fredag 19 februari 2010

Château Pibran 2006. Grattis! I efterskott..

Snön yr och svärmor förblir insnöad, eller om det var sjukdom. Fredagshjälpen är iallafall utebliven. Men skam den som ger sig, vi har farit runt som tettingar hela familjen för att i all hast fejja huset så att det är representabelt för vännen J.

Ett försenat trettioårsfirande och ett slott är på sin plats. Château Pibran 2006 (nr 98259, 135 kr 375 ml) en Cru Bourgeois från västra stranden med en druvsammansättning av 70% Merlot och 30 Cabernet S har druckits på flera håll i vårt avlånga land. Den allmänna meningen är att det helt enkelt är för dyrt i förhållande till prestation.

Vad kan man då förvänta sig? Jag, allt och inget. Om jag spenderar 135 kr på en flaska vin hoppas jag att det ska leverera ett fullt drickbart alternativ med finess i både doft och smak. Eftersmaken ska dessutom dröja sig kvar åtminstone så pass länge att jag hinner förnimma vad det faktiskt smakade. Med det sagt spelar det faktiskt ingen större roll om det är en halv eller helflaska, i dagens läge dricker jag sällan ur en helflaska. Det är helt enkelt upplevelsen som ska vara värd priset.

Till en början känns Château Pibran 2006 för dyr, eller rättare sagt det känns dyrt. Doften är rikligt mörk mustig med röda bär doppad i mörk choklad, en aning svarta vinbär,plommon, lite gröna toner, en aning blyerts och nästan lite dill. Allt inramat av en cederask, mustigt och välgjort. Smaken tar vid med samma intryck dock mindre tryck i frukten och desto mer tryck i tanninerna som riktigt snörper till munnen. Eftersmaken sitter i aningen kort för att vara riktigt bra men vinbärskänslan finns där. Intrycket blir ganska elegant stramt med en återhållen frukt. Frågan är om det är 135 kr bra? Trots att jag tämjer tanninerna med en krämig Brie skulle jag vilja att helheten höll ihop bättre där doften dessutom lovar lite mer än smaken kan leverera, å andra sidan är det en trevlig bekantskap. Trots lagringsduglighet kommer jag inte att köpa det igen, men det handlar snarare om att det finns så mycket annat roligt än att vinet är dåligt.

Tills nästa gång. Vi får se hur det fungerar efter ett dygn i flaskan...

Ps. Ett dygn i flaskan märktes knapt, tanninerna var kanske lite mer polerade men annars samma härliga rättframma doft och strama smak. Till kantarellpanna med fläskfilé spelade de rödfruktiga tonerna perfekt och grädden tog bort den sista strävheten. Ett mycket trevligt sällskap, både humant och i dryckesväg. Vännens kommentar får avsluta: - Är det en sådan där dyr sak?!? Ds. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar