Sidor

fredag 29 juli 2011

Heaven 23. Så var vi i götet..

Götteborgar tornet i sikte
Dop och fest för tretti sommrar, det är grejjor det. Men först en lite lunch. Turistfälla? Säkert. Mycket räckor? Absolut. En trevlig start på götlaborgsvistelsen? Helt klar. Heaven 23 by lunch är ett faktum.
Varför 23? jaha
Varför heaven? inte en aning.
 Klart att man måste ha en King Size.
"Receptet togs fram redan 1977 av Staffan Enander. Under 1970-talet hade han under en rad USA-besök upptäckt en amerikansk storslagenhet som han gillade. Hamburgarna på tallriken var stora och skyskraporna i New York ännu större. Målet blev att ta med sig den storheten till Sverige i form av en maträtt som dessutom skulle vara folklig, ha anknytning till västkusten och till rätt pris. Räkcocktailen hade tagit folkhemmet i anspråk och nu ville Staffan Enander trumfa med en huvudrätt. Resultatet blev en macka med 200 gram handskalade räkor, majonnäs, ägg och en lättare sallad." hämtat från http://www.gothiatowers.com/heaven23/
Tydligen såldes det 152 249 st räkmackor rekordåret 2010. Ja macka och macka, vet inte bedöm själv.
Jo, mackan ligger där under.
Ett glas vin till blev det också, Spy Valley Sauvignon Blanc 2010 (nr 81604, 114 kr, 99 kr på glas) en trevligt tropiskt fruktig, generös (fat?) men ändå smackande syrlig stil med en trevlig krydda som var lite småvaxig, som satt som en smäck till mackan. Ytterliggare en trevlig Sauvignon Balnc som i flaskformat inbjuder till merköp.
Ingen flaska men däremot ett fullt glas.
Resten av dan spenderandes traskande från en affär till någon annan. Ett litet depåstopp på viceamiralskeppet i Nordstan hanns också med. Ingen fångst denna gång men nog fanns det lockelser. Men svullna fötter återvänder vi besegrade till hotellet.

Tills nästa gång. Nu är det tack och god natt..
Kvällsfösare.
En hotellvarmstempad Langlois Crémant de Loire Brut (nr 7404, 119 kr) var förvånande fräsh. Lent fruktigt med stuns i uttrycket, Bravo. Kan absolut tänka mig att återkomma när tempen är lägre..

Tills nästa gång. Nu är det tack och godnatt...

lördag 23 juli 2011

Välkommen tillbax för en till titt i källaren..

Strax före middagstid anländer kombin, kombin? Jo stadsmänniskan tar landet med storm i en lantisfamlijebil. Härligt, nu kan racet börja. Racet började i och för sig klockan 06:00 men nu fick jag börja tulla på vinet.

Tur att det finns mer Keller i källaren
Först en liten rundvandring med ett sprakande glas vitt, frisk härlig syra och balanserad tropisk frukt. Gårdagens sprits har lagt sig och kvar finns fyllighet, mineral och charm i massor. 2010 års upplaga av Kellers Von der Fels gör ingen besviken och seglar upp på en favvo plats bland kvällen vita. Inte illa pinkat men så är Keller lite av en husgud här hemma. (91-92p)

Du är ingen riesling, tyvärr
Snackar man prisvärde så ligger Breuers Orleans Rüdesheim 2009 (nr 90331, 479 kr) illa till, trots att det bara kom 36 flaskor till Sverige av den nästinpå utdöda druvsorten blev det ingen påfyllning. Blöta textilier, klöver, lite återhållen frukt blandat i en fyllig och frisk doft. Smaken är fyllig och len men lite intetsägande dessutom räcker inte syran till för att balansera upp. Avslutet är lite beskt med hyfsat lång fruktig eftersmak. Tack för upplevelsen Ulf. (88-89p)

Min upphälda GG var inte heller så mycket att hänga i julgranen. Wittmann Aulerde Riesling GG 2009 bjöd på en fyllig men smått livlös gestaltning. Det finns lovade grejjor här men saknar stuns för att vara riktigt bra, kanske skulle prova någon annan av Wittmanns GG lägen. (89-90p)

Matvin, i dess bästa bemärkelse
Nu var det dags för en tur ner i källaren, klart att vi måste komma i stämning och sippa på något samtidigt. Lite kärvt, solmoget, lingonsyrlighet och syrliga körsbär. Smaken är Italienskt fyllig med undervegetation och rejält tuggbara tanniner. Avslutet är långt och även det lite småkärvt. Efter lite irrfärder landar vi i barololand, Schiavenza Barolo Vigneto Broglio 2003 känns traditionellt kärv och växer till mat. En skön flaska att ha hemma, hederligt gött. (91-92p, 92-93p till maten)

Tur att jag har fler i källaren
Andra källarglaset lurar upp Ulf på läktaren, vilket på sätt och vis var tanken. Shaw and Smith Shiraz 2006 är stiligt, ren men slösaktigt generös. Shiraz när den, enligt mig, är som bäst. Inte så mycket sylt eller övermogna bär utan mer europeisk elegans fast fortfarande med turbotryck i uttrycket. Avslutet är allt annat än krävande men stannar kvar bra länge. Ett vin att dricka precis som det är eller till ett glas till. (91-92p)

Nu är barnens tid förbi och grillens börjar, försöker mig på en inspirerande eltändning men istället blir det en överjäst glöd. Ljusets vara eller icke vara tog överhanden och det var knappt att glöden levde, men köttet lyckades ändå bli lite för välstekt. Konstigt det där.

Den höll ändå in på småtimmarna, och längre ändå
Ur folien kommer en härligt varm och generös frukt, körsbär, läder och topptoner av målarlåda. Vi måste vara i Italien, en härlig balans mellan mognadens begynnande och primärfruktens tillbakagång tyder på några års flasktillvaro. Drar till med 2004 vilket var fullträff. Spänsten i syror och tanniner tillsammans med charm, undervegetation och körsbär bär iväg ännu en gång till barololand. Ulf hade tagit med en kändis, Fratelli Revello Barolo Vigna Gattera 2004 finns även i mina gömmor. Inte provad tidigare men oj va roligt, Ostfredde tog med en flaska till mig också och det tackar jag verkligen för. (91-93p)

Efter maten fortsatte flaskornas dans, men nu känns återgivningar mer fingervisningar än sanningar.
Sweeet
Sött och überkoncentrerad men en kavalkad av persika, vuxengodis på hög nivå. Ingen alkohol känns och knappt någon syra. Mullineux Family Wines Chenin Blanc Straw Wine 2009 (nr 99356, 189 kr) till Saint Agur och hjortronsylt var riktigt gott.

Förhoppningsvis smakar det bättre i någon annans mun
Ta vad du vill, hör jag mig själv säga. Något måste man ha efter en tripp på tjugo plus mil, en tysk Pinot blir svaret. Deutzerhof Spätburgunder Caspar C 2007 var inget som vi ville ha i glasen särskilt länge denna kväll, murrigt, källare och överlag lite små mysko. Nej fram med en annan flaska.

Sent, men lika bra för det
Nu så, koncentrerat med en något småjäst vinbärsfrukt. Domaine Santa Duc Gigondas 2007  (nr 2732, 195 kr) återkommer jag gärna till, både i framtid och närtid

Nu kastar småbarnspappan in handduken och sveper den kring de diskade glasen, vill inte frästa på fruns välvilja allt för mycket med kvarvarande disk också.

Tack ännu en gång Ulf, riktigt trevligt och lika generöst som alltid. Nästa gång får vi lura med några till, inte allt för svårt att hitta till the big bay.

Tills nästa gång. Fullt med halvfulla flaskor i källaren, ett tufft jobb men någon måste hälla i sig det... 

onsdag 20 juli 2011

En förhandstitt..

Imorgon får vi finfrämmande, Ulf kommer för att få en reallife upplevelse av småbarnlivets mödor, umbäranden och underbara kaotiska tillvaro. Det ska bli riktigt roligt att få upp stadsbon till de mörka gästrikeskogarna, du anar inte vad du gett dig in på.
Tre glas men fyra flaskor?
 Tills nästa gång. Lite vin ska vi nog hinna med också...

tisdag 19 juli 2011

Ayala Brut 1999 och Gosset Brut Excellence N.V. Sommaren kan ännu bjuda på överraskningar..

Lika överaskad som glatt förvånad fick jag idag veta att barndomsvännen K med familj flyttar in några hus bort. Att vi sedan har två barn i samma ålder gör inte saken sämre. Eftersom K var den person som väckte mitt vinintresse till liv känns det inte mer än rätt att utsätta honom för lite blindprovning snart. Ok, de får väl lämna tillbaka flyttbilen först.

När det vankas spontanbesök är en flaska bubbel inte helt fel. Dyker ner och hittar en gammal notering som således kan blandas med en nyare. Två sköna skumpaupplevelser som båda gav mersmak. Prisvärde? Inte direkt. Men då var vi där igen, vad är egentligen värt vad. När det kommer till en bubblande upplevelse finns det inte mycket som slår riktigt skumpa på fingrarna. Slösaktigt fruktiga, mineralstinna, mjukt mousserande, fylliga, förförande och stringenta fingrar. Trots, eller kanske tack vare pris.  

Skumpa då
Ayala Brut 1999 (nr 77140, 420 kr) var en present från min bättre hälft, som så många andra glas har den inväntat rätt tillfälle. Kommer inte ihåg tillfället men vinet dröjer sig kvar i minnet, likaså gesten,  En härlig rund och mogen doft, vi hittar allt från ugnsvarma bröd, sjögräs, playdohlera, blöta stenar och blyg äppelcitrus. Komplex med andra ord, i dagsläget känns frukten något tillbakadragen men ack vilken skön doft det är.


Smaken går inte av för hackor heller, en mjuk, rund och fyllig mousse med allehanda mineral betonade smaker frukten biter ifrån i slutet med grape och granny smith och mynnar ut i en lång grönäpplig eftersmak. (90-91p)

Skumpa nu
Efter den ytterst trevliga bekantskapen med Gossets rosé, var det inte mer än naturligt att lägga en beställning på det vita. Gosset Brut Excellence N.V. (nr 81527, 329 kr) gjorde oss inte heller besviken. En frisk guläpplig doft som första dagen visade med återhållna toner med klara brie associationer och smånötiga drag har bytts mot mer friska fruktiga och wishyvattenaktiga drag dag två.


Smaken är fylligt friskt med gott om syra och bubblor. Det är en riktig frisk fläkt, någon sorts renhet kan inte förklara det bättre, i munnen samtidigt som det finns en ryggrad med lite kanderade mandlar och antydan till bröd. Avslutet stramar upp med en skjuts grapebeska även om det är väldigt klädsam. Eftersmaken är lång men subtil. Det trumpter inte på men nog finns det lite grape och gula äpplen som stannar kvar ett bra tag. (89-90p)

Gosset har nu seglat upp på en klar favvo plats bland bubbelproducenterna, är sugen att gå på det tyngre artilleriet. Frågan är om det smäller högre?..

Tills nästa gång. Last night was a night to remember...

torsdag 14 juli 2011

I Castei Ripasso 2009 vs Tedeschi Capitel San Rocco Ripasso 2007. En mini weekend mitt i veckan..

Gårdagen, eller var det dagen innan, var lika semesterskön som de flesta andra dagar har varit. Tänka att vi får vara lediga tillsammans så länge, varje dag är lördag och risken att man inte uppskattar ledigheten är lika ofrånkomlig som den stundande hösten. Äh, nog om detta. Vi är lediga nu så det är bara att uppskatta för bövelen. I ett försök att bryta vardagenshelgen och få lite samkväm tog vi in på Hotell Edsken. Mer känt som Casa de las peras eller hembesök hos föräldrarna.
Kvällens längsta strå
Till första dagens grill stod en duell mellan I Castei 2009 och Tedeschi "Capitel San Rocco" 2007, två ripassos som jag tidgare provat med gott resultat. Frågan var hur dessa skulle stå sig nu när smaklökarna gått mot ett stramare håll. Riktigt bra tack, som så många gånger tidigare så beror allt på sällskap och tillfälle. För att göra det hela lite mer spännande låter jag frun hälla upp i en halvblind gissningslek, på grund av flera faktorer som middagens smått kaotiska förberedelser, små battingar och förtärande hunger blir noterna minst sagt schematiska men det ger ändå en solklar bild av de tvås olika personligheter.

I glas ett finns en stor, nästan likörartad doft. Frukten är lite sötaktig och de småjästa vinbären står som en plym ur glaset. Det finns lite stalliga toner och en småblinkning till bordå spär på mynnar ut i en doft som varken känns tung eller jolmig. Riktigt trevlig att sniffa på faktiskt.


Smaken är minst sagt munfyllande med gott om fräsh frukt, även om den inte känns primör. Vinet ger ett fylligt, småskitigt intryck men ändå med klass, finns egentligen ingen direkt tillhörighetskänsla utan är mest inställsamt, stort och fruktigt. Eftersmaken är även den inställsam, fruktig och bra lång.

I glas två är intrycket mycket mer slutet, elegantare och skirare frukt. Efter ett tag öppnar vinet upp med både vinbär och körsbär i en något stramare men ändå smått sötfruktig bärkorg.


Ett elegantare uttryck med mer återhållna uttryck, inte för att det på något sätt inte är generöst utan elegantare och något mer följsamt än glas ett. Eftersmaken är även här lång med bär och en pikant ekton. Med mer luft lyfter detta och går nästan om glas ett i drickbarhet.

Till maten var det dock en annan femma.
Ingen tvekan om vad som är vad. I alla fall inte om man har druckit båda innan. Till den helgrillade grisfilén var den något slösaktiga frukten och den generösa gestalningen i glas 1 till en klar fördel. Gillar man stilen så får man absolut valuta för pengen, Tedeschi "Capitel San Rocco" Ripasso 2007 (Nu 2008 hos der Wein Weber för 11,50 euro). (87-88p)

Den något stramare och elegantare I Castei Ripasso 2009 (nr 22409, 119kr) lever upp till mina förväntningar. Ok att det är ungt och behöver luftas men det är ett helgjutet vin som trots lite anonymitet bjuder på en skön och mjuk åktur även utan mat. (88-89p)

Kvällens andra duell var nästan lite för ojämn.
Glas 1, var så mycket bättre än..
..glas 2.
Tills nästan gång. Alltid lika trevligt borta men ändå bäst hemma...

lördag 9 juli 2011

Domaine Vincent Paris Cornas Granit 30 2003. Dags att damma av hemmapappan..

Me, myself and I.
Frun lämnade huset 07:10 och sedan dess har det varit en kamp. Nej inte precis, dagen har varit helt fantastisk. Det enda knepet, lira med på barnens villkor hela tiden. Först stallet, sedan glass och lekpark för att rundas av med ytterliggare en lekpark. Hem laga färdig middag, vill ni ha korv eller burgare? Och avslutande pooldopp. Nu sover de båda i ACns trygga surrande famn.

Hopplock och framplock, nu lite vuxentid.

Direkt från källaren (ca 14 grader) ger Domaine Vincent Paris Cornas Granit 30 2003 full gas, en mörk kraftfull fyllig doft med gott om bibehållna plommon och mogna björnbär. Trots det finns det mognadstoner och det svävar något småeteriskt över allt. Nästan lite portvinskänsla. Det är en härlig blandning mellan fruktighet, mognadsmultnad och oxidationsport. 


När doften är så här härlig blir jag nästan lite rädd för att bli besviken när jag smakar. Men ojoj, tvärt om. Munkänslan är superfyllig med gott om fruktighet, svartavinbären och björnbären blir nästan aningen sötaktiga. Gummi och örter spär på tillhörighet och mognadstonerna skvallrar om lite ålder även om de inte kommit särskilt långt så kommer de fram i form av aningen jordighet och ett portvinsliknande slut. Tanninerna är sandiga och alldeles förträffligt lätttuggade, knappt kännbara faktiskt.  


Eftersmaken är lång och saftigt rund i frukten även om det finns lite torr jord som flörtar med.


Med stigande temp tilltar klumpigheten och portvinstonerna, så det blir till att hålla svalt för då.. (90-91p)

Fi fasiken va gott det här var. Hade inga förväntingar alls och nog för att jag kan medge att det är lite klumpigt eller bonnigt, om nu det är något dåligt. Men vilket rödtjut. Med tanke på att jag köpte detta för runt reahundringen så är det inget annat än ett klockrent FYND. Men vad spelar det för roll nu när det är slutsålt, tur att jag faktiskt har tre flaskor kvar.

Tills nästa gång. Dator, chips och bubbelsaft vad mer behövs för en helkväll?...

torsdag 7 juli 2011

Domaine Laroche Chablis 1er Cru Les Vaudevey 2002. Struktur är nyckeln till lättja..

Nu så, är gräset klippt.
Ibland behöver man bara låta livet vara ifred. Packa ner några äggmackor och bege sig till stranden. Jo tack, om det vore så enkelt. Operation badstrand började 05:20 med uppstigning och förberedelser. Min kära fru tog morgonpasset och klarade av detta med bravur. 09:00 rullade ekipaget ut med destination Malmjärn. 09:50 vällde familjen ut och inte långt därefter hade vi intagit position i skuggan med sikte på sanddynorna. Vi var då ensamma på stranden med undantag för några kommunalt anställda säsongsarbetare som även de förberedde dagens duster.

Efter starten på dagen, som kändes som en ända lång förberedelse, blev det desto mer go with the flow. Det har allt som allt varit en riktigt lyckad dag med små om några missöden. Sommartempen gör humöret lite labilt men nog är det skönt med lite lagom svensk sommar.

För att runda av detta med lite mindre struktur och mer spontanitet fortsätter jag på på uppslaget spår. Dag tre av Domaine Laroche Chablis 1er Cru Les Vaudevey 2002s segertåg. Utan noter, utan besvär och utan direkt motstånd bjuder mogen Chardonnay upp till dans. En mogen intressant doft med en bra dos smörighet, honungsvatten och avsevärd längd. För att sedan, bibehålla den mogna tonen, men med piggare uttryck och ett uns mer syra och äpplighet. Utan ett någon som helst beskhet eller annat störande någon av dagarna men med en envis mineralitet som stramar upp blir suget efter moget, fylligt, vitt desto större. (88-89p) Var håller ni hus? Inte i min källare i alla fall.

Tills nästa gång. Imorgon växlar vi upp..

måndag 4 juli 2011

B.S.G.S - Bring some good shit. En Stockholmsutflykt.


En medalj från min mage också.
Varmt, varmt och ja tropiskt varmt. Ett Stockholm som svettas en masse, men vad gör det när man har trevligt sällskap som vallar runt mig med vana fötter. Första vattenhålet kunde bli en Red Bull utdelning men det kändes lika fel som kön var lång. Först ut är istället Monks café på Sveavägen, en frisk, immande weisbier tillsammans med en skål nötter blir en konkret hägring för både mage och själ. I mitt fall verkar dessa två sitta farligt nära varandra, nästan överlappande.

Dagens första men absolut inte sista.

Hem till Ulf och kvällens första glas vin sätts i handen, även den lätt immig av sommaren och kylskåpets påverkan. Nog för att den varit öppnad några dagar men oj vilken härligt fruktig doft. Smaken är slank med fin syra och ett bra uppsnörpande slut och kännbara tanniner. Ett riktigt trevligt glas som skickar iväg mig och Magnus till C-d-R men som sedermera avslöjas vara Fratelli Revellos Dolcetto d’Alba 2009. (87-88p) Härligt att Fredrik även försåg mig från sin Piemonte resa med några flaskor för det här var riktigt bra. Matvänliga doningar som du kan använda istället för kniv när du skär pizzan. Blir sugen på att köra en duell mellan Roagnas 09:a och denna när jag kommer hem.

En oas på Söder.

Sedan kommer Fredrik med sällskap T, de har tagit med sig ost, vin, kött, bea, sallad, bröd och mera vin.

Basriesling? Nja kanske inte så mycket.
Ut i svalkan på baksidan och ner med näsan, complimantary bottle hojtar Ulf och slänger fram Georg Breuer Rüdesheimer Berg Schlossberg Riesling 2009, dold förstås. En fantastisk doft med renaste tropisk frukt, syra och citron. Smaken är även den otroligt ren med typiska rieslingtoner och mellanfyllig kropp. Efter ett tag tillkommer en pikant krydda och det enda som kan klagas på är en alldelles för kort eftersmak. Ta mig tusan om vinet inte blev flera resor bättre när folien kläddes av, konstigt det där. (89-90p med STOR potential) 

Vitt, kallt och sött = Ostvänligt.

..compliment… ja ni förstår fortsättningen. Ytterliggare en vit flaska från Ulfs egna förråd, generöst indeed. Dönnhoff Norheimer Kirschheck Riesling Spätlese 2005 var halvsimmigt söt med dieseltoner och honungsvatten. Bra avslut med gott om charm och drickbarhet. Fungerar för övrigt skrämmande bra till Comté (eller var det någon annan??). Ok lite tunn syra för att lyft och flyga iväg men även den riktigt trevlig. Drick snart dock för den kändes helt mogen. (87-88p)

Cheesus vilken skinka.
Små och naggande goda.
Det finns olja och så finns det olja.

Mitt i denna riesling kavalkad får vi avnjuta ett sammelsurium av godsaker, en skinka som var bland det godaste jag ätit på länge. Namnet är borta men det var nötigt, milt och nästan drömsmältande i munnen. Skivorna försvinner i ett rasande tempo och alla håller hårt i sin ranson. Oliver från någon obskyr del av världen och olja som inte finns i var mans skafferi. Helt fantastiskt, tack Fredrik för att du försåg oss med alla läckerheter denna afton.

Complimentary bottle

..compli.. nu är det Magnus som hojtar. Inte ordagrant men likväl sätter han fram nästa flaska öppet. Domaine la Rabidote Saint-Chinian 2010 har BiB liknande fruktighet i doften och något sjögräsblött som slår an personligheten, en stringens i smaken som ordnar upp och lämnar ett ytterst saftigt men helgjutet intryck. Inte stort på något men med gott om drickglädje. (84-85p)

Varuprov, för er som undrar.

Nu kör vi igång med det tunga artilleriet. Ut kommer fem maskerade flaskor och nu j*vlar ska här luktas.
Den första flaskan var min och jag satt och höll med om typiska bordå drag med lite mer umf i doften än vanligt. Smaken är i dagsläget lite sluten men med en god kryddighet. Sällskapet är överens om att det är en bra Bordå med framtiden för sig. Inte hellt rätt dock, nog för att Glenelly Hills Lady May 2008 har klara drag från Bordå både gällande druva och ägarinna men härkomsten är Sydafrika. Utan bakelit men med lite krutrök är detta något jag absolut kan tänka mig att dricka igen om något/några år. (88-89p) 

Vin & själ

Nästa är också mitt och blir ett av kvällens många bästa viner, med så olika stilar är det svårt att utse ett vin som kvällens. Wine & Soul Pintas 2007 är inget annat än en überfyllig frukt bomb, fast på ett bra sätt. Tror inte att det är ett skrymsle i munnen som inte får sig en genomkörare av supermogna körsbär, mörk bitter choklad och sköna tanniner. Eftersmaken sitter i länge, länge. Relativt tidigt prickas ursprung och vi konstaterar unisont att Portugal kan göra bra viner. Hm ingen nyhet kanske men varför köper jag inte fler viner därifrån då?? (92-93p)

Wine and master
Näst på tur var Magnus doldis, djungelolja, undervegetation och lite sump. Frukten är mörkröd i doften och ljusare i smaken. Det skitiga återkommer i smaken och eftersmaken är lång, stram och övertygande. Det finns något Pinotaktigt över men det hela men ändå inte. Inte så konstigt eftersom det var en Kopfensteiner Blaufränkisch Eisenberg 2007. Pinotklon som härstammar från Burgenland, Österrike. Ytterliggare ett land och region att lägga på minnet. (89-90p)

Glaset är tomt, igen.

Näst på tur är en härligt mogen doft med köttfond, baconchips, rost och mer undervegetation. Även lite småjästa körsbär på toppen. Smaken är fylligt mogen med bra syra och lite brunt socker. Bären är simmigt integrerade i en komplex småskitig gestaltning. Eftersmaken är lång med torra torra tanniner och härliga apelsinsyror som dyker upp efter ett tag. Clos Saint Jean Châteauneuf-du-Pape Deus-Ex Machina 2004 är ett redigt tjut som trots sin storhet sjunger på sista versen. (91-92p) 
Helt underbart, under min virtuella bekantskapstid med Ulf har jag önskat att denna flaska skulle dyka upp igen. Möjligen att vi var ett år för sent ute men det är fortfarande en underbar dryck. Me want som more..

Tänka att det finns så mycket bra vin.

Fredrik stod för kvällens sista röda flaska, vilket skulle visa sig bli den näst sista flaskan. En rustik bonnig doft med allt du kan önska från lagårn, sirliga körsbär och målarlåda. Smaken är Italienskt fyllig, alltså inte fyllig alls men letar sig ändå ut i varje skrymsle. Härligt moget, drickfärdigt och alldeles alldeles underbart. Eftersmaken är hyfsat lång med gott om torra tanniner. Mastroberardino Taurasi Radici Riserva 1999 är också ett vin som jag har sett fram emot att prova, när jag tänker efter är nästan alla viner det denna kväll. (91-92p)

Ingen folie men lika hemlig för det.

Efter lite övertalning, -ska jag ta mitt röda? Jo det vore trevligt. Det gör jag! Snabbdekanterar T sin tredje medhavda flaska. 

Mumsigt mogen Barollo.
En klarröd vätska som bara skriker Italien kommer fram. Ännu en gång slås jag av en fantastisk doft, hallongodis, rosor och kompletterande tjära hoppar fram. Smaken är också fantalastisk med renaste frukt, finlemmad och varmjordig med mörkare komplexare toner och en underbar drickbarhet. Tanninerna finns kvar men säger inte allt för mycket och eftersmaken är framförallt riktigt god och lång. Massolino Barolo Parafada 2001 är ytterliggare ett vin som jag gärna skulle dricka varje dag om plånboken tillät. (92-94p)

Efter vin kommer grill.
Nu Mat, man blir hungrig av att kasta slattar. Tror att det snart kommer att växa en och annan vinranka på Ulfs terrass. Om inte så har växtligheten fått årets beskärda del av gödning. 


Blir inte så mycket bättre än så här.
Hängmörad och lufttorkad entrecote skivor av finaste Tyskt ursprung väntar. Jo ni läste rätt, hängmörat och lufttorkat. Kan det bli bättre? Ja med hemslagen bea ala Sovel och grönsallad är vi samtliga i himmelriket och för första gången denna kväll är det tyst. Samtliga är överrens om att denna kombo skulle vi kunna leva på alena. Ok lite vin till, men smudars vilket kött. Just det, även det från Sovel.

Moget och inte så moget.

Nu stundar desert och vad är väl det utan lite desert vin. Ulfs version av Italiensk maräng gjorde sig riktigt bra till T:s två sötingar. Även om jag i stunden tyckte mig kunna urskilja nyanser ur Roberto Anselmis I Capitelli 2001 och 2006 så kan jag med handen på hjärtat påstå att dess inte gör vinerna rättvisa. Vi var dock överrens om att 01:an hade sett sina bästa dagar med gott om äppelkompott och pumpernikel och att 06:an fortfarande var insmickrande persikosöt med mer stuns. Men mer än så vågar jag inte säga.   

En underhållande kväll med idel prat och gnat rörande stort som smått gjorde att småtimmarna sprang ikapp oss och kväll blev till ny dag. Fantastiskt trevlig och tack allihop för att ni förgyllde denna afton. Extra tack till Ulfs utmärkta värdskap och till Fredrik för ett utmärkt tillhandahållande av fett och till T för flera unika smakupplevelse och till Magnus för underhållande muntugg. Och ja till allihop igen, för att ni lätt gör det värt att ta sig 40 mil för ännu en kväll som jag sent ska glömma.

Tills nästa gång. Storvik eller Stockholm, fast på ett bra sätt.