torsdag 5 november 2009

Villa Puccini 2004 vs J P Chenet 2007. Vad tilltalar den stora massan?

Jag har fått en uppgift som jag tar på blodigt allvar. Så blodigt att jag personligen ger mig in i bataljen. Uppgiften lyder: Rött vin till oxfilé som passar många gommar, till en rimlig penning och som kan köpas i Tyskland. En svår uppgift men någon måste göra det.

Så här resonerar jag. Om det ska passa många får det gärna vara något fruktigt, utan allt för mycket tanniner och ingen smak som spretar åt något håll. Det ska helt enkelt vara lättillgängligt och passera som ett fullgott sällskap till både mat och folk.

Den första spontana tanken blev J P Chenet (nr 12808), en klassiker som finns överallt och som passar många, ingen personlig favorit men en första kombatant var given. Efter detta givna folkliga val kändes utmanaren svårfunnen. Det var efter en snabb sökning på Calles (ni som vet vad Calles är vet, för er som inte vet kan detta lika gärna gå förbi obemärkt) visade att en mer personlig favorit fanns i stora mängder, nämligen Villa Puccini (nr 32417). Redan i förhandssnacket var Villa Puccinin en klar favorit, det Italienska valet kostar nästa dubbelt så mycket men eftersom det fortfarnade inte är några gastronomiska summor fick det ändå ställa upp. För att inte göra matchen allt för ojämn serverades vinerna halvblint, alltså fick frugan ställa upp och hälla upp.

Redan i doften avslöjades kvällens vin(nare), glas ett var snipigt med lite röd frukt med desto mer bidofter, någon grönsjälklig ton och en klar doft av.. lösningsmedel. Frun sa: - Det här luktar toalett. Om vin ett luktade toalett så luktade vin två.. vin. Ek, söt röd frukt som drar åt jordgubb. Villa Puccini vann följdaktligen på knockout redan innan första klunken. Och ja mina tidagare besök på Villan gjorde att jag faktiskt viste vad som serverades i vilket glas.

I smaken var vinerna jämnare, J P:n smakade mer vinöst är lukten angav även om det domineras av lite besk återhållen frukt. Smakar och luktar egentligen inte mycket alls. Men det är ju å andra sidan inte alltid av ondo :)
Villan var slankt också lite återhållet men höll garden med ett läskande mellanspel. Inget av vinerna lyfte maten, men störde å andra sidan inte heller. Maten? Inte oxfilé denna gång, utan fläsk stoppat med vitlök, dadlar, honung och rosmarin. En saftig historia som toppades med råstekt potatis.

Slutsatsen blir att det i mina mått mätt är givet att satsa på den "dyrare" Villa Puccinin. Å andra sidan så är det inte jag som betalar..

Tills nästa gång. Kom gärna med fler förslag på Tysklandsköpbara massanpassade viner...

2 kommentarer:

  1. känns skönt att ha ett vinproffs som tar det hela seriöst!! tror vi ska hålla hemligt för dig vad det blir tillslut så får du sitta och gissa på festen ;-). Tusen tack för alla förslag!!

    SvaraRadera
  2. Du är allt för snäll, proffs är väl att ta i men med smicker kommer man långt ;). Seriöst, vet jag inte heller om det är men jag tar gärna varje ursäkt för att få prova vin. Det är dock väldigt smickrande att få vara delaktig i era planeringar.

    SvaraRadera