söndag 23 november 2014

Chateau de Nages Cuvee JT Rouge 2012..


Om jag ska vara ärlig blir jag inte riktigt klok på Chateau de Nages Cuvee JT Rouge 2012 (nr 90157, 179 kr). Först tyckte jag att det var klumpigt med aningen för mycket alkoholkänning, sedan ok, för att följas av ytterliggare en svacka. Det tog sista glaset av andra flaskan, ok inte konsumerade i följd för då tror jag att det mesta smakar gott, innan poletten trillade i, eller gjorde den verkligen det?

Som sagt, det finns något lockande i doften, ett fång örter, lakrits, bär och gummi. Ja faktiskt i smaken också, en kärna av stramare sydfransos fångar mig. Men vänta nu, ökad temp gör inte susen, inte heller allt för mycket dissekerande. Jag kommer inte riktigt överens med alla superlativ som jag förnimmer mig i pressens falnande glöd, inte oäven, men inte något att göra allt för mycket väsen av. En flaska kvar, får se om den åldras med behag eller om den möter en tidig död.

Tills nästa gång. Sjukstuga, igen...

lördag 15 november 2014

Matildas i Gävle..


Det hör inte till vanligheterna att jag och frun svänger loss våra lurviga och beger oss till lokal. Så när det blir av gäller det att passa på, hotellnatt och bokat besök på Gävles kanske bästa restaurang, i alla fall om man ska tro ryktena.

Besviken? Knappast! Det här besöket gick direkt på lustcentrat för att senare etsa sig fast i minnesbanken. Varmt, välkomnande, familjärt, rustikt, vällagat, genomtänkt, bra prissatt och överjävligt gott. Bara att bege sig dit om ni är i närheten, själv längtar jag tills nästa besök.

Vi åt och drack följande:

N.V. Deutz Brut Classic, riktigt bra "standard" bubbel. Första gången jag smakade Deutz men inte sista.

1995 Chateau Sociando Mallet, en ynnest att kunna dricka färdiglagrad Bordå på restaurang för under tusenlappen, tack för det Robban! Helt perfekt drickmogen och som en smäck till kalvkinden.

Friterad spätta med senapssyrad selleri, dillmajonnäs, Kalixlöjrom och bränd palsternacka, fruns val, men gott så det förslog, klart man måste smaka en tugga eller två.

Brässerad gödkalvkind i mörk sky med inkokta rödbetor från Wij Trädgårdar, saltgurkscreme och svart australiensisk vintertryffel. Men mums, det här skulle jag kunna äta alla dagar i veckan. Vällagad "husman" med precisa smaker, tryffeln på moset gjorde inte heller ont.

Vår egen ostkaka med blåbärssylt och vispad grädde, så här ska ostkaka smaka, långt från de färdiga alternativen som trängs i kyldisken.

Ostar från Vilhelmdals Gårdsmejeri på Österlen. Serveras med fikon & nötkaramell, salta kex och krusbärsmarmelad. Krusbärsmarmeladen är hemmalagad och krusbären från "mammas" trädgård, bara det liksom.

Hela menyn och vinlistan hittar du här.

Tills nästa gång. Nu är det sopsväng på schemat...

torsdag 13 november 2014

Château la Nerthe Châteauneuf-du-Pape 2006..


Nja, det här var ju ingen dans på rosor. Trots att Château la Nerthe Châteauneuf-du-Pape 2006 (nr 90082, 299 kr) var perfekt ackompanjerad av en grym oxfile från lokala Karlsrogård, rotgrönsaker och en fläskig bea upplevdes den lite bränd och alkoholmärkt. Senare när maten var uppäten var den bättre men fortfarande trött och lite tråkig. Såhär vill jag inte ha min Ch9dp, ja inget annat vin för den delen heller. En flaska kvar, hoppas att det bara var en tillfällig formsvacka annars kvalar det in som sämsta köp på länge, den ekologiska skötseln till trots.

Tills nästa gång. VAB...

lördag 8 november 2014

Mitt Kök 2014, bästa foto!!


Stormässa på g, hur gör man för att inte överväldigas av allt som finns? Ärligt talat vet jag inte utan  attackerade mässan likt en vilsen äggsjuk höna, dock hade jag satt på mig ett par småsuddiga ekologiska glasögon innan. Denna gång valde jag att inte medverka på någon av alla provningar som ordnas av importörer utan att istället vanka runt med min vapendragare Rödtjutsulf. Av allt som provades övertygade Vinlådan ännu en gång men mässans totala överraskning bjöd två Chilenare och en Sydafrikan på. Vem hade kunnat ana det innan, ja inte jag i alla fall.  

Mässans andra OTROLIGA!! överraskning var att jag vann, JAG VANN!! matbloggsprisets kategori bästa foto. Tack o tack för det erkännandet! Tyvärr blev det inga foton från prisutdelningen eftersom jag ömsom var nervös, ömsom stakade fram ett tack på scen och ömsom gjorde ett försök till mingel med de andra grymma vinnarna och människorna bakom det hedrande priset. Och eftersom jag missade att tacka någon speciell på scen gör jag det här istället, tack till min fru, Fredrik, Ulf, Oskar L och alla ni andra som hejjat på under åren som gått, utan er vette katten om jag hade fortsatt knäppa vinflaskor, i alla fall inte i dubbel bemärkelse..

Tills nästa gång. Och igen, stort tack till alla gratulationer!!!

torsdag 30 oktober 2014

Pittnauer Blaufränkish Dogma 2013..


På ren svenska, så jävla gott! Pittnauer Blaufränkish Dogma 2013 ( nr 78260, 209 kr) är snarast italiensk i sin framtoning, missförstå mig rätt, det finns gott om Österiskiska markörer och biodynamisk bärig busighet också, men det eteriska, svävande som man kan hitta i bra nebbiolo kombinerat med den höga syran i gott sällskap med den matorienterande lättheten som återfinns i bra dolcetto känns mer italiensk än österrikisk. Fast samtidigt, det är svårt att missta sig på ursprung och det är helt klart en seriöst bra balanserad ung Blaufränkish. Opolerat, lite rått rent av men med allt på rätt plats, framförallt hjärtat. Det råder inget tvivel, köp och drick!

Attans! Verkar som att den inte kan beställas längre, någon som har koll på varför? Synd, men om den dyker upp igen finns det inget att tveka på.

Tills nästa gång. Ledig!...

onsdag 22 oktober 2014

Querciabella Turpino 2010..


Jag har druckit några versioner av biodynamiska Querciabellas Chianti men aldrig denna. Kanske inte så konstigt heller då det är först årgången, Querciabella Turpino 2010 (köpt via atomwine.dk för 169 dkk) är Cab Franc dominerat med en skvätt Merlot och Syrah, spännande är bara förnamnet.

Vilket fullträff, varm, jordig men ändå floral med precis rätt mängd gröna inslag och en släng tobak. Doften är verkligen en helhärlig mix  av varm generös italienare och mer aristokratisk slotts boende. I munnen händer samma sak, det kombinerar helt klart det bästa av världar.Uttrycket känns modernt utan att vara överextraherat eller tungt. Det florala, lättsamma och rena som jag tycker kännetecknar Querciabellas Chianti går igen men med mer tyngd såklart. Det stadiga bett som avslutar och den långa smackiga eftersmaken gör inte saken sämre. Ska bli riktigt spännande att följda hur det här utvecklar sig, möjligen att det känns aningen ungt i dagsläget, men inte så att det gör ont på något sätt.

Tills nästa gång. Aningen svårt att få ihop vardagen, tur att man har två friska föräldrar...

Pst. Mäkta stolt! Har blivit nominerad till två! kategorier i årets upplaga av matbloggspriset.

lördag 18 oktober 2014

Ett paket kommer lastat..


Världsklass, helt enkelt världsklass. En riktigt tråkig och grå fredag i Oktober dimper det ner ett paket. Paket är alltid roliga men innehållet i detta paket kan enklast beskrivas med världsklass. Det är den gode samariten rödtjusulf som står bakom, två flaskor med kärlek. För hur ska man annars tolka besväret och mödan att skicka två dolda små skvättar vin 20 mil med post.

Glas rött
Möts först av en ganska småmogen doft, lite kokta fikon, björnbär och lite allmän portvinsvibb. Det håller dock ihop snyggt och det finns något eteriskt som sticker lite extra långt upp i näsan. Samma sak i munnen, först känns det känns aningen överkokt, brådmoget rent av. Sedan blir det utmanande, pigg syra men framförallt riktigt kännbara torra tanniner. Eftersmaken sitter i ett bra tag, lite som att tugga på en ekplanka.

Blir inte riktigt klok på detta, aningen brådmoget som sagt, kanske beror på den omilda hanteringen i posten, samtidigt som det känns redigt utmanande och med en allt för generös ekfatsbehandling. Nja, sorry, gick inte igång på detta alls faktiskt.

Vad är det? Oj, värmen och kryddan tillsammans med det mer stringenta får mig att tänka Spanien, möjligen Portugal, den omilda ekfatsbehandlingen i kombination med det utmanande känns seriöst och för tidig korkdragning. Ålder? Väldigt svårbedömt, då jag misstänker viss effekt av hantering, men säg ungt fast inte för ungt.

Glas vitt, eller ok, orange
Ok här snackar vi småsimmigt. Doften är en helskön mix av torkade tropiska frukter, lite blomvatten och nyriven apelsinskal. Men oj vilken smak! Sött absolut, en rejäl näve med torkade aprikoser, lite nötter,saffran och apelsin, men vilken pigg syra. Hela uttrycket är som en komplett dessert i sig själv, avslutet är en uppvisning och eftersmaken vill inte ge sig. Det här var gott, seriöst jättegott.

Om det förra inte slog an gjorde det här desto mer. Det känns som att utseendet, den lilla blomvattentonen och de komplexa kryddorna talar för lite ålder, kanske rent av mycket ålder, det är lurigt med de här söta rackarna. Mängden syra och sötma känns seriösa, och tillsammans med helheten kan vi inte vara någon annanstans än i Tyskland, eller?!?

Då återstår att se hur jag har lyckat, en sak är säker i alla fall. Ulf har lyckats göra en helkväll, tack!

Tills nästa gång. Tar för givet att jag är långt ute och cyklar...