det i nästa inlägg

Tills nästa gång. Så var de bara nio...

Nyheter på SB?!?

Nytt år och nya lanseringar. Inte lika många som förra året eller? Med handen på hjärtat blir jag inte riktigt klok på monopolets humörsvängningar. Så här säger de själva:

"Nyheter
Våra nyheter lanseras två gånger per år (24 mars och 1 oktober 2010) och finns i vårt sortiment under minst 12 månader."

Alltså inga nyheter där inte.. precis som förut förutom datumet 24 mars.

Tillfälligt sortiment
Fyra gånger per år (1 februari, 3 maj, 1 september och 15 november) lanserar vi vårt tillfälliga sortiment. Det kommer att finnas i butik i upp till fyra månader och bestå av drycker som passar den aktuella säsongens mat och högtider.

Här förstår jag intensionen, att varorna ska finnas tillgängliga under ett lite längre tag och inte försvinna samma dag de kommer in. Här kommer en för mig uppenbar motsägelse, om SB köper in ett visst antal flaskor och de tar slut är de då följdaktligen inte slut? Ett exempel: I vårsläppen (nu i Februari, kallat tillfälligt sortiment i vår) släpps 1800 flaskor av Bosquet des Papes Cuvée Tradition 2007 om vi Ch9 törstande svenskar (norrmän, finskar och tydligen också en och annan dansk) köper upp dessa flaskor finns det då fler? Troligtvis inte om inte leverantören får tag på några till. Sen kan SB kalla lanseringen vår, februari, tillfälligt eller något annat faktum kvarstår. Varan är slut, ännu en gång handlar det om tillgång och efterfrågan som i så mycket annat. Varför hymla.. Vänta det kommer mer..

Vad händer mer under året?
Vi lanserar påskdrycker (15 mars) och glögg (1 november). Små partier lanseras varje månad (undantaget januari och juli) i 35 butiker. Vilka dessa butiker är kan du se på systembolaget.se. Vinkällarbutikerna i Stockholm, Göteborg och Malmö fylls löpande på med nya drycker/varor, oftast två gånger i månaden. (Citaten är hämtade från Systembolagets varunytt våren 2010.)

Och nu kommer den stora frågan, vad är nytt? Som jag ser det ingenting, de "intressanta" (oftast lite dyrare) nyhetslanseringarna är fortfarande begränsade både vad gällande tillgång (35 butiker om man har tur, troligtvis 3 butiker i realiteten) och antal. Vi som bor på landsorten får följdaktligen snällt beställa en flaska, sa jag att det måste ske i en systembutik, och se på när saldot rasar i de län som har blivit begåvade med ett Systembolag med modulklassningen T5.

Trots allt gnäll rättar jag mig ännu en gång i ledet, står där med mössan i hand när de öppnar och hoppas att jag denna gång stöter på personal som är tillmötesgående (inte alltid men oftast) och som dessutom har någorlunda datorvana så att jag åtminstone kan få en möjlighet att vara med på huggsexan.

Tills nästa gång. Jag ä int bitter...

Ps. Kommentera gärna Ds