Madeira Justino Henriques Old Reserve Fine Rich 10 Years Old. Den kom och gick..

En gång per år blir det s/v

Passerat första advent, första snön kom och är så sakteliga påväg bort. Snart äntrar vi månaden fylld av ljus, lussekatter, hemmakvällar och paketångest. Även den månad som jag återkommande kommer på mig själv med att längta efter något småsött, småstarkt och småspännande. Undrar om det är månaden, analkanade högtid eller bara det faktum att vi har som mörkast denna tid. Spelar mindre roll, bara att följa med sinnestämningen och korka upp. Personligen tycker jag inte att glögg passar in på ovannämnda epitet, visserligen dricker jag det stundtals om kylan och sällskapet är det rätta men speciellt intresseväckande och fantasieggande kan nog ingen beskylla det för. Nej istället får det bli en smutt port, andligt Eiswein, åldrig malt eller rent av en skvätt sherry. I år blir dock första, och möjligen enda, bekantskap en Madeira. Madeira, ett fantastiskt vin som kräver att nämnas både en och två gånger. Oavsett om du är intresserad eller ej, allas vår maestro på området har en gedigen kunskapsbank. Ta en titt vet ja..

Madeira Justino Henriques Old Reserve Fine Rich 10 Years Old är doce, alltså sötast i en serie av fyra 10åriga blandningar från Justino's. De andra är seco, meio seco, meio doce, från torr till söt med andra ord. Jag har inte en aning om vad som väntar, desto mer spännande.. Mer om producenten/buteljeraren hittar du här.

Sweeet

Doften är söt och mättad, med bränt socker, romrussin och lite rostade mandlar.Just ja lite fikon är det nog också. Inte det mest komplexa men skönt inställsam med alla dofter sammanvävda.


Smaken är såklart söt men det som lyfter denna dryck i jämförelse med många andra sötingar som jag provat är att det finns en pikant upplyftande syra som balanserar upp, och så även här. Doftintrycken går igen i smaken som dessutom är harmonisk, följsam och en efterrätt i sig.


Eftersmaken är lite dov och faktiskt inte särskilt lång med söta drag och en liten touch av mandel, fikon och romrussin. (87-88p)

Det jag saknar är bristen på komplexitet och fantasieggande attribut. Det är och förblir dock ett riktigt gott glas och med något sötnötinnehållande till så blir det säkerligen klockrent. Får nog bege mig ut på jakt efter något mer, fast det är klart en hel flaska räcker läänge.

Tills nästa gång. Nu väntar inspektion.