söndag 29 december 2013

Champagne, inte bara till nyår..



Triss i Champagne
Har inte riktigt bestämt mig men någon av dessa blir det när 2013 äntrar 2014, eller rättare sagt timmarna innan för vem vet om jag orkar hålla mig vaken ändå in i klockringen. För att inte tala om att det är bäst att dricka det gottaste först när smaken är på topp.

Om ni ännu inte har köpt bubbel till nyår har både Tomas och Elvis satt ihop lite tips.

Tills nästa gång. Gott gammalt, gott nytt, allt gott...

torsdag 26 december 2013

Serge Mathieu Brut Prestige N.V. Tillfälligt fast..


Serge Mathieu Brut Prestige N.V
Jaha då ska vi se, en snabb koll på Google maps visar tydligt att Serge Mathieu kunde haft bättre förutsättningar landmässigt. I Champagne, ja i likhet med många distrikt, är det a och o om druvorna oldas på rätt ställe. Aube, där familjen Mathieu levt sedan 1700-talet, ligger alltså söder om det klart bättre ansedda Marne, men skam den som ger sig. De 9 ekologiskt skötta hektaren från byn Avirey-Lingrey ger en årlig skörd på ca 90 000 flaskor som ska visa världen att det går att producera bubbel i världsklass även här, Richard Jennings hör till en av de troende, vår egna Champagnefantom Richard är inte lika frälst. Bäst som alltid att göra sig en egen uppfattning. Mitt första besök blir hos Brut Prestige, 66% Pinot Noir och 34% Chardonnay, den mest feminina i uppställningen, spännande.

Och ja, jag är helt klart andligt sinnad, Brut Prestige N.V (nr 76245, 299 kr) kommer med en guläpplig, fräsch doft med en viss rondör, tillsammans med ett fetare mineral inslag parat med en lätt tropisk frukt ger det ett riktigt förföriskt första intryck. Munkänslan är skön med lite småagressiv  mousse, medelfyllig åt det lättare, friskt med småsyrliga äpplen, något litet småtropiskt, mandarin kanske, ett skönt uppiggande slut med något småbeskt men smaksamt över sig. Eftersmaken är bra lång med gott om stenig mineral, äppelsmakande päron eller om det är tvärt om och ett stänk citron.

Kittlar dödskönt, kombination av nerv, känsla, struktur och fylligare slösaktighet spelar helt rätt på min lyra denna kväll. Kommer så nära kärlek ett första möte kan göra och känslan när flaskan är slut är inte tomhet utan lycka. Mat? Absolut. Mer? Självklart. En av de bättre N.V jag smakat? Jo.

Till naturchips med vispad syrad grädde smaksatt med citron och en klick löjrom satt det osmakligt bra.

Tills nästa gång. Livet, maten och döden...  

lördag 21 december 2013

En påse flytande julgodis..

Wisby Julbrygd
Baladin Noël Café
Nygårda Julmust Lagrad på Bourbonfat
Mikkeller Santa's Little Helper
Årets julgodis i flytande form. Alltid lika pålitliga Wisby Julbrygd (nr 11311, 18 kr), förbaskat god, balanserad, markerad mild beska utan allt för tung julkryddning. Udda, kaffeosande och allmänt intressant, Baladin Noël Café (nr 89326, 39,50 kr) tar hem priset som årets julnykomling. Alkoholfritt behöver inte vara dåligt, snarare tvärt om. Julmust för vuxna barn, Nygårda Julmust Lagrad på Bourbonfat (nr 90374, 29,90 kr), dessutom snygg packetering som tåls att ställa fram på julbordet. Sist men inte minst, Mikkeller Santa's Little Helper (nr 11354, 29,70 kr), något ska man väl ha kvar till julafton.

Tills nästa gång. Och med det önskar jag en riktigt God Jul...

onsdag 18 december 2013

Heitz Cellar Cabernet Sauvignon 2007. Svensk rödgran..



Heitz Cellar Cabernet Sauvignon 2007 
Ibland trillar polletten helt rätt. Efter en heldag på stan, barnvaktande föräldrar och en påse full av hötorgsgodsaker föreslog kära frun lite försiktigt ett mustigt rött, till skillnad från allt blaskigt bubbel som hällts på sistone skojade jag. Sagt o gjort, in på flaggskeppet och hem med en flaska Nappacab av det svalare slaget, det var i alla fall vad den snälla flaskvaktaren sa som rekommenderade.

Igen bevisas vilken koll, eller snarast brist på koll jag har på landet i väst. Joe Heitz var en av dem som var en del av "vi kan visste göra gott vin på andra sidan Atlanten" vågen som sköljde över Europa som en kalldusch back then. Nu tror jag inte att det är så många som betvivlar att det görs gott vin i det förlovade landet, trots det, har åtminstone jag provat alldeles för lite från over there. För bövelen männinska, Joes Martha’s Vineyard -74 har ju en plats bland Wine Spectators topp 10, ever! Hur man nu kan avgöra det? Men det är en annan fråga.  

Heitz Cellar Cabernet Sauvignon 2007 (nr 75316, 399 kr) är underbar, helt enkelt underbar. Doften drar mig ner i ett träsk av mörka mogna plommon, dito körsbär och en rejäl slev med integrerad ekmarsipan. Det som gör att jag inte drunknar utan helt sonika ligger där och plaskar slösaktigt länge är den lilla flytring av mintig fräschör som ger precis så mycket svalka som behövs för att balansera upp. Samma sak händer när jag tar en sipp, förförelse! Solmoget, smårunt, ektoppat och förföriskt balanserat med en slinga svalkande fräschör som följer hela upplevelsen. Inte en tannin i sikten men avslutet markeras med ett stramare avstamp i den något korta men perfekt sammansatta eftersmaken. Ruskigt gott på ett direkt och okomplicerat sätt som snarast tilltalar det primitiva utan att för den delen tappa en ton i intensitet eller komplexitet. Helt enkelt perfekt en kväll som denna, vad mer kan man begära.



Hario V60 Range
Som om det inte kunde bli bättre, årets julklapp till mig själv, Kaffe the right way, oh my!   

Tills nästa gång. Jo, nu är den mer röd än grön... 

söndag 15 december 2013

Duval-Leroy Brut Rosé Prestige N.V. Julmarknad i spöregn..



Duval-Leroy Brut Rosé Prestige Premier Cru
Det här med rosé kanske inte är så dumt ändå, om det kommer från Champagne vill säga. Både Roederer och Gosset har tjusat mig, får se hur Duval-Leroy lyckas. Duval-Leroy gör denna rosa variant enbart av premier cru druvor, 80% Pinot noir och 20% chardonnay. Sedan Carol tog över familjerodret 1991 sägs stilen vara elegant, frisk och mineralrik, eftersom de funnits sedan 1859 antar jag att de gjorde saker halvhyfsat innan också. Av de 5,5 miljoner flaskor som produceras årligen förser de 200 egenägda hektaren ungefär en fjärdedel, vilket i Champagnemått, är en stor andel. Failjen har i alla tider haft sitt säte i byn Vertus, i hjärtat av Côtes des Blancs.

Rosé Prestige Premier Cru N.V. (nr 7901, 399 kr) har en lätt brödig, elegant och finstämd doft med ett diskret stänk av smultron. Efter ett tag växer det fram mer röd citrus, mineral och vita blommor.
Härligt mjuk mousse, smått gräddig, vinner helt klart en något varmare temp. Frukten är pigg, lite lingonsyrlighet, stenig mineral och ett riktigt piggt avslut som mynnar ut i en lång, rödcitruskrispig eftersmak. Helheten känns verkligen solid, pigg och krispigt balanserad med en ständig mineralnärvaro. För att sammanfatta i två ord, lättdrucken njutning!

O ja, kommer ni ihåg pralinerna Passion från Gefle Chocolaterie? Här har du en perfekt matchning, skönsång ända från början till slut.

Tills nästa gång. Pået igen imorgon...

torsdag 12 december 2013

Pepparkakssticks o fuskport. Vad hände?..

Vilmas Pepparkakssticks
Pistagekräm à la Coop
Vore snarast tjänstefel att inte delge något småjuligt i tider som dessa. Framförallt när vår snälle Tomte på höjden kom förbi med ett paket fullproppat med smakbitar. Vilmas har jag nämnt tidigare, ni vet de där som knäckebrödsbakarna som gör allt ekologiskt, ja i den mån det går vill säga. Pepparkakssticksen är en knäckehybrid som förenar kraset i knäcke och smasket i kakan. Lite mindre söt än en vanlig pepparkaka och lite mindre matig än ett vanligt knäcke, äsch lika bra att testa så ni vet vad jag snackar om. För att göra det extra festligt lånar jag lite pistagefyllning från Coop.

Allesverloren Fine Old Vintage 2008
Till dricker jag årets glö.., nej, nej, nej, nog för att jag kan dricka glögg om det bjuds men det är inget jag medvetet skulle sitta och sippa på oavsett vad tomten säger. Nej istället väljer jag Allesverloren Fine Old Vintage 2008 (nr 12109, 139 kr). Vet inte om det beror på att min förra flaska hade legat till sig i källaren något år eller att jag har en något romantiserad bild från föregående årgångar av detta sydafrikanska portvanabe men årets flaska var inte alls särskilt trevlig. Bra frukt, trevlig sötma men lite obalanserat och framförallt ett alkoholstick som nästan biter tag i bussgroggsnerven. Med det sagt slår det allt i glöggväg på fingrarna ändå, i alla fall i min gom.

Tills nästa gång. Då var det grönt igen...

söndag 8 december 2013

Bruno Paillard Première Cuvée N.V. Så kom han då äntligen..

Bruno Paillard Première Cuvée N.V. 

Bruno Paillard ligger på plussidan redan innan korken har ploppats, förutom att verka vara allmänt reko så slog han upp dörrarna till huset på mitt födelseår, 1981. Då köptes det mesta av druvmaterialet från odlare och andra som tillskillnad från Bruno fått slagit igen sina portar. Måste ha varit lite kämpigt att starta från noll i ett område där nystartad inte hade varit på tapeten de senaste hundra åren. Hursom, det hela gick ju ganska bra, idag äger han 26 hektar varav 12 är Grand Cru klassat. Detta räcker till ungefär en tredjedel av produktionen, resten köper han från ca 120 kontrakterade odlare fördelat på 32 byar. Première Cuvée N.V (min är halv, helflaskan finns i BS för 345 kr) är en blandning av 45% Pinot N, 22% Pinot M och 33% Chardonnay som görs och lagras, tillsammans med allt annat från huset såklart, i anläggningen som ligger helt ovanför jord, inte en tunnel så långt ögat når alltså.

Doften är helt klart av det mognare fylligare slaget, nötter, färsk champinjon och brioche är det första jag slås av. Gula mogna äpplen, röd citrus och lite sten kommer i en andra våg. Riktigt trevlig och ytterst inbjudande. I munnen beter det sig aningen besynnerligt, först lite attackerande, en ganska tunn start med dålig uppbackning av moussen, intrycken från doften går igen men inte alls lika intagande och inbjudande. Avslutet snörper upp med en tugga syrlig blodapelsin som mynnar ut i en ganska lång kamp mellan skaldjur och mer småbesk citrus.

Mycket besynnerligt, doften slog till lustcentrat med en rejälhöger för att sedan formligen slå luften ur mig i smaken. Frågan om det tunna, den tråkiga moussen, det aningen dissharmoniska och småbeska kan skyllas på brådmognad, dåligt skött flaska eller att det helt enkelt smakar så här. Personligen känns det lite skönt, äntligen något i Champagne som jag inte behöver återvända till.

Tills nästa gång. Kung Bore is in tha house...

Pst. Höll på att glömma, Herr Bruno är en av få som faktiskt sätter ut degorgeringsdatum på samtliga buteljer, den här lilla rackaren blev med kork November 2012.

Psst. Har faktiskt sparat en skvätt till dag 2, vi får se om utslaget blir annorlunda. Jo men nu så, doften har tagit ett steg tillbaka men smaken är desto bättre. Det tunna ihåliga har fyllts ut, det spretiga har smält samman, för att vara en N.V är det banne mig riktigt utmanande i en fylligare matigare stil. Det enda som "stör" fortfarande är det småbeska avslutet.

onsdag 4 december 2013

Handla nätvin, här kommer ett axplock..

Vad är oddsen för att befinna sig i storstan två nätvinsprovningar i rad? Ungefär lika stora som att jag ska infinna mig på någon i vår. I vilket fall är det otroligt lärorikt att få möjlighet att prova så pass mycket vin på en och samma gång, även om intrycken har en tendens att smälta in i varandra. Överlag är nivån jämn och hög, inte några riktiga hallelujamoments men å andra sidan inga floppar heller. 

Stagård Riesling Grillenparz 2012
Stagård Riesling Steinzeug 2011
Min personliga favorit denna afton och något jag absolut ska köpa mer av är Stagårds Riesling Grillenparz 2012 (199 kr hos handlavin,se), helskön doft med en fräsch krispighet, komplext driv med gott om mineral. Munkänslan är åt det fetare hållet, härlig syra som driver uttrycket och backar upp den småtropiska frukten och skapar en intagande balans som mynnar ut i en lång stenig och småfruktsyrlig eftersmak. I dagsläget mycket mer intagande än den supertajta, komplexa och småtjuriga Stagård Riesling Steinzeug 2011 (359 kr hos handlavin.se) som övertygade så på hemmaplan. Å andra sidan var denna bäst dag tre och så länge kunde jag tyvärr inte stanna.

Guy Charbaut Millésime 1er Cru 2005
En Champagne bjöds det också på, Guy Charbaut Millésime 1er Cru 2005 (314 kr hos Invinitum.com) som tyvärr kändes aningen ung och tajt. Doften var dock inbjudande, stor och homogen med mogna äpplen, lite mandarin och stenig mineral. Det är i munnen som tungskruven vrids ett varv, trots en gräddig och skön mousse blir uttrycket lite småsnårigt med syrliga Granny Smith, citrus och en pigg smaksam beska. Eftersmaken är hyfsat lång med mer syrlig frukt och mineral.

Lugiter 2008
I andra ändan av skalan kan nämnas Prioraten Lugiter 2008 (259 kr hos vintjänsten.se),varm, generös och cederkryddig. Som sitt allmänna generösa uttryck till trots upplevs pigg och alert med skön struktur.


Châteu Haut-Batailley 2009 
Påtal om skön så är Châteu Haut-Batailley 2009 (nuvarande årgång är 2012 för 239 kr hos winefinder.se) underskön. Härlig, ärlig och utsprungstypiskt modern doft med gott om både frukt och fat. Generös, solmoget rund med ståndaktig struktur. Alldeles underbar i dagsläget men kan säkert bjuda upp länge till. De bitiga runda tanninerna, den helgjutna balansen och den långa eftersmaken påminner mig om att det dricks alldeles för lite Bordeaux. 

Tills nästa gång. Nu dröjer det nog ett tag till nästa... 

lördag 30 november 2013

Jacquesson Cuvée nº 736. Vart är snön?..

Viña Champagne från Schott Zwiesel
Jacquesson Cuvée nº 736 
Är man normalstörd så är man, nu har turen kommit till hotellvänlig champagnehink och glas. Vet inte hur många gånger jag har byggt något med en påse och isbitar bara för att förfäras över dess otillräknelighet och tiggt till mig ett par lika otillräkneliga flöjtar i hotellfoajén. Nu har jag investerat i en Ice Bucket i plast från Pulltex och ett par okrossbara, i alla fall vill jag tro det, Viña Champagne från Schott Zwiesel. Tar lite plats men åker man bil är det inga problem, eller? Jaja vi får se, denna afton förgylldes dock på ett föredömligt sätt.

I hinken hittas först en något varm men sedan perfekt kyld Jacquesson Cuvée nº 736 (nr 7436, 369 kr) som släpper ifrån sig en härligt frisk och bra stor doft med en blyg pikant brödighet, gula omogna äpplen och gott om mineral, mest sten men även en del skaldjur. Munkäsnlan är år det slankare elegantare hållet, en otrolig renhet och riktigt tunggripande syra som inte känns aggressivt stickig utan snarast munrensande och uppiggande, den mjuka och välgörande mousse gör sitt för att lätta upp men det är en tajt skapelse vi har att göra med. I smaken kan nämnas förutom syrliga äpplen, en aning bröd och ett lass med stenig mineral, kalk kan nog förklara det bäst. Eftersmaken är äppelsyrlig med en ihållande klang av ännu mer mineral.

För er som inte vet, kan jag som ganska nyligen blev varse, berätta att Jacquesson inte väljer att släppa en bascuvée med liknande stil varje år utan låter årgången säga sitt. I nº 736 utgörs basen av 2008 och resterande 34% utgörs av äldre skvättar. Jag tycker att det är riktigt tydligt att vi inte har att göra med en "vanlig" bascuvée, uttrycket är helt enkelt för vågat och eget för att kunna kopieras från år till år. Det måste nog anses finnas en dos aquiered taste mitt i denna kalkrika skapelse. Vi, jo denna gång är vi tydligen överens, diggar detta skarpt. Och trots att det är ytterst njutbart i dagsläget kan jag inte låta bli att undra vad som händer med lite tid ifred.

Jaquesson är i sällskap med Bollinger, Egly-Ouriet, Krug, Salon och Selosse de enda champagnehus som fått tre stjärnor av La Revue de France. Vilket i sig inte säger mig mycket, fast det är klart att dessa utmärker sig ganska rejält med tanke på att det finns ca 5000 odlare i champagne. Huset grundades 1798 och Napoleon lär ha varit ett stort fan. Redan på mitten av 1800-talet sålde huset mer än en miljon flaskor, jämfört med de ca 350 000 flaskor som produceras nu. Kvaliteten var tydligen ett problem under början och mitten på 1900-talet men på senare år har man ryckt upp sig ordentligt och förutom den franska tidningen ger Richard Juhlin stora tummen upp till druvjuicen som bröderna Laurent och Jean-Hervé förmedlar från Avize, Aÿ, Dizy och Hautvillers.

Tills nästa gång. Idag smyger vi på Tomten...

Pst. Puteljen, Vintomas, Uffe och Björnstierne för att nämna några som smakat innan.

Psst. Lite härlig nördinfo, 53%Chardonnay29%PinotN18%PinotM, Dosage: 1,5g/l, deggad: Oktober 2012, Grand o Premier Cru i Grande Vallée de la Marne och Côte des Blancs, 252.992 flaskor, 9432 magnum, 346 jeroboam. Allt från etiketten, just love it!

onsdag 27 november 2013

Mandelpotatisplättar och Olivottos sötolivdressing. Lagom till Jul..

Mandelpotatisplättar
Olivotto Dressing
För det första erkänner jag att söta oliver låter lattjo. För det andra erkänner jag att det inte skulle smakats om jag inte hade fått en burk i handen av Apulenssmaks Roberto. För det det tredje var jag beredd att avfärdat det som trams. Däremot är jag också den första att medge när jag har fel och efter att ha smakat vet jag nu att det är gott trams, riktigt gott trams. Hela skapelsen är baserad på någon slags söt oliv som tillsammans med socker, jag anar en del apelsin och lite annat italienskt mumbojumpo skapar en smakhybrid mellan mörk körsbärsmarmelad, apelsindito och redigt gjord blåbärssylt med lite extra tallbarr för skogssmak, ja förutom en hint av svarta oliver. Ja jag vet att det låter lattjo men till kära fruns mandelpotatisplättar satt det som den berömda fläskläppen. Mandelpotatisplättar är tillskillnad från den fattigare enkelpotatisvarianten både bastantare och i mitt tycke smakrikare. Vilket i och för sig kan bero på att kära frun inte har något recept och att det denna gång slank det ner en rejäl näve bergsparmesan. I vilket fall tror jag att plättarna tjänade på den möjligare konsistensen i mandelpärmoset. Ja just, kära frun var inte lika förtjust i dressingen, men vadå, alla kan inte ha rätt jämt.

Tills nästa gång. Nu får vi bada i handfatet...

måndag 25 november 2013

Ruinart R Brut N.V. Bara att ladda om..

Ruinart R Brut N.V
Äldst, inte vinet men huset, 1729 slog Ruinart upp portarna för världen med sin champagne. Då lämnade 170 flaskor egendomen, nu har man utökat lite och frambringar runt två miljoner flaskor årligen. Det var Dom Thierry, munkkompis med Dom Pérignon, som försåg brorsonen Nicolas med tillräcklig kunskap för att kunna erbjuda några flaskor bubbel tillsammans med de tyger och klädesvaror som ursprungligen såldes. Idag förfogar man över 15 hektar i Sillery och Brimont, resterande köper man in från över 200 olika byar. Dags att öppna upp den småfeta flaskan och ta en titt på innehållet.

Ruinart R Brut N.V (helflaskan finns i BS för 379 kr) har en frisk fläkt av gula äplen, citrus, briosche och något blommigt, finns en viss rondör, lite mognad och möjligen en fläkt öljäst. På det hela taget är volymen ganska låg men intagande. I munnen får man ett ganska runt vin, mogna gula äpplen, lite brödighet, aningen vattnig i mitten, moussen är mjuk, nästan gräddig och riktigt behaglig. Avslutet stramas upp, lite störande grape beska som försvinner med luft och temp, tropisk frukt pastill och en lång musselmineralbetonad efterklang..

Stilen är välkomnande, ganska rund, komplex och lite allmänt inställsam. Känns som halvflaskemodellen har gjort sitt till och skyndat på mognaden. Blir definitivt nyfiken på "tyngre" doningar från Ruinart, gillar hur man kombinerar tyngd och fräschör. Om jag ska klanka ner på något är det aningen för hög dosage för att hamna helt rätt i gommen och den där vattniga känslan i mitten som stannar kvar när luft och temp mjukar upp det andra hade jag kunnat varit utan.

Tills nästa gång. Snart dags för en båttur...

tisdag 19 november 2013

Mailly Grand Cru Brut Réserve N.V. Då var man fast igen..

Mailly Grand Cru Brut Réserve N.V. 
Champagne på halvflaska är perfekt att ha hemma om det kommer en oväntad gäst, om du helt sonika blir sugen på champagne mitt i veckan eller om du i likhet med mig vill testa så mycket som möjligt utan att behöva öppna plånboken för en stor flaska. Jag har samlat på mig några spridda skurar, både från vårt "kära" monopol och utomsocknes. Mailly Grand Cru Brut Réserve N.V. finns tyvärr bara i restaurangsortimentet, men vadå, är något bra kan man alltid privatimportera eller kolla Wine-Searcher för flera inköpsställen.

Champagne Mailly är ett litet kvalitetsorienterat kooperativ som grundades 1929, de huserar i Grand-Cru byn Mailly i Montagne de Reims. Här ligger främst fokus på Pinot Noir även om det odlas Chardonnay också. Oj, här kommer min nästa utmaning, som allmänt geografiokunnig, lokalisera och försöka minnas alla byar och vart de ligger. Tur att Google maps finns, och jo detta nyfunna Champagneintresse borde såklart mynna ut i ett besök, men det är en helt annan historia. Om geografi är en utmaning så är språket ett annat, tur att Mailly har en engelsk flik, där utläser jag med lätthet att just denna cuvée består av 75% Pinot och 25% Chardonnay. Inte helt vanlig fördelning för en multivintage cuvée, desto mer spännande.

Doften är helt klart åt det fylligare hållet, mogna gula äpplen, mandarin, brioche, champinjoner och ett stänk skaldjur. En riktigt angenäm doft som trots sina fylligare och mognare toner behåller en skön fräschör. I munnen följer det mogna större uttrycket med, en livlig och påtaglig syra balanserar upp de mustigare tonerna av bröd, skogschampinjon och gula mogna äpplen. Moussen är mjuk och riktigt behaglig, ska jag klanka ner på något känns den inte riktigt balanserad och i eftersmaken blir det aningen för mycket av det vita i grapefrukten för att kännas klockren, men vänta nu, de små skavankerna försvann nästan med ökad temp och mer luft. En mycket intressant och matvänlig stil som verkligen gör mig nyfiken på mer pinotdominerad Champagne.

Salmiakpyramider
Lakrits och Champagne kan det vara något? På mässan ställde jag frågan till Choklad och Lakrits. Med mig hem köpte jag en påse salmiakpyramider. Mjuk saltlakritsgelé pudrad med socker, kan det verkligen funka? Jotack, faktiskt riktigt bra, syra och sälta smälte samman och något i formeln tog bort det småbeska avslutet. Tyvärr var det inte en kombination vars delar lyfte och skapade en gemensam skönsång men för den lakritsfrälste kan jag gott rekommendera kombinationen. Själv återgår jag till mina chips, men vadå, smaken är som baken. Frun formligen älskade kombinationen, visst är det härligt med subjektiv smak.

Tills nästa gång. Band of Brother, probably the best serie in the world...

lördag 16 november 2013

19 Glas. Hemmadag..

19 Glas, Stora Nygatan 19

Inte "bara" vin 


Bönor och spenat, lika enkelt som gott


Köttbullar delux
Peter Bennyson, 19 Glas
Allmän karantän, vad passar bättre än att ta en tur tillbaka bland gyllene smakminnen och landa i en magisk, rustik och allmänt välsmakande lunch hos krögare Peter Bennyson på 19 Glas. För er som bor närmare, är det närmast tjänstefel att inte besöka den gemytliga lokalen i Gamla Stan, och för oss andra lika så. Vad som utlovas? Mat som smakar bättre än hemlagat, råvaror rustikare än husen i omgivningen, drycker med en personlig bångstyrighet som lyfter de båda föregående påståendena och ett ansenligt hål i plånboken som fylls av den rogivande magkänsla som infinner sig efteråt. Nästa gång får det bli middag och en noggrannare koll på vinutbudet, det förtjänar jag.

Tills nästa gång. Men vadå, solen lyser ju i alla fall...