lördag 23 augusti 2014

Vincent Carême Vouvray Le Peu Morier 2012..

Vincent Carême Vouvray Le Peu Morier 2012
Som jag skulle vilja ha ett redigt glas vin, men har man ingått i en alkoholsockerfriochallmänthurtig pakt får man stå sitt kast. Fast jag såhär 23 dagar in frågar mig VARFÖR!, i och för sig gjorde jag det redan dag 3 med en rejäl svacka dag 15,16,17... Nej, särskilt kul är det inte och fråga mig för bövelen inte varför men gjort är gjort, lika bra att ta tillfället i akt och sprida de godas evangelium.

Sagt och gjort, varför inte ge bort en flaska som jag spontanhögg i Augustisläppet. Om jag inte misstar mig helt kommer den landa hyfsat väl, förhoppningsvis mycket väl hos den tilltänkta. Men först ett litet smakprov, något ska man väl ha för all vånda. Och självklart låter jag inget slippa förbi svalget.

Men mums, som en sval fjällbäck träffar doften näsan, sval, stenfrukt, lite slösaktig tropisk frukt, sten och honung i en balanserad och inbjudande subtil ström. I munnen handlar det främst om svalt mineraldriv, sten, lite ylle, aningen svårframkomligt, nästan utmanande, den så påtagliga frukten i doften gör sig mindre påmind och det pikantbeska avslutet mynnar ut i en ganska lång eftersmak där frukten gör comeback. Det här var grejjor det, inte för alla men gillar man stilen får man absolut valuta för pengarna. Känns snarast dumt att inte lägga undan någon flaska för framtida bruk.

Och för er som undrar, Vincent Carême verkar tillhöra den där skaran av unga, dynamiska vinmakare som ärvt en lott eller två och nu försöker söka ursprung och kvalitet i en relativt okänd appelation, någon han verkar ha lyckats riktigt bra med. Vingården är ekologiskt certifierad sedan 2002 och AB certifierad sedan 2010. Druvorna till Vincent Carême Vouvray Le Peu Morier 2012 (nr 99256, 179 kr) plockas för hand, som gårdens samtliga vin, därefter får vinet jäsa på sin naturliga jäst och inget svavel tillsätts.

Tills nästa gång. "Bara" åtta dagar kvar...

lördag 9 augusti 2014

Passione Italiana..

Kul med en ny aktör som skickar från dörr till dörr, att de sedan siktar på italiensk mathantverk med inriktning på småskalighet gör att radarn pejlas in och låses. När jag fick en förfrågan att testa lite grejjor var kravet från min sida ekologiskt, sedan damp det ner ett paket, 2 viner, en grumlig olja, en "arg" tomatsås och en liten mindre burk apelsinmarmelad.

Det börjar bra, både marmeladen och tomatsåsen från Bottega 39 har en köttig och bra konsistens. Kan tänka mig att det faktiskt skulle smaka såhär om man lagade själv med solmogna bra produkter. Inga onödiga tillsatser, vad jag kan läsa ut i alla fall och dessutom en riktigt god smak. Tomatsåsen kommer inte riktigt upp i Agrinittis nivå, men det är knappast konstigt, finns ingen som gjort det ännu.

Maremmalta Micante Vermentino 2011 är dock ingen hitt i min gom, lite anonymt, småklumpigt med en viss smörighet samt en störande avslutande beska. Det finns något intressant i doften, en blandning mellan skumbanan och blomvatten, fast på ett bra sätt. Nej, här blir det definitivt pass på flera köp.

Jasci o Marchesani Montepulciano d'Abruzzo Rudhir 2008 har däremot en lekfull, bärig och potent doft. Lite godistoner, busigt men balanserat. I munnen åker det lite berg och dalbana, först upp med en nästinpå attackerande syra följt av en fullproppad bärkorg sedan ner i en ektunna och ganska markerade tanniner. Nej, det här var aningen för skruvat och obalanserat för min smak, även här blir det pass på framtida köp.

Olio Extra Vergine D'Oliva har en fräsh gräsig doft och en fylligare nötigare smak, den är mild och väldigt fyllig, kanske aningen intetsägande men helt ok. Vid en närmare titt ser jag att oljan har passerat bäst före datum, tråkigt.

Jaha ja, det var lite blandad kompott. Ska i ärlighetens namn säga att jag inte är särskilt imponerad av mitt smakpaket från Passione Italiana, men vadå, det finns ju många andra produkter i deras sortiment. Har ni smakat något som funkar bra i er gom, tipsa gärna.

Tills nästa gång. Ahhh, måtte sommaren aldrig ta slut...

tisdag 5 augusti 2014

Jean Foillard Morgon Cuvée Classique 2011

 Jean Foillard Morgon Cuvée Classique 2011
Den här lilla gynnaren försvann verkligen i ett nafs. Det var knappt att hjärnan hann registrera den mörka följsamma bärigheten, balansakten och de sydrhônska blinkningarna. För hur skulle den hinna det när lustcentret helt tog över och gottade sig i all läskande förförisk drickbarhet. Det är ett unikum om resterande flaskor överlever hösten,  Jean Foillard Morgon Cuvée Classique 2011 finns förresten fortfarande kvar, kanske skulle köpa ett sexpack till.

Tills nästa gång. Ahh jag älskar verkligen denna värme!...

fredag 1 augusti 2014

Champagne, rött tjut och platt riesling..

 

Augusti, nytt jobb, nya rutiner och allmänt hurtande på agendan. Men först, de sista självande dagarna av Juli, ett kärt återseende av Ulfmannen och Timpan. Såklart fördes inga noter och såklart står man på läktaren och kikar ner på sin egna förödmjukelse, tur att man inte står där ensam. Att nämnas bor dock att A Christmann Idig 2009 är sjuk, ingen druvkaraktär, tillhörighet eller syra för den delen. Platt livlöst och allmänt tråkig. Tillsammans med Guigals Côte-Rotie Brune et Blonde 2009 var det besökets bottennapp. Den sistnämnda var inte dålig bara allmänt tråkig och själslös. Tur att vi drack en del annat som fick hjärtat att slå ett slag extra, Castello dei Rampolla Sammarco Toscana IGT 2009 hade en skön mix av slank supertoskan, balanserad surkörsbärskompott och stallbacke. Klart bättre dag 2 så resterande flaskor får gott vänta. Andreas Gsellmans Traminer 2011 var precis lika god och personlig som när jag testade den sist tillsammans med Peder, som sagt, bara att beklaga att det inte är lika lätt att få tag i framöver för det här är bra på alla plan. Besökets fyndvarning kan mycket väl vara Eric Rodez Blanc de Noirs Grand Cru, för 331 kr får man ekologisk odlad pinot, delvis fostrad på fat med väldigt mycket personlighet, supergod helt enkelt. Ja just ja, Bartolo Mascarello Dolcetto d'Alba 2009 kan mycket väl vara den mest barololika dolcetto jag smakat, eller godaste för den delen. Ett inte helt misslyckat slut på Juli med andra ord.

Tills nästa gång. Undrar just om den där rödtjutsrieslingen har slutat blogga eller...

lördag 5 juli 2014

Domaine de Montbourgeau L'Etoile 2011

Domaine de Montbourgeau L'Etoile 2011
Sådär ja, efter en dag med efterlängtad värme, en kortare intensiv springtur och till den sedvanliga tallriken med grottlagrad Gruyère, salami och Taralli sitter Domaine de Montbourgeau L'Etoile 2011 som den berömda kepsen. En fräsch doft av hö, gula mognande äpplen och lite färsk sherry följs av en följsam, medelfyllig men ändå frisk och svalkande munkänsla som övergår i en ganska lång medelsmackande eftersmak. Som hos de flesta vita från Jura krävs en aning aquired taste och även om nötigheten och oxidationen i denna inte alls är särskilt påtaglig ger frun tummen ner. Själv bara älskar jag det mineralsalta avslutet, det lätta, läskande, nötiga och precis perfekta personliga. Vinlådans tredje sommarvin visar ännu en gång prov på hur mycket roligt vin som finns att tillgå bara man tar en avfart från den vinösa motorvägen.

Tills nästa gång. Premiärdopp, i tempererad bassäng, men ändå...

onsdag 2 juli 2014

Cento Filari Barbera d'Asti La Mota 2013..

Cento Filari Barbera d'Asti La Mota 2013


Lingondrickats syrlighet parat med drottningssyltens slösaktiga frukt, toppa med några solmogna körsbär, lite örter och du har Cento Filari Barbera d'Asti La Mota 2013. Ok, det är egentligen varken syrligt eller syltigt utan bara otroligt friskt och saftigt med bareradruvans mer generösare inslag och en syra som gränsar till aggressiv. Ett renodlat matdricka, ångrar starkt att jag inte poppade detta till den hemmagjorda pizzan med färsk salami och alldeles för mycket mozzarella, som om det nu går att ha för mycket mozzarella. Hursom, vinlådans andra smakprov leverera ytterligare en personlig upplevelse även om jag ska medge att detta inte helt faller mig i smaken.

Tills nästa gång. Ok pappa vem ska vinna, solen eller regnet? SOLEN!...

torsdag 26 juni 2014

Le Rocher des Violettes Côt Vieilles Vignes 2012..

Le Rocher des Violettes Côt Vieilles Vignes 2012 

Har ni provat något från vinlådan tidigare? Det har jag, då kan man fråga sig varför det tagit till nu att köpa en första låda? Det enda vettiga svar jag har på den frågan är att jag i vanliga fall gärna plockar ihop blandlådor själv. Men nu gick det faktiskt inte att värja sig längre och varför ska jag. Ekologiskt, biodynamiskt och ytterst medvetna val med tillhörande info och passande matförslag, kan det bli enklare och bättre? Självklart spelar den egna smaken in men om man vill leta sig ut bland mer medvetna viner känns 895 kr plus frakt för en sexa blandat som rena kapet.

Det tog ganska exakt 6 timmar från att jag hämtade ut lådan på bussgods till att korken for ur Le Rocher des Violettes Côt Vieilles Vignes 2012. Oj va blommigt det här var, lite småfjärtigt till en början, annars är det en ren och ytterst bärig doft. Sammanhållen, lekfull och charmigt balanserad. I munnen beter det sig som en seriös beaujolais, bärig och charmig, något lite grönt smyger sig på efter ett tag och öj vilket bett det var i de lite småträiga och otämjda tanninerna. Helheten är helcharmig, eget men det hårda och träiga i slutet behöver nog en ganska rejäl köttbit för att mjukna. Men vänta nu, efter en rejäl släng luft försvinner det hårda i slutet samtidigt som det tillkommer en hint av bondgård, om det var klunkvänligt innan är det inget i jämförelse med nu.

Trots att jag gillar vinet skarpt, allt från det enkla, robusta till den dansanta lättsamma drickbarheten, längtar jag till nästa upptäckt i blandlådan. Hur ska de här sex, förlåt fem, flaskorna räcka i 3! månader tills nästa blandlåda kommer ter sig som ett mysterium? Fast det är klart, den som väntar på något gott.

Tills nästa gång. Nu är det semester på riktigt...

fredag 20 juni 2014

Ulf skjuter från höften..












Sommarlov, vad passar bättre än att Ulf och son kommer för att förgylla de första dagarna. Frågan var bara om barnen skulle löpa amok, och jo, fast på ett bra sätt. Lite gott fick vi i oss också, ok, inte så lite gott var det. Eftersom sommarlov snarast betyder mer jobb för en utmanövrerad pappa får det bli en bildlig återgivelse på dagarnas offer. Bäst var dock att se Ulf våndas över land, druva, årgång och annat väsentligt, blindbock ftw.

Ok, några korta lärdomar från det druckna. Årgångsmadeira är slösaktigt gott, syra, komplexitet och smuttglädje, ett kap och extra roligt att det går att få tag hyfsat enkelt. Alsace kan vara riktigt nasty, eller i det här fallet helt och hållet underbart, skulle vi vara lagd åt det hållet skulle vi ropa FYND! Vi lugnar dock ner oss och konstaterar lugnt att vi gärna hade gett någon hundring extra för just denna flaska. Tydligen hade vi ryckt samma champagne men vad gör det när det smakar så här, årgångens syra i kombination med en egen stil, mums till våfflor med syradgrädde och stenbitsrom. Mer lagrad Chablis och likaså med Ch9dp. Vit bourgogne kan vara snordyrt och minst lika gott, helgens vin med ett otroligt djup, frukt, mineralrök, rätt hanterade fat i en härlig symbios. Herr Brumont kan sin tannat även om den kanske blir aningen övermäktig som ung, Santa Duc lyckas även i en svårare årgång som 2011 och om det luktar sydrhône utan för mycket fläskig frukt är det USA.

Tills nästa gång. Och ännu är det inte slut på det goda...