Sidor

lördag 19 augusti 2017

Castiglion del Bosco Brunello di Montalcino 2012


Jäktisk första vecka på jobbet, eller är det andra, svårt att hålla isär begreppen. Sjuk dotter, vilket resulterade i ett uteblivet efterlängtat besök. Kanske inte så konstigt efter första veckan på dagen men lite synd om oss är det allt. Hursom kändes suget efter en bättre flaska rött påtaglig. Dags för ännu en Brunello anno 2012. I vanlig ordning hälls ett litet glas upp först för att sedan följas över dagarna två.

Castiglion del Bosco Brunello di Montalcino 2012 bjuder upp till dans direkt vid plopp. Precis vad man, läs jag, kan önska. Mörk potent doft med både kraft och elegans. Helt klart åt det modernare hållet men ändå med bibehållen sangiovese struktur. Samma sak i munnen, seriös, mörkröd frukt, pigg syra, tillgängligt med kännbara småtuggiga tanniner. Eftersmaken är lång, torr och smackande god. Precis vad doktorn ordinerade. Skulle kunna dricka ett rejält glas på studs men väntar tålmodigt några timmar på nästa fix.

Efter några timmar har allt harmoniserat. Doften och smaken är läcker men det är som att den sköra sangiovesesikten döljs av en mörk slöja. Uttrycket är fortfarande riktigt tjusigt men både doft och smak lider en aning av omild ekbehnadling. Det till trots är det en riktigt bra Brunello, smått eterisk, generös, tillgänglig, varm och samtidigt återhållet stram. Man kan bara spekulera i vad det skulle kunna vara utan Barriquepåläggning.

Intrycken dag 2 är i stort sett identisk med vad som hände dag 1 med luft. Nästa flaska får gott vänta några år, vem vet vad som kommer ut i andra ändan. Ett är säkert i alla fall, råmaterialet är det verkligen inget fel på.

Pst.
RP 92
WS 94
JS 96
AG 91
WE 91
MP 92 (dag 1)
MP 92 (dag 2)

Psst. Castiglion del Bosco bytte ägare 2003. In med flis och flärd, ska finnas både pol, golfbana och VIP-behandling bara fickorna är tillräckligt djup. En resort för de rika som vill leka vinbonde men vad vet jag om det egentligen, är varken rik eller vinbonde. Hursom, 60 000 flaskor Brunello görs årligen, allt lagras på Barrique av varierande ålder, vinet jäser i ståltank på den egna jästen och det görs en vingårdsvariant, Vigneto Campo del Drago, som ska ha mer av allt. Vineriet ligger tillsammans med Nardi långt upp i nordvästra delen av Montalcino.

onsdag 9 augusti 2017

Abdyika First Selection Reserve 2013 och 2015


Wowfaktorn har lagt sig lite, vid det här laget vet jag att det finns riktigt gott vin från Bulgarien. Det har Abdyika First Selection Reserve 2014 redan bevisat. Efter att ha provat en radda till från svenskägda Abdyika, med Reserve 2013 och 2015 i toppen är det bara att kapitulera. Det var ingen tillfällighet, ovanligt bra år eller lyckoträff. Flaska på flaska bevisar att det finns sol, glädje, struktur och härkomst under flera korkar än en. Självklart med årgångens nycker som variation och flaskans pris som indikation på innehållets kvalitet.

Bäst och fortfarande mest pang för pengen är toppvinet Reserve. Det är snudd på sanslöst bra i den generösare skolan. Hur man lyckas få in både druvor, omsorg, fat, väder och ursprung i balans och harmoni är inget annat än imponerande. Vet inte om det var nyhetens behag men personligen håller jag 2014 (93p) högst, tätt följt av den lite stramare Bordeauxliknande 2015 (92p) med Napacabblinkande 2013 (91p) nafsande i hasorna.

Alla har samma generösare drag, den där torra svalgkännande bonniga bitterheten, balansen och glädjen. Ska vi gå in på petitesser har 2013, inte helt otippat, kommit in i en skön mognad. En balansakt mellan primärfrukt och jordigare mogna toner. Den generösaste i trion med en svår klunkbarhet som last. 2015 är trots sitt yngre år tillgängligare än 2014. Stramare frukt, silkighet och även om primärfrukten finns där sticker den på intet sätt ut. Alla vinerna är i världsklass, unika varelser som borde smakas av var och en. Har man en fabläs för sura och blaskiga naturliga grejor, vilket jag i och för sig också har, kanske man ska passa. Eller åtminstone göra som jag och servera dem runt 16-18 grader till en grillad köttig bit för att sedan gå över till obscena mängder lagrad ost.

Tills nästa gång. Fast det är klart, det sitter inte fel en barnfri sommarkväll till lite blandat industrisnacks framför GoT heller…