I Castei Ripasso 2009 vs Tedeschi Capitel San Rocco Ripasso 2007. En mini weekend mitt i veckan..

Gårdagen, eller var det dagen innan, var lika semesterskön som de flesta andra dagar har varit. Tänka att vi får vara lediga tillsammans så länge, varje dag är lördag och risken att man inte uppskattar ledigheten är lika ofrånkomlig som den stundande hösten. Äh, nog om detta. Vi är lediga nu så det är bara att uppskatta för bövelen. I ett försök att bryta vardagenshelgen och få lite samkväm tog vi in på Hotell Edsken. Mer känt som Casa de las peras eller hembesök hos föräldrarna.

Kvällens längsta strå

Till första dagens grill stod en duell mellan I Castei 2009 och Tedeschi "Capitel San Rocco" 2007, två ripassos som jag tidgare provat med gott resultat. Frågan var hur dessa skulle stå sig nu när smaklökarna gått mot ett stramare håll. Riktigt bra tack, som så många gånger tidigare så beror allt på sällskap och tillfälle. För att göra det hela lite mer spännande låter jag frun hälla upp i en halvblind gissningslek, på grund av flera faktorer som middagens smått kaotiska förberedelser, små battingar och förtärande hunger blir noterna minst sagt schematiska men det ger ändå en solklar bild av de tvås olika personligheter.

I glas ett finns en stor, nästan likörartad doft. Frukten är lite sötaktig och de småjästa vinbären står som en plym ur glaset. Det finns lite stalliga toner och en småblinkning till bordå spär på mynnar ut i en doft som varken känns tung eller jolmig. Riktigt trevlig att sniffa på faktiskt.


Smaken är minst sagt munfyllande med gott om fräsh frukt, även om den inte känns primör. Vinet ger ett fylligt, småskitigt intryck men ändå med klass, finns egentligen ingen direkt tillhörighetskänsla utan är mest inställsamt, stort och fruktigt. Eftersmaken är även den inställsam, fruktig och bra lång.

I glas två är intrycket mycket mer slutet, elegantare och skirare frukt. Efter ett tag öppnar vinet upp med både vinbär och körsbär i en något stramare men ändå smått sötfruktig bärkorg.


Ett elegantare uttryck med mer återhållna uttryck, inte för att det på något sätt inte är generöst utan elegantare och något mer följsamt än glas ett. Eftersmaken är även här lång med bär och en pikant ekton. Med mer luft lyfter detta och går nästan om glas ett i drickbarhet.

Till maten var det dock en annan femma.

Ingen tvekan om vad som är vad. I alla fall inte om man har druckit båda innan. Till den helgrillade grisfilén var den något slösaktiga frukten och den generösa gestalningen i glas 1 till en klar fördel. Gillar man stilen så får man absolut valuta för pengen, Tedeschi "Capitel San Rocco" Ripasso 2007 (Nu 2008 hos der Wein Weber för 11,50 euro). (87-88p)

Den något stramare och elegantare I Castei Ripasso 2009 (nr 22409, 119kr) lever upp till mina förväntningar. Ok att det är ungt och behöver luftas men det är ett helgjutet vin som trots lite anonymitet bjuder på en skön och mjuk åktur även utan mat. (88-89p)

Kvällens andra duell var nästan lite för ojämn.

Glas 1, var så mycket bättre än..

..glas 2.

Tills nästan gång. Alltid lika trevligt borta men ändå bäst hemma...