Fritz Haag Brauneberger Riesling Kabinett 2008 och Dr Loosen Erdener Treppchen Riesling Kabinett 2008. Av en novis för noviser..

Fösta gången är alltid nervös, oavsett vad. I helgen var det första gången som jag höll i en vinprovning. Utan att gå in allt för mycket på trivialiteter såsom, ljus, glas, omgivningens lukter osv kan jag konstatera att det blev väldigt lyckat och en ytterst trevlig kväll. Tack för det kära kollegor. Vinerna var inte så dumma de heller. Den som skiljde sig markant från mängden var Kellern som fick pryda förra inlägget, ja och så budget varianten från Dr Loosen, Dr L Riesling (nr 7218, 79 kr), som inte smakade värst mycket alls där den lite beska eftersmaken var det mest markanta. Intressant vad en jämförande provning kan ge, har druckit detta tidigare och tyckt att det var ok. Men under kvällen var det allt annat än ok, det var rent av riktigt dåligt, en mening som jag delade med samtliga vid bordet.

Kvällens favorit och det vinnande vinet var Fritz Haag Brauneberger Riesling Kabinett 2008 (nr 97027, 170 kr). En närmare presentation av vinet och hur det kan upplevas kan läsas här. Jag kan bara instämma i Niklas J:s lovord, det jag slogs mest av var den intressanta tonen av mineral (lera, skiffer) som fanns med både i doften och smaken. Annars var doften aningen återhållen men med en fräsh krispig frukt (äpplen, möjligen lite persika) som drog aningen åt det blommiga hållet. Smaken kändes balanserad med alla beståndsdelar som krävs för att locka och fängsla mig, syra som gör att saliven rinner till, balanserad frukt som gör att det känns som att sätta tänderna i en blandning mellan ett krispigt gröngult äpple och en mogen persika, aningen sötma och honung som knyter ihop säcken med en eftersmak med lite av allt som dessutom satt i ett tag. Kalasgott och väldigt lättillgängligt utan att bli intetsägande.

Kvällens andra vin när folket fick tycka till var Dr Loosens februarinyhet, Erdener Treppchen Riesling Kabinett 2008 (nr 95922, 129 kr). Mindre personlighet än Fritz Haag (ingen dirket mineral känsla), något mer sötma och ett väldigt helgjutet smakintryck gör attdetta är det perfekta vinet att bjuda i stort sett alla på. 

Summering av kvällen. Enligt mig var kvällens stora vin Kellern men i sällskap av sina söta kusiner kom han inte riktigt till tals. Det är alltid intressant att bjuda vin helblint och kvällens omdömen talar sitt tydliga språk. Fritz Haag lyckades bäst och det med all rätt. Maken till intressant men ändå tillgängligt vin får man leta efter. Själv börjar jag känna att mina preferenser går allt mer åt det torra hållet, kan bli lite mycket när den söta tonen tar överhanden dessutom upplever jag att det är svårt att uppfatta samma komplexitet i doft och smak hos halvtorra. Med detta sagt är jag inte på långa vägar redo att ge upp det "halvsöta" det handlar snarare om att det är roligt med ögonöppnare och förändrade samt förskjutna preferenser, även om smaken gör att det på sistone tenderar att bli dyrare och dyrare. 

Tills nästa gång. Inget som förgyller tillvaron som trevligt sällskap och gott vin...