Sidor

tisdag 26 maj 2015

Georges Descombes Brouilly 2014..


Vissa viner borde komma med varningstext. Georges Descombes Brouilly 2014 (köpt via caviste.se, cav41) skulle ha en fet lapp med "köp i 6 pack, minst", hur ska man annars hinna registrera hur det smakar, på riktigt alltså.

Med det sagt så finns det en seriös bonnig tyngd i all mörkröd bärig sirlighet. Det är något svårmodigt, örtigt och mörkt som vilar som en lätt slöja mitt i all lätt drickbarhet. För drickbart är det banne mig i massor, glaset, nej flaskan försvinner i ett nafs. Hinner knappt märka att det nafsar till och stramas upp i avslutet. SÅ långt från nidbilden av bananbojjo man kan komma.

Här har vi då fram och baksidan av att handla av kvalitetsmedvetna småhandlare som Caviste och Vinlådan. När man väl fattat vad saken handlar om är flaskan, eller i det där fallet flaskorna slut och man står där men ett sug efter mer. Ofta är flaskan/flaskorna blandade med andra och då är det bara att vänta in och se hur resten presterar. Fast som en av flera ledstjärnor i vinhimlen är de onekligen tämligen starkt lysande.

Tills nästa gång. Varför kan man inte ha kakan och äta den samtidigt...

lördag 16 maj 2015

Mullineux Family Wines Syrah 2013..


Varför ska man spara vin? Frågan har återkommit på sista tiden som en ständigt läckande kran. Kanske inte varför, utan snarare vilket sorts vin ska man spara? Det är så skönt när man får svaret direkt serverat i en sval, stor primeur kupa. Det här ska konsumeras, gärna halsas, NU!

Nej vänta nu, inte så snabbt för då kanske du missar den rödsirliga, eleganta frukten, pusten från barrskogen eller den precist balanserade basrösten från faten. Det är är faktiskt urgott, saftigt och seriöst på samma gång. Helt klart mer Syrah än Shiraz, trots utomeuropeiskt ursprung. Det finns en nerv, lätthet och köttig tyngt samlat i en och samma härliga klunk. Precis lika gott dag ett som dag två och ärligt, jag ser faktiskt ingen anledning att lagra detta längre. Just här och nu går det direkt upp i lustcentrat hos mig, som en smäll mot solarplexus, resterande flaskor får gott ställa sig i kö på slaktbänken, ren njutning.

Av någon, inte helt ogrundad anledning, resultatet finns ju i glaset, har Syrah från Swartland fått en speciell plats i min källare, det är ju så förbenat gott när det görs på rätt sätt. Kanske kan Mullineux väg till mitt gillade spåras till följande rader, direkt saxat från hemsidan:

"Our aim is to bottle wines that are a true expression of the Swartland. All steps of our winemaking process are taken with this aim in mind, and we pay the highest possible attention to detail in everything we do. A natural, minimalist approach is followed in the vineyards and cellar. We closely work with a select group of growers who follow sustainable, reasoned farming practices. In the cellar, apart from minimal amounts of sulphur, nothing is added to, or removed from our wines. We do not make use of any yeasts, acids, tannins, enzymes, or fining and filtering agents."

Tills nästa gång. Har hittat en lista på fler producenter som borde utforskas...

Pst. 12:an är klart mer seriös och lagringsduglig, fast vadå, bara att dricka 13 medan man väntar. Sämre kan man ha det.

söndag 10 maj 2015

Roagna Opera Prima XVII Vino da Tavola..


Samma visa som förra året, vet inte om det är vårluften eller en lätt släng av vårdepp men lusten är som bortblåst. Tänker inte säga att jag ska sluta, för det verkar vara omöjligt men haltande absolut. I likhet med förra året har det blivit dags för ytterligare en rensning i källaren, finns det något kvar att rensa kanske någon undrar, jo faktiskt, en hel del!

För att inte tala om hur man ska göra i framtiden, vad ska köpas, vad ska sparas och hur ska man spara??? Saker och ting blir inte enklare av att framtiden troligtvis bjuder på en hel del förändringar, men en sak är säker, vinintresset finns kvar och frodas. Gäller bara att "veta" åt vilket håll. Hade jag haft mer tid skulle jag försöka dra igång en vinprovargrupp i närområdet, något som jag verkligen skulle behöva, men mellan sjuka barn, livet och sjuka barn är det svårt att styra upp något mer varaktigt än nästa veckas matlista. Nej det är bara att tuffa på, vilket spår, får vi se.

Vad jag vet är att källartömningen fortsätter, någon flaska presterar som väntat och någon aningen oväntat. Roagna Opera Prima XVII Vino da Tavola faller inom kategorin oväntat. Först skitigt, kantigt och inte alls särskilt gästvänligt. Ska det verkligen smaka så här, har jag gått bet på de rara flaskor Roagna som ligger i källaren och gottar till sig, ska förälskelsen till en av Piemontes traddodoningar sluta så här. Puh, nej tack och lov inte. Dag två är det skitigt underbart, mentol, malört, mörk gästvänlig frukt och en nos som man aldrig vill bli av med. Inte direkt moget utan snarast perfekt polerat. Ok, inga riktiga stordåd men underbart vänligt och lättbegripligt. Stilen är såklart lite småkrävande och bonnig, precis som det ska vara. Sista flaskan Prima och Roagnas flagga vajar fortfarande på topp, precis som det ska vara då med andra ord.

Tills nästa gång. De e bar å åk...